Besatthet

[Anna Sara]

Vad kul att vi ska ta LSD om några dagar.



Förut hade jag estetiska värderingar, det har jag inte nu: nu har jag SUNT FÖRNUFT som jag gjort självständigt dess hamn. Jag ser inte längre den groteska sexuella galenskapen som ful.


Jag tycker det är vackert med människor som t ex hör röster bara det att deras form är ful/handikappad -detta har jag sådan sympati för att det är enormt, jag identiferar mig med "grova psykfall" (i känslan) för att jag känner att något väldigt privat har tagits ifrån mig -detta är min "fulhet" som jag spelade i Jimmy omedvet.

Det känns som om jag adrig kommer bli "vuxen" -känner att min estetiska identitet inte ens är ett mysterium utan en fragmentarisk gåta. Alltså detta är den "riktiga depressionen" men jag har distanserat mig ifrån den.


Känslan är att man inte upplever det man gör, att man står utanför sig själv och bär andras svett. Jag har inte ens förklaringen längre -alltså jag skäms så jävla mycket för detta, eller rent praktiskt, även om jag umgås med männiksor men jag initerar mig aldrig i livet, jag går i roller.

Det finns INGET att FÖRKLARA HÄR -jaha, nu fattar jag alltså. Buddha. Lidandet. LSD. Det är den kärleken jag _identiferar_ mig med, anledningen till att jag går i cirklar är för att initera andra som har denna insikt i hjärtat, jag känner igen dessa människor, jag blir i brist på bättre ord kär i människor eftersom det är så rent, varför använder jag det uttrycket? Jag kan inte leva upp till att jag "älskar" -för jag bryr mig inte och förändrar mig, jag ser bara den implicita intimiten men det är sann kärlek -jag försöker hela tiden överföra det här precis som alla andra idealister, men det är inte mekaniskt det är personligt, och därför ger jag upp helt och hållet. Jag har alltid "föraktat" formkärleken, det är inte rättvist, det går inte att uppnå förutom i galenskap och förvirring. Jag söker inte individer, jag vill bara dela ut min mission. ALLA människor har detta behovet men har inte raffinerat sin medvetenhet, för att hjälpa andra. Kolla på filosofiforum eller facebook t ex.. kolla på mitt nya hår osv och oj vilka komplexa tankar jag hade bakom detta lilla flytande experimentet -vem är jag? osv.


Jag får panikångest i undran för hur ni ser på det här -eller fick men de la sig.

[Anna Sara]

Jag har aldrig kunnat uttrycka min romantik, det är det som saknas för att jag ska kunna uppleva transcendering av min desorientering.

Med romantik menar jag "att förstå".. att befinna i sig i "oskadade system" och relatera till en helhet som upplever på samma sätt.


Vilket jävla kaos. Döden är det enda jag tänker på.. INGET i denna världen utanför mina idéers sammansättningar intresserar mig.