Programmering av korsfästelsen -när man inte flyr

[JimmyAberg]

Ok, då var detta med andra ord - avklarat

[Anna Sara]

Jag har har inga hemligheter och det är min sorg för man kan ju inte bara ha alla andras hemligheter....

Det här är tråkigt, jag är odödlig jag har gjort ett misstag.


Varför ge det namn ingen vill heta, detta är i sin enkelhet ett påklätt sexmissbruk jag går över lik och den filosofiska lögnen ger mig inga experiment längre i den överlägsna självmanipulation jag nu är, i sin verkliga autentiska skuld för att inte kunna hjälpa vilket bara är det högsta personligt envisa uttrycket av provocerad nakenhet i en fix idé om varför man inte var med då. Alla är efterlysta och dömda för vad dem gjort -jag är den största kärleken.


Fick någon svindel som rörde mitt samvete och sexualitet på djupet i någon halv sekund när jag ser vad det är jag gör och texterna.. Jag tar det inte ens på "allvar" själv jag lever i grav förnekelse ja det är liksom att vara bäst men inte riktigt kärleksfull och då vet man att något är fel men man orkar inte ta det. Det envist outtalade: Kroniska katastrofemotioner.

[Anna Sara]

Jag är telepatisk men gör mest motstånd till det för jag har velat undvika ansvar eftersom detta skulle ta udden av det hela och den vetenskapliga identitet jag spelar upp med.

[Avantgardet]

Hon försöker förändra dig, och du.... försöker förändra henne

Har gett henne rent stilistiska tips, som utan tvekan skulle hjälpa henne på traven med det projekt hon säger sig ha, åtminstone som hon berättat om det för mig. Alltså i hennes egenskap av författare, och jag med min lit.vetar-bakgrund. Att hon försökt och försöker ändra på mig har jag ju märkt, och upprepade gånger sagt att det kan hon köra upp nånstans. Men är det vad hon tänker fortsätta göra så kan jag ju helt enkelt sätta upp henne på min shit-list. Så var det avklarat.

[Anna Sara]

Döljer min "förolämpnings gapskratt" genom att vara någon annan det är lungt..


Drömde i natt/i går kväll att de skulle göra en uppföljare till boken Slumpvandring men det här injicerade (rörde ihop) hon som spelar Nora i vad heter det.. Anges Cecilia.. mentalt isolerad inåtvänd tjej fångad i sig själv och allt det här..

De ville ha MITT LIV som jag dokumenterat ner här på forumet. Mitt självbedrägeri i min ärlighet. Liksom, min ande. Slumpvandrings uppföljare som skulle göras som film, handlade om denna tjej som blivit lite äldre och genomskådat sig själv helt och hållet -och hennes självmords personliga ritualcermoni i form av memoarerna.

[Avantgardet]

Vilka vill det? Jag har mest sett en massa klagomål, och jag tycker det är synd, för du är skärpt och skulle kunna använda den skärpan på ett sätt som kom också andra till gagn. Men du behöver ju inte lyssna på mina råd, och jag hyser föga hopp om att du så ska göra.

[Anna Sara]

Det är svårt att föra fram något som inte tillåts att brännas i sitt eget ljus och den utsatthet som behovet av det nakna antiskapandets skönhet är, genom det oåterkalliga offret av sjävlet i ren avklädd individualitet.

Fattar ni inte vad det är vi håller i och att denna renhet bär en historia som vill meddela oss något, när vi skruvar ner jagandet av detta stora behov i vår paranoida sårbarhet för allting annat?


Jag upptäckte väldigt nyligen att jag glömt sjävla kärnan av det här, min egen mission eller mitt uttryck och det jag behövt vara för att bara ha en sak kvar?

Det var något jag pga av samma mönsterupplevelser/rekonstruktionsnärvaro tidigare för 2-3 år sen -en vecka innan jag återföddes i en religiös extas, rent instinktivt inför en helighet insåg och detta upplever jag som det högsta uttrycket av min INDIVIDUALITET eller KÄRNA -skapandet: att OFFRA SJÄLVET.

Så vad innebär det här? Förstår ni inte att det är "vår symbol" och att vi utvecklat något som behövs för att generera vår "belöning" av det här som kan beskrivas som besegrandet av orons eller frågans arketyp. Vad som vi är inbjudna till när vi står på denna enkelhets frekvens.



En gång till: Minns nu det genuina med den andra världen som säkert trots denna världs kritik klarat sig i gömställen. Den "indivudaliserade närvarons svar på historian" -tänk något som barn upplever, tänk på allt det som som aldrig präglat nuets krävande renhet. Typ "en annan tid" som man kan förstå, för inte så länge sen. Den känslan när den fyller hela rummet. Hur tror du dessa envist individualiserande impulser i de kroppar de bebor -ser på oss, eftersom de urskiljer arketyper och i den nåd de fått -ingen skuld har över att de DÖMMER för att göra sin egen kärna mer distinkt?

[Anna Sara]

Vilka vill det? Jag har mest sett en massa klagomål, och jag tycker det är synd, för du är skärpt och skulle kunna använda den skärpan på ett sätt som kom också andra till gagn. Men du behöver ju inte lyssna på mina råd, och jag hyser föga hopp om att du så ska göra.

Nu hängde jag inte med...

[Avantgardet]

De ville ha MITT LIV som jag dokumenterat ner här på forumet. Mitt självbedrägeri i min ärlighet. Liksom, min ande. Slumpvandrings uppföljare som skulle göras som film, handlade om denna tjej som blivit lite äldre och genomskådat sig själv helt och hållet -och hennes självmords personliga ritualcermoni i form av memoarerna.

[Anna Sara]

De ville ha MITT LIV som jag dokumenterat ner här på forumet. Mitt självbedrägeri i min ärlighet. Liksom, min ande. Slumpvandrings uppföljare som skulle göras som film, handlade om denna tjej som blivit lite äldre och genomskådat sig själv helt och hållet -och hennes självmords personliga ritualcermoni i form av memoarerna.

Ja alltså det var en dröm jag hade i natt som sagt.

Skaparna och de relativa underhuggarna. Filmskaparna, etc. Erbjudanden som speglar omgivningen pga min kärna av könlös dualism i sitt behov av att rota sig, något som kan skydda mig ifrån den mer relativa dualiteten när den extrema dualiteten som finns i mig upphör pga sin egen klyvnings stolthet när den TVINGAS hitta sig själv; går in i en holon genom sitt offrande av "SIG SJÄLV", det mysterium av varande eller arketyp som går att få tag på när ickevarandets rastlöshet lagt sig i samtliga rollers dominans. Definiera nyfikenhet. När splittringens identifiering blir omöjlig och drar ihop sig i något nytt. Konsekvensen av att ljuga för att man blev tillsagd, när det var det rätta.



Börjar få en helt annat verklighetsbild. Jag ser spiralen i holonerna och hur allting upphör till samma sak och är som kreativa verkstäder av förändring och återanpassning. Det levande och totalt urkristalliernande i strukturerna när dem identiferar mening. Typ att allting är samma sak, hur allting flyter in i varandra, utröner "hemligheterna" utan att känna att jag sitter fast totalt.

[Anna Sara]

Avantgardet,

"kommer andra till gagn" -utveckla precis vad du menade snälla?

[Avantgardet]

Har utförligt beskrivit det en miljard gånger redan. Helt enkelt att du går med på att leka andras lekar också, och inte bara leker Anna-Sara-leken. För det är mest som att se nån annan lägga patiens. Det är så djävla bortkastat liksom. Det kanske ger dig nåt, men oss andra ger det inte ett skit. Så, med andra ord, ansträng dig lite, och sätt dig in i de frågor som vi andra diskuterar (det vill säga typ allt mellan himmel och jord förutom just Anna-Sara). Visst har du en poäng i att alla, till syvende och sist, utgår från sig själva oavsett vad de diskuterar. Men skillnaden ligger i att de inte diskuterar sig själva. Det som är i fokus för diskussionen är alltså en sakfråga, inte egot.

Och inte skulle det skada dig, eller din "utveckling" om du också lärde dig argumentera för dina åsikter. För på så sätt skulle de gå från att vara blott grundlöst tyckande till något man åtminstone skulle behöva överväga att ta på allvar. Kort sagt, vad Anna-Sara drömmer om nätterna är inte intressant för någon annan än Anna-Sara. Det kan förstås göras intressant, under psykologiavdelningen t.ex., förutsatt att du tar hjälp av freudiansk eller jungiansk drömanalys, och lägger upp det lite systematiskt. För då återkopplar du det till något som andra kan knyta an till. Är du med?

Och än en gång. Använd så enkelt språk som möjligt, använd ett språk du behärskar. Försök vara tydlig, begriplig. Använd inte "svåra ord" poetiskt. Man väljer ord för att vara så exakt som möjligt, inte för att ge någon estetiskt abstrakt effekt. Kort. Konkret. Saklig. Då inbjuder du andra i dina tankar. Men med långa, vindlande, abstrakta, oklara, diffusa, tankegångar så begriper man inte ett jota. Det blir exakt som nån som står framför en, och hysteriskt utstöter en massa helt obegripliga läten, och hur länge orkar man med? Hur lång tid tar det att läsa ens ett A4? Hur lång tid skulle du orka med nån som stod och gjorde så? Är det då inte fan så mycket bättre att ta den där personen i armen, den som utstöter de obegripliga lätena och viftar hysteriskt med händerna framför ansiktet, och släpa med den till ett fik eller nåt, ta en kaffe, och tala lite laid-back om nåt som man båda två förstår eller kan knyta an till?

[Anna Sara]

Okej, jag börjar förstå hur du som också reprenstant för alla andra här, upplever det. Tack.


Nu är det så att huvudsaken för mig inte är uttrycket, leken, det konstnärliga utövandet etc.. bara för saken skull utan mening/mål, formen kommer i andra hand förstås och kan bara gå tillbaka till sin egen kreativitet som sig själv genom att bli en del av sin historia med syftet för min existens. Jag ser mig mer som desperat vidarebefodrande källan, det är vad jag tror alla gör även om de inte vet om det.. jag behöver inte gå igenom den första konfronteringen. Jag har liksom igen stolthet.

[Avantgardet]

Vilken djävla "källa"?

Det där är ju bara typiskt schizofrent pladder. Och jag har tagit mina diskussioner med schizofrena, har en hel del såna som jag umgåtts med genom åren. Märkligt vad schizofrena alltid ska blåsa upp sig själva och mena sig stå i nån direktkontakt med Sanningen, och nedvärdera oss andra som nån djävla fårskock. Och lika lustigt är det att de aldrig nånsin lyckas förklara det riktiga i de här Sanningarna som de går och bär på för oss andra. Men vi är väl helt enkelt för dumma.

Jag tycker det är ett djävla trams, oetiskt, och idiotiskt att, som du försöker göra, ge akt på varenda impuls. Jag menar vad fan är det? Om jag får "lust" att döda nån så ska jag göra det bara för att? Skit ner dig. Det finns varken något estetiskt skönt eller etiskt riktigt i det resonemanget. Om du kanske skulle sluta försöka leka så djävla märkvärdig och speciell, och istället lägga dig i nivå med oss andra? Den här Anna-Sara tycker jag bara är en självupptagen fjant, en idiot, den andra Anna-Sara, hon som inte går omkring och tror sig vara förmer än andra och som går att prata med (som typ för ett par dar sen), tycker jag riktigt bra om.

Jag är inte representant för andra här. Jag representerar ingen. Talar bara utifrån hur jag tolkat saker och ting. Och du kan ju inte neka till att du får djävligt många irriterade reaktioner, att man tycker att du spammar forumet med skit, och att du borde blogga istället. Personligen tycker jag det är synd att du skulle blogga istället för att vara här, jag tycker att du borde ge dig in i diskussioner (vara med på andras lekar), och helt upphöra med de här djävla evighetsmonologerna. De är bara trams, trams, trams. Du är ju klipsk, så varför inte bidra då? Istället för att dränka det här stället med en djävla massa onödig information om hur många lager det är på ditt dasspapper - det är fortfarande bara dasspapper. Tanken med ett forum är väl ut-bytet, och tanken med just ett filosofiforum är väl ett fokus på filosofi, och det som är relevant för just filosofi.

Och du har stolthet mer än nån annan djävel, tjurskallighet är nämligen ena sidan till samma mynt. Hade du inte haft nån stolthet så hade du ju åtminstone nån gång lyssnat till kritiken istället för att bara ta i mer och mer, bli värre och värre, för varje gång du får kritik. Kritik är inte något ont eller dåligt, det är något bra, det är just med kritik som vi kan växa, det är endast med kritik vi kan växa. Man måste bli varse ett problem för att alls kunna lösa det och gå vidare. Att gå vidare, i ditt fall, tycker jag, skulle vara att (precis som alla vi andra) diskutera olika sakfrågor. Tycker visserligen Jimmy har en tendens att bete sig som du också, spamma forumet med en massa djävla predikningar.

Ska det predikas så får det fan backas upp med argument också, och du är helt värdelös på att argumentera, och om du inte lär dig argumentera så kommer du aldrig att bli övertygande. Och jag har fått för mig att du vill kunna övertyga.

[Anna Sara]

Jag är telepatisk men gör mest motstånd till det för jag har velat undvika ansvar eftersom detta skulle ta udden av det hela och den vetenskapliga identitet jag spelar upp med.

Jo jag är verkligen telepatisk.  :D