JimmyAberg skrev:Bra att du är här så vi kan ta det "ansikte" mot "ansikte" istället. Jag har aldrig pratat något "bakom ryggen" på dig - jag har alltid varit lika rättfram med min åsikt mot dig, den ändrades inte ett dugg medas du "var borta".Avantgardet skrev:Lite kärringaktigt att snacka skit om mig bakom ryggen på mig (Andreas och Jimmy), och något pinsamt impotent att passa på en sån gång.
Men om vi stället utifrån ifrån att allt jag säger är skitsnack (vilket jag iofs kan hålla med om) så snackar jag naturligtvis skit bakom ryggen på dig, men anklaga i sådant fall inte mig för att snacka skit bakom ryggen på dig när det är du som vänt bort ryggen.
Är det verkligen konstigt att både jag och Andreas blivit arga på dig, när vi båda varit sanningsenligt upprigtiga men istället fått dörren i ansiktet? Jag stryker ett streck över det där nu.Jag förstår att du känner så nu.Och Jimmy, du kan väl för fan inte bli sur på mig för att du inte förmår övertyga? Ska du ha mig till att tro på nåt flygande-spaghetti-monster så får du övertyga mig, det räcker inte med att du säger att det finns, och jag vet inte vad jag ska säga om det här att du blir förnärmad för att jag vägrar tro på det. Vad vittnar ett sånt resonemang om ens?
Sen tycker jag faktiskt inte att myten om det "flygande-spaghetti-monster" faktiskt inte är så illa ur ett Discordiansk perspektiv. Men vill man inte vara nyfiken på vad andra har att erbjuda så är det helt OK från min sida.
Ni får väl vara hur "sanningsenligt uppriktiga" ni vill, det har jag aldrig tvivlat på att ni är, men ni kan inte förvänta er att man ska tro på att det ni säger har objektiv giltighet för det. Jag är övertygad om att du och Andreas tror ditt och datt, men varför försöka tvinga mig att tro på nåt då ni inte lyckas övertyga mig? Jag köper inte vilken skit som helst, oavsett vad andra (du eller Andreas) tycker om det. Lika lite köper du vad som helst bara för att jag tror på det. Eller hur? Så vad är det med den där fascistiska grejen. Varför inte ställa upp och diskutera sakerna istället? Låt argumenten tala, man kan inte tvinga fram övertygelse.
Och vem kan klandra mig att jag blir förbannad när självutnämnda profeter börja snacka om att jag behöver frälsas? Vem fan är han eller hon att säga det? I synnerhet om vederbörande inte klarar av att ge mig övertygande argument. Det är ju helt sinnessjukt. Fräls nån annan liksom, ge fan i mig.
Och slängt igen dörren. Vet som inte jag, vet inte att jag gjort nåt sånt. Vad ni läser in här och där får ni stå för själva. Jag är rak och säger som det är. Tycker jag inte om nån så säger jag det, vill jag inte umgås med nån så säger jag det. Är inte den som knusslar och smusslar och håller på. Så det här med "sanningsenligt uppriktigt" och att "tro" på den andre... på vems konto faller skuldsedeln där?
