Estetiken i människors förnekelse

[Anna Sara]

Jag upplever att det mesta verkar vara rätt rörigt för dig just nu, vilket jag tycker lite tråkigt, men samtidigt tror jag att det blir bättre, jag tycker att du utvecklas väldigt mycket hela tiden.

Det här stämmer inte riktigt.. Men det är sant att jag lever i en grundläggande misstanksamhet, jag upplever det här just nu lite som en schablon.

Jag fattar inte -tror du inte att jag kan hjälpa dig? Jag bara försöker förstå var du står någonstans.

Jag känner inte riktigt att jag kan vara ärlig här just nu inte för att det finns något privat just mellan oss att inte avslöja, utan för att jag avslöjar mig själv det känns inte riktigt som om typ du, och andra kan stödja det, utan kanske börjar ifrågasätta min verklighetsuppfattning.. Jag tänker inte på detta själv det här är en stund av avslöjande för mig själv, jag har "fastnat" i ett spel.

Jag känner mig lite förolämpad -av mig själv skulle jag vilja säga. Jag försummar verkligen min potential. Att jag blir lite arg på omgivningen handlar om att de "lurpassar"/manipulerar mig.


Mitt nya mål här borde vara att befrias från min mytiska persona, eftersom jag angagerat mig så starkt här på forumet. Jag har aldrig varit närvarande, förutom 2 dagar för 2½ år sen när jag fick en gudomlig uppenbarelse -det är sjukt att jag tillskrivit det är en så egoistisk status. Jimmy hjälpte mig väldigt mycket.. andra jag haft kontakt med innan också, men han upplyste mig om var jag stod, jag har burit på ett sökande efter hur detta hänger ihop sen detta, men inte haft ett uttryck i min självvalda omognad, eftersom jag inte velat ta något ifrån honom.

Jag har velat "äga" fel i min omgivning bara för att få en transformeringsyta, men jag är alltid splittrad och ledsen. Jag blir förvirrad om felen inte finns där. Det här är min närvaro.

Skitkul! Hur många dagar blir du kvar här uppe?

Vet inte. En vecka kanske. Vill inte flyta in i familjen så mycket dock men kul att se hur jag hanterar det.

[Anna Sara]

Vilka vill initiera sig i uppvaknandet? Varför känns det förumet så "äckligt" nu förtiden?

[JimmyAberg]

Det här stämmer inte riktigt.. Men det är sant att jag lever i en grundläggande misstanksamhet, jag upplever det här just nu lite som en schablon.

Jag försökte bara vara väldigt sympatisk, uppfattades säkert som slätstruket.

Men det var i all välmening.

Jag fattar inte -tror du inte att jag kan hjälpa dig? Jag bara försöker förstå var du står någonstans.

Tror att du kan hjälpa mig, om vi tar syra t.ex. Men jag ser mitt största problem just nu mina fysiska sjukdomar/skador - skulle jag inte ha dessa skulle jag vara väldigt stabil just nu. Men jag tar gärna emot din hjälp i den mån jag kan och känner är relevant för tidpunkten.

Jag känner inte riktigt att jag kan vara ärlig här just nu inte för att det finns något privat just mellan oss att inte avslöja, utan för att jag avslöjar mig själv det känns inte riktigt som om typ du, och andra kan stödja det, utan kanske börjar ifrågasätta min verklighetsuppfattning.. Jag tänker inte på detta själv det här är en stund av avslöjande för mig själv, jag har "fastnat" i ett spel.

Men det jag menar med privat är precis det du menar när du säger: "utan för att jag avslöjar mig själv det känns inte riktigt som om typ du, och andra kan stödja det, utan kanske börjar ifrågasätta min verklighetsuppfattning.. ". Det är två olika definitioner av privat, men jag använder inte den första som du kallar privat.

Jag känner mig lite förolämpad -av mig själv skulle jag vilja säga. Jag försummar verkligen min potential. Att jag blir lite arg på omgivningen handlar om att de "lurpassar"/manipulerar mig.

Här läser jag väldigt mycket dömmande.

