Identitetslagen - slut på alla missförstånd?

[Viseman]

Visst kan man uppleva formen bordet har som formen av ett hallon, uppta exakt samma plats. Formen på en speciell plats behöver inte vara bestämd. Om du skrynklar ihop ett papper så upplever du det som skrynkligt. Men om du existerar inuti pappret (2D-värld) och är omedveten om papprets omvärld (3D-värld), så upplever du pappret som en helt plan yta. Således skulle bordets plana yta kunna få formen av ett hallon, om man upplever det ur ett annat perspektiv.

[biggj]

Hejsan!

Vilken drog gick du på när du skrev det här, viseman? Då kallade du dig för Jörker!

”.......Jag har blivit förtidspenisonerad för att folk övervakar mig ifrån grannlägenheterna med speciell apparatur och därtill dristar sig till att gå in i min lägenhet och bland annat lägga medel i min mat och ibland i min tandkräm. Sanningen är illa hörd. Folk tror att detta är järnspöken. Bättre blir det inte då jag påstår att Olof Palme fortfarande lever.

Man har från säkerhetshåll (i praktiken ska det väl vara ett litet "o" framför) menat att den där Jörker argumenterar alltför skickligt för de sänkta småföretagsskatteras sak, så honom måste vi göra något åt! Kommer han på bidrag ska han göra sossarnas sak till sin. Ja, man sa detta rent ut till mig! Därtill ska det finnas, högt upp, en klick homosexuella som ondgjort sig över, till följd av illegal övervakning av mig då jag var barn, att jag som barn ansåg homosexualitet vara något äckligt. Då ville de göra mig till homosexuell, något de inte lyckats med trots att jag vet att de använt vissa metoder i sina försök........”
Källa: Skrivet av 'Jörker', 21.apr.2005, kl.21:35

Nog många som undrar vad du hade injicerat den dagen?  :arrow:  :lol:  :lol:  :lol:  :lol:  :lol:

MVH
bigj

[Viseman]

Menar du Jörgen? http://www.filosofiforum.com/forum/pro ... ofile&u=53
Honom har jag aldrig kallat mig för! Och någon Jörker har jag aldrig hört talats om, liksom de där meningarna som du citerar. Jag har vidare inga fler alias än det jag nu använder.

Vidare i ämnet! Även om något existerar inuti pappret och bara upplever pappret så kanske inte dens värld är 2D, utifrån den personens perspektiv. Alla dimensioner kanske upplevs inuti det pappret. Det är bara utifrån vårt perspektiv som vi uppfattar det som 2D.

[Justin Case]

Visst kan man uppleva formen bordet har som formen av ett hallon, uppta exakt samma plats. Formen på en speciell plats behöver inte vara bestämd. Om du skrynklar ihop ett papper så upplever du det som skrynkligt. Men om du existerar inuti pappret (2D-värld) och är omedveten om papprets omvärld (3D-värld), så upplever du pappret som en helt plan yta. Således skulle bordets plana yta kunna få formen av ett hallon, om man upplever det ur ett annat perspektiv.

Förvisso, men vilketdera man än uppfattar föremålet som - oavsett om man uppfattar det som ett bord eller som ett hallon - uppfattar man det som det man uppfattar det som. Uppfattar man det som ett bord, uppfattar man det som ett bord. Uppfattar man det som ett hallon, uppfattar man det som ett hallon. Identitetslagen gäller alltså hur mycket du än skrynklar ihop bordet eller hallonet.

[Viseman]

Som jag visar i exemplet så behöver ens uppfattning av någonting inte alls ha att göra med "dess sanna natur", "identitet" eller dylikt. Man kan uppfatta vad som helst som vad som helst. A behöver med andra ord inte alls vara lika med A. Visst skulle man kunna uppfatta bordet som ett hallon eller hallonet som bordet samtididgt. Man kanske bara inte är medveten om att man gör det?  Och är man medveten om det så ter det sig tydligt för en att det både är ett hallon och ett bord. Vi vet ju inte ens om det finns något fysiskt bord utanför vår verklighet eller om det bara är någon vi inbillar oss. Något som vi bara har en upplevelse av. Vi vet inte om A finns. A behöver inte alls "finnas" bara för att vi upplever att A gör det. En upplevelse är ju inte samma sak som ett fysiskt bord t ex. Du menar att för den som upplever A så är A=A? Men om det upplevda A upplevs som B då?  Man kan ju uppeva A både som A eller B. Samtidigt eller om vartannat. Medvetet eller omedvetet. Tänk om du bara tror att du upplever olika saker, när du i själva verket bara upplever olika sidor av samma sak? Det är bara din medvetandebubbla som förändras, ingetning i "verkligheten" förändras. Allting finns i en och samma punkt? Allting består av samma sak? Du kanske upplever allting samtidigt men är omedveten om det? Men om någon bara upplever A som A. Skulle två exakt likadana upplevelser av A vara lika med varandra? Lika på vilket sätt kan man fråga sig? Som enskild upplevelse i sig? Då har vi alltså definerat de båda upplevelserna på exakt samma sätt, och då kan vi se att de båda upplevelserna matchar vara ndra i definitonerna. Men vi vet ju inte om de två upplevelserna var precisi likadana, bara för vi själva definerat dem som det. Har vi verkligen lyckats definera dem precis så som vi vill? Och hur kan vi lita på att vi lyckats definera upplevelserna rätt? Det finns ju faktiskt inte ens några helt klara definitioner att gå efter. Det blir liksom en mer eller mindre godtycklig gränsdragningsfråga. Så när vi inte ens kan definera A helt säkert så blir det svårt att veta vad som exakt är A. Vet vi inte vad exakt A är för något så kan A likagärna vara vad som helst. Då finns alltså ingen tydlig identitet! Alltså är A=Ö eller vad man ny föredrar!  :wink:

Men visst kan identitetslagen finnas precis som vilka lagar som helst kan finnas. Frågan är bara vad man kan dra för slutsatser ur dessa "lagar"?  :-k

[Justin Case]

Som jag visar i exemplet så behöver ens uppfattning av någonting inte alls ha att göra med "dess sanna natur", "identitet" eller dylikt. Man kan uppfatta vad som helst som vad som helst. A behöver med andra ord inte alls vara lika med A. Visst skulle man kunna uppfatta bordet som ett hallon eller hallonet som bordet samtididgt. Man kanske bara inte är medveten om att man gör det?  Och är man medveten om det så ter det sig tydligt för en att det både är ett hallon och ett bord. Vi vet ju inte ens om det finns något fysiskt bord utanför vår verklighet eller om det bara är någon vi inbillar oss. Något som vi bara har en upplevelse av. Vi vet inte om A finns. A behöver inte alls "finnas" bara för att vi upplever att A gör det. En upplevelse är ju inte samma sak som ett fysiskt bord t ex. Du menar att för den som upplever A så är A=A? Men om det upplevda A upplevs som B då?  Man kan ju uppeva A både som A eller B. Samtidigt eller om vartannat. Medvetet eller omedvetet. Tänk om du bara tror att du upplever olika saker, när du i själva verket bara upplever olika sidor av samma sak? Det är bara din medvetandebubbla som förändras, ingetning i "verkligheten" förändras. Allting finns i en och samma punkt? Allting består av samma sak? Du kanske upplever allting samtidigt men är omedveten om det? Men om någon bara upplever A som A. Skulle två exakt likadana upplevelser av A vara lika med varandra? Lika på vilket sätt kan man fråga sig? Som enskild upplevelse i sig? Då har vi alltså definerat de båda upplevelserna på exakt samma sätt, och då kan vi se att de båda upplevelserna matchar vara ndra i definitonerna. Men vi vet ju inte om de två upplevelserna var precisi likadana, bara för vi själva definerat dem som det. Har vi verkligen lyckats definera dem precis så som vi vill? Och hur kan vi lita på att vi lyckats definera upplevelserna rätt? Det finns ju faktiskt inte ens några helt klara definitioner att gå efter. Det blir liksom en mer eller mindre godtycklig gränsdragningsfråga. Så när vi inte ens kan definera A helt säkert så blir det svårt att veta vad som exakt är A. Vet vi inte vad exakt A är för något så kan A likagärna vara vad som helst. Då finns alltså ingen tydlig identitet! Alltså är A=Ö eller vad man ny föredrar!  :wink:

Men visst kan identitetslagen finnas precis som vilka lagar som helst kan finnas. Frågan är bara vad man kan dra för slutsatser ur dessa "lagar"?  :-k

Som andra redan påpekat är identitetslagen något vi alla normalt implicit accepterar i varenda påstående vi skriver. Detta faktum blir inte mindre sant av det du skriver ovan. Om du inte implicit accepterade identitetslagen i allt du skrev, skulle du bli bara förvirrad av de ställen i din text där du inte accepterade identitetslagen. Med förvirring bevisar man ingenting.

Låt oss ta ett exempel på måfå, ur det du skriver. Låt oss betrakta din fråga "Och hur kan vi lita på att vi lyckats definera upplevelserna rätt?". Du använder i den meningen ordet "vi" två gånger. Du förutsätter outtalat att "vi" syftar på samma kollektiv båda gångerna - låt vara ett obestämt antal människor, en konstellation om vilken man inte riktigt vet vilka du antar ingår i den förutom att förmodligen åtminstone "du" och "jag" ingår i den. Om du med det andra "vi":et hade syftat på en annan grupp människor än du syftade på med det första "vi":et, hade ditt budskap äventyrats. Med all säkerhet menade du samma sak med båda "vi":na. Du förutsatte att identitetslagen gällde för de två "vi":na, att de stod för samma grupp människor, hur vagt definierad sammansättningen i kollektivet "vi" än är.

Du förutsätter vidare (implicit) att identitetslagen gäller även för ord du inte använder flera gånger. Låt oss titta på ett annat ord i samma mening (i meningen "Och hur kan vi lita på att vi lyckats definera upplevelserna rätt?"). Låt oss titta på ordet "definiera". Det du menar med ordet "definiera" i denna mening, det menar du med ordet "definiera" i denna mening. Även där råder alltså identitetslagen. Detsamma gäller för alla ord du skriver, skulle jag tro. Det är så här man menar att identitetslagen alltid gäller, när man påstår att identitetslagen alltid gäller. När du försöker motbevisa att identitetslagen gäller, lyckas du inte motbevisa att identitetslagen - med denna begränsade definition av identitetslagen - gäller. Och det är endast denna begränsade definition som åsyftas när identitetslagen påstås gälla. Alltså har du inte motbevisat identitetslagen. På sin höjd kan man bevisa att man inte tror att identitetslagen gäller. Men det vore att bevisa att man är förvirrad. Och det tror jag inte att du vill göra.

[Justin Case]

Som jag visar i exemplet så behöver ens uppfattning av någonting inte alls ha att göra med "dess sanna natur", "identitet" eller dylikt. Man kan uppfatta vad som helst som vad som helst. A behöver med andra ord inte alls vara lika med A. Visst skulle man kunna uppfatta bordet som ett hallon eller hallonet som bordet samtididgt. Man kanske bara inte är medveten om att man gör det?  Och är man medveten om det så ter det sig tydligt för en att det både är ett hallon och ett bord. Vi vet ju inte ens om det finns något fysiskt bord utanför vår verklighet eller om det bara är någon vi inbillar oss. Något som vi bara har en upplevelse av. Vi vet inte om A finns. A behöver inte alls "finnas" bara för att vi upplever att A gör det. En upplevelse är ju inte samma sak som ett fysiskt bord t ex. Du menar att för den som upplever A så är A=A? Men om det upplevda A upplevs som B då?  Man kan ju uppeva A både som A eller B. Samtidigt eller om vartannat. Medvetet eller omedvetet. Tänk om du bara tror att du upplever olika saker, när du i själva verket bara upplever olika sidor av samma sak? Det är bara din medvetandebubbla som förändras, ingetning i "verkligheten" förändras. Allting finns i en och samma punkt? Allting består av samma sak? Du kanske upplever allting samtidigt men är omedveten om det? Men om någon bara upplever A som A. Skulle två exakt likadana upplevelser av A vara lika med varandra? Lika på vilket sätt kan man fråga sig? Som enskild upplevelse i sig? Då har vi alltså definerat de båda upplevelserna på exakt samma sätt, och då kan vi se att de båda upplevelserna matchar vara ndra i definitonerna. Men vi vet ju inte om de två upplevelserna var precisi likadana, bara för vi själva definerat dem som det. Har vi verkligen lyckats definera dem precis så som vi vill? Och hur kan vi lita på att vi lyckats definera upplevelserna rätt? Det finns ju faktiskt inte ens några helt klara definitioner att gå efter. Det blir liksom en mer eller mindre godtycklig gränsdragningsfråga. Så när vi inte ens kan definera A helt säkert så blir det svårt att veta vad som exakt är A. Vet vi inte vad exakt A är för något så kan A likagärna vara vad som helst. Då finns alltså ingen tydlig identitet! Alltså är A=Ö eller vad man ny föredrar!  :wink:

Men visst kan identitetslagen finnas precis som vilka lagar som helst kan finnas. Frågan är bara vad man kan dra för slutsatser ur dessa "lagar"?  :-k

Som andra redan påpekat är identitetslagen något vi alla normalt implicit accepterar i varenda påstående vi skriver. Detta faktum blir inte mindre sant av det du skriver ovan. Om du inte implicit accepterade identitetslagen i allt du skrev, skulle du bli bara förvirrad av de ställen i din text där du inte accepterade identitetslagen. Med förvirring bevisar man inte mycket mer än att man är förvirrad.

Låt oss ta ett exempel på måfå, ur det du skriver. Låt oss betrakta din fråga "Och hur kan vi lita på att vi lyckats definera upplevelserna rätt?". Låt oss titta på ordet "definiera" i denna mening*. Det du menar med ordet "definiera" i denna mening*, det menar du med ordet "definiera" i denna mening*. Även där råder alltså identitetslagen. Detsamma gäller för alla ord du skriver, skulle jag tro. Det är så här, och bara så här, man menar att identitetslagen alltid gäller, när man påstår att identitetslagen alltid gäller. När du försöker motbevisa att identitetslagen gäller, lyckas du inte motbevisa att identitetslagen - med denna begränsade definition av identitetslagen - gäller. Och det är endast denna begränsade definition som åsyftas när identitetslagen påstås gälla. Alltså har du inte motbevisat identitetslagen. På sin höjd kan man bevisa att man inte tror att identitetslagen gäller. Men det vore att bevisa att man är förvirrad. Och det tror jag inte att du vill göra.

(Olyckligtvis finns här risk för missförstånd, då ordet "mening" är en homonym. Jag syftar med "mening" bara på "mening" i betydelsen "ett antal ord i en ordning som följer en viss satsbyggnad", inte på "mening" i betydelsen "betydelse".)