Skiss för Anna Saras karma-befrielse

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 07 aug 2009 06:36

Jag har läst vad du skrivit. Fortsätt gärna, jag läser allt.


Skapade en avstickartråd där jag beskrev min estetik, Du behöver inte svara på det jag skrev här, i denna tråd kommer jag fokusera på min estetik: http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 813#127813

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 08 aug 2009 03:58

Jag har börjat gå in i en andlig process -jag är allvarlig nu.


Jag har en väldigt stark "drift" att börja kasta ur mig alla av mina upplevelser och mina "händelser", men det är vad detta INTE är.


Jag vet vad jag i hela mitt liv sökt och vad det är jag söker och vill "bli".

"Problemet" har varit, mitt sentimentala orsakssammahang har varit en konflikt och förvirring (förvriden trygghet -till min pappa, köttet/människan vs visionen) mellan kärlek och frihet, och jag dömt mig själv med det förflutna som står bakom denna "kris" och samtidigt "glömt" min själ och var jag "ska vara", min faktiska LIVSVILJA. Var jag är. Vem jag är.

Det handlar om att förlora hoppet och naket SE verkligheten; det är en sådan skönhet att man inte ens vill prata om den. Ju mer man "trott" på drömmarna, ju distinktare är resultatet av förening och sanning, som ÄR visionen när man inte längre måste underordna sig profilering.

Det genomskridande.


Jag kan kort säga att det här handlar om att börja ANVÄNDA sig av sin FÖRVIRRING och inte "ta bort" något utan bli kreativ -detta är att återvända till sin ALTURISM; det är att hjälpa "avlidna själar" och sig själv, det är att BJUDA IN dem i sin egen förvirring och DELA UT FÖRSTÅELSE och bli belönad med transcendens för detta; men det förflutna är med på resan fram tills att man "dör" själsligt.


Jag ska som sagt inte prata om det -jag bara ger er det här rådet. Du är ditt hjärta, se dess ANLEDNINGAR.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 08 aug 2009 04:05

Ser det ut som om jag "tappat glöden" -då har ni missförstått.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 08 aug 2009 04:10

"Cry"

I have seen peace. I have seen pain,
Resting on the shoulders of your name.
Do you see the truth through all their lies?
Do you see the world through troubled eyes?
And if you want to talk about it anymore,
Lie here on the floor and cry on my shoulder,
I'm a friend.

I have seen birth. I have seen death.
Lived to see a lover's final breath.
Do you see my guilt? Should I feel a fright?
Is the fire of hesitation burning bright?
And if you want to talk about it once again,
On you I depend. I'll cry on your shoulder.
You're a friend.

You and I have lived through many things.
I'll hold on to your heart.
I wouldn't cry for anything,
But don't go tearing your life apart.

I have seen fear. I have seen faith.
Seen the look of anger on your face.
And if you want to talk about what will be,
Come and sit with me, and cry on my shoulder,
I'm a friend.
And if you want to talk about it anymore,
Lie here on the floor and cry on my shoulder,
Once again.
Cry on my shoulder,
I'm a friend.










"Goodbye My Lover"

Did I disappoint you or let you down?
Should I be feeling guilty or let the judges frown?
'Cause I saw the end before we'd begun,
Yes I saw you were blinded and I knew I had won.
So I took what's mine by eternal right.
Took your soul out into the night.
It may be over but it won't stop there,
I am here for you if you'd only care.
You touched my heart you touched my soul.
You changed my life and all my goals.
And love is blind and that I knew when,
My heart was blinded by you.
I've kissed your lips and held your hand.
Shared your dreams and shared your bed.
I know you well, I know your smell.
I've been addicted to you.


Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.

I am a dreamer and when i wake,
You can't break my spirit - it's my dreams you take.
And as you move on, remember me,
Remember us and all we used to be
I've seen you cry, I've seen you smile.
I've watched you sleeping for a while.
I'd be the father of your child.
I'd spend a lifetime with you.
I know your fears and you know mine.
We've had our doubts but now we're fine,
And I love you, I swear that's true.
I cannot live without you.


Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.

And I still hold your hand in mine.
In mine when I'm asleep.
And I will bare my soul in time,
When I'm kneeling at your feet.
Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.

I'm so hollow, baby, I'm so hollow.
I'm so, I'm so, I'm so hollow.
I'm so hollow, baby, I'm so hollow.
I'm so, I'm so, I'm so hollow.

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 08 aug 2009 06:00

Nu förstår jag.


Jag är i ordets betydelse BESATT av "evolutionär död"; livstörstens fragment från avlidna själar som efter sin död ännu inte släppt taget, som tvångsmässigt utnyttjar det som ligger "utanför sig själv" omedvetet för att bevara sin identitet, genom att äga min sexualitet -vilket är summan av mina känslor vilket gör detta helvete är lika mycket intelligens/alturism, för det är allt det jag identifierat mig med. Det är därför jag mindes Kristushändelsen när jag dog från mig själv en gång.

JimmyAberg
Inlägg: 932
Blev medlem: 05 aug 2008 01:56

Inläggav JimmyAberg » 08 aug 2009 17:13

Du flackar mycket mellan insikter och fördömmande, din expandering och kontraktion sker på ett väldigt obalanserat/oberäkeneligt sätt. Du behöver förankring.

...

Igår när jag nästan blev rånad så fick jag en ganska stark känsla av rädsla (som jag inte visade i ögonblicken, utan senare), hur som helst så var detta intressant eftersom jag kände hur jag "drog ihop mig" att jag började skygga världen och bli paranoid, tankeverksamheten satte igång :) . Kul att vara rädd på ett sådant sätt, det är många år sedan jag var med om att vara rädd för andra människor :)

...

När jag var på dansgolvet så kände jag hur jag växlade mellan att expandera min gräns och dra ihop mig - i takt med min anding, jag upplevde att detta "definierade" min jordliga varelse.
forgiveness to guilt, acceptance to rejection, love to hate, listening to talking, allowance to resistance, peace to disharmony

Användarvisningsbild
Anna Sara
Inlägg: 2001
Blev medlem: 14 apr 2009 15:31
Kontakt:

Inläggav Anna Sara » 08 aug 2009 17:16

Okej. För mig var det jag kom fram till där en av de klaraste och ärligaste bilder jag beskrivit.



Igår när jag nästan blev rånad så fick jag en ganska stark känsla av rädsla (som jag inte visade i ögonblicken, utan senare), hur som helst så var detta intressant eftersom jag kände hur jag "drog ihop mig" att jag började skygga världen och bli paranoid, tankeverksamheten satte igång


Jag har fastnat i det här förenat med en dold/offentlig självreflektion -det känns ofrivlligt, och detta är min paranoia. Det känns vulgärt. Som om eller rent konkret, att jag navigerar mig själv analytisk som en teater i det offentliga rummet -det känns som om jag ÄR rummet, och känner ett stort ansvar samtidigt som ett djupare ifrågasättande, vill rättfärdiga min godhet/intimitet och "klivna ner" men samtidigt påminns jag om att jag valt andra livsvägar än massorna.

Pga isolering på olika sätt.

Ser det som ett SKÄMT alltihop -"vad fan är det för uppfuckad verklighet, jag drar".. PASSIV.


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster