Några kritiska tankar om a-kassa

[Justin Case]

Alliansen har diskuterat att göra medlemskap i a-kassa obligatoriskt för alla. Istället för att upprepa de vanliga argumenten mot det förslaget, vill jag föra fram ett jag inte vet om det förts fram av någon tidigare:

A-kassa fungerar ju annorlunda än t.ex. socialbidrag. Om du går på socialbidrag (eller ekonomiskt bistånd som det kallas nuförtiden), får du mindre pengar i socialbidrag ju mer pengar du redan äger och/eller får från andra håll. Med a-kassa är det "lite tvärtom". Du får mer i a-kassa ju mer du pengar du fått (i lön) innan du blev arbetslös. Hur mycket pengar du äger när du får a-kassa påverkar inte hur mycket du får i a-kassa. Men det finns ändå en korrelation mellan hur mycket pengar du äger medan du går på a-kassa och hur mycket du får i a-kassa: båda dessa poster är normalt större ju mer du tjänat innan. Dessutom är det så att om du pluggade till något höglöneyrke men sedan inte fick något jobb, får du mycket mindre i a-kassa än om du hunnit jobba två år i det höglöneyrket efter studierna och sedan blev arbetslös. Däremot får du inte så värst mycket mer i a-kassa om du jobbat i 40 år i ett yrke och blir arbetslös, än om du jobbat i två år i samma yrke och blir arbetslös. Är inte detta väldigt orättvist? Sex års slitsamma högskolestudier med orosskapande studielån, plus två års arbete i det höglöneyrke studierna bäddat för, belönas mycket mer än samma sex års slitsamma högskolestudier, och samma orosskapande studielån, omedelbart följt av arbetslöshet. Är inte också detta väldigt orättvist? Den som fick jobb efter studierna, och sedan efter två års arbetande blev arbetslös, anses tydligen ha "bevisat" att han "ska" ha den inkomst han har (och får därför nästan så mycket i a-kassa), men den som gått samma utbildning men inte fått arbete anses inte ha bevisat detta - trots att det bara var slumpen som gjorde att han inte fick arbete medan den förstnämnda fick det. Borde inte med samma logik den som arbetat i 40 år anses ha bevisat att han är mycket mer kapabel att behålla sitt arbete (vilket betyder att han är bättre som arbetare) än den som bara lyckades behålla sitt jobb i två år - med slutsatsen att skillnaden mellan dessa två personers a-kassa borde vara minst lika stor som skillnaden i a-kassa mellan den som haft arbete i två år och den som aldrig lyckats få arbete? Varför dessa orättvisa skillnader i fråga om hur mycket man får i a-kassa beroende på när man råkar bli arbetslös?

Någon kanske svarar att a-kassa är en försäkring. Liksom med alla försäkringar kan man ha tur eller otur. Det är alltså en form av hasardspel.

Det är mot denna bakgrund förslaget om obligatorisk a-kassa ska ses. Förslaget om obligatorisk a-kassa är ju ett förslag att göra ett hasardspel obligatoriskt för ett helt folk att delta i! Ett hasardspel med väldigt märkliga och orättvisa regler dessutom, som visats ovan.

Tänk om staten skulle tvinga alla medborgare att delta i bingolotto! Skulle det bli ramaskri eller? Men är det inte precis vad en obligatorisk a-kassa vore - ett av staten påtvingat spelande där vissa fattiga "spelare" tvingas betala vissa rika "spelares" onödigt stora vinster?

En obligatorisk a-kassa skulle tvinga samtliga fattiga arbetare att vara med och betala en del rikas arbetslöshet. Någon invänder kanske att detta skulle vara nödvändigt att acceptera för att ett skyddsnät alls ska kunna finnas vid arbetslöshet. Men om samma pengar istället skulle tas ut i form av skatt, och gå till höjning av socialbidraget och inte alls till a-kassa, skulle de (samma pengar) betalas ut mer jämlikt över alla arbetslösa (alla arbetslösa skulle få ett högre socialbidrag istället för a-kassa), med resultatet att ingen rik arbetslös skulle få mer pengar av staten än vad fattiga arbetslösa får, vilket skulle innebära att pengarna i högre grad skulle gå till dem som verkligen behöver dem. Vore inte det ett bättre skyddsnät? Den arbetare som vid eventuell arbetslöshet vill få mer pengar än vad socialbidraget är, skulle då fortfarande kunna frivilligt vara med i a-kassa för att få den önskan uppfylld. En sådan arbetare ska inte tvinga andra, som är fattigare än vad han är, att betala hans a-kassa. Det är ju raka motsatsen till avsikten med a-kassa. För avsikten med a-kassa är väl att göra pengarna mer jämlikt fördelade över människorna än vad som blir fallet utan a-kassa?

