"Jag" försöker hela tiden "förstå" eller "ta reda på" vad "den andra" tänker eller tänkte med den gravallvarliga tron att det gör att jag förstår vad jag själv känner..
Det är en narcissistisk "social fobi" -det är något som inte stämmer; och det handlar bara om "ljus och avstånd"..... "men inte i verkligheten"..
Det är bara kärlek.
Om jag inte anpassar mig till "fulheten" i det kollektiva syftet (jag upplever det totalt).. kommer detta leda till min död. Jag har haft väldigt starka övertygelser.. min identitet är ett förflutet "tvång" för att "visa på" vad som menas med att "alla är sig själva".... T.ex.. känner en drift till att överdosera antihistaminer som jag gjorde för 1½ månad sen, för att aktivera min högra hjärnhalva -någon som fattar precis vad jag menar? Står inte ut längre.. Insikten var en hänvisning till katalogen, jag ser en grav stagnation, den attackerade mästaren, egot -det är patetiskt. Jag uppviglar till ett eldprov och det är i det senaste laget, av penetrerat äckel.
Den "subjektivt förvridna" ohelheten.. en jävla katastrof.. ett jävla kalas.. inget av sant värde...
Fattar ni inte?
Det är pinsamt enligt reglerna.. jag är översinnlig... jag vill dö ifrån tiden!!
Jag är galen. Jag försöker hela tiden förstå "vad" eller "vilka" alla "dem" och "dem andra" är... Jag är här för att hela sorgen för att dö ifrån sk mänsklig identitet.. Jag är en förklädd amazon, jag ska ta ner alkemin för att njuta utan sår..
Jag är född. Jag blev jord. Inser knappt att jag är provocerad..
Nödslakt
Moderator: Moderatorgruppen
Nödslakt
Börjar acceptera det här..... hade tankar om självmordstankar för någon halvtimma sen...
Jag har inga vänner.
Hjärnan vs hjärtat: massan;
Vi ska stoppa djuruppfödning, det är en industri, och så låter vi oss äta upp det sista vi har kvar. Vi överlåter oss till de vilda djuren och hämtas hem baserat på vår evolutionära nivå. Lägger vi ned tidräkningen, och slutar massproducera musik och kulturell "konst" (ansvarslöshet, som något utanför oss själva), sätter upp torn med radiofrekvenser spridda både i västvärlden och tredje världen inser vi att det finns något högre än oss själva. Legaliserar vi droger skapas ett logiskt drama. Vi måste ta NÄSTA STEG i vår utvecklingen, ingen orkar längre, lidandet är ett maktmissbruk. En bisarr "förenkling" eller lathund; skulle kunna vara armbandsur och stora klockor på allmänna platser så som T Centralen -i det nakna systemet; horoskopskartan. Vi har valt vår framtid, och lever i förvirring som blir mindre och mindre romantisk egot vet inte vad kapitulering är!!
Vi lever på låtsas, kapa av skammen genom medveten dedikerad tukt, för förening. ALLTING HANDLAR OM VILJA.
Jag har inga vänner.
Hjärnan vs hjärtat: massan;
Vi ska stoppa djuruppfödning, det är en industri, och så låter vi oss äta upp det sista vi har kvar. Vi överlåter oss till de vilda djuren och hämtas hem baserat på vår evolutionära nivå. Lägger vi ned tidräkningen, och slutar massproducera musik och kulturell "konst" (ansvarslöshet, som något utanför oss själva), sätter upp torn med radiofrekvenser spridda både i västvärlden och tredje världen inser vi att det finns något högre än oss själva. Legaliserar vi droger skapas ett logiskt drama. Vi måste ta NÄSTA STEG i vår utvecklingen, ingen orkar längre, lidandet är ett maktmissbruk. En bisarr "förenkling" eller lathund; skulle kunna vara armbandsur och stora klockor på allmänna platser så som T Centralen -i det nakna systemet; horoskopskartan. Vi har valt vår framtid, och lever i förvirring som blir mindre och mindre romantisk egot vet inte vad kapitulering är!!
Vi lever på låtsas, kapa av skammen genom medveten dedikerad tukt, för förening. ALLTING HANDLAR OM VILJA.
Nödslakt
Till lags för en egotripp.
Det här stämmer inte med tiden överhuvudtaget. Det är en PERSONLIG KATASTROF.
Jag behöver hjälp. Jag dedikerade min kropp till etiken. Anna Sara är ett djur, en energetisk polkagris. Minns ni inte vad som hände?
