Automatiskt verbaliserande

[TekheeTaiteilijan]

Men att "se" snarare än att "känna" är det inte att inta distansen?

Jo, men vill man det? Distans... då hamnar man ju utanför sig själv. Livet spelar förbi en och man deltar inte fullt ut. Ett rikt liv innebär närvaro. Inte många praktiserar detta 100 %. Jag själv hamnar ofta i "distansläge". Jag försöker att tänka på närvaron i varje ögonblick.

[Algotezza]

Fly aldrig. Var i nuet. Upplev känslorna fullt ut, även de jobbiga.
Med risk för att låta lite sadistisk nu... men viss fysisk smärta är ganska najs om man inte lägger in några tankar kring det onda "FAAN att jag skulle slå i DÄÄR" och sen beklagar man sig och tycker det var onödigt osv osv. Don't go there! Tänk inte, bara känn. Reflexmässigt kommer man att beklaga sig och lägga in tankar men då hejdar man sig och börjar känna i stället.

"Inget är ont om inte tanken gjort det sådant" Shakespeare

Man kan inte vara någon annan stans än i nuet. Det hänger bara vad i det allomfattande nuet man fokuserar på. Det bestämmer man själv.

Jag är så trött på feel-good-snacket om att vara närvarande i nuet. Våra minnen och våra planer och farhågor finns ju också i nuet - hur skulle vi annars kunna uppleva dem?

Vad gör man då av sin fantastiska närvaro förutom att helt egoistiskt MÅ BRA? Att "vara i nuet" är väl den värsta flykten av dem alla?

Flykten är ju ändå bara en illusion, att fästa blicken på  något skenbart "ovidkommande" som ändå finns där. Man kommer ju aldrig undan sin egen närvaro.

MVH

Algotezza

[Algotezza]

Men att "se" snarare än att "känna" är det inte att inta distansen? Eller menar du att du ser dig själv känna dem fullt ut som om du inte såg detta?

Se, känna, uppleva, de befinner sig i samma dimension, upplevandets.

Det finns två slags distans, bredvid-sig-själv-upplevandet och inifrån-sig-själv-upplevandet. Det första bygger på att lära sig se sig själv med andras ögon (eller inbilla sig att man kan göra det). Det andra innebär att ha mentalt landat i en inre fast punkt, navet i tlllvaron, varfrån man registrerar utan att värdera både sina inre förlopp och de yttre i omvärlden. Men den punkten är inte något jag kan uppleva (då är den bara tänkt eller föreställd) utan det är en punkt från vilken jag upplever. Men jag kan tala om den här ändå indirekt men inte förnimma den.

MVH

Algotezza

[Advocate]

Man kan inte vara någon annan stans än i nuet. Det hänger bara vad i det allomfattande nuet man fokuserar på. Det bestämmer man själv.

Jag är så trött på feel-good-snacket om att vara närvarande i nuet. Våra minnen och våra planer och farhågor finns ju också i nuet - hur skulle vi annars kunna uppleva dem?

Vad gör man då av sin fantastiska närvaro förutom att helt egoistiskt MÅ BRA? Att "vara i nuet" är väl den värsta flykten av dem alla?

Flykten är ju ändå bara en illusion, att fästa blicken på  något skenbart "ovidkommande" som ändå finns där. Man kommer ju aldrig undan sin egen närvaro.

MVH

Algotezza

Nog kommer man undan om man aktivt viljar det, precis som man kommer undan dåtiden och som man kommer undan framtiden om man vill det.

I nuet sker allting, och där upplever man allting, som du säger. Men att vara närvarande-i-nuet, dvs. att inte vara frånvarande eller rastlös är något annat. När vi grubblar, döljer saker från oss själva, när vi drömmer oss långt in i en illusorisk framtid och när vi ältar det förgångna - märkväl, ältar utan att bearbeta, utan att uträtta något utan bara på sätt och vis konserverar - då är vi inte närvarande i stunden. Det autentiska förhandenvarande är borta och kreativiteten finns inte heller. Att minnas och att planera kan också vara en form av närvarande, men ibland är det inte det utan medvetenheten är borta.

Som den andra var inne på, en känsla av smärta kan t ex vara nog så intressant när man känner den utan associationer och tankar. Men lever man inte i nuet blir kanske känslan bara en annan instans av lite pina.

Men jo, jag blir också trött på levande i nuet pratet. Men det är inte alltid vi fattar vad vi pratar om.

[TekheeTaiteilijan]

Man kan inte vara någon annan stans än i nuet. Det hänger bara vad i det allomfattande nuet man fokuserar på. Det bestämmer man själv.

Jag är så trött på feel-good-snacket om att vara närvarande i nuet. Våra minnen och våra planer och farhågor finns ju också i nuet - hur skulle vi annars kunna uppleva dem?

Vad gör man då av sin fantastiska närvaro förutom att helt egoistiskt MÅ BRA? Att "vara i nuet" är väl den värsta flykten av dem alla?

Flykten är ju ändå bara en illusion, att fästa blicken på  något skenbart "ovidkommande" som ändå finns där. Man kommer ju aldrig undan sin egen närvaro.

MVH

Algotezza

Jag förstår hur tänker men man är faktiskt inte nuet, dvs upplever livet live. Man kommer att uppleva skillnaden när man väl får smak.
Man kan gå ett helt liv och "sova" och tro att man lever.
Jag tänker mycket och ofta och det hindrar mig från att leva. Antingen tänker jag på framtiden eller så dyker det upp något minne från något man ser i sin omgiving, och har en massa tankar kring det.
Ofta brukar man tycka att en viss aktivitet är fantastisk (ex. klättra i berg) men det är inte själva aktiviteten i sig som är fantastisk, utan att man känner sig levande när man utför aktiviteten. Så därför ska man försöka flytta över den närvaron att vara levande i allt man gör!
Jag ska i alla fall testa det här, uppleva skillnaden. Jag menar, man ska ju inte förkasta något innan man har provat. Det krävs givetvis tålamod och att man går in för det. Man kan inte bara säga till sig själv "Nu är jag levande, nu är jag i nuet, nu tar jag koppen" osv, det är fel. Då tänker man. Andningen är bra att koncentrera sig på, för den har man inga tankar om eftersom att det är så grundläggande att andas.
Det är svårt, även fast att jag vet det här går det inte länge förrän jag är där och tänker igen!

Att tänka är att fly från sig själv, helt förlorad i att vara någon annanstans, det, är att fly från sin närvaro

Tänker jag

[TekheeTaiteilijan]

Men jo, jag blir också trött på levande i nuet pratet. Men det är inte alltid vi fattar vad vi pratar om.

Det är mycket snack och exponering av att leva i nuet, och de flesta tänker:
"Men vadå?! Jag är ju i nuet - hur kan man inte vara det?, vilket jävla tjat om det"
MEN I TANKEN är man inte närvarande i nuet.

Man vet i själva verket inte hur det är på riktigt. De flesta orkar inte engagera sig i det heller, för att man har så mycket man ska göra och tänka på. Det blir överkurs att ägna en tanke åt det också. Jag har hört till den kategorin av människor. "tjat tjat, orka" Men nu är jag så sjukt trött på att känna mig död och utarbetad, så jag har inget att förlora på att försöka mig på det.

[Advocate]

Jag tror också att människor använder "leva i nuet"-tanken som förevändning för att få gå omkring förhållningslös och obunden till sitt förflutna. Man vill gå sorglöst genom livet, som om det var sight-seeing = man är öppen och lever i nuet!

Själv har jag kommit så långt ifrån det som jag upplever som det verkliga nuet att det är bara vid ytterst få tillfällen som jag verkligen känner att jag är där. Det är nästan en extas, eller "transcendens" då. Men jag tänker att man måste sägas kunna leva i nuet utan några sådana upplevelser. Kanske det jag talar om är flow eller något sådant... Ja hur skall detta med att leva i nuet förstås? Är det frågan om något relativt åtkomligt och vardagligt eller är det något som verkligen har kvalitet?

[J R Auk]

Fly aldrig. Var i nuet. Upplev känslorna fullt ut, även de jobbiga.
Med risk för att låta lite sadistisk nu... men viss fysisk smärta är ganska najs om man inte lägger in några tankar kring det onda "FAAN att jag skulle slå i DÄÄR" och sen beklagar man sig och tycker det var onödigt osv osv. Don't go there! Tänk inte, bara känn. Reflexmässigt kommer man att beklaga sig och lägga in tankar men då hejdar man sig och börjar känna i stället.

"Inget är ont om inte tanken gjort det sådant" Shakespeare

Man kan inte vara någon annan stans än i nuet. Det hänger bara vad i det allomfattande nuet man fokuserar på. Det bestämmer man själv.

Jag är så trött på feel-good-snacket om att vara närvarande i nuet. Våra minnen och våra planer och farhågor finns ju också i nuet - hur skulle vi annars kunna uppleva dem?

Vad gör man då av sin fantastiska närvaro förutom att helt egoistiskt MÅ BRA? Att "vara i nuet" är väl den värsta flykten av dem alla?

Flykten är ju ändå bara en illusion, att fästa blicken på  något skenbart "ovidkommande" som ändå finns där. Man kommer ju aldrig undan sin egen närvaro.

MVH

Algotezza

Är talet om "nuet" för tanken inte ett tal om spatial närvaro snarare än temporal sådan? Alltså att se på det som är framför en, konkret, och inte närvara vid ens föreställningar om det som komma skall?

Sen är det förstås alltid mental spatialitet eller temporalitet.

Så gör jag dessa utsagor meningsfulla.

[TekheeTaiteilijan]

Kanske det jag talar om är flow eller något sådant... Ja hur skall detta med att leva i nuet förstås? Är det frågan om något relativt åtkomligt och vardagligt eller är det något som verkligen har kvalitet?

Det är som du säger, "att leva i nuet" missförstås. Det blir ett "flow" av att leva i nuet eftersom allt man gör i nuet är SKAPANDE. Man agerar, inte reagerar.
Aktion - skapande
Reaktion - återanvänt material, gamla mönster återupprepas.

Tyvärr är det invant att reagera och inte agera. Det är svårt att hålla tankarna i schakt!

Hur länge klarar man av att endast betrakta någonting utan att få upp en enda tanke? Inte är det länge... för den ovane. Härligt med den där eviga, tidslösa känslan.

Man får träna sig!

[Advocate]

Tyvärr är det invant att reagera och inte agera. Det är svårt att hålla tankarna i schakt!

Hur länge klarar man av att endast betrakta någonting utan att få upp en enda tanke? Inte är det länge... för den ovane. Härligt med den där eviga, tidslösa känslan.

Man får träna sig!

Jag tror också att det handlar om att bemästra och hålla koll på sina förträngningar och liknande dimensioner. Mycket av det man möter, ifall man är öppen för det, kommer ju ständigt att krocka i olika grad med ens invandheter och förställningar. Ofta vidmakthåller man föreställningar och tänkesätt, inte för att man bara tror på dem och finner dem välgrundade, utan de finns där för att man inte kan vara utan dem. Kan de inte t.o.m. bli till en slags livsbetingelser(?). Lägg sedan till möjliga trauman, prägling på olika sätt, trycket utifrån på ens identitet, och det att man inte tillåts vara den man är. Mycket av ens strävanden kommer att ta en bort från nuet, inte bara tankens förbannelse.

I nuet måste man acceptera detta nu som det är. Det är inte helt lätt alltid. Ett jävla knog.

[Morningstar]

----

[Pho-ku]

Jag har skrivit och tänkt som mycket i verbaliserad form  att mina ord börjat tränga ut bilderna i mina drömmar. Det är bara en massa snack i mina drömmar. Knappt några bilder kvar där alls. När jag mediterar till musik eller skall somna är det inga hypnagoga bilder som dyker upp utan snack, snack, snack, automatiserat snack. Dialoger.

Till och med när jag skriver ibland går verbaliserandet så automatiskt att när jag tänker skriva en sak skriver fingrarna på tangentbordet något helt annat. För en tid sedan skulle jag skriva ordet "Koranen" i ett inlägg här. Men när jag efteråt korrekturläste texten hade jag skrvit Korpamoen.

Jag har inte dyslexi, utan snarare eulexi eller automatiskt verbaliserande. Kanske grafomani...

Ha en skön helg!

Algotezza

Jag känner delvis igen mig i vad du skriver. Det tror jag många gör.

När jag befinner mig i stadiet mellan vakenhet och sömn, ser/hör jag dialoger/monologer (jag tycker de oftast är genialiska, men minnet sviker). Dock aldrig i själva drömstadiet, där är det det visuella som dominerar, som alltid.

Detta inträffar oftast när jag läser mycket.

Precis som allt annat "överflöd", vare sig det är text, eller något