Förresten kan nog dagens system med delvis skattefinansierad a-kassa inte försvaras med jämlikhetsargument även om medlemskap i denna a-kassa är frivilligt. Skatt är inte frivilligt. En del av skatten går till a-kassa. Redan dagens system med a-kassa innebär alltså att vissa fattiga betalar pengar, i form av skatt, till att upprätthålla en a-kassa som gör att rika arbetare, när de blir arbetslösa, tar ut dessa pengar i a-kassa och på så sätt tar från de fattiga arbetarna. En höginkomsttagare som blir arbetslös kan få mer i a-kassa än vad en låginkomsttagare som har arbete får i lön. Detta i kombination med att a-kassan är delvis skattefinansierad torde innebära att redan dagens system med a-kassa är en omvänd Robin-Hood-politik: att staten tar från de fattiga och ger till de rika.

Varför inte sluta skattefinansiera a-kassan? Varför inte betala ut endast socialbidrag till alla arbetslösa, istället för socialbidrag till vissa och delvis skattefinansierad a-kassa (enligt ovan beskrivna märkliga och orättvisa regler) till vissa?

[J R Auk]

Jag tror att du får max ca: 15. 000 kr från a-kassan, resten garanteras av privata försäkringar. Så du är lite fel ute.

[matahari]

A kassan liknar mycket mera ett slags övervakningssystem än en försäkring
med vettiga villkor. Villkor föresten, som tycks ändras med lite ojämna mellanrum. FRA har att lära från AF och A-kassan!! Snart fins det en B-kassa!

[Logos]

Du menar som Alfa-kassan?

[dokido]

Jag kan ju säga att efter min akassas strul (eg statens fel) med inbetalningsblanketter, de ändrade reglerna hela tiden, så jag trodde jag betalt, men så icke, och blev utkastad. För att komma in igen skulle det ta ett år av slit då och när jag började räkna på hur mycket jag skulle få i ersättning om jag blev arbetslös efter 1 år insåg jag att det inte var mödan värt, skulle få mer på socialbidrag.

Detta var bara en liten kommentar.

En annan som jag tänkte på var rättvisebegreppet, vad jag fattar så vill inte människor ha rättvisa om dem inte känner sig orättvist behandlade förstås. Mycket känslor i rättvisa. För den skull kan det ju dock fungera som ett argument men behöver väl sättas in i en relation. Rättvisan är aldrig rättvis.

[Justin Case]

Jag tror att du får max ca: 15. 000 kr från a-kassan, resten garanteras av privata försäkringar. Så du är lite fel ute.

Vad ska man då med A-kassa till? Varför inte ersätta hela A-kassesystemet med socialbidrag?

Jag tror jag i viss mån blandade ihop vad som gäller för A-kassa med vad som gäller för sjukersättning. Vad jag först hade tänkt fråga var egentligen hur sjukersättningssystemet kan motiveras, sedan halkade jag in på tanken att fråga om A-kassesystemet först, eftersom jag tyckte mig se samma märkligheter där. Men A-kassesystemet kände jag visst inte till så bra, tack för att du upplyste mig!

Nu undrar jag: kan sjukersättningsreglerna förkastas med ungefär samma argumentation som jag kritiserade A-kassereglerna med? Jag tänker framför allt på det faktum att huruvida man hunnit arbeta i ett par år efter utbildningen eller inte har så orimligt stor påverkan på hur mycket pengar man får i sjukersättning om man för resten av livet blir oförmögen att arbeta. Den som hunnit arbeta i ett par år i ett höglöneyrke kan få en i princip lika hög sjukersättning, vid livstidssjukdom, som den som jobbat i många årtionden i samma yrke, medan den, som genomgått samma kostsamma utbildning till samma höglöneyrke men blivit livstidssjuk just när han/hon skulle börja jobba, får mycket lite eller inget i sjukersättning, även om alla dessa tre personer är lika livstidssjuka. Är inte det väldigt orättvist, att låta slumpen i så hög grad påverka hur mycket samhället går in och hjälper en livstidssjuk?

Om denna kritik är befogad, varför inte ersätta sjukersättningssystemet med socialbidrag, så att alla som blir arbetsoförmögna på grund av sjukdom får lika mycket pengar av samhället per månad oavsett hur mycket eller lite de arbetat (haft möjlighet att arbeta) innan de blev sjuka? (Eventuellt behovsprövat, som med socialbidrag, så att en livstidssjuk som t.ex. ärvt pengar, eller på annat sätt har pengar så han/hon klarar sig ett tag, inte får något från samhället förrän pengarna är slut.)

[J R Auk]

Klart att vi borde ha socialbidrag istället.

Men eftersom människor i grund och botten i detta samhälle är egoistiska rövhål så finns det inget intresse av det. Sparka neråt och slicka uppåt.

Var det någon som läste den där artikeln i tidningen i veckan, tror det var DN? (måste sluta läsa tidningen det förstör mitt humör något för djävligt) Det handlade om att en sjukskriven 28årig brud var ute och protesterade med sina gelikar för att hon skulle tvingas söka jobb nu när hon ansågs fått vård för sin sjukdom, depression. Det tyckte hon var uppåt taket eftersom hon inte orkade och skulle vara tvungen att gå på försörjningsstöd. Helt fel enligt henne FÖR HON VAR JU SJUK.

Ja sjuk som inte inser att hon skall göra sak med de som har försörjningsstöd istället för att sky dem och rättfärdiga att vi skickar folk i rännstenen.

Stackars stackars dumma flicka!

[matahari]

Det är ju det jag har sagt hela tiden att svänsken är ett egotrippat rövhål?

[Zokrates]

Det är ju det jag har sagt hela tiden att svänsken är ett egotrippat rövhål?

Jag antar att du är Svensk?

Min egen åsikt är att majoriteten av svenskarna ligger på ett IQ snitt strax över 80 och strax under 100, ett mått som iofs kan ifrågasättas men ändock här tjänar följande syfte, under 80 så är du garanterad försörjningsstöd, du slipper arbeta då du räknas som för dum för att kunna klara av ett jobb, över 80 så tvingas du arbeta. För att klara av att ta ett svenskt körkort så krävs det att man har minst 80 i IQ, man ser här klart sambandet mellan vad som krävs för att kunna ta ett körkort och arbetspliktskravet.

Eftersom svensken till största delen hamnar mellan 80 och 100, så innebär det att majoriteten är idioter, eftersom jag själv på grund av mitt egotrippande sätter gränsen för idioti för alla som har under 120 i IQ.
Visst skulle vi kunna ersätta intelligenskvoten med ett annat begrepp, men när det gäller förmågan att analytisk, logisk lösa ett problem så håller IQ måttet tillräckligt bra för att kunna användas som en måttstock på dumhet. Svensken kommer aldrig att revoltera mot något, de kommer att rösta 50/50 på höger eller vänsterpartier även i nästkommande val, ja så länge som det inte erbjuds andra alternativ.
Helst skulle svensken inte rösta alls, eftersom han ändå inte bryr sig om vad som sker inom politiken eftersom han ändå inte fattar så enkla samband som mellan politiska beslut och priserna i matvaruaffärer. Svenskarna består alltså till huvuddelen av en grupp idioter som mår bäst av att gå i ledband och tilltalas med korta och klara kommandon.

Upprepar jag mig? Ja, det behövs eftersom de flesta av er ändå inte fattar nada av det jag skriver, kan man ha svensktolkar för svenskar?
Inte för att det skulle hjälpa, men men, de flesta svenskarna skulle nog må bättre om de fattade lite mer då skillnaden mellan en normalbegåvad svensk och en förståndshandikappad  i mitt tycke är minimal.
Upprepning igen, snart går poängen in, 9 av 10 som läser detta fattar inget alls så egentligen skriver jag detta helt i onödan då de som begriper detta inte har ett behov av att ta del av detta och de som egentligen borde ta del av detta är för dumma för att se det som något annat än en form av kränkning.

[J R Auk]

Särskrivningarna avslöjar din frågas svar.

Men reser en annan, vad fan är svensk?

Jag är fan i mig inte svensk, och jag är född och uppvuxen i det här arbetslägret.

De kallar mig svensk, som någon slags idiotisk magisk formel som skulle få mig till sympati för överhet.

