Hejsan!
Jodå, vi vet att matahari är lite avis på bigj:s kunskaper! Därav kardinalfelet att ändra i citeringar, som ju redan där visar den okunnighet som som så ofta bekläder en sverigedemokrat eller frustrerad libertinist! Lycka till näste gång, vännen! :D
Vi passar på att tager med lite kunskaper om nationalismen när vi ändå äro härer! Vi hoppas även att den flitige matahari fortsätter läsa våra skrivningar, dock bör han sova om nätterna och inte hela dygnet hänga kring datorn! Kanske ett jobb vore något? Ho ho ho ho.....
Nationalismens ideologiska rötter
Det tidigaste tecknet på att en nation och en nationalstat var i uppbyggnad var ett statsbärande språk. Denna utveckling började i Europa under högmedeltiden och är knuten till den process genom vilken den monarkiska makten erhåller allt mer självständighet och stärkta maktbefogenheter. På liknande sätt innebar den absoluta monarkin penningmonopol, administrativ och fiskal centralisering och rätten till att med våld om så behövdes, införa en inre fred inom staten. Det var en utveckling som sedan spred sig till hela Västeuropa under senmedeltiden, naturligtvis med många bakslag och störningar. Reformationen och motreformationen under 1500-talet tvingade fram en slags fred mellan kyrkan och statsmakten i flertalet länder. I en del länder i nordvästra och norra Europa infördes statskyrkor som i praktiken innebar en statsreligion. Något som stärkte statsmakten ännu mer. Vägen mot den enhetliga och nationella staten var emellertid lång, ryckig och full av abrupta brott när olika regioner uppgick i andra stater eller imperier. Många av de forna enheterna såsom ”Sicilien”, ”Katalonien” eller ”Burgund” såg ut att bli nationella stater under lång tid, men så slukades de av grannar eller större imperier. Samma sak gäller övriga stater, exempelvis Sverige kan inte sägas ha blivit en nationell stat förrän in på 1700-talet, eller rent av på 1800-talet. Även om Sverige som begrepp existerade redan under 1200-talet, ehuru staten då snarare var ett slags (mindre) imperium då man erövrade delar av nuvarande Finland och periodvis uppgick i en nordisk jättestat tillsammans med Norge och Danmark.
Inte sällan avlöste icke-nationella statsapparater de embryon till nationella stater som poppade upp i 1200-1300-1400-talens Europa. Flera av de nationella staterna ”nationaliserades” ofrivilligt genom att de styrande återupplivade den gamla romerska regalrätten, släppte merkantilismen fri och betvingade de feodala aristokratierna samt skapandet av en ”statslära” för staten och dess befolkning. En statslära som även kom att utgöra en av grundpelarna till den framtida nationalismen. Under 1400-talet verkar det som om dessa tankegångar allt mer praktiserades och tvingades igenom i flera länder, t.ex. England, Frankrike, Danmark, Kastilien och Katalonien. Samma sekel upplevde hårdnande strider mellan olika grupper inom staterna; bönder, adel, borgare, kungatrogna, köpmän i England och Frankrike liksom på den Iberiska halvön. Striderna fördes även mellan länderna. Denna konfliktepok fortsatte under 1500-talet då det spanska väldet konsoliderades, det habsburgska väldet började upplösas, England enades och inledningen på det nederländska självständighetskriget och att brytningen mellan Sverige och Danmark slutgiltigt genomfördes. Till detta kommer att de feodala förhållandena på landsbygden genomgick en förändring som innebar både ökade möjligheter för många bönder, men också att fler och fler bönder tvingades bort från sina jordar och gårdar. Dessutom ökade köpmännens makt, särskilt de som sysslade med fjärrhandeln. De fria städernas privilegier ökade under perioden 1100 till 1500, men dessa friheter började därefter beskäras allt mer när statsmakterna satt säkrare i sadeln under senare delen av 1500-talet. Till detta kommer så även de kulturella och religiösa förändringarna under 1500-talet.
Här framträder den tidigaste kapitalismen som en imperialistisk kraft vilken genom erövringar och krig söker få utrymme i Europa – i konkurrens med feodalism, bondedemokrati och kungamakt. Staternas härskare och styrande eliter kämpar om att erhålla de bästa förmånerna av handel, produktion och därigenom förhindra att konkurrenterna erhåller fördelar. Här samverkar de köpmän och handelshus som växer fram i Norditalien och snart även i Flandern och England under 1200-talet och ännu tydligare under 1300-talet. Staterna koloniserar andra stater eller regioner och tvingar in region efter region under den starkaste regionala makten. Det är en erövringspolitik som faktiskt samtidigt är en kolonial utveckling där centrum lägger under sig periferin. I hela denna process finns handeln med klingande mynt och växlar med som en allt viktigare viktig faktor i en ekonomi som börjar likna en monetär dito istället för en slags avancerad bytesekonomi – företeelser som blir allt viktigare när vi kommer in i 1400-talet.
MVH
bigj
