Min känslomässiga prio -du är antingen med eller inte

[Anna Sara]

Vet aldrig var jag ska lägga mina inlägg eftersom jag är så labil och sysslar med flera projekt samtidigt.


Men: det är något man glömt -vilket gör att man fastnat i sin utveckling. Typ "personlig lojalitetsmoral". En slags uråldrig hiearki som "genuina resurser" bygger på när man dör ifrån sig själv.. vilket ger trygghet/kärlek/tillhörigheter eftersom man ser sig tillsammans med dem.. och får en slags respekt... Jag har alltid varit livrädd för detta och fastnat i en slags distans-sökande panikattack, eftersom jag vill skydda en "unik potential".. Tycker mig kunna "se igenom" verklighetens lager av konstnärlig kultur.. ser människor som patetiska slavar underordnade personlighetsutplånande "koder", där de är låsta i sitt "lag" uppknullade av guds ansikte, och passivt/slappt uteslutar de mer kreativa och sköra knappt medvetna om vad de gör.. Alltså har en slags föraktande bild av att värden/stil/smak handlar om värdenivåer -men att alla egentligen är arketypiska illusioner, inget har mer "makt" än något annat.. Tycker liksom att folk "inte lyssnar" på grund av att de är rädda att "förlora något".. de strävar efter att" inte bli upplysta" eftersom de skulla krossa deras trygghet i gänget...


Så vad ville jag säga...? Att jag är så splittrad att jag ber folk säga vad jag ska göra?


Nej men alltså. Eftersom nog alla egentligen bortom ens egen självupptagenhet.. har den där ädla uppkopplingen (som i sitt förstadie inte alls är så ädel utan snarare allting annat) ..kombinationen av individualitet/unik trumma och "genuin kulturbarndom".. är nog bra.. eftersom båda världar egentligen eftersträvar perfektion..

-

Egentligen syftade detta inlägg i första mening och impuls, på: droger! Att det är dags att skärpa sig!