[Zokrates]

Medvetna särskrivningar, hur mycket det i sin tur skulle ha en negativ inverkan när det gäller att förstå textens innehåll i stort låter jag vara osagt, men varsågod, -  -!  :wink:

Frågan som borde besvaras är varför fackföreningarna fortfarande existerar när arbetarnas rättigheter blivit reglerade genom lagar, de borde ha spelat ut sin roll. A-kassorna borde även de läggas ned och deras tillgångar överföras till ett särskilt konto för arbetslösa, varpå även den delen av arbetsgivareavgiften som idag går till kassorna flyttas över dit. Därefter borde alla som blir arbetslösa erhålla ett och samma belopp baserat på en norm, helt oavsett tidigare inkomst vilket förvisso innebär ett plus i kassan för vissa och ett minus för andra. Därefter inför man en medborgarelön så att även socialbidragstagarna hamnar i samma kategori som de arbetslösa. Som ett sista steg införs sextimmars arbetsdagar och ett förbjud mot oskäligt övertidsarbete, vilket resulterar i att fler kan anställas. Den arbetslöshet som därefter kvarstår blir minimal, alternativt frivillig, bortsett från de som är sjuka eller arbetsoförmögna, men som givetvis även de får ett skäligt försörjningsstöd i form av ett medborgarebidrag. Fan, vi borde kanske strejka för dessa våra självklara rättigheter och krav, går det?

[J R Auk]

Nej det går inte, det går bara att förtryckas med mer eller mindre värdighet.

Hur skall du protestera när idealet omhuldas av alla rädda små kycklingar i hönsgårder, och av alla hönor och det dessutom basuneras ut av tuppen varje dag?

Vad gör dina små pip i ett sådant läge?

Nej vill vi gå i den riktningen skall vi först begränsa reklam, stödet till majoritetspartier osv.

Men som du förstår är det ett moment 22, varför vi måste bryta hela denna kausala kedja och upprätta ett brott på en länk.

[dokido]

Antar att göra av med a-kassan till förmån för socialbidrag skulle sänka folks inkomster till en löjligt låg nivå (nära min förmodligen) vilket väl skulle vara ett skäl för att många skulle motsätta sig en dylik. Rättigheter är väl alla avtal och kontrakt som folk slagits för i alla tider inte något som man bara får till skänks. Jag menar det ligger en strid bakom varje sk rättighet och den ges ju inte upp hursomhellst. Annars tyckte jag det lät intressant. Ville bara bredda lite.

[J R Auk]

Antar att göra av med a-kassan till förmån för socialbidrag skulle sänka folks inkomster till en löjligt låg nivå (nära min förmodligen) vilket väl skulle vara ett skäl för att många skulle motsätta sig en dylik. Rättigheter är väl alla avtal och kontrakt som folk slagits för i alla tider inte något som man bara får till skänks. Jag menar det ligger en strid bakom varje sk rättighet och den ges ju inte upp hursomhellst. Annars tyckte jag det lät intressant. Ville bara bredda lite.

Eller så höjer vi socialbidraget.

Poängen är väl att inte göra en åtskillnad på vad folk får i understöd när de är oförmögna att försörja sig på så godtyckliga grunder som när bortfallet från "produktionsledet" infinner sig. Eller som kan vara fallet, på grunder som har att göra med något tillfälligt tillskansat.

Jag kan ju förstås om jag vill tex jobba hos en privat företagare i säg tre år, och ta ut 50% mindre i lön, för att sedan under en 6 månaders period, innan uppsägning och a-kassa, (tror det är 6 månader de räknar på), ta ut dessa 50% extra gånger 6 terminer (där terminen är de 6 månaderna 3 år delat på 6 månader, är 6 terminer) vilket resulterar i en 4 gånger så hög lön för den period som a-kassan baseras på. Eller sjukpenning eller vad som. Olagligt kanske ni svarar, eller oekonomiskt på grund av marginalskatter. Men det är bara på att visa det absurda. Hur jag kan fiffla genom planering, inte helt olik den som skatteplanerar utför.

Det vill säga när var och hur skall jag redovisa mina inkomster, vilka skall jag lägga på framtiden och vilka skall jag kvitta mot förluster osv.

Skitsystem helt enkelt. Den som tjänar mer har väl fan skäl att få mindre om något, inte mer, än den som tjänat dåligt.

[Kallekula]

Kreativt. Nu finns det ett maxtak för hur mycket man kan få i a-kassa, per månad (x % av lön, max 24 000 kr/mån/lön för beräkningen, tror jag det är, om du har haft mer i månadslön spelar detta alltså ingen roll).

Maxtaket i a-kassan är ju under ständig debatt. Men många har ju numera extraförsäkringar.