Mitt nya mål här borde vara att befrias från min mytiska persona, eftersom jag angagerat mig så starkt här på forumet. Jag har aldrig varit närvarande, förutom 2 dagar för 2½ år sen när jag fick en gudomlig uppenbarelse -det är sjukt att jag tillskrivit det är en så egoistisk status. Jimmy hjälpte mig väldigt mycket.. andra jag haft kontakt med innan också, men han upplyste mig om var jag stod, jag har burit på ett sökande efter hur detta hänger ihop sen detta, men inte haft ett uttryck i min självvalda omognad, eftersom jag inte velat ta något ifrån honom.

!

Jag har velat "äga" fel i min omgivning bara för att få en transformeringsyta, men jag är alltid splittrad och ledsen. Jag blir förvirrad om felen inte finns där. Det här är min närvaro.

Känner igen detta. Mitt nya estetiskt relativistisk perspektiv har verkligen hjälpt mig att se verkligheten i nytt dager, allt känns väldigt fräsht och spännande.

Vet inte. En vecka kanske. Vill inte flyta in i familjen så mycket dock men kul att se hur jag hanterar det.

Kul, jag undrade mest eftersom jag kanske ska på en återträff en dag nästa helg, och hoppades på att detta inte skulle hindra mig från att få träffa dig.

[JimmyAberg]

Vilka vill initiera sig i uppvaknandet? Varför känns det förumet så "äckligt" nu förtiden?

Har tyckt att forumet hållit väldigt låg kvalite, främst p.g.a. att jag upplevt att människor endast fokuserar på att förstärka sina egna världsvyer istället för att exprimentera med nya sätt att se på tillvaron. Jag erkänner att jag själv varit ganska "envis" på ett dåligt sätt - jag har försökt att övertala människor att byta perspektiv, istället för att själv göra det. Men jag känner mig verkligen mogen och redo att kasta mig in i detta estetiska perspektiv. Så just nu känner jag att jag egentligen inte kan bedömma hurvida andra människor verkligen varit så envis som jag tidigare trott - jag märker att jag projcerade mycket envishet på andra just för att jag var det själv.

[Anna Sara]

Det här stämmer inte riktigt.. Men det är sant att jag lever i en grundläggande misstanksamhet, jag upplever det här just nu lite som en schablon.

Jag försökte bara vara väldigt sympatisk, uppfattades säkert som slätstruket.

Men det var i all välmening.

Jag fattar inte -tror du inte att jag kan hjälpa dig? Jag bara försöker förstå var du står någonstans.

Tror att du kan hjälpa mig, om vi tar syra t.ex. Men jag ser mitt största problem just nu mina fysiska sjukdomar/skador - skulle jag inte ha dessa skulle jag vara väldigt stabil just nu. Men jag tar gärna emot din hjälp i den mån jag kan och känner är relevant för tidpunkten.

Jag känner inte riktigt att jag kan vara ärlig här just nu inte för att det finns något privat just mellan oss att inte avslöja, utan för att jag avslöjar mig själv det känns inte riktigt som om typ du, och andra kan stödja det, utan kanske börjar ifrågasätta min verklighetsuppfattning.. Jag tänker inte på detta själv det här är en stund av avslöjande för mig själv, jag har "fastnat" i ett spel.

Men det jag menar med privat är precis det du menar efter du sagt förljande: "inte för att det finns något privat just mellan oss att inte avslöja". Det är två olika definitioner av privat, men jag använder inte den första som du kallar privat.

Jag känner mig lite förolämpad -av mig själv skulle jag vilja säga. Jag försummar verkligen min potential. Att jag blir lite arg på omgivningen handlar om att de "lurpassar"/manipulerar mig.

Här läser jag väldigt mycket dömmande.

Mitt nya mål här borde vara att befrias från min mytiska persona, eftersom jag angagerat mig så starkt här på forumet. Jag har aldrig varit närvarande, förutom 2 dagar för 2½ år sen när jag fick en gudomlig uppenbarelse -det är sjukt att jag tillskrivit det är en så egoistisk status. Jimmy hjälpte mig väldigt mycket.. andra jag haft kontakt med innan också, men han upplyste mig om var jag stod, jag har burit på ett sökande efter hur detta hänger ihop sen detta, men inte haft ett uttryck i min självvalda omognad, eftersom jag inte velat ta något ifrån honom.

!

Jag har velat "äga" fel i min omgivning bara för att få en transformeringsyta, men jag är alltid splittrad och ledsen. Jag blir förvirrad om felen inte finns där. Det här är min närvaro.

Känner igen detta. Mitt nya estetiskt relativistisk perspektiv har verkligen hjälpt mig att se verkligheten i nytt dager, allt känns väldigt fräsht och spännande.

Vet inte. En vecka kanske. Vill inte flyta in i familjen så mycket dock men kul att se hur jag hanterar det.

Kul, jag undrade mest eftersom jag kanske ska på en återträff en dag nästa helg, och hoppades på att detta inte skulle hindra mig från att få träffa dig.

Okej.

Hur skulle jag kunna "hjälpa" dig när vi tar syra..? Jag är en mystiker, inte en praktiker, även om jag spelar på den nivån bara för att jag förlorat så mycket och inte har något att göra.


Jag blir förvirrad av att ha mycket sådana här samtal eftersom det gör att jag tappar minnet, blir förvirrad.



Jag hade isolerat mig länge när jag var 17, och var inte socialt integrerad, jag kan kalla det för att jag var psykiskt sjuk. Jag hade inte en utmanad moral. Jag överväldigades av ett andligt minne av Kristus, och visste vad jag skulle göra med det, utan att hade en riktig tro, bara en relativ. Jag ville inte avslöja min ålder, i den extrema kunskapsalienationen jag hade då eftersom jag tagit reda på allt som gick att veta utifrån den värld jag kände, min hjärna var intakt -men det var kanske också min psykiska sjukdom. Ville låta ni på forumet tro att jag var en medelålders man typ.

[JimmyAberg]

Hur skulle jag kunna "hjälpa" dig när vi tar syra..? Jag är en mystiker, inte en praktiker, även om jag spelar på den nivån bara för att jag förlorat så mycket och inte har något att göra.

Jag har antagligen en hel del psykiska knutar jag behöver lösa upp. Jag förväntar mig att du kommer att kunna lyssna på mig när jag delar med mig utan att känna mig hotad av att behöv "följa" din världsbild - jag känner att jag vill ge dig samma sak tillbaka: dvs. att kunna ta del av din världsbild utan av känna ett behov av att behöva förändra dig - dvs att jag förhåller mig till dig på ett estetiskt förhållningsätt istället för ett etiskt. Ska jag ta syra med någon känner jag att det är väldigt viktigt att alla parter hyser stor respekt för varandra och varandras världsbilder.

Jag blir förvirrad av att ha mycket sådana här samtal eftersom det gör att jag tappar minnet, blir förvirrad.

Ok.

Jag hade isolerat mig länge när jag var 17, och var inte socialt integrerad, jag kan kalla det för att jag var psykiskt sjuk. Jag hade inte en utmanad moral. Jag överväldigades av ett andligt minne av Kristus, och visste vad jag skulle göra med det, utan att hade en riktig tro, bara en relativ.

Du får gärna utveckla.

[JimmyAberg]

Du Anna Sara, jag måste verkligen gå och lägga mig nu. Jag kommer förbi om en stund (typ en kvart) och tittar till om du har skrivit något, men jag kommer inte skriva något mer här nu, måste sova.

Mycket trevligt att prata. Godnatt (morgon ).

[Anna Sara]

Jag har antagligen en hel del psykiska knutar jag behöver lösa upp. Jag förväntar mig att du kommer att kunna lyssna på mig när jag delar med mig utan att känna mig hotad av att behöv "följa" din världsbild - jag känner att jag vill ge dig samma sak tillbaka: dvs. att kunna ta del av din världsbild utan av känna ett behov av att behöva förändra dig - dvs att jag förhåller mig till dig på ett estetiskt förhållningsätt istället för ett etiskt. Ska jag ta syra med någon känner jag att det är väldigt viktigt att alla parter hyser stor respekt för varandra och varandras världsbilder.

Ja det här håller jag med. NU börjar jag förstå igen, förlåt för att jag inte sett din tråd, jag har inte kunnat identifiera mig med den, har kännt mig medveteslös den sista tiden.. det är nu jag kommer på att jag är sjuk, igen. Det visste jag förut (som blir mitt svar på din sista fråga) men jag helgade sjukdommen som något utanför mig -det viktiga är att hitta en form för anpråket, utan "vara som dem" som man ev skuldbelägger.


Jag inser nu att det finns en chans för mig att projicera mig emotionellt kreativt, jag har verkligen varit ur balans för min kärna har jag klätt in i helt andra myter, när jag slutade att studera mig själv.

Jag hade en väldigt djup förståelse för min känslomässiga struktur för några år sen när jag stagnera min historiska smärta i en absorberad isolering, men jag lider faktiskt nu också -det är bara det att mitt "jag" tunnats ut, jaget behövs för att se skönheten, för att generera omdefinering av vad som är rätt och fel. Det är väldigt förlösande att förstå att man är "sjuk".

Nu måste jag bara ta ansvar för felet utan att göra det på omvända besatta sätt. Jag måste utgå från källan direkt, t ex.. en del av den här informationen har jag vunnet från att studera exklusiva astrologiska texter. Det finns alltså ett fel.


Alltså detta blev en dålig formulering - men låter det stå för att visa mina spår och kanske analysera det senare vilket bara låter ännu vulgärare men äsch det är inte så jag menar..


Vill gärna ta bort inlägget, men du kanske vill läsa mitt svar först. Jag måste arbeta med mig själv på något sätt, det här är frånstötande, jag utgår från en glaumorös felfri jagabsorbering som gör mig fast i livet och andras tro.


Alltså jag ser hur jag blint projicerar mig på andra människor utifrån "kollektiva föreställningar", men det har nog högre medvenhet än automatik.

Skitsamma. Jag vill bara inte stötas bort när jag känner att jag börjar få saker att säga.

-

Jag måste börja skapa lite nya egna trådar snart. Jag känner att jag har så mycket ofärdiga delar av förståelse, att jag får ångest. Jag mår dåligt av förväntningar utifrån traditionella strukturer. Jag börjar "inse sanningen" om min känslomässiga projektion, mitt ljus. Jag känner en stark formstruktur börja finnas i mig, ganska maskulint men endå sympatiskt/lungt. Men samtidigt blir jag rädd att förlöra eller misslyckas med dig själv eftersom jag blir så ivrig när jag blir medveten, jag klarar inte av isoleringen, jag vill komma ihop, rentvå mig själv. Hämta hem mina systrar och bröder.


En sak jag på.. människan kontrollerar sin vakenhet i de ramar hon engagerar sig inom, vi har väldigt svårt att lämna över "minnet" till livet... vi tror inte att någon sköter synkronocitet åt oss.. och imiterar djupt förflutna minnen/mönster av "kontroll" och romantiserar det..

[JimmyAberg]

Ja det här håller jag med. NU börjar jag förstå igen, förlåt för att jag inte sett din tråd, jag har inte kunnat identifiera mig med den, har kännt mig medveteslös den sista tiden.. det är nu jag kommer på att jag är sjuk, igen. Det visste jag förut (som blir mitt svar på din sista fråga) men jag helgade sjukdommen som något utanför mig -det viktiga är att hitta en form för anpråket, utan "vara som dem" som man ev skuldbelägger.


Jag inser nu att det finns en chans för mig att projicera mig emotionellt kreativt, jag har verkligen varit ur balans för min kärna har jag klätt in i helt andra myter, när jag slutade att studera mig själv.

Jag hade en väldigt djup förståelse för min känslomässiga struktur för några år sen när jag stagnera min historiska smärta i en absorberad isolering, men jag lider faktiskt nu också -det är bara det att mitt "jag" tunnats ut, jaget behövs för att se skönheten, för att generera omdefinering av vad som är rätt och fel. Det är väldigt förlösande att förstå att man är "sjuk".

Nu måste jag bara ta ansvar för felet utan att göra det på omvända besatta sätt. Jag måste utgå från källan direkt, t ex.. en del av den här informationen har jag vunnet från att studera exklusiva astrologiska texter.

Detta tycker jag var väldigt insiktsfullt.

Men efter detta slår pendeln om och du börjar döma dig själv igen.

En sak jag på.. människan kontrollerar sin vakenhet i de ramar hon engagerar sig inom, vi har väldigt svårt att lämna över "minnet" till livet... vi tror inte att någon sköter synkronocitet åt oss.. och imiterar djupt förflutna minnen/mönster av "kontroll" och romantiserar det..

Här igen, väldigt insiktsfullt sagt.

[JimmyAberg]

En sak jag på.. människan kontrollerar sin vakenhet i de ramar hon engagerar sig inom, vi har väldigt svårt att lämna över "minnet" till livet... vi tror inte att någon sköter synkronocitet åt oss.. och imiterar djupt förflutna minnen/mönster av "kontroll" och romantiserar det..

Det här tycker jag är en väldigt bra signatur att ha på sin profil.

Detta är helt genialt Anna Sara.

[Anna Sara]

Estetiken i människan förnekelse:


Jag tror att hjärnskador kan leda till förståelse och ur galenskap. Jag har haft ett väldigt reduktionistisk relation till förändring i en självrättfärdighet, försvarar fortfarande ett behov av att "överleva" och hålls kvar en tom död jordisk "ordning".

Jag tänker att jag skulle kunna använda flera droger.. jag menar: allting handlar om SJÄLEN. Att vara olycklig är att vara hämmad av det sociala kontraktens faser, som förminskar sig och handlar om att HITTA kontraktet. När jag blev neddrogad och "våldtagen" på psyket -det var ett rätt roligt äventyr... jag förstår aldrig min spontana vilda sida, jag tar inte del av utvecklingen GENOM flera världar/betingelser, utan går och släpar på mig själv, fast jag har så stor potential och holistisk filantropisk insikt..

Jag vill välja att gå UTANFÖR ORDNINGEN -använda det som använder... Jag älskar att förstöra, för det är att dö från tidigare "mode" och då tar man sig någon annan stans, det ligger mycket närmare sanningen. Finns det någon värdighet här att upplysa med? Nej..


Jag har ett effektsökande i mig som jag fördunklat.. när jag var liten kände jag att jag inte tillhörde de andra, min familj.. och brukade utmana mitt mod för att provocera min persona och det sociala fängelset... jag gjorde sjuka saker bara för att jag var tvungen, eftersom de byggde en närvaro om min integritet, som jag sedan kan balanseras i-genom.. och komma tillbaka.. Moral; är inte det att ha varit med om sanningen på en intersubjektiv nivå?


Man förstår sin egen "skuld" när man objektiferar sin destruktiva sida, det är bara för att få inflytande istället för att få en konstlad identitet i relation till hur andra slår på en. Tror det här är vad borderliner är, det handlar om uppväxten och en alternativ handlingsplan i den goda vulgaritet. Man döljer sin integritetsform, "vill förstå själv" -men hur man kan föra revolt mot denna urimitation?

Vi vill vara som våra föräldrar eftersom vi fick kärlek. Ingen kommer undan det här, vi fick kärlek genom att få ett liv från guds själviskhet.


Jag tror jag är "dumdristig" eftersom jag vill vara "välbehållen" men klarar mig inte riktigt i den logiska kollapsen, detta har med etik att göra.

[Anna Sara]

Man förstår sin egen "skuld" när man objektiferar sin destruktiva sida, det är bara för att få inflytande istället för att få en konstlad identitet i relation till hur andra slår på en. Tror det här är vad borderliner är, det handlar om uppväxten och en alternativ handlingsplan i den goda vulgaritet. Man döljer sin integritetsform, "vill förstå själv" -men hur man kan föra revolt mot denna urimitation?

Vi vill vara som våra föräldrar eftersom vi fick kärlek. Ingen kommer undan det här, vi fick kärlek genom att få ett liv från guds själviskhet.

Vi vill återskapa den faderliga/moderliga strukturen, men är rädd för att ta egna intiativ, för att någon ska straffa oss om vi inte är underordnade.




Vad var vi fått alla måsten ifrån, etik och moral, seger och fred? Jag tror vi KAN höja upp oss över oss själva! Jag ser nu att våra mål är existensiella grupptryck, vi vill så desperat få kärlek från gud, att vår formlösa förälder ska vara stolt över oss -vi har inget annat att luta oss mot. Det finns ingen sanning!

Vi är historians slav, vi måste göra ett nyrepresenterat anspråk!! Vi är galna för att vi börjar bli hela.


Att vara hel är att vara förenad med VILJAN utan att längre behöva gå utåt för att komma inåt, utan bara inåt -andra går in i dig. Cirkeln är sluten. Varför är detta så läskligt?




Jag försöker fråga mig själv, och ni kan fråga er själva också:

VAD VILL JAG VERKLIGEN EGENTLIGEN GÖRA MED MITT LIV?

Behovet är att upphäva synden.

[Anna Sara]

SE MIN SJÄLVUPPTAGENHET!! Hur jag så osäkert försöker dölja den!!

[JimmyAberg]

Vad var vi fått alla måsten ifrån, etik och moral, seger och fred? Jag tror vi KAN höja upp oss över oss själva! Jag ser nu att våra mål är existensiella grupptryck, vi vill så desperat få kärlek från gud, att vår formlösa förälder ska vara stolt över oss -vi har inget annat att luta oss mot. Det finns ingen sanning!  

Det är klart vi KAN höja upp os över oss själva - se tillbaka på ditt "rena subjekt", det är totalt oförstört, totalt okonstlat, det "rena subjektet" leker med din sociala betingning - den sociala betingningen är bara ett sätt att manifestera en avatar, ett sätt att ta fram en leksak, ett verktyg. Se det "rena subjektet" och använd din programmering som ett verktyg i ditt medskapande i det stora ofullbordade mystiska konstverket. Om du INTE skulle utmana din egen prägling du fått från din omgivning - skulle inte ditt liv vara totalt meningslöst och slätstruktet då? Ditt liv får ju mening och betydelse genom att det står ut från alla andras liv - detta är inget att känna offermentalitet inför. Offermentaliteten är att identifiera sig med leksaken och jämföra den med andra leksaker - se istället det "rena subjektet".

Att vara hel är att vara förenad med VILJAN utan att längre behöva gå utåt för att komma inåt, utan bara inåt -andra går in i dig. Cirkeln är sluten. Varför är detta så läskligt?

Det är "läskigt" för att du ännu inte har blommat ut, varken mer eller mindre.

Alla blommor kanske inte blommar ut heller, men vad gör det, de är vackra just eftersom de förnekade sin potential och aldrig utvecklades. Förnekelsen är vacker.

Jag försöker fråga mig själv, och ni kan fråga er själva också:

VAD VILL JAG VERKLIGEN EGENTLIGEN GÖRA MED MITT LIV?

Behovet är att upphäva synden.

Det finns ingen synd kvar, eftersom det inte finns någon etik kvar. Allt som är kvar är en estetiskt kontrast av det konstlade/det förflutna mot det kreativa "rena subjektet".

[Anna Sara]

Offermentaliteten är att identifiera sig med leksaken och jämföra den med andra leksaker - se istället det "rena subjektet".

Bra förklaring.





Jag har nyss väglätt fält av det som var ett individualiserat förflutna från samma helheter som jag är född i. Jag har kännt mig förstörd av denna implicita mörkets begränsning i några år, det är själva hugget av att vara inkastad i det här. Jag parasiteras och hindras från att följa min själ och uppleva kärlek, för att istället svara på låga perspektiv utifrån mitt arv, för att glaumorisera och förfalska en historia av beskvielse och ego, genom MITT ego som blir groteskt förstorat i sina schabloner, där jag påminns om mitt band; t ex mamma som gör genetiska utvärderingar om mina problem, och hur min far nedervärderade mig och gjorde mig rebellisk pga av en moralisk identitet i "naturvetenskap" och "matematisk begåvning" som jag väntades vidarebefodra, för att inte de lyckades nog. Min familj är blandningar av t ex homofobi, kristendom, tvångssyndrom/djup skuld -men det är inte deras fel, men se hur jag följer samma mönster: bilden av hela min släkt är att de vill befrias från sin skuld, genom magiska myter.. det ligger som en tung dimma över allt, kordinerat i irrationalitet, och ambivalent skuldbeläggande.

Det här är den mentala upplösningen jag pratar om, jag tror Johannes kan förstå det här bra.


Jag ber om att mina filosofiska potentialer ska förenas med min rymd -det är min integritet! Det högsta syftet med min förståelse är PERSONLIG INTEGRITET till/från min hemmiljö, tjänande mina privata drömmar och unika mål.


Det här är att verkligen vara ödmjuk mot lidandet -vara kreativ, utan att veta. Rakt från källan. Omedvetet men medvetet.