Det spelberoende samhället

[mereologi]

Det avgörande är väl vad man uppfattar och hur man tar ställning till det, på frågan vad man tar ställning till kan man bara svara hur man uppfattar det och på frågan hur man uppfattar det kan man bara svara vad man tror, är det inte så?

[Logos]

Vad tror ni?

Jag tror du satt huvudet på spiken och lyckats definiera en värdegrund. Beskrivs även som Orange i Spiral Dynamics http://www.12manage.com/methods_graves_ ... cs_sv.html
Samt:

5. Orange: Entrepreneurial Personal success orientation, each person rationally calculating what is to their personal advantage. Motivations are largely economic, people are responsive to perks, bonuses, money rather than loyalty, group belongingness, or life employment. Rational capacities allow people to test many options. Competition improves productivity and fosters growth. This is probably the dominant vMeme in America today. Main concerns are autonomy and manipulation of the environment. Usually results in free market economy and multi-party democracy. (Ayn Rand, Wall Street, Rodeo Drive, cosmetics industry, Dallas, trophy hunting, Hong Kong, GQ, Mediterranean yachts, 30% of world population, 50% of power)

Du är en vinnare!  :D

Ytterst handlar det ju om vår ideologiska bild av vår produktionsordning som vi projicerar på allt möjligt. Valutan, pensionerna, priset på mat blir alla underordnade ett spel, och i spel kan ju vem som helst vinna, eller hur? Bara att köpa en lott och vara med. Lite som internetpoker, där alla inblandade ständigt vinner och vinner.

Och det finns ju en väldigt tydlig politisk styrning i den här riktningen. Ta det här med utförsäljning av allmännyttan, något som är på gång i det huset där jag bor. Redan Thatcher såg det som ett medel för att göra skillnad på folk och folk och för att få människor intresserade av en viss ekonomisk politik. Om man nu anser att det är fel med offentligt ägda bostäder, varför inte helt sonika ge bort husen till de berörda? Istället för att föra en medveten segregationspolitik?

[Avantgardet]

En tanke slog mig när jag för några veckor sedan läste bevakningen av Almedalsveckan, och det var den språkliga diskurs som verkade vara allmänt använd. Man pratade om toppolitikers taktik och diverse strategier, analyserade vem som skulle "vinna" och hur diverse profiler skulle bära sig åt. Inte var det de sakfrågor som påverkar oss alla som stod i fokus, och nämndes dessa så handlade det framförallt om hur populära diverse förslag skulle kunna bli.

Det kändes helt enkelt som om man befann sig på sportsidorna där en enskild spelares skadade ringmuskel kan diskuteras på sida efter sida utan att man får något annat än en enskild reporters normativa omdöme. Det blir en ökad "bagatellisering" av skeendena och en anda av att "det här är egentligen inte så viktigt, det är mest en lek, må bäste man vinna". Som om det inte gällde liv och död för vissa.

Det här är säkerligen ingen ny företeelse, men jag tycker att jag märker av den mer och mer. En säker influens är nog amerikansk TV, där den här typen av språkbruk har funnits länge (se bara på presidentvalen!). Vad tror ni?

Du har helt rätt i din iakttagelse. Men "spelberoende", det tycker jag är att skyla över vad som i själva verket pågår - det är frågan om ideologi, inte fysiologi! Det är "den tredje vägens" politik, lanserad under nittiotalet, blandad med hela den PR-religion som hör kapitalismen till. Man försöker ge sken av att politik idag handlar om att "sköta en stat", på samma sätt som man "sköter ett företag" ("det ska vara ordning i finanserna!", "oppositionen är inte samlad, alltså är de inte regeringsdugliga!" - bluff hela vägen! -, not to mention den där djävla "borgfreden" som utlystes innan vårt ordförandeskap i EU skulle ta vid), det anses inte längre finnas några politiska konflikter. Vi röstar alltså inte längre på representanter, utan på chefer eller styrelsemedlemmar. Därav denna vändning in i djupaste djävla populism.

Detta är problematiskt, på många sätt, och det är dessutom det värsta hyckleri. Det är just konflikter som är demokratin och politikens själva livsnerv. Jag har svårt att se hur man ska bryta sig ur det här.

[Logos]

Jag minns när jag talade med en italienare om Berlusconi för ett par år sen och hur denne menade att Berlusconis förmåga att styra ett företag gjorde honom i synnerhet lämpad att styra Italien - vilket jäkla resonemang!

Ändringen av diskurs är naturligtvis ideologisk i sin grund (New public management, nyliberalism etc) men det jag menade var att ideologin (som alltid) smälter in i vårt vardagliga synsätt och tolkningsmönster. Lite som nationalismen inför första världskriget. Det behövs helt klart en samhällskritisk debatt igen.