Besatthet

[Anna Sara]

http://www.youtube.com/watch?v=m6SDMCLN5oM

Jag behöver förnya mina relationer genom min relation och låta er ge mig svaret

Jag ser den verkliga rättvisan och är passiv eftersom du har en "avbild" som du har inflytande över inom min kreativitet, och har för stort och för litet minne -men jag vet inte var vi är på väg, vi har ett mål men abstrakt upphöjt i transcendensen. Sen då, när vi inte litar på "dem"?


Försök att inte var så idealistiskt noga/hård. Var istället RIKTIGT mjuk OCH totalt allvarlig och cynisk, och upplev intrycket från världen. Tyck aldrig synd om något och kalla det moral, det är som att snubbla över sig själv.


Jag ser också denna rättvisa och känner mig fångad/tvingad till passivitet. Jag vill vara en scen eller en grovarbetare för att leva ut mina känslor.


Du är en konstnär i strömmen. Det har jag alltid varit men gjort motstånd eftersom det inte är jag -eftersom jag inte kan spegla ett transparent jag i sig själv. Jag har liksom "haft tur" eftersom jag trixat in dig "lagom", genom ett "balanserad" kaos i uppväxten ..och känner de VERKLIGT tillfredställande personliga utmaningarna!

Du förstår de mentala sanningarna men inte dig själv för du kan inte hålla med om det här -förutom i stunder av glaumor och dåliga beslut/flummiga drömmar. Det är en teater. Sjävla teatern teatern utan chans till förnekelse.


Folk lever i en psykoser och börjar älska gräs sanningsterapeutiskt eftersom det skyddar oss från myter. Jag tror du har något i din livstil som jag "vill ha", något som du kan upplysa mig om -kaosets integritet, valfrihet. Om du ser mina sceniska felslut senare får du gärna säga till att jag har fel.








Du vet inte vad kärlek är. Det är penetrera sig själv med VÅRT LIDANDE och hela tiden bry sig om hur den andre -ALLA, mår och känner sig.

Det är det enda verkliga. L I V E T. Råder dig att inte ha någon annan verklighetsbild, och nu vill jag att du lyssnar på riktigt för jag vet att du kan.


Är det inte lustigt att ju risigare man mår desto sämre tror man att man ligger till -man ser DÖDEN som en svaghet; men vad är vi på väg?


Jag har kommit på att du lever i ständig relativistisk förväntansångest och kronisk besvikelse eftersom du inte kommer ihåg att man HANDLAR HÄR OCH NU -kanliserar dig själv genom "slutgiltiga" passionerade idéer pga en transparent idealism för att ta mig till framtiden.

VISSA VET DET HÄR -inte du, inte jag heller: Upplevs det som en kollaps; då SER MAN FEL. Det är därför vissa andra är nöjda, de har till viss del rätt -för vi kommer ingentans. Vad förväntar vi oss egentligen?


Som sagt. Splittra dig inte nu.

[Anna Sara]

Ska det här vara roligt på något sätt?


Nu ska jag rena min lever.

[Anna Sara]

http://www.youtube.com/watch?v=Z7Gyrp19ovM

Yo! Drömmer du eller, Love?

[Anna Sara]

Jag har bytt namn. Jag heter Sascha Leon. Jag ska ta reda på vad det betyder.


Defender Of The People -The Lion


Jag tänkte förut tatuera ett lejonhuvud på korsryggen, men sånt vågar jag inte berätta eftersom jag är helt dualistisk och söker det som går imot mig. Ser ett fel men vet alltså inte vad det är. Jag vill bara bli drabbad av dem själva.


Man skulle kunna tolka det till Alexander + Lejon också, men jag känner inget där.

[Anna Sara]

Yeah. Rythm.

Feltakt...

[Anna Sara]

Jag är det jag inte är när jag försöker ge något.. Det handlar om en inbalans i navigerigen/anpassandet till den kollektiva svären och mina "vänner" -vilket befriar mig från all jordkarma och återförenar mig med mitt ursprungsideal. Men det verkar som om alla STANNAR här -orkar inte komma fram med den djupare analysen här dock.

(Tjejnamn alltså).


Hur mycket BEHÖVER jag orden; en mental kopia av mig själv eller rollen jag spelar "hur det nu hänger ihop" -något som inte är; dvs ISSUES?

[Anna Sara]

Gammal favoritlåt som uppstod av en slump i låtar jag laddade ner till min mp3 när jag var i KRIS.

http://www.youtube.com/watch?v=btWDGzcfTG0


Förstod min barndom/min far -min mentala kärlek till psykopatin, liksom vad är det för ideal jag har? Inte mycket att "falla tillbaka på".

[Anna Sara]

Ja, jag försöker "ta över" mig själv -och behöver perspektiv.



Tänkte förstätta med lite lekar nu, men nu insåg jag just detta, äntligen lite mognare.

[Anna Sara]

Jag kan inte avbilda verklighetens känslor naturligt. Det är min låsning och mitt karma. Jag ser bara mig själv -men jag kallar mitt ego hellre för autism i det här fallet.


Nu känner jag mig liksom "illamående" över den imploderade "fattigheten" och primitiviteten i det här -är detta den svär jag utnyttar? Prata om tvång.


Jag kan inte leva i min hjärna -men var fan börjar kärleken? Behovet av gränsdragande sitter djupt i mig -men handlar väl snarare om den motsatta impulsen.

[Anna Sara]

Det är upp till er att förstå det här -gör du inte det; ignorera det.

Jag förstår inget själv -varför skulle jag göra det? Det är uttrycket!!!!

[Anna Sara]

HUR ska jag älska er -hur når vi varandra? T.o.m detta har en VULGÄR KLANG.

Kom igen! Vakna.

Jag lever i ett spel, det är det jag vill veta -öppet, totalt, närvarande.




SJÄLVMORDSINTRO:

http://www.youtube.com/watch?v=RCObXuAwCIA

[Anna Sara]

Jag "hör" massa sk slumpmässade tankar i huvudet, just nu t ex "messias".. vem fan tänker detta, eller hur ska jag tolka egot? Det kan vara förväntingar, rädslor, minnen... och en touretts på detta.

Jag DISTANSERAR MIG -och slutar KÄNNA min sexualitet. Nu går jag i regress igen och ber er se sanningar: men kolla min bild av smärtkroppens kollekitva evolution -hur "gud FUNKAR" varken mer eller mindre!!!!!

Det där intellektuella dammet och dolda kapaciteten (fick det ordet utifrån och "inspierades" och nu vet ni vad jag menar) har s.a.s VÄXT det senaste åren -dock ÄR jag mycker mer telepatiskt än de flesta, inte ens det, jag plockar upp omgivningens elektromagetiska störningar typ -det finns ingen intensitet eller kontur och det inte är SJÄLVA intensiteten, och detta ansvar vet jag inte hur jag ska placera.

[Anna Sara]

Är oerhört intresserad av att falla ner i en psykos för att urkristalliera mitt kroniska kaos, för att skapa ett varaktigt skönhetsögonblick -sanningen/sanningen, utan anspråk.



Detta VILL jag att andra ska veta, det handlar kanske om kärlek:

Hela mitt liv och tillvaro handlar om PLANERING (jag är HELT seriös): mina fantasier och min planering/mål, är samma sak och går in och ut i varandra.. men har inte alla det såhär?!

[Anna Sara]

Jag "förstår" inte ens -jag har ingen andlig grace eller medvetande; jag är autistisk.


Om ni inte lyssnar på detta: Jag såg GUD i Jimmy vid min "själsrealisering" och fick ett hopp och en inspiration om framtiden som var totalt överväldigande, eftersom jag integrerat i detta material -friheten/uppvaknandet -i kollektiv identifikation; så typ. Jesus.



Jag förstod mitt eget lidande eftersom jag läste det han delade med sig av och hade hela tiden försökt "hitta ut", hitta "den exakta sanningen" och förlorade min stolthet. FATTAR NI INGENTING -vad gör vi här?

Jag har ingen "moral", ingen "hänsyn", ingen "rationalitet" -framför allt inte det!!! Jag lever i trans -ett statiskt flytande vatten.


Alltså detta har (i alla fall inte medvetet) ingen intention nu med att exponera Jimmy här för att uppluckra men ändå förfalska känslan av kontrakt och att vara bättre än omvärlden.


Kanske, ligger det väldigt djupt.. jag har ALDRIG blivit så förvirrad i hela mitt liv som när jag drogades i detta tillstånd.

[Anna Sara]

Jag är hämmad men ser det inte som ett problem förutom i min självmedvetens reflektioner/hänsyn. Jag använder det som min stolthet för att "titta" på mina uttryck så mycket för mig själv.


2. Jag VET att Jimmy SATT i den där jävla förvirringen -det förstod jag sen när jag smälte bort i mitt förfluna och fick dubbla identititer när drogen slitit ut min själ -jag är inte ett dugg naiv men helt naturlig. Herrejävlar. Men jag förstår inte, jag måste förstå. VAD HAR HÄNT?! Det här är själsligt abstraherad historia! Ett mission om ett personiferat samhällsproblem.

Jag upplevde det som en total desillusion men var lojal mot det. Jag trodde vi stod på samma ställe -vi måste dock haft eller har samma frekvens/ton. Jag påminns om att jag är lite rädd för Jimmy eftersom han döljer sitt inre tillståndsammanhang -han behöver den inre andlígheten och det privata mysteriet för att komma i balans, jag söker desperat mänsklighetens kärlek och har ingen hjärna (till min smärta, mitt eg djupa problem, jag kan inte hantera livet för ingen ser mitt handikapp, jag ger förtroende som intelligent och vuxen, men har inga praktiska former) -bara ett överintelligent hjärta/insikt. Problemet/lösningen är att vi "sitter fast" men det har trappat ner sina totalt mentaliserade nivåer nu.


Hur fan ska jag vara rak -jag SÖKER människor såhär; jag behöver detta anspråk, jag lever alltid såhär men hittar inte hem.