Hejsan!
Levee tror att ha åter har hittat något som stödjer hans gallimatias! Men gick det då denna gång? Nix, inte denna gång heller!
Levee svänger sig med dirivat helt plötsligt, men han vet inte vad det betyder - men det låter intelligent, tänkte Levee! :wink:
Därefter var det herr Spahn som togs fram av Levee, och han letade efter meningar som skulle kunna tyda på att Spahn skulle vara mot Tobinskatten. Men Levee läste inte allt som stod där. Det som stod där har bigj ju redan sammanfattat i den tredje punkten angående Tobinskattens införande och dess möjliga svagheter! Och vi pekade redan på lösngar av herr Spahn, som ju menar att Tobinskatten i grunden är sund, och mycket väl kan förenas med en mycket högre procentsats när valutakurser börjar röra sig kraftigt upp eller ner. Därmed blir det en sorts tvåstegsraket, låg Tobinskatt som bromsar vis normala tillstånd plus en ordentlig spärr när spekulativa förlopp sätter in. Du får läsa allt vännen! :lol:
Nu vidare i vår analysering av hur det hele hänger ihop!
Andra sätt att komma åt spekulationsekonomin
Det har funnits ett flertal olika sätt att komma undan kriserna och försöka komma ur det nyliberala greppet. IMF har några typfall som presenteras nedan:
Brasilien, Chile, Colombia och Malaysia försökte kontrollera inflödet av pengar år 1994, och även Thailand gjorde samma sak åren 1995-1997.
Spanien, Malaysia och Thailand sökte bromsa utflödet av pengar åren 1997-1998.
Ryssland, Rumänien och Venezuela försökte med olika politiska medel klara sig ur krissituationer under hela 1990-talet.
Peru, Argentina och Kenya avreglerade snabbt mot slutet av 1990-talet.
Kina, och delvis Indien, behöll sina reglerade kapitalmarknader.
Frågan är nu vilka som klarade sig bäst?
Kina, och delvis Indien klarade sig bäst, enligt IMF. Men ändå anser IMF att det är att föredra att inte förespråka återregleringar. Att de inte ser vad andra, och egentligen de själva ser, beror nog mest på att de inte får tycka att avregleringar är fel för sina herrar; alltså USA och övriga G-8-stater plus några till, vilka styr IMF. Orsaken är att dessa länders företag tjänar på att behålla det hela som det nu är.
Chile försökte införa en avgift på det kapital som flödade in i landet, och tvinga det att stanna kvar i landet under en viss begränsad tid. Detta försökte man med under åren 1991-1998. I Malaysia försökte man däremot att hindra utflödet av den egna valutan, ringgit. Alla försök att köpa utländsk valuta eller föra ut pengar från landet belades med höga avgifter. Det hela fungerade bra, men kostade också i administration, dock marginellt jämfört med vad man vann.
Trots dessa båda sätt att försöka begränsa spekulationen delvis var framgångsrika, förtar de inte Tobinskattens goda egenskaper – att det finns ett generellt regelverk som bromsar spekulationsströmmarna i världen. Något som i längden gynnar alla ekonomier. Idag vinner Tobinskatten, liksom andra åtgärder för att åter styra valutahandel och finansiella strömmar, allt mer mark i världen. Samtidigt som många även betonar att ansvar skall utkrävas av de berörda, banker samt internationella institutioner och låntagare, placerare och rådgivare.
MVH
bigj
Men naturligtvis har han en ny variant, denna gång skall man bygga en ny stat, av "hyfsad fyskisk storlek"! Dit skall således Wall Street-gänget flytta, liksom Londons finanscentrum, även Tokyos och EU:s diton! Inga dåliga grejer! Vart hittar man denna hyfsade bit mark då? Nordkorea kanske hyr ut? Eller Sibirien? Amazonas? Eller varför inte en bit av Uppsalaslätten? Ho ho ho ho....
