Eller i ren svenska: du yrar ihop nåt och blir förvirrad, och eftersom du är förvirrad så yrar du ihop nåt och blir förvirrad, och eftersom... Spelar det så djävla stor roll vad du kallar detaljerna sen? Tycker du kommer med en ny metafysik på daglig basis. Är det inte bättre att söka hålla sig till en teori vars bäst före datum inte är samtidig med utsägandet?
Sen kan man ju börja snacka om nåt annat, typ kollektiva yrerier, så att det kan bli sam-tal och inte bara monolog av det hela hela tiden. Men jag vet ju varken vad det här är tänkt att föreställa eller vad det inte är tänkt att föreställa. Du svarar liksom "Det är inte det det handlar om. Det här är meningslöst." Men hur ska jag ens veta vad du menar med "det"? Vilket "det"? Och vilket "det här är meningslöst"? Just det inlägget, eller nåt annat, eller just den meningen, eller hela tråden? Och varför måste man ha "sympati med Gud", som (precis som det verkar med alla dina begrepp) byter skepnad efter din dagsform. Vad fan är det du tjatar om? Jag begriper verkligen ingenting. Vad är det du försöker säga? Och varför?
Min speldosa
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Okej, säg så här, här har du en presumtiv läsare (nämligen jag), vad är det du vill att jag ska göra? Hur är det tänkt att jag ska läsa dina texter? Jag antar att du trots allt vill att jag, eller åtminstone någon, skall läsa det du skriver eftersom du skriver på ett forum och inte i en hemlig dagbok som du låser in i nattduksbordet. Vill du säga mig nåt, något jag har nytta av? Det är ju en rimlig hypotes åtminstone. I såna fall måste du nog börja vara mer tydlig, konkret, och mer precis. Eller vill du bara ha min uppmärksamhet för att slå ihjäl min tid (som om jag inte var rätt duktig på det själv)? Som att liksom be nån bara stå och hålla en om pungen när det är lite småkyligt framåt vintern. Vad fan skulle det tjäna till? Är det inte ganska förolämpande att hålla på och be folk om såna tjänster? Förklara. Vad är syftet med den här självreviderande självreferensen som ständigt växer i omfattning?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Skulle vilja att NI gav mig lite tips, när det gäller att ta vara på sin situation och göra det bästa av den när dödens utväg är så här jävla uppenbar. Hur ger man så mycket som möjligt av ett självmord till andra? Istället för att taffligt tyna bort utan att lyfta blicken kreativt. Varför klaga? Livet handlar om andra människor, och livet är självständigt. När jag säger att jag bara säger något för att provocera, det är inte riktigt sant, jag spelar bara att jag spelar dum i huvudet för att ni ska ta vår autism på allvar. Jag lever för att provocera för att vi ska bli oss sjävla, men är blockerad av jordnära villkor. Vi har blivit tafatta tillsammans. Det här ju bara en SHOW, fantastiskt va..
Helt allvarligt -kom med något nu. UTAN GRÄNSER, tack.
Bästa jävla låten (inre polaritet):
http://www.youtube.com/watch?v=czz331Ilb_E
No question about it, I for sure, will die alone
There'll be no other, can't see nobody come along
It ain't gonna work
When asked to see me, you said:
-Baby it can't get worse
and added:
-Darling, I'll be leaving if it hurts
It ain`t gonna work
Oh, let's tell it like it is
No way we're getting through this
though I wake up every morning trying to do right
Still you drifting further away from me each night
Though I try
it ain`t gonna work
How I clung to that feeling how
It might be different
it could be fine
And painingly this morning,
It just struck me, I must've been blind
Oh it's happening my love
What we both have been afraid of
Though I wake up every morning trying to do right
Still you drifting further away from me each night
Though I try
it ain't gonna work
wooh
Though I wake up every morning trying to do right
Still you drifting further away from me each night
But though I wake up every morning trying to do right
Still you drifting further away from me each night
Though I try
it ain't gonna work
it ain't gonna work
ain't gonna work
it ain't gonna work
Helt allvarligt -kom med något nu. UTAN GRÄNSER, tack.
Bästa jävla låten (inre polaritet):
http://www.youtube.com/watch?v=czz331Ilb_E
No question about it, I for sure, will die alone
There'll be no other, can't see nobody come along
It ain't gonna work
When asked to see me, you said:
-Baby it can't get worse
and added:
-Darling, I'll be leaving if it hurts
It ain`t gonna work
Oh, let's tell it like it is
No way we're getting through this
though I wake up every morning trying to do right
Still you drifting further away from me each night
Though I try
it ain`t gonna work
How I clung to that feeling how
It might be different
it could be fine
And painingly this morning,
It just struck me, I must've been blind
Oh it's happening my love
What we both have been afraid of
Though I wake up every morning trying to do right
Still you drifting further away from me each night
Though I try
it ain't gonna work
wooh
Though I wake up every morning trying to do right
Still you drifting further away from me each night
But though I wake up every morning trying to do right
Still you drifting further away from me each night
Though I try
it ain't gonna work
it ain't gonna work
ain't gonna work
it ain't gonna work
Avantgardet skrev:Okej, säg så här, här har du en presumtiv läsare (nämligen jag), vad är det du vill att jag ska göra? Hur är det tänkt att jag ska läsa dina texter? Jag antar att du trots allt vill att jag, eller åtminstone någon, skall läsa det du skriver eftersom du skriver på ett forum och inte i en hemlig dagbok som du låser in i nattduksbordet. Vill du säga mig nåt, något jag har nytta av? Det är ju en rimlig hypotes åtminstone. I såna fall måste du nog börja vara mer tydlig, konkret, och mer precis. Eller vill du bara ha min uppmärksamhet för att slå ihjäl min tid (som om jag inte var rätt duktig på det själv)? Som att liksom be nån bara stå och hålla en om pungen när det är lite småkyligt framåt vintern. Vad fan skulle det tjäna till? Är det inte ganska förolämpande att hålla på och be folk om såna tjänster? Förklara. Vad är syftet med den här självreviderande självreferensen som ständigt växer i omfattning?
Anna Sara skrev:MISSTAGET ÄR DENNA VERKLIGHETSBILD! Det är det enda jag kan kalla för kärlek.
Jag har INGEN passion. Jag föraktar samtliga förklädnader av upplevelsen. Skadar gärna min hjärna irreversibelt för att provocera, eller vad ska vi säga.. fördjupa offentligt privatliv. Älskar upprepningar. Glömmer alltid vad jag precis gjort och vill inte prata om det eftersom det är som om man vore dum i huvudet. Jag är lojal. Lita aldrig på mig.
Så berätta, finns det "något annat" som jag ska "ta på allvar"?
Det fulaste ordet jag vet är "tolkning". Förneka gärna den här tolkningsfrågan. Eller, det har du redan gjort? Då är det bara att göra något annat på det med andra ord? Projicera mer så har vi något att prata om, speciellt om det är språkligt. Vadå, jag ser ju ut att behöva hjälp så det så.
Sitter och lyssnar på superromantisk andlig musik. Så lätt identifierar jag flödet. Materialiserat. Tragiskt. Ev subjektivt förvridet -definitivt något att meditera över om man vill uppvisa bildlig skönhet. Renheten har en enda flyktväg; en själv. Vilka lögner erbjuder du fortfarande?
Jag har inget annat för mig än att leva dubbelliv genom perverterad nätuppkoppling på distans. Vilken etisk skuld, va?
Saken är att jag inte bryr mig för du kommer aldrig vara gränslöst trevlig, som jag. Du är OÄRLIG, det kanske är för att du har en bild av att det ger dig tur.
Är det inte såhär naiv du är: http://www.youtube.com/watch?v=NtJxy0zc7nU
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Mitt huvudsakliga intryck är: :?:
Varför reagerar du sådär? Jag bad dig bara förklara vad du sysslade med och du sparkade bakut i ultrafet-stil och storlek jättestort, och dessutom fullkomligt irrationellt. Vilka dörrar stängs liksom? Är det inte kanske så att du helt enkelt är rädd för att vara konkret och tydlig, för att konturerna då blir fullt synliga och bakom all denna språkliga prakt så döljer sig inte direkt något sagoslott som du velat göra gällande. Utan en ganska blygsam, faluröd, liten stuga med vita knutar?
Jag säger inte att du ska sluta med det du håller på med, jag ville bara veta poängen. Ser inget problem i att vara ärlig heller. Behöver själv inte motivera min vistelse med att missionera, tycker inte du heller behöver göra det (så där har du helt enkelt målat in dig själv i hörnet). Så varför ens ta din tillflykt i de där grejerna ("Representerar ni massans majoritet på det här området?" - vilket område? och vilka "ni"?)? Men du har rätt, jag är definitivt inte "gränslöst trevlig" (tycker jag förvisso är en ganska oriktig beskrivning inte bara av mig utan av dig också), jag är tamejfan inte ens trevlig. Ger inte ett skit för trevligheten. Jag tycker bättre om folk som är raka. Vet dock inte om det kan sägas särskilt trevligt att bara köra över alla andra genom att babbla på om sig själv. Det är okej, gör som fan du vill. Nu förstår jag åtminstone något bättre, men har inte blivit ett dugg klokare för det. Tycker egentligen att du torde kunna vara lite mer ärlig. Jag menar, jag kan bli kinkig om jag inte får den uppmärksamhet jag tycker mig förtjäna, although jag inte anser att jag är så förbannat krävande, och har jobbat rätt hårt på min ödmjukhet (så tycker jag nog också att man fanimig får valuta för pengarna när man har med mig att göra - andra får döma hur pass närsynt jag sen är). Och alla har bekräftelsebehov, att vara mänsklig är inget att skämmas för. Det jag kan tycka, och det är väl det råd jag skulle kunna tänka mig att ge dig, är att det är trist med folk som blåser iväg allt redan med första handen de spelar. Eller som kryddar alla historier åt helvete. Tycker bättre om sånt som håller i längden, alltid mer intressant. Orden "kommer klä av ett dolt faktum snart" från dig väcker tyvärr ingen nyfikenhet eller förväntan hos mig. Detta just eftersom du gör så gigantiska anspråk och blåser upp alla småsaker. Man kan vara sparsmakad också, det här med matlagning är en konst. Behöver inte ta i så förbannat hela tiden. Storleken på en grej beror inte alla gånger på dess egen storlek, utan på proportionerna, hur stora eller små sakerna som omger den är. Det här är egentligen bara stilistiska grejer, om du nu alltså ville ha tips på hur du kan göra precis det som du håller på med fast bättre (i mitt tycke).
Men, om mig då, visst, jag är naiv. Är förbannat naiv. Men jag vill heller inte sluta vara det för jag inbillar mig att det är mer rätt än motsatsen. Så jag har väl förbannat mig själv där. Men jag är förstås dömande och fördomsfull emellanåt också. Är inte alltid konsekvent. Är full av brister, och skulle inte vilja ha det annorlunda heller. Tycker det är bra att vi inte är fullkomliga, för vore vi det hade vi inget som helst behov av varandra. Och jag är nog en hel del för umgänge, är inte du det?
Varför reagerar du sådär? Jag bad dig bara förklara vad du sysslade med och du sparkade bakut i ultrafet-stil och storlek jättestort, och dessutom fullkomligt irrationellt. Vilka dörrar stängs liksom? Är det inte kanske så att du helt enkelt är rädd för att vara konkret och tydlig, för att konturerna då blir fullt synliga och bakom all denna språkliga prakt så döljer sig inte direkt något sagoslott som du velat göra gällande. Utan en ganska blygsam, faluröd, liten stuga med vita knutar?
Jag säger inte att du ska sluta med det du håller på med, jag ville bara veta poängen. Ser inget problem i att vara ärlig heller. Behöver själv inte motivera min vistelse med att missionera, tycker inte du heller behöver göra det (så där har du helt enkelt målat in dig själv i hörnet). Så varför ens ta din tillflykt i de där grejerna ("Representerar ni massans majoritet på det här området?" - vilket område? och vilka "ni"?)? Men du har rätt, jag är definitivt inte "gränslöst trevlig" (tycker jag förvisso är en ganska oriktig beskrivning inte bara av mig utan av dig också), jag är tamejfan inte ens trevlig. Ger inte ett skit för trevligheten. Jag tycker bättre om folk som är raka. Vet dock inte om det kan sägas särskilt trevligt att bara köra över alla andra genom att babbla på om sig själv. Det är okej, gör som fan du vill. Nu förstår jag åtminstone något bättre, men har inte blivit ett dugg klokare för det. Tycker egentligen att du torde kunna vara lite mer ärlig. Jag menar, jag kan bli kinkig om jag inte får den uppmärksamhet jag tycker mig förtjäna, although jag inte anser att jag är så förbannat krävande, och har jobbat rätt hårt på min ödmjukhet (så tycker jag nog också att man fanimig får valuta för pengarna när man har med mig att göra - andra får döma hur pass närsynt jag sen är). Och alla har bekräftelsebehov, att vara mänsklig är inget att skämmas för. Det jag kan tycka, och det är väl det råd jag skulle kunna tänka mig att ge dig, är att det är trist med folk som blåser iväg allt redan med första handen de spelar. Eller som kryddar alla historier åt helvete. Tycker bättre om sånt som håller i längden, alltid mer intressant. Orden "kommer klä av ett dolt faktum snart" från dig väcker tyvärr ingen nyfikenhet eller förväntan hos mig. Detta just eftersom du gör så gigantiska anspråk och blåser upp alla småsaker. Man kan vara sparsmakad också, det här med matlagning är en konst. Behöver inte ta i så förbannat hela tiden. Storleken på en grej beror inte alla gånger på dess egen storlek, utan på proportionerna, hur stora eller små sakerna som omger den är. Det här är egentligen bara stilistiska grejer, om du nu alltså ville ha tips på hur du kan göra precis det som du håller på med fast bättre (i mitt tycke).
Men, om mig då, visst, jag är naiv. Är förbannat naiv. Men jag vill heller inte sluta vara det för jag inbillar mig att det är mer rätt än motsatsen. Så jag har väl förbannat mig själv där. Men jag är förstås dömande och fördomsfull emellanåt också. Är inte alltid konsekvent. Är full av brister, och skulle inte vilja ha det annorlunda heller. Tycker det är bra att vi inte är fullkomliga, för vore vi det hade vi inget som helst behov av varandra. Och jag är nog en hel del för umgänge, är inte du det?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Varför reagerar du sådär? Jag bad dig bara förklara vad du sysslade med och du sparkade bakut i ultrafet-stil och storlek jättestort, och dessutom fullkomligt irrationellt. Vilka dörrar stängs liksom? Är det inte kanske så att du helt enkelt är rädd för att vara konkret och tydlig, för att konturerna då blir fullt synliga och bakom all denna språkliga prakt så döljer sig inte direkt något sagoslott som du velat göra gällande. Utan en ganska blygsam, faluröd, liten stuga med vita knutar?
Men -HERREGUD. Är det såhär du ser på mig? Har du så mycket sår i relation till "verkligheten"?
Det spelar ingen roll. Du kommer alltid missförstå mig, fram tills den yttersta dagen.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Anna Sara skrev:Avantgardet skrev:Varför reagerar du sådär? Jag bad dig bara förklara vad du sysslade med och du sparkade bakut i ultrafet-stil och storlek jättestort, och dessutom fullkomligt irrationellt. Vilka dörrar stängs liksom? Är det inte kanske så att du helt enkelt är rädd för att vara konkret och tydlig, för att konturerna då blir fullt synliga och bakom all denna språkliga prakt så döljer sig inte direkt något sagoslott som du velat göra gällande. Utan en ganska blygsam, faluröd, liten stuga med vita knutar?
Men -HERREGUD. Är det såhär du ser på mig? Har du så mycket sår i relation till "verkligheten"?
Jag vet inte varför jag nödvändigtvis skulle vara tvungen att ha en massa "sår i relation till verkligheten" (vad betyder det ens?) för att ha fått en sån bild av dig. Vilken bild tror du det är att du ger av dig själv genom ditt skrivande?
Om jag nu missförstår dig så står det ju dig fritt att räta ut alla frågetecken. Ber dig ju till och med göra det. Man kan ju undra varför du då inte passar på. Själv försöker jag nog ta det som en utmaning, och inte som en ursäkt att fly, när jag blir konfronterad. Det är väl så man utvecklas, är det inte?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Anna Sara skrev:Kommer klä av ett dolt faktum snart men än så länge utnyttjar jag situationen.
Mitt svar på din attack var ihopsatta fragment ifrån facebook-saker jag skrev för några timmar sen. Det här visar alltså att vi har något gemensamt, eftersom du också är sjuk.
Räcker så, finns inget att gå in i här nu förutom återvändsgränder och bakåtstötar. Vi har väl något förvirrat och envist i oss båda två, ok?
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Anna Sara skrev:Anna Sara skrev:Kommer klä av ett dolt faktum snart men än så länge utnyttjar jag situationen.
Mitt svar på din attack var ihopsatta fragment ifrån facebook-saker jag skrev för några timmar sen. Det här visar alltså att vi har något gemensamt, eftersom du också är sjuk.
Vad är det för paranoid hjärna som automatiskt tar det som en "attack"? Varför den här militaristiska terminologin? Men visst, jag är alls inte den som har alla hästar hemma. Men vet inte vad det har att göra med "gemensamt", vi är ju troligen avvikande var och en på sitt sätt.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Anna Sara skrev:Räcker så, finns inget att gå in i här nu förutom återvändsgränder och bakåtstötar. Vi har väl något förvirrat och envist i oss båda två, ok?
Chickenshit! Ärligt. Här har jag tagit mig tiden och satt mig in i skiten, så gott jag förmått, och det här är tacken. Du flyr med svansen mellan benen. Och sen är det du som oupphörligt snackar om att utveckla ditt själv och hela den biten. Så förbannat feg när det kom till kritan. Jag har inget att dölja, kanske du anser dig ha?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster