Antinationalismen i vårt land
Moderator: Moderatorgruppen
Japp. Det är som vanligt kosmopolitikern biggj som snurrat till diskussionen. Nationer kallar sig själva för nationer när det blir relevant att göra det. Klaner som talar samma språk och innehar samma territorium kan uppfatta sig själva som en nation då de har att göra med klaner som talar ett annat språk och kommer från ett annat territorium. Det som är avgörande är vilka man identifierar sig med att tillhöra. Nationalism som ideologi blir relevant när den gemensamma nationella identiteten hotas och blir utsatt för medveten förstörelse, underminering och hatkampanjer av de rebelliska kosmopolitikerna.
suchanother skrev:Helt klart har jbig rätt här. Bildandet av en nation kräver nationalism, inte tvärtom.
Är de inte beroende av varandra i den mening som du talar om dem? Hur kan jag vara nationalist utan en nation att vara nationalistisk mot?
Glömde det eller?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Har du rätt i. Skrev lite hastigt och slarvigt.
Klart att nationen själv är en grogrund och nödvändighet för nationalism. Men jag uppfattade Sceptisks inlägg som att han inte delade bigjs uppfattning att bildandet av en nation har som förutsättning nationalismen. Kanske inte den enda förutsättningen men nationalismen som idé har ett propagandavärde i ett sådant skede.
Klart att nationen själv är en grogrund och nödvändighet för nationalism. Men jag uppfattade Sceptisks inlägg som att han inte delade bigjs uppfattning att bildandet av en nation har som förutsättning nationalismen. Kanske inte den enda förutsättningen men nationalismen som idé har ett propagandavärde i ett sådant skede.
Hejsan!
Vi noterar att det tarvas en liten historisk lektion här, så att våra sverigedemokratiska kämpar åtminstone kan hålla reda på de mest elementära begreppen och den övergripande historiken om nationalismen! Man kan alltså inte bara söka på nätet, det fordras böcker och bildning också!
Vi tager det från början.......
Ursprunget till rasismen och nationalismen i Europa
Den symboliska kärnan i rasidén liksom nationalismens budskap är att individer påstås härstamma från en gemensam forntid där de levde i en slags vidgad släktkrets. Det är här frågan om en slags etnifiering av en upplevd gemensam historia. Idén med en rasgemenskap dyker upp när släktskapsgränserna upplöses på klanens, granngemenskapens eller klassgemenskapens nivå. Det var en utveckling som inleddes i Västeuropa efter det att germanerna och de gamla folken i Germanien, Gallien, Italien, de Brittiska öarna och på den Iberiska halvön sammanblandades och där de äldre traditionerna löstes upp under tidig Medeltid. Dessa processer fanns också på andra håll, men de verkar ha fått en alldeles särskild betydelse i västra Europa allt ifrån 1000-talet och framöver. Medan språkgemenskapen skapar en vikänsla mellan de individer som talar samma språk, utlöser även de rasrelaterade kännetecknen såsom utseendedrag, hårfärg och levnadsmönster en slags gemenskapskänsla – samtidigt som de kan utesluta dem som inte ser likadana ut, eller förstår språket.
Det är här familjen kommer in i bilden, och speciellt ”kärnfamiljen” som sådan. Vad vi kan se så verkar det som om kärnfamiljen delvis har funnits länge i områden där befolkningen varit liten och utspridd. Med tiden, när Europa ovanför Alperna blev allt mer tättbefolkat under århundradena före vår tideräknings början, började familjestrukturerna alltmer likna dem i söder, med större familjegrupper. Dock inte överallt, i Norden, Tyskland och norra Gallien och på de brittiska öarna förblev den mindre familjen kvar, åtminstone fram till invasionerna under 300-400-talen då befolkningarna blandades överallt, men främst i västra Europa. Den kristna, katolska, kyrkan stod för ett sammanbindande system som gynnade stora familjer och under perioden 500-1100 propagerade kyrkans folk för fler barn, och större släktkänsla bland bönderna i Västeuropa. Förändringarna gick dock långsamt, men under 900-1000-talen var man nära de tänkta storfamiljsstrukturerna. Ehuru individualiteten på sina håll levde kvar i granngemenskaper och andra nätverk som ändå förhindrade ett slutligt uppgående i en storfamiljskultur i Nordvästeuropa.
Allteftersom släktskapsbanden, samhörigheten mellan generationerna och storfamiljens ekonomiska funktioner upplöstes i söder och inte fick ordentligt grepp om själarna i de ännu folkfattigare regionerna längre norrut kunde en slags nationalisering, eller hellre socialisering, av familjen fortgå i något som motsvarade senare tiders nationaliseringar och gemenskaper som symboliskt identifieras i släktskapsförhållanden, vilka blickade framåt, inte bakåt i lika hög grad. Våra lagböcker är fulla av tankegångar som skyddar jord och gård mot förskingring eller atomisering, allt skall överlämnas till nästa generation. Det fanns i dessa kulturer också idéer om en ädel förfader eller förfäder som man själv härstammade ifrån. Också detta kan man läsa ur våra landskapslagar från medeltiden. I sådana kulturer är det särskilt lätt att få gehör för tankegångar om gemensamma och ädla förfäder. När staterna i västra Europa skapades byggde de ofta på sådana tankegångar och myter. Myter vilka samtidigt förespråkade gemensamma härkomsten av ädel art. Något som varje framväxande nation med självaktning sedan spann vidare på. Den ”borgerliga” familjen fick därmed lättare att växa fram då den var en viktig faktor i skapandet av det nationella samhälle som hela tiden tycktes poppa fram i västra Europa under perioden 1100-1600. Kärnfamiljen bogade på sätt och vis för att det med tiden växte fram en ganska aggressiv nationalism i främst västra Europa. Här märker vi även gemenskapen mellan nationalismen och sexismen.
(Källa som ovan)
MVH
bigj
Vi noterar att det tarvas en liten historisk lektion här, så att våra sverigedemokratiska kämpar åtminstone kan hålla reda på de mest elementära begreppen och den övergripande historiken om nationalismen! Man kan alltså inte bara söka på nätet, det fordras böcker och bildning också!
Vi tager det från början.......
Ursprunget till rasismen och nationalismen i Europa
Den symboliska kärnan i rasidén liksom nationalismens budskap är att individer påstås härstamma från en gemensam forntid där de levde i en slags vidgad släktkrets. Det är här frågan om en slags etnifiering av en upplevd gemensam historia. Idén med en rasgemenskap dyker upp när släktskapsgränserna upplöses på klanens, granngemenskapens eller klassgemenskapens nivå. Det var en utveckling som inleddes i Västeuropa efter det att germanerna och de gamla folken i Germanien, Gallien, Italien, de Brittiska öarna och på den Iberiska halvön sammanblandades och där de äldre traditionerna löstes upp under tidig Medeltid. Dessa processer fanns också på andra håll, men de verkar ha fått en alldeles särskild betydelse i västra Europa allt ifrån 1000-talet och framöver. Medan språkgemenskapen skapar en vikänsla mellan de individer som talar samma språk, utlöser även de rasrelaterade kännetecknen såsom utseendedrag, hårfärg och levnadsmönster en slags gemenskapskänsla – samtidigt som de kan utesluta dem som inte ser likadana ut, eller förstår språket.
Det är här familjen kommer in i bilden, och speciellt ”kärnfamiljen” som sådan. Vad vi kan se så verkar det som om kärnfamiljen delvis har funnits länge i områden där befolkningen varit liten och utspridd. Med tiden, när Europa ovanför Alperna blev allt mer tättbefolkat under århundradena före vår tideräknings början, började familjestrukturerna alltmer likna dem i söder, med större familjegrupper. Dock inte överallt, i Norden, Tyskland och norra Gallien och på de brittiska öarna förblev den mindre familjen kvar, åtminstone fram till invasionerna under 300-400-talen då befolkningarna blandades överallt, men främst i västra Europa. Den kristna, katolska, kyrkan stod för ett sammanbindande system som gynnade stora familjer och under perioden 500-1100 propagerade kyrkans folk för fler barn, och större släktkänsla bland bönderna i Västeuropa. Förändringarna gick dock långsamt, men under 900-1000-talen var man nära de tänkta storfamiljsstrukturerna. Ehuru individualiteten på sina håll levde kvar i granngemenskaper och andra nätverk som ändå förhindrade ett slutligt uppgående i en storfamiljskultur i Nordvästeuropa.
Allteftersom släktskapsbanden, samhörigheten mellan generationerna och storfamiljens ekonomiska funktioner upplöstes i söder och inte fick ordentligt grepp om själarna i de ännu folkfattigare regionerna längre norrut kunde en slags nationalisering, eller hellre socialisering, av familjen fortgå i något som motsvarade senare tiders nationaliseringar och gemenskaper som symboliskt identifieras i släktskapsförhållanden, vilka blickade framåt, inte bakåt i lika hög grad. Våra lagböcker är fulla av tankegångar som skyddar jord och gård mot förskingring eller atomisering, allt skall överlämnas till nästa generation. Det fanns i dessa kulturer också idéer om en ädel förfader eller förfäder som man själv härstammade ifrån. Också detta kan man läsa ur våra landskapslagar från medeltiden. I sådana kulturer är det särskilt lätt att få gehör för tankegångar om gemensamma och ädla förfäder. När staterna i västra Europa skapades byggde de ofta på sådana tankegångar och myter. Myter vilka samtidigt förespråkade gemensamma härkomsten av ädel art. Något som varje framväxande nation med självaktning sedan spann vidare på. Den ”borgerliga” familjen fick därmed lättare att växa fram då den var en viktig faktor i skapandet av det nationella samhälle som hela tiden tycktes poppa fram i västra Europa under perioden 1100-1600. Kärnfamiljen bogade på sätt och vis för att det med tiden växte fram en ganska aggressiv nationalism i främst västra Europa. Här märker vi även gemenskapen mellan nationalismen och sexismen.
(Källa som ovan)
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
J R Auk skrev:Det är ju ändå intressant att det fan inte finns en enda Svensk kung, bara massa tyskar och polacker och vad det nu är.
Vasa var väll en av Eriks ättena? Magnus Ladulås då ursvensk
vad fan nu det är? ursvenskar måste ju var lapparna!Sett från den bakgrunden, och om man antar den här atavismen till "redig karl", så är det konstigt med de servila svenskarna. Ockuperade som vi varit i 1000 år av främmande makt som söker underminera de få kulturgemenskaper som verkar ha stått att finna här.
Definitionen av skapelsen Sverige och när den uppstod är inte klar.
Det är befängt när historieförfalskare som Biggen och andra försöker
pådyvla folk en viss historia, naturligtvis gör de det för att gagna sina
egna syften. Ny arkeologiska fynd gör att historien ständig ändras,
våran kunskap om den senromerska järnåldern är synnerligen oklar
för att inte tala om tidig bronsålder. Ingen inom akademien vet idag
varför den stora folkvandringen tog plats t.ex. Många gissningar och
lösa trådar finns det. Att Svergie skulle ha vart ockuperade i 1000år
är lite väl löst.
Men jag undrar vad är den/en svenska kulturgemenskap?
Dans kring midsommarstången? kräftskivan? janten?
Skånsk nationalpatriotism? Danskar brukar säga att skåne
är det gamla Danmark, att så *såg* våran Danska national
gemenskap rent fysiskt ut!
Nationalism har en funktion i orostider om den sen används
för rätt syfte är en annan sak.
Ja det är mycket löst
Och jag trodde han var dansk Vasa, men där misstog jag mig nog. Poängen är ju att det hela tiden kommer influenser från Europa, varför kungen kan ifrågasättas vara kung över Sverige eller en högadel med en provins i norra Europa.
I grund och botten så är det ju bisarrt med någon "ursprundsbefolkning" då det bara föranleder en fråga om "innan då" osv. Därför tycker jag det som är värt att ta reda på är vilka intressen de företrädde, och om de tex vill vara kungar för att tillgodose sina undersåtar eller om vill vara kungar för att göra sin förtjänst genom sina undersåtar. Alltså vad definierar man sig som? En del av en överklass i Europa eller "den främste" bland likar osv.
Byta kungatronen i sketsverige mot en hertigpost i Lothringen?
Men jag har dålig koll på vad man säger om Sveriges historia så kanske mest svamlar
Och jag trodde han var dansk Vasa, men där misstog jag mig nog. Poängen är ju att det hela tiden kommer influenser från Europa, varför kungen kan ifrågasättas vara kung över Sverige eller en högadel med en provins i norra Europa.
I grund och botten så är det ju bisarrt med någon "ursprundsbefolkning" då det bara föranleder en fråga om "innan då" osv. Därför tycker jag det som är värt att ta reda på är vilka intressen de företrädde, och om de tex vill vara kungar för att tillgodose sina undersåtar eller om vill vara kungar för att göra sin förtjänst genom sina undersåtar. Alltså vad definierar man sig som? En del av en överklass i Europa eller "den främste" bland likar osv.
Byta kungatronen i sketsverige mot en hertigpost i Lothringen?
Men jag har dålig koll på vad man säger om Sveriges historia så kanske mest svamlar
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Begreppet ursprungsbefolkning sägs handla bara om vem - vilket folk - som kom först till ett visst oanvänt territorium, men jag tycker det är ett falskt och vilseledande begrepp. För det skapar bara en massa meningslösa debatter på TV om att "primitiva" folk ska ha särskilda privilegier just för att dom är "primitiva". Jag tror att sådana begrepp bara skapar irritation och nedlåtenhet mot dessa folk istället för titta på den etiska aspekten. Ni ser ju själv direkt hur debatten urartar i frågan om "vem som är en ursprungsbefolkning?". Kanske sitter det någon som medvetet vill vilseleda debatten som hittar på begrepp som "ursprungsbefolkning" för det borde faktiskt istället heta förstkommanderätt, för det är det som det handlar om.
Intressant är ju förstås vart de får sitt stöd från också, kommer det från folklagren eller är det knektar som skeppas från andra länder osv. För vilka pengar betalar dessa knektar?
Kan man vara en "svensk" kung om man befriar landet från en annan kung på bekostnad av att det patrask man drager runt med får plundra landsbygden?
Är man inte bara maktkåt då?
Kan man vara en "svensk" kung om man befriar landet från en annan kung på bekostnad av att det patrask man drager runt med får plundra landsbygden?
Är man inte bara maktkåt då?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Hejsan!
Tre sverigedemokrter slår sin knoppar ihop - matahari, J R Auk och Sceptisk! I vanliga fall borde det rendera mer av kunnande, men här går det hele åt andra hållet, det blir bara mer korkat! :D
Den ene, matahari, grubblar på om det var lapparna som skapade Sverige, eller om det var Magnus Ladulås? Den andre, J R Auk grubblar på om det inte var så att Sverige var ockuperat under 1000 år? Den tredje token, sceptisk påpekar att vetenskapen och forskarna agerar i en hemlig konspiration som förs ut i TV med syfte att gör folk osäkrare! (Fan om det inte ligger något i det sista när man läser desse tre?
)
Nu till en mer historisk tillbakablick om den nationalistiska födelsen, uppväxten och den färdiga produkten!
Tysklands utveckling är intressant i detta sammanhang. Ordet deutsch började användas under 700-800-talen som en beteckning på det tyska språket, eller rättare sagt de olika tyska dialekterna. Under 1000-talet kom det att beteckna dem som talade tyska, eller de större tyska dialekterna, och deras områden. Ehuru det ännu inte fanns någon nationell eller politisk medvetenhet bland de tysktalande vid denna tidpunkt. Tyskarna såg sig själva som en del av kejsardömet och dess kulturella värld, även om de var medvetna om att deras språk skilde sig från slavernas och italienarnas liksom fransmännens tungomål. Men de var även provinsiella och såg sig själva som delar i ett avgränsat närområde eller en stad och dess omland. Detta fortsatte de med att göra ända in på 1600-talet. Ändå förändrades deras värld successivt, inte minst sedan påvemakten alltmer minskade i betydelse från 1300-talet, men absolut efter 1500-talet och framöver. Kejsardömet minskades med tiden till ytan och sammanföll alltmer med de tysktalandes områden. Samtidigt som det ”tyska” kejsardömet självt bytte skepnad flera gånger under de tusen åren mellan år 870 och 1870. De tyska kejsarna med Ludvig av Bayern i spetsen ansåg sig alltmer som produkter av de tyska kurfurstarnas valprocedurer, samtidigt som själva idén med kejsardömet under 1300-1400-talen lösgjorde sig från sina ”transcendenta” centra, Rom och Jerusalem. Kejsardömets idé var nu alltmer knutet till ett avgränsat territorium.
Under det stora bondeupprorets dagar åren 1524-1525 flammade ett embryo till det tysknationella plötsligt fram bland massorna, men det kvästes snabbt och därefter lades locket på för de nationella idéerna och tanken om kejsardömet fortfor ytterligare en tid att utgöra idén om samhället för de tyska herrarna och eliterna. De tyska furstarna i de större konungarikena inom kejsardömet konkurrerade med varandra och här fördes kampen mellan olika delar av det tyska området – något som ledde till splittring istället för enighet under en statsledning. I västra Europa började de nationella idéerna att göra sig hörd redan under 1400-talets kamp mellan England och Frankrike liksom även på den Iberiska halvön där reconquistan förde fram nationella tankegångar. England, eller Storbritannien, bestod av två stora öar, frambringade en stark känsla av territoriell enhet fram tidigt, redan under 1200-1300-talen.
(Källa: Nationens röst, av Sverker Sörlin (red). Hans Kuhn, 2001. Sid. 31)
MVH
bigj
Tre sverigedemokrter slår sin knoppar ihop - matahari, J R Auk och Sceptisk! I vanliga fall borde det rendera mer av kunnande, men här går det hele åt andra hållet, det blir bara mer korkat! :D
Den ene, matahari, grubblar på om det var lapparna som skapade Sverige, eller om det var Magnus Ladulås? Den andre, J R Auk grubblar på om det inte var så att Sverige var ockuperat under 1000 år? Den tredje token, sceptisk påpekar att vetenskapen och forskarna agerar i en hemlig konspiration som förs ut i TV med syfte att gör folk osäkrare! (Fan om det inte ligger något i det sista när man läser desse tre?
)
Nu till en mer historisk tillbakablick om den nationalistiska födelsen, uppväxten och den färdiga produkten!
Tysklands utveckling är intressant i detta sammanhang. Ordet deutsch började användas under 700-800-talen som en beteckning på det tyska språket, eller rättare sagt de olika tyska dialekterna. Under 1000-talet kom det att beteckna dem som talade tyska, eller de större tyska dialekterna, och deras områden. Ehuru det ännu inte fanns någon nationell eller politisk medvetenhet bland de tysktalande vid denna tidpunkt. Tyskarna såg sig själva som en del av kejsardömet och dess kulturella värld, även om de var medvetna om att deras språk skilde sig från slavernas och italienarnas liksom fransmännens tungomål. Men de var även provinsiella och såg sig själva som delar i ett avgränsat närområde eller en stad och dess omland. Detta fortsatte de med att göra ända in på 1600-talet. Ändå förändrades deras värld successivt, inte minst sedan påvemakten alltmer minskade i betydelse från 1300-talet, men absolut efter 1500-talet och framöver. Kejsardömet minskades med tiden till ytan och sammanföll alltmer med de tysktalandes områden. Samtidigt som det ”tyska” kejsardömet självt bytte skepnad flera gånger under de tusen åren mellan år 870 och 1870. De tyska kejsarna med Ludvig av Bayern i spetsen ansåg sig alltmer som produkter av de tyska kurfurstarnas valprocedurer, samtidigt som själva idén med kejsardömet under 1300-1400-talen lösgjorde sig från sina ”transcendenta” centra, Rom och Jerusalem. Kejsardömets idé var nu alltmer knutet till ett avgränsat territorium.
Under det stora bondeupprorets dagar åren 1524-1525 flammade ett embryo till det tysknationella plötsligt fram bland massorna, men det kvästes snabbt och därefter lades locket på för de nationella idéerna och tanken om kejsardömet fortfor ytterligare en tid att utgöra idén om samhället för de tyska herrarna och eliterna. De tyska furstarna i de större konungarikena inom kejsardömet konkurrerade med varandra och här fördes kampen mellan olika delar av det tyska området – något som ledde till splittring istället för enighet under en statsledning. I västra Europa började de nationella idéerna att göra sig hörd redan under 1400-talets kamp mellan England och Frankrike liksom även på den Iberiska halvön där reconquistan förde fram nationella tankegångar. England, eller Storbritannien, bestod av två stora öar, frambringade en stark känsla av territoriell enhet fram tidigt, redan under 1200-1300-talen.
(Källa: Nationens röst, av Sverker Sörlin (red). Hans Kuhn, 2001. Sid. 31)
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Stater grundas för att den med längsta kuk vann, alltså får han bli hövding i nationen till att börja med. Nationalismen kommer till för att ta bort ens stams uppmärksamhet mot hövdingen, vi är ju dumma eländiga däggdjur som gaddar ihop oss...allt medan hövdingen springer runt o knullar andras fruar emedans stammen dansar krigs(nationalism)dans runt lägerelden. :!:
Hejsan!
Men kWee då! Tänk på att det är en hel del damer som läser våra skrifter, skräm inte iväg dem med hemska berättelser från lägereldarnas tidevarv!
Kunskap i nationalism, av bigj
Statens övergång till nationen
Staterna bildade från och med senmedeltiden en rangordning där de kämpade om att ha högst rang. Rangordningen och kampen för att komma upp inom hierarkin ledde till ideologier. Dessa ideologier kallar vi idag för just – nationalismer. Att inte vara en nation innebär att man står utanför det system där man kämpar om att stiga i rang. Flertalet stater, eller statsliknande system utanför Europa var egentligen inga nationella stater – de var instabila system som hölls ihop av de styrande eliterna eller främmande och tillfälliga krigarkaster. Ofta fördrevs en elit av en annan elit, eller så invaderade en elit en annan elits område och tillsatte sig själva som ledare för den nya ordningen – där man efter några generationer sammansmälte med den tidigare elitens rester. De byggde dock inte upp några nationer, tvärtom höll de avståndet mellan sin egen härskargrupp och de övriga underlydande. Därför förblev deras stater instabila till sin natur – och lätta att besegra för en målmedveten fiende.
Kategorierna ras och nation innebar från början att rasen uttryckte motsatsförhållandet centrum-periferi, medan kategorin nationen ursprungligen uttryckte konkurrensen mellan staterna. Rasismen enar regionerna i centrum gentemot periferin, medan nationalismen delar regionerna i centrum gentemot regionerna i periferin. Båda kategorierna är dock förbundna med anspråk på bestämda fördelar i den kapitalistiska världsekonomin. De ingår som delar i den kapitalistiska ordningen – som delar av centrum. Till detta kan läggas begreppet ”etnisk grupp”. Sådana kan finnas i de olika staterna liksom i nationerna, de kan både utgöra den dominerande gruppen, eller en minoritetsgrupp, eller den till antalet största gruppen men ändå utgöra en socialt sett underlägsen grupp. Inte sällan kan sådana grupper existera i angränsande stater, vanligt i tredje världens efterkoloniala stater. Det kapitalistiska systemet bygger även på att det finns en hierarki inom näringslivet. Även här visar det sig att vissa etniska eller nationella grupper har jobb som ger mindre i ersättning än andra. Påfallande ofta är det vanligare med en viss etnisk eller nationell grupp i ett visst yrke förutsatt att man grupperar ”yrkena” i breda kategorier. Olika slags produktionsförhållanden kräver olika slags normalbeteenden hos arbetskraften.
Dessa beteenden måste läras in, och arbetarna socialiseras till att anamma en viss attityd för att passa ett visst yrke. Kulturen är en sådan samling regler som föräldrarna pressas till att överföra på sina barn. Skolsystemen kan göra detta, men ännu vanligare är att den etniska definitionen innebär att man socialiseras till ett visst beteende. Ett ”frivilligt” gruppbeteende lärs in till att bli en ”social” identitet – vilket på fikonspråk kallas för ”socialisering”. Det är här kapitalismen legitimerar sitt hierarkiska ekonomiska system. Att skapa ett enhetligt folk, eller föreställningen om ett folk löser faktiskt motsägelsen i att samtidigt sträva efter teoretisk jämlikhet och praktisk ojämlikhet. Det är bland annat det som gör kapitalismen så effektiv – den kan utnyttja både rasism och jämlikhet på samma gång. Det är här kapitalismen kan ”länka på” nationalismen.
Samtidigt som kapitalismen kräver ständig ojämlikhet kräver den också ständig omstrukturering av de ekonomiska processerna. Det som tryggar en särskild samling hierarkiska sociala relationer i dag fungerar kanske inte imorgon. Arbetskraftens beteende måste förändras utan att systemets legitimitet undergrävs. Den ständigt återkommande födseln, omstruktureringen och upplösningen av etniska grupper är därför ett ovärderligt verktyg i strävan att ge flexibilitet år det ekonomiska maskineriet. Därför är ett folk en viktig institutionell skapelse i den historiska kapitalismen. Vi blir allt mer, inte mindre, knutna till den kapitalistiska världsekonomin. Därför spelar begrepp som folk och nationer så stor roll inom kapitalismen – idag alltmer ersatta av de större begreppen ”västerlänningar” eller ”européer”.
MVH
bigj
Men kWee då! Tänk på att det är en hel del damer som läser våra skrifter, skräm inte iväg dem med hemska berättelser från lägereldarnas tidevarv!
Kunskap i nationalism, av bigj
Statens övergång till nationen
Staterna bildade från och med senmedeltiden en rangordning där de kämpade om att ha högst rang. Rangordningen och kampen för att komma upp inom hierarkin ledde till ideologier. Dessa ideologier kallar vi idag för just – nationalismer. Att inte vara en nation innebär att man står utanför det system där man kämpar om att stiga i rang. Flertalet stater, eller statsliknande system utanför Europa var egentligen inga nationella stater – de var instabila system som hölls ihop av de styrande eliterna eller främmande och tillfälliga krigarkaster. Ofta fördrevs en elit av en annan elit, eller så invaderade en elit en annan elits område och tillsatte sig själva som ledare för den nya ordningen – där man efter några generationer sammansmälte med den tidigare elitens rester. De byggde dock inte upp några nationer, tvärtom höll de avståndet mellan sin egen härskargrupp och de övriga underlydande. Därför förblev deras stater instabila till sin natur – och lätta att besegra för en målmedveten fiende.
Kategorierna ras och nation innebar från början att rasen uttryckte motsatsförhållandet centrum-periferi, medan kategorin nationen ursprungligen uttryckte konkurrensen mellan staterna. Rasismen enar regionerna i centrum gentemot periferin, medan nationalismen delar regionerna i centrum gentemot regionerna i periferin. Båda kategorierna är dock förbundna med anspråk på bestämda fördelar i den kapitalistiska världsekonomin. De ingår som delar i den kapitalistiska ordningen – som delar av centrum. Till detta kan läggas begreppet ”etnisk grupp”. Sådana kan finnas i de olika staterna liksom i nationerna, de kan både utgöra den dominerande gruppen, eller en minoritetsgrupp, eller den till antalet största gruppen men ändå utgöra en socialt sett underlägsen grupp. Inte sällan kan sådana grupper existera i angränsande stater, vanligt i tredje världens efterkoloniala stater. Det kapitalistiska systemet bygger även på att det finns en hierarki inom näringslivet. Även här visar det sig att vissa etniska eller nationella grupper har jobb som ger mindre i ersättning än andra. Påfallande ofta är det vanligare med en viss etnisk eller nationell grupp i ett visst yrke förutsatt att man grupperar ”yrkena” i breda kategorier. Olika slags produktionsförhållanden kräver olika slags normalbeteenden hos arbetskraften.
Dessa beteenden måste läras in, och arbetarna socialiseras till att anamma en viss attityd för att passa ett visst yrke. Kulturen är en sådan samling regler som föräldrarna pressas till att överföra på sina barn. Skolsystemen kan göra detta, men ännu vanligare är att den etniska definitionen innebär att man socialiseras till ett visst beteende. Ett ”frivilligt” gruppbeteende lärs in till att bli en ”social” identitet – vilket på fikonspråk kallas för ”socialisering”. Det är här kapitalismen legitimerar sitt hierarkiska ekonomiska system. Att skapa ett enhetligt folk, eller föreställningen om ett folk löser faktiskt motsägelsen i att samtidigt sträva efter teoretisk jämlikhet och praktisk ojämlikhet. Det är bland annat det som gör kapitalismen så effektiv – den kan utnyttja både rasism och jämlikhet på samma gång. Det är här kapitalismen kan ”länka på” nationalismen.
Samtidigt som kapitalismen kräver ständig ojämlikhet kräver den också ständig omstrukturering av de ekonomiska processerna. Det som tryggar en särskild samling hierarkiska sociala relationer i dag fungerar kanske inte imorgon. Arbetskraftens beteende måste förändras utan att systemets legitimitet undergrävs. Den ständigt återkommande födseln, omstruktureringen och upplösningen av etniska grupper är därför ett ovärderligt verktyg i strävan att ge flexibilitet år det ekonomiska maskineriet. Därför är ett folk en viktig institutionell skapelse i den historiska kapitalismen. Vi blir allt mer, inte mindre, knutna till den kapitalistiska världsekonomin. Därför spelar begrepp som folk och nationer så stor roll inom kapitalismen – idag alltmer ersatta av de större begreppen ”västerlänningar” eller ”européer”.
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Varför inte införa en republikansk monarki? D v s där vi i vanlig demokratisk ordning framröstar en kung. Detta skedde redan på vikingatiden och levde ända till 1500 talet (kanske senare, rätta mej om jag har fel) när Gustav Vasa valdes till kung i Strängnäs.
Nuvarande knugen är en pajas som har ärvt sitt ämbete. (Märker redan nu att Sceptisk börjar svettas då enligt honom är alla överhögheter ”naturliga”).
Återkommer senare om jag har nåt mer att säga, just nu börjar en jättespännande pokerturnering med big money.
Nuvarande knugen är en pajas som har ärvt sitt ämbete. (Märker redan nu att Sceptisk börjar svettas då enligt honom är alla överhögheter ”naturliga”).
Återkommer senare om jag har nåt mer att säga, just nu börjar en jättespännande pokerturnering med big money.
Hejsan!
Denne var ju suverän från suchanother angående våran egen "knug":
"(Märker redan nu att Sceptisk börjar svettas då enligt honom är alla överhögheter ”naturliga”)."
Ho ho ho ho ho ho ho....den var bara så bra........och där står Sceptisk med inte bara byxorna nere, nere för räkning är även idén om den naturliga överheten.......ho ho ho ho....den är ju nästan värd en flaska champagne......ho ho ho....! :lol:
MVH
bigj
Denne var ju suverän från suchanother angående våran egen "knug":
"(Märker redan nu att Sceptisk börjar svettas då enligt honom är alla överhögheter ”naturliga”)."
Ho ho ho ho ho ho ho....den var bara så bra........och där står Sceptisk med inte bara byxorna nere, nere för räkning är även idén om den naturliga överheten.......ho ho ho ho....den är ju nästan värd en flaska champagne......ho ho ho....! :lol:
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Jag svettas inte alls, för jag håller fullständigt med dig. Ingen har respekt för ett ämbete som man ärver (biologiskt) ifall arvtagaren är inkompetent och inte lyckas vinna auktoritet och folkets respekt. Läste att när Spanjorerna kom till sydamerika så kom dom till ett folk och där lyckades de ta ifrån "auran av gudomlighet" från deras kung. Men efter det så var det deras egen kung som de slaktade eftersom han hade tappat folkets respekt. Varefter de själva sedan alla blev slaktade av Spanjorerna. Det är så det går med sådana som i iver att vara viktiga tar positioner som de inte förtjänat.
kWee skrev:Stater grundas för att den med längsta kuk vann, alltså får han bli hövding i nationen till att börja med. Nationalismen kommer till för att ta bort ens stams uppmärksamhet mot hövdingen, vi är ju dumma eländiga däggdjur som gaddar ihop oss...allt medan hövdingen springer runt o knullar andras fruar emedans stammen dansar krigs(nationalism)dans runt lägerelden. :!:
Nationalismen tillkom för att den med längst kuk, och hans kukkompisar, ej längre klarade sig själva. Därför propagerade man om att långkukens problem var allas problem. Vi är kukar allihopa, vi kukar hör ihop och kuken är vår hövding. Kukistan är namnet på vår stolta nation som för kukens urgamla arv vidare. Kukistans ära och frihet är vi beredda att döda och att dö för.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster