Varför skulle rationell egoism ge att stöld alltid är fel?

[Justin Case]

Radikalliberaler hävdar att stöld alltid är fel, och att om en nödställd stjäl för att överleva, ska det stulna återlämnas/gottgöras så snart som möjligt. Denna moral grundar radikalliberaler på sin uppfattning att rationell egoism, som de påstår ligga till grund för all moral, ger att stöld alltid är fel. Men det finns otaliga exempel på när rationell egoism tvärtom snarare tycks motivera stöld. Visst är många försök till sådana exempel förfelade, eftersom brott ofta straffar sig i slutändan. Men det finns helt klart även många situationer där det "i genomsnitt" uppenbart lönar sig, utifrån rationell egoism, att begå brott. Låt oss se på ett sådant exempel. En tiggare, A, som varken har släktingar eller nära vänner, och lever i svår fattigdom och misär i ett ghetto i ett fattigt land, får ett tillfälle att från en aningslös, förmögen turist i folkvimlet oupptäckt och enkelt stjäla en väska som A av en slump fått veta innehåller motsvarande en miljon kronor. Omständigheterna är sådana att sannolikheten att A åker fast om han stjäl väskan är endast 10-15 procent. Den risken är väl värd för A att ta, med tanke på det sköna, behagliga liv miljonen möjliggör för A, med tanke på att en fängelsevistelse inte vore särskilt mycket mer obehagligt än att fortsätta leva i samma misär som hittills, och med tanke på att en liknande chans till rikedom antagligen aldrig mer uppenbarar sig för A. I detta fall, och i otaliga liknande fall, kan rationell egoism rimligen inte motivera att den som får ett tillfälle att stjäla en stor summa pengar borde avstå från att stjäla.

Anta att A stjäl väskan. När A satt sig i säkerhet, hittar han en packe visitkort i väskan, visitkort som uppenbarligen tillhör väskans ursprunglige ägare. A skulle alltså, om han ville, kunde lämna tillbaka väskan till den ursprunlglige ägaren efter att ha plockat ut ur den vad han behöver för att överleva tills vidare. Men A vill behålla alla pengarna själv, och blir lyckligare av att göra det, och optimerar både sin egen livslängd och hälsa och sina geners fortlevnad, genom att behålla alla pengarna. Alltså ger rationell egoism att A inte bör lämna tillbaka något alls av pengarna.

Radikalliberalen svarar nu kanske att en moralregel måste vara universell, och hävdar att moralregeln "du ska aldrig stjäla" är universell. Men varför skulle den vara det? Den skeptiske bör behandla påståendet "du ska aldrig stjäla" som just bara ett påstående, inte som en undantagslöst alltid giltig regel. Detta tills motsatsen bevisats. Varför skulle det just vara påståendet "du ska aldrig stjäla" som ska upphöjas till universell moralregel, när det finns så många andra minst lika goda kandidater till universell moralregel - kandidater av vilka många inte är (i närheten av självklart) förenliga med att aldrig stjäla? Exempelvis regeln "du ska bara stjäla om det ger utilitaristiskt bra konsekvenser" är en minst lika god kandidat till posten "universell moralregel" som "du ska aldrig stjäla" är. Även den skulle ge ett bra samhälle om alla följde den. Långt bättre rentav.

Det finns massor med handlingar som, både enligt radikalliberaler och de flesta utilitarister, är fel i vissa fall men inte i andra fall. Bilkörning t.ex. kan vara fel om man är så full att man kör ihjäl någon, men kan vara rätt vid andra tillfällen. (Eller anser radikalliberaler att rattfylleri alltid är moraliskt försvarbart?) Mordhot kan väl tänkas vara okej när de uttalas av en skådespelare, mordhoten står i manus och alla som nås av orden vet att det bara är teater/film, medan mordhot i många andra fall kan vara fel (eller anser radikalliberaler att alla former av mordhot, även de mest allvarligt menade, är moraliskt okej?). Att skadeskjuta någon kan vara fel i de flesta fall, men kan vara rätt om den man skadeskjuter annars skulle ha ihjäl en massa folk, eller om den man skadeskjuter visserligen är helt oskyldig men har råkat hamna i situationen att fungera som en "levande sköld" som den potentielle massmördaren använder för att skydda sig bakom, och som man inte kan undvika att skadeskjuta om man ska kunna hindra den potentiella massmördaren från att massmörda. Och så vidare. Varför skulle inte stöld tillhöra denna kategori handlingar - handlingar som är fel ibland och rätt ibland, beroende på omständigheterna?

Att stöld, till skillnad från bilkörning, relativt direkt och uppenbart gör att någon får det sämre - vilket gör att stöld i rationell egoistisk mening är dåligt för just den som får det sämre av stöld - betyder inte att rationell egoism ger att man aldrig bör stjäla. Tjuvens rationella egoism talar ju i många fall ännu mer i motsatt riktning. Den som baserar moral på rationell egoism måste då rimligen låta detta väga till tjuvens fördel i de fallen.

Radikalliberalen hävdar att man, för att få reda på huruvida något är berättigat som universell moralregel, ska fråga sig: "tänk om alla levde enligt den här regeln, hur skulle det bli då?". Det är säkert sant att om alla levde enligt moralregeln "du ska aldrig stjäla", skulle samhället på vissa sätt vara behagligare - för somliga - att leva i än vad det är idag. De rika skulle gå mycket tryggare. Huruvida de fattiga skulle leva i än större misär än idag är kanske inte självklart. Kanske är det inte sämre för en svältande människa att svälta ihjäl än att tillåta sig att stjäla och på så sätt klara sig och fortsätta lida i hela livet. Men detta innebär ändå inte att ett från alla människor ständigt efterlevande av "du ska aldrig stjäla" skulle ge det optimala samhället. Moralregeln "du ska alltid leva så som blir bäst för alla sammantaget att du lever" vore mycket bättre, eftersom alla i ett samhälle med den moralen hela tiden frivilligt och glatt skulle se till att alla sammantaget hade det optimalt bra oavsett vilka fördelningar av egendom detta mål än krävde för att förverkligas och förbli förverkligat. Stöld skulle kanske rent tekniskt äga rum rätt ofta i ett sådant samhälle, men alla skulle anse det vara helt i sin ordning. Varför skulle då inte moralregeln "du ska alltid leva så som blir bäst för alla sammantaget" vara bättre än "du ska aldrig stjäla", som universell moralregel? För de är inte tekniskt förenliga med varandra. Om det nu är rationell egoism som gör att det överhuvudtaget finns någon/några universella moralregler (vilket redan det är högst tveksamt), och om det i så fall är rationell egoism som även avgör vilka moralregler som är giltiga, är väl de moralregler rimligast giltiga som blir bäst för oss alla sammantaget att vi lever efter, eftersom dessa är vad som troligast ger bäst förutsättningar även åt oss själva som rationella egoister? Jag ser inte varför rationell egoism skulle utgöra ett tillräckligt skäl för alla att alltid underkasta sig en moralregel som "du ska aldrig stjäla", när detta nu inte är en moralregel som bäst av alla tänkbara moralregler främjar den rationelle egoisten.

[Trat]

mmm