biggj skrev:Du skriver följande:
"Om universum är oändligt stort, innehåller oändligt mycket materia, och har existerat i evighet, vilket jag tror, ja då har det funnits gott och väl tillräckligt med tid, rum, energi och materia i historien för att det ska ha hunnit uppstå, ja rentav med nödvändighet ha måstat (kan man säga måstat?) hinna uppstå hur många gudar som helst efter varandra, den ena mäktigare än den andra, gudar som skapat varandra i en oändlig rad."
Men varför måste detta nödvändigtvis ha skapat en massa gudar?
Det sker automatiskt med tiden, genom ren, naturlig evolution.
Till vad nytta? Förstår inte ens vitsen med dem!
Tja, vad är vitsen med mänsklighetens teknikutveckling? Förslagsvis att vi får det bättre och bättre, vi blir lyckligare och lyckligare, ju bättre teknik vi uppfinner och använder, tycker i alla fall jag. Gudar är ingenting annat än resultatet av just sådan utveckling - teknikutveckling - bara under en längre tid än vad vår art hittills haft. Vi kommer att bli gudar vi också, med tiden, genom vår teknikutveckling. Det är teknikutveckling, hos naturligt evolverade livsformer som vi, som ger upphov till alla gudarna.
Det är väl naturligare att det hela evolverade, precis som Darwin framförde?
Det finns inget motsatsförhållande. Gudar uppkommer genom evolution, eller genom att skapas av gudar som uppkom genom evolution, eller genom att skapas av gudar som skapats av gudar... osv. ...som uppkom genom naturlig evolution. Naturlig evolution är alltings skapare, men den har gett upphov till oändligt många intelligenta skapare som i sin tur skapar.
Vad skall vi med gudar till?
Att det finns gudar beror inte på att "vi ska med dem
till" något särskilt. De bara finns. Men i och för sig kan de komma väl till pass om man dör, för då kan de återskapa en så att man får fortsätta leva. Och så kan de göra en väldigt, väldigt lycklig. Men frågan "vad ska vi med gudar till" underförstår att det är vi som skapat gudarna. Då syftar du på gudar som bara finns i vår fantasi. De är något helt annat än de gudar jag pratar om.
De har inte behövts för att skapa livet på vår planet, så varför skulle det behövas på annat håll?
Du verkar tro att anledningen till att jag tror att gudar existerar är att jag, likt de flesta kreationister, skulle ha svårt att föreställa mig att vi skulle ha kunnat uppkomma genom enbart naturlig evolution. Jag har inte svårt att föreställa mig att vi uppkommit genom enbart naturlig evolution. Jag tror evolutionsteorin stämmer. Jag tror som sagt att den gud som skapade vår Big Bang inte har lagt sig i det som skett "i vårt universum" sedan han startade det. Vad jag vet har inte fysikerna någon solklar förklaring till varför Big Bang skedde. De kan förklara varför det universum som vår Big Bang gav upphov till utvecklades ungefär som de tror att det utvecklades från och med ytterst kort tid efter det att Big Bang startade, men själva starten på Big Bang vet jag inte om de har någon bra förklaring till orsaken till. Detta innebär visserligen inte att Big Bang
måste förklaras med att någon gud sattes igång den, men det faktum att vi än så länge inte vet vad som satte igång den lämnar i alla fall fältet öppet för en sådan teori, som jag ser det. Skulle jag vara ledare för en civilisation vars teknikutveckling pågått så länge att de uppnått en sådan teknisk nivå att de skulle kunna, om de ville, sätta igång sådana fantastiska grejer som Big Bang, ja då kanske jag skulle vara frestad att sätta igång en massa Big Bangs, av ren nyfikenhet.
Notera att själva tron på övernaturliga väsen härstammar från en tid då människorna inte förstod hur väder, klimat och alla tänkbara svårigheter egentligen hängde ihop!
Du har rätt angående de människor som tror och har trott på övernaturliga väsen av
de skälen. Den avgörande skillnaden mellan deras tro på övernaturliga väsen och min tro på naturliga gudar är att jag, till skillnad från de, inte anser att gudar måste finnas för att man ska kunna förklara något som man annars inte skulle kunna förklara. Min tro grundar sig på rent logisk extrapolering av mänsklighetens teknikutveckling, som tycks komma att leda till att vi blir gudar till slut, om inget stoppar den. Om detta kan ske med oss, kan det ske med utomjordiska civilisationer som även de utvecklas, genom naturlig evolution, och som även de får en accelererande teknikutveckling genom naturlig evolution.
Ur detta, plus människans sakta framevolverade medvetande om att hon skall dö, skapade all den vidskepelse som än idag verkar styra så mångas tänkande. För en tänkande varelse som människan är det svårt att föreställa sig ett slut vid döden - det känns betydligt bättre att tro att man på något sätt lever vidare. Och i det ögonblicket behövde man bara ta ett steg till i tänkandet, och då uppfanns gudar och andra övernaturliga varianter på samma tema.
Det är förmodligen svårt för oss människor, som kan tänka på så allsidiga sätt och fattar så mycket, att uthärda tanken på att man skall dö en dag! Det strider liksom mot det tänkande livets själva färdplan. Döden ingår inte i den. Därför hittade man på allt möjligt som syftade till att invagga oss i en tro på att det nog fixar sigt ändå, även efter döden.
Det är nog ett skäl till varför de flesta kreationister är kreationister. Som sagt delar jag inte deras motiv för att vara kreationist. Faktum är att jag under de sista åren som ateist inte hade några större problem med tanken på att jag kommer att dö. Det var alltså inte dödsångest eller något liknande som fick mig att börja tro att vi har en skapare. Det var ren extrapolering av mänsklighetens teknikutveckling i kombination med ett resonemang som förde mig till slutsatsen att universum måste innehålla oändligt många galaxer. Finns det oändligt många galaxer, måste statistiskt sett oändligt många galaxer ge upphov till livsformer - livsformer av vilka oändligt många (på grund av bland annat slumpmässiga sammanträffanden) får en så snabb teknikutveckling att de, så här lång tid efter Big Bangs start, gott och väl måste ha hunnit uppnå den tekniska förmågan att göra sådant som man normalt tänker sig att bara en gud kan göra. Därför kallar jag dem gudar. Kanske kan jag med det ordvalet få en del kreationister att lyssna på mig och av mig påverkas till att börja tänka mer logiskt på detta med gudar.
Jag hade köpt tron på en gud rakt av om jag visste att jag kommer att leva vidare, det är ju en del i min vilja att leva!
Vad menar du? Varför skulle vetskapen om att du kommer att leva vidare (i evighet, antar jag att du syftar på), om du haft den vetskapen, ha
fått dig att tro på en gud? Är det inte en bakvänd ordning? Eller menar du att du, om du visste att du kommer leva vidare (i evighet), skulle den vetskapen
bero på att du redan hade börjat tro på en gud? Det hade varit mer logiskt, i min ögon.
Men herregud(!), det hade ju med tiden blivit rätt överbefolkat i detta liv efter livet! Logiken Sune, vart är logiken i detta?
Överbefolkningen är ett problem som kan lösa sig vartefter som vi lär oss utnyttja mer och mer av universums materia mer och mer effektivt.
Vi uppstår faktiskt som något slags liv igen till slut - i det enorma kretslopp som är själva gången i en planet med liv på, eller i! Det påstod redan Darwin, och det är också rätt. Vi behöver inga gudar,
Att tro på gudar bara för att man "behöver" gudar är ovetenskapligt. Att ens låta sin tro på gudar
stärkas av att man "behöver" gudar är ovetenskapligt. Med det sagt, vill jag påpeka att det där med att "vi uppstår som något slags liv igen till slut - i det enorma kretslopp som är själva gången i en planet med liv på" är en typ av reinkarnation jag faktiskt börjat tro på och betrakta som verklig. Men jag är inte så intresserad av att pånyttfödas som en mussla eller ett grässtrå. Jag vill utvecklas till en lyckligare och lyckligare varelse. Detta är möjligt i mycket högre grad om man blir en gud. Men det är inte därför jag
tror att det finns gudar. Min tro drivs inte av att jag
vill att det ska vara sant att det finns gudar. Jag är angelägen om att nyktert bedöma hur saker och ting
faktiskt ligger till.
Om jag t.ex. skulle upptäcka ovedersägliga vetenskapliga bevis för att jag med 99% sannolikhet kommer att hamna i ett evigt helvete om tio år, skulle jag inte under tio år konstant blunda för den insikten till förmån för någon trevlig fantasi bara för att slippa tänka på det där helvetet som kommer, utan jag skulle se det som a och o att vetenskapligt ta reda på hur jag ska minska de där 99%.
vi borde under de senaste 150-200 årens utveckling ha börjat inse att tron på det övernaturliga bara är - fantasier.
Ja, tron på det
övernaturliga ja! Det jag tror på är inte något övernaturligt utan helt naturligt. Min tro är grundad på vetenskapligt observerande av verkligheten och logiska slutledningar. Gudar är naturliga resultat av väldigt lång tids naturlig evolution.
Vi är både gudar och djälvar samtidigt,
Se där, du anser alltså att vi är gudar! Alltså medger du att det finns gudar! Vi!
Att det förutom en gud även finns en djävel i oss är inte heller en helt felaktig beskrivning av verkligheten. Men jag tror vi kan öka makten hos guden i oss och minska makten hos djävulen i oss, mer och mer med tiden (men bakslag, återgångar till djävulskt beteende, kommer dock aldrig helt att upphöra att återkomma då och då, tror jag. Universum blir nog aldrig perfekt (i betydelsen heltigenom fyllt av enbart lycka för all framtid), men det blir bättre och bättre med tiden, på det stora hela).
men ser vi inte upp, kanske vi förpassar oss till ett nytt nolläge där enda förklaringen till allt var övernaturliga väsen!
Jag håller med om att de flesta av världens tongivande kreationister är farliga och måste hållas på mattan så att deras märkliga uppfattningar, om hur vår skapare är beskaffad, inte får styra mänskligheten. Till skillnad från vad de flesta tongivande kreationister tror, tror jag inte att någon människa kan veta (eller ens i närheten av veta) hurdan vår skapare är. Problemet med många kreationister är att de skenar iväg och tillskriver vår skapare specifika attribut på lösan grund, och påstår sig veta att sådan och sådan och sådan
är Han (ja, till exempel bara en sådan sak som att vår skapare skulle vara en Han), utan att visa några vetenskapligt grundade skäl för att tro att vår skapare skulle vara just sådan snarare än på något annat sätt. Vi kan förresten tänkas ha flera skapare. Vi kan alltså inte ens veta något säkert om
antalet skapare vi har. Kanske har vi oändligt många skapare. Kanske har vi noll skapare. Alltsammans är kansken.
P.S. Gud till Haagdomstolen var mer som ett ironistiskt inlägg, trodde ingen skulle ta det på allvar! D.S.!
Jag antog att det var på skoj, men jag var inte säker. Det är ungefär som med hela tillvaron: man kan anta att den är på skoj, d.v.s. att någon gud skapat den bara för att skoja med en, men man kan också (vilket jag gör) hålla möjligheten öppen att den inte är på skoj.