En psykotisk glömska -definiera?
Jag "tappade insikten" om vårt lidande.. Jag söker gemenskap. Jag har uppoffrat mig totalt. Jag ska punda ner mig rejält för att tvångsmässigt hitta tillbaka till analyserandet inför mänsklig kontakt trots att ni är skiten.
Ni förstår inte hur dåligt jag mår.. Ni förstår ingenting..
Hjälp.
Det här stämmer inte med tiden överhuvudtaget. Det är en PERSONLIG KATASTROF.
Jag behöver hjälp. Jag dedikerade min kropp till etiken. Anna Sara är ett djur, en energetisk polkagris. Minns ni inte vad som hände?
En psykotisk glömska -definiera?
Jag "tappade insikten" om vårt lidande.. Jag söker gemenskap. Jag har uppoffrat mig totalt. Jag ska punda ner mig rejält för att tvångsmässigt hitta tillbaka till analyserandet inför mänsklig kontakt trots att ni är skiten.
Ni förstår inte hur dåligt jag mår.. Ni förstår ingenting..
Hjälp.
Nödslakt
Slipp då.
Nödslakt
Känner mig "ledsen".. Okej, vi kan fortsätta filosofera. Människor som filosoferar blir dumma i huvudet. Det är totalt livsfarligt, och bara för att jag vet att det inte är det har jag gett upp fullständigt. Det är bara en jävla köttkropp.
Alla är dumma i huvudet. Jag genomlever med detta uttryck min karma av mitt missbruk; isolering, vem är vem, min matematiska progression... Jag är den enda som vågar.. jag är totalt ohämmad och definierar mitt liv som ett sexuellt problem..
Jag älskar inte människan längre, det blev för djupt och det gick sönder men jag får inte bukt med min tacksamhetsskuld. Jag är helt befriad, jag vill inte älska er men inte kvinnan och mannen heller, det är så jävla sjukt och jag kan inte ens uttrycka denna skiten för jag anar vad jag "behöver"..
Jag är intresserad av frihetsformen, jag bara har halkat ner i "tramsandet".. jag förstår hur det uppstår..
Sympatiserade med massan.. Jag vill göra mig värd ett nytt ideal..
FINNS DET NÅGOT VÄRDE I DET HÄR?
Jag är alla människor. Tiden har förlöst min ånger.
Alla är dumma i huvudet. Jag genomlever med detta uttryck min karma av mitt missbruk; isolering, vem är vem, min matematiska progression... Jag är den enda som vågar.. jag är totalt ohämmad och definierar mitt liv som ett sexuellt problem..
Jag älskar inte människan längre, det blev för djupt och det gick sönder men jag får inte bukt med min tacksamhetsskuld. Jag är helt befriad, jag vill inte älska er men inte kvinnan och mannen heller, det är så jävla sjukt och jag kan inte ens uttrycka denna skiten för jag anar vad jag "behöver"..
Jag är intresserad av frihetsformen, jag bara har halkat ner i "tramsandet".. jag förstår hur det uppstår..
Sympatiserade med massan.. Jag vill göra mig värd ett nytt ideal..
FINNS DET NÅGOT VÄRDE I DET HÄR?
Jag är alla människor. Tiden har förlöst min ånger.
Jag upplever eller förstår att jag har extremt svårt att uttrycka mina "känslor" eftersom min förståelse för ("den kollektiva") dualismen "tar över" och därför har jag "flytt" eftersom det finns något i isoleringen som jag vill försvara. Jag börjar nu inse (när jag släpper kontrollen och inser att mina föreställningar och drömmar är mina egna känslor, något som jag vill bli) (-minns inte vad jag skulle skriva här). Jag identifierar mig med "det mentala".. så det har en mening, men det är väldigt mycket sårat utav auktoriteten som jag investerat sanningen i, som påstår att min ande inte existerar -men det är bara eftersom min involverade evolvering redan är färdig, min högra hjärnhalva är självständigt byggd genom att jag valt att förstå de extrema förlusterna som min vänstra hjärnhalva "skrivit ordet" med....
Ger upp detta... allt är överflödigt och meningslöst på det viset.. Jag vet att "alla människor" står här, och ser deras sårade ego hela tiden och har tvångsmässigt ältat en slags hemafrodisk dogm bara för att uppleva min egen gnista, hela tiden... okontrollerat, ovärdigt.. Vill verkligen ge upp detta.. men det är väldigt idealistiskt.. jag måste börja "fatta mig själv", sluta glaumorisera kärleken... det är "felet på mig"..
Det jag syftar på är att jag ser en "smutsig andlighet" (utifrån invaderat, min egen dräkt/kropp) och en "ädel & kreativ andlighet".. och blir faller ner i något slags svulstigt damm när jag är både döende och konstnärligt kontrollerande -jag vet att alla är såhär, och vill nå eller upplysa dem om det.. Det är detta som börjar upplysa mig om vem jag är, och det är jobbigt....
Att se dessa skillnader är att vara hjärnskadad men det är samtidigt exakt det man vill vara.. Det är väl bara en process i att aktivt sätta gränser när folk kallar en poeten, man måste "vända på" dommedagsutsagan.
Är väldigt känslig för tvång, min sista impuls är att förstå vad detta är, det är alltså "tvärtom", det syftar på stabil självrelatering, inte massans död, guds fulhet, utan något annat.
Mötte en kille på psyket i våras som sa "-Är du skådespelare? Jag tar livet av mig om du inte är skådespelare"
Det är en balanserad integrering av isolering bara.... det är ett mirakel.. och gör bara ont innan vi expanderar...
Ger upp detta... allt är överflödigt och meningslöst på det viset.. Jag vet att "alla människor" står här, och ser deras sårade ego hela tiden och har tvångsmässigt ältat en slags hemafrodisk dogm bara för att uppleva min egen gnista, hela tiden... okontrollerat, ovärdigt.. Vill verkligen ge upp detta.. men det är väldigt idealistiskt.. jag måste börja "fatta mig själv", sluta glaumorisera kärleken... det är "felet på mig"..
Det jag syftar på är att jag ser en "smutsig andlighet" (utifrån invaderat, min egen dräkt/kropp) och en "ädel & kreativ andlighet".. och blir faller ner i något slags svulstigt damm när jag är både döende och konstnärligt kontrollerande -jag vet att alla är såhär, och vill nå eller upplysa dem om det.. Det är detta som börjar upplysa mig om vem jag är, och det är jobbigt....
Att se dessa skillnader är att vara hjärnskadad men det är samtidigt exakt det man vill vara.. Det är väl bara en process i att aktivt sätta gränser när folk kallar en poeten, man måste "vända på" dommedagsutsagan.
Är väldigt känslig för tvång, min sista impuls är att förstå vad detta är, det är alltså "tvärtom", det syftar på stabil självrelatering, inte massans död, guds fulhet, utan något annat.
Mötte en kille på psyket i våras som sa "-Är du skådespelare? Jag tar livet av mig om du inte är skådespelare"
Det är en balanserad integrering av isolering bara.... det är ett mirakel.. och gör bara ont innan vi expanderar...
Det handlar om överkompensationer, om ren mänsklighet som handlar om att ursprungligt hat existerar.. Det är att varje människa sitter inne med total potential men har svårigheter med att släppa på illusionen om egot som döljer vad vi egentligen hela tiden ser och har sett, 1000 gånger:
Fair play handlar om att naturen själv är lättsårad, eftersom det talar om att kärleken inte har någon estetik i sig själv, det är bara estetiken som har kärlek i sig, och det klyver all sorg. Saker får inte vara konstiga, det är ett maktmissbruk, en flykt. Människor som förstår för mycket känner sig konstiga men ser själva inte att de uttrycker något konstigt. Sorg är att ha "varit med om" det här och hela tiden se sin egen död. Det här är nästan pinsamt att uttrycka, men det är inget fel på estetik.. jag vill bara ha gränser för mognaden, ingen människa är "sjuk i huvudet" egentligen, bara människor som tror att andra är det, är galna, för människan skadar bara sig själv, det finns inget utanför, jag är inte rädd för något jag ber bara om att bli påmind om min lust till att leva.
http://www.youtube.com/watch?v=aCm7K9j6O00
Jag har sagt tidigare att överdrifter inte existerar.
Fair play handlar om att naturen själv är lättsårad, eftersom det talar om att kärleken inte har någon estetik i sig själv, det är bara estetiken som har kärlek i sig, och det klyver all sorg. Saker får inte vara konstiga, det är ett maktmissbruk, en flykt. Människor som förstår för mycket känner sig konstiga men ser själva inte att de uttrycker något konstigt. Sorg är att ha "varit med om" det här och hela tiden se sin egen död. Det här är nästan pinsamt att uttrycka, men det är inget fel på estetik.. jag vill bara ha gränser för mognaden, ingen människa är "sjuk i huvudet" egentligen, bara människor som tror att andra är det, är galna, för människan skadar bara sig själv, det finns inget utanför, jag är inte rädd för något jag ber bara om att bli påmind om min lust till att leva.
http://www.youtube.com/watch?v=aCm7K9j6O00
Jag har sagt tidigare att överdrifter inte existerar.
Vattumän är bättre än andra människor. Jag har aldrig kunnat relatera till det.
Finner ingen "sanning" i att bevara min autism längre. Jag har hela tiden ett andligt mål i hjärtat men vet inte hur jag ska bre ut det, varför är det ingen som säger att alla är samma sak och också vill vara fria?
Jag är bara medvetande - min rumstid är totalitär och uppluckrad fullständigt, det "hindrar" mig ifrån att gå ner i en sinnlig aktivitet eftersom ingenting har några väggar. Jag sitter hela tiden och beskriver ett fysiskt tillstånd av "minnet".. av "det solida"..
Min födelse är ett bevis på min brist på verklig individualitet (folk brukar kalla det "det personliga").. Har verkligen svårt att sätta min själ i förändring på ett nytt sätt som injicerar "mig själv" (flödet) i allt detta, jag måste börja leka med min dualitet på riktigt, en förlust av oskulden (saken är att det är psykosen som är penetrerad som hela kollektivets röst).
Finner ingen "sanning" i att bevara min autism längre. Jag har hela tiden ett andligt mål i hjärtat men vet inte hur jag ska bre ut det, varför är det ingen som säger att alla är samma sak och också vill vara fria?
Jag är bara medvetande - min rumstid är totalitär och uppluckrad fullständigt, det "hindrar" mig ifrån att gå ner i en sinnlig aktivitet eftersom ingenting har några väggar. Jag sitter hela tiden och beskriver ett fysiskt tillstånd av "minnet".. av "det solida"..
Min födelse är ett bevis på min brist på verklig individualitet (folk brukar kalla det "det personliga").. Har verkligen svårt att sätta min själ i förändring på ett nytt sätt som injicerar "mig själv" (flödet) i allt detta, jag måste börja leka med min dualitet på riktigt, en förlust av oskulden (saken är att det är psykosen som är penetrerad som hela kollektivets röst).
Det finns inga kompromisser i denna djupt gångna esoteriska programmering (jag träffar människor hela tiden som öppet hjälper mig i vårat rus).
Pratade lite med Jimmy på facebook. Han berättade att han upplevde en återfödelse tillsammans med sin tjej igår. Lösningen för en ny identitet. "Minns" nu hur jag tänkte på igår att jag pratade med henne på facebook för några veckor sen.. kände hennes "ansvarslöshet" som en slags personlig brist, eftersom hon visade ingen insikt för psykadelika (öppnade mig i min andliga desillusion/kreativa hjälplöshet precis inför hur detta ser ut, min dualitet är hårfin), och jag förstod vilken "romantisk klyscha" som Jimmy står i kontrakt till i ett behov av ett mystiskt "rum"..
Gud ber mig att vara lycklig över hur jag lyckats föra min Oxeidentitet i rörelse, det är det enda unika i mig, jag frigjordes för 3 år sen ifrån min egen "andliga fetischism" -jag kom bortom identiteten som mästare.. Det är nu jag förstår det här.. Hade igår tänkt att "fly" rent fysiskt genom att "lösa upp mig" genom att resa ur landet och ta reda på hur konsten ser ut i min sista eller första romantiska inlevelse, genom pojkvän + narkomanfödelse.
Allt detta är som tid synkront med en upplevelse av världssjälen genom transcendens jag hade i slutet av februari 07. Det var efter denna upplevelse jag "återinkarnerade" i "relativ tid"/"genuin personlighet", jag kom till den relativa rumstiden, men med en överdrift, jag kände mig som "35 år"... jag "tapetserade mina fysiska tapeter med musikminnen" men var samtidigt illusionen själv eftersom jag levde med illusioner som ett maktmissbruk..
Jag är alltid experimentell, jag vill återföda min dualitet (precis som andra har en fysisk kropp eller ett praktiskt problem, så är detta min identitetskropp).
Låten Piece of my heart med Lambretta spelas just nu på min dator.. Det är det jag menar; gud är skyldig mig en tjänst och vice versa.
Jag kräver vitalisering av min strukturerade ande, jag vill byta sida igen, för jag har lärt känna mig själv, men det handlar inte om en fullständig återgång till källan än, utan om trygghet, erkännande på ett personligt individualistiskt plan, om självrespekt, eliminering av skuld i förståelse för det anspråk av förvirring "man" lånat av väldsalltet. Jag lever i "avsaknad av min natur", jag är förvirrad inför min psykiska död, men känner att jag behövt de sista åren för att hängivet bygga en praktiskt grund (genom språket) -det är filantropiskt, jag "uppviglar" genom att använda min alienation människan till OMDEFINITION av auktoritet, vi är poeter, vi är filosofier, vi är människor.
För mig handlar det om att våga tro på att det går att sluta leka.. Jag behöver känna ett löfte, för det är ingen annan som spelar än vi.. och DÄRFÖR är det "esoteriskt kommande" (rättvisan).. Jag är fortfarande extremt praktisk, men kan göra något annat med en solid form, jag vill bli till min kropp, lutat på en förståelse för vårt mer KOMPLEXA väsen/rörelse. Jag har dött FULLSTÄNDIGT i varje cell. Jag måste förfina det beroendeskap som andra kommit att dö i, jag måste ge upp och hävda min del i gruppen. Våga vara sedd som "mystisk".
Pratade lite med Jimmy på facebook. Han berättade att han upplevde en återfödelse tillsammans med sin tjej igår. Lösningen för en ny identitet. "Minns" nu hur jag tänkte på igår att jag pratade med henne på facebook för några veckor sen.. kände hennes "ansvarslöshet" som en slags personlig brist, eftersom hon visade ingen insikt för psykadelika (öppnade mig i min andliga desillusion/kreativa hjälplöshet precis inför hur detta ser ut, min dualitet är hårfin), och jag förstod vilken "romantisk klyscha" som Jimmy står i kontrakt till i ett behov av ett mystiskt "rum"..
Gud ber mig att vara lycklig över hur jag lyckats föra min Oxeidentitet i rörelse, det är det enda unika i mig, jag frigjordes för 3 år sen ifrån min egen "andliga fetischism" -jag kom bortom identiteten som mästare.. Det är nu jag förstår det här.. Hade igår tänkt att "fly" rent fysiskt genom att "lösa upp mig" genom att resa ur landet och ta reda på hur konsten ser ut i min sista eller första romantiska inlevelse, genom pojkvän + narkomanfödelse.
Allt detta är som tid synkront med en upplevelse av världssjälen genom transcendens jag hade i slutet av februari 07. Det var efter denna upplevelse jag "återinkarnerade" i "relativ tid"/"genuin personlighet", jag kom till den relativa rumstiden, men med en överdrift, jag kände mig som "35 år"... jag "tapetserade mina fysiska tapeter med musikminnen" men var samtidigt illusionen själv eftersom jag levde med illusioner som ett maktmissbruk..
Jag är alltid experimentell, jag vill återföda min dualitet (precis som andra har en fysisk kropp eller ett praktiskt problem, så är detta min identitetskropp).
Låten Piece of my heart med Lambretta spelas just nu på min dator.. Det är det jag menar; gud är skyldig mig en tjänst och vice versa.
Jag kräver vitalisering av min strukturerade ande, jag vill byta sida igen, för jag har lärt känna mig själv, men det handlar inte om en fullständig återgång till källan än, utan om trygghet, erkännande på ett personligt individualistiskt plan, om självrespekt, eliminering av skuld i förståelse för det anspråk av förvirring "man" lånat av väldsalltet. Jag lever i "avsaknad av min natur", jag är förvirrad inför min psykiska död, men känner att jag behövt de sista åren för att hängivet bygga en praktiskt grund (genom språket) -det är filantropiskt, jag "uppviglar" genom att använda min alienation människan till OMDEFINITION av auktoritet, vi är poeter, vi är filosofier, vi är människor.
För mig handlar det om att våga tro på att det går att sluta leka.. Jag behöver känna ett löfte, för det är ingen annan som spelar än vi.. och DÄRFÖR är det "esoteriskt kommande" (rättvisan).. Jag är fortfarande extremt praktisk, men kan göra något annat med en solid form, jag vill bli till min kropp, lutat på en förståelse för vårt mer KOMPLEXA väsen/rörelse. Jag har dött FULLSTÄNDIGT i varje cell. Jag måste förfina det beroendeskap som andra kommit att dö i, jag måste ge upp och hävda min del i gruppen. Våga vara sedd som "mystisk".
Det kan bli förvrängt och låta stötande, men jag söker intimitet. Igår kväll när jag skulle sova (är på psyket pga självmordsrisk) så förstod jag ungefär att "jag redan är allt jag vill vara".. Att jag inte är "outvecklad" utan "en tjej"... Men det stannar inte där, det var ju därför jag var självmordsbenägen förut, eftersom jag inte hittar större perspektiv. Jag börjar "descendera" i områden för "komplex mentalisering" -i djupast sorg i internet som medium för en dualistisk människokärlek.
Min semi-Schizofreni är ett symptom på min inåtvända ande, som blir som en tumör, eftersom jag aldrig litat på andra pga djupa förluster av kärlek/harmoni...
Jag kan inte uttrycka min natur för jag gör två saker på samma gång men samtidigt måste man förstå att det är ett estetiskt dilemma -jag imiterar pga min "svaghet som barn" mina föräldrars beteendejag, och andra som "visste".. varför klänger jag mig fast vid deras egonärvaro, när jag "överbevisat" dem? Min kärlek är vänd inåt, i vida experiment, jag är jag att jag kommit förbi den djupaste fysiska ånger.
Alltså jag skriver om att jag inte mår bra.. Jag har en "solid komplex insikt" men jag kan inte uttrycka den eftersom jag "straffar mig själv" då jag slavar under en slags glaumor av det operfekta, minnet av vad som är balans, en tidigare nödlösning, min egen svans...
Det måste finnas en utväg... Jag har stor andlig kunskap, men det är inte kunskap i sig (vräkig som sailaways modeller) utan kunskap om anden. Jag har klaustrofobi.
Jag vill erkänna alla... Jag kan analysera en bit men överbevisar alltid min stolthet mitt uppe i den distanserade sociala operationen. Hallå, alla måste TÄNKA! Vi har något att ge varandra.. "-det finns inget som heter ande".. Jo, verkligheten hjälper oss.. tills vi inser att det är vi själva.
Var inte uppgiven. Vi måste bara ge upp vår romantiska persona. Det var och är fortfarande en djup substans, en idé..
Känns som om jag sitter fast mitt emellan "den gamla generationen" (där delen av mig var det osäkra, det potentiellt nyfödda och rena) och "min egen" (vad nu det är).. Det blir perverst när vi inte öppnar våra själv för en djupare, kollektiv, kännedom. Jag orkar inte längre, jag är inte påväg mot en glamumoriserad självkär struktur.. även om jag fantiserar om godheten, det är bara för att jag har så mycket sociala fobier för mig själv.
Min semi-Schizofreni är ett symptom på min inåtvända ande, som blir som en tumör, eftersom jag aldrig litat på andra pga djupa förluster av kärlek/harmoni...
Jag kan inte uttrycka min natur för jag gör två saker på samma gång men samtidigt måste man förstå att det är ett estetiskt dilemma -jag imiterar pga min "svaghet som barn" mina föräldrars beteendejag, och andra som "visste".. varför klänger jag mig fast vid deras egonärvaro, när jag "överbevisat" dem? Min kärlek är vänd inåt, i vida experiment, jag är jag att jag kommit förbi den djupaste fysiska ånger.
Alltså jag skriver om att jag inte mår bra.. Jag har en "solid komplex insikt" men jag kan inte uttrycka den eftersom jag "straffar mig själv" då jag slavar under en slags glaumor av det operfekta, minnet av vad som är balans, en tidigare nödlösning, min egen svans...
Det måste finnas en utväg... Jag har stor andlig kunskap, men det är inte kunskap i sig (vräkig som sailaways modeller) utan kunskap om anden. Jag har klaustrofobi.
Jag vill erkänna alla... Jag kan analysera en bit men överbevisar alltid min stolthet mitt uppe i den distanserade sociala operationen. Hallå, alla måste TÄNKA! Vi har något att ge varandra.. "-det finns inget som heter ande".. Jo, verkligheten hjälper oss.. tills vi inser att det är vi själva.
Var inte uppgiven. Vi måste bara ge upp vår romantiska persona. Det var och är fortfarande en djup substans, en idé..
Känns som om jag sitter fast mitt emellan "den gamla generationen" (där delen av mig var det osäkra, det potentiellt nyfödda och rena) och "min egen" (vad nu det är).. Det blir perverst när vi inte öppnar våra själv för en djupare, kollektiv, kännedom. Jag orkar inte längre, jag är inte påväg mot en glamumoriserad självkär struktur.. även om jag fantiserar om godheten, det är bara för att jag har så mycket sociala fobier för mig själv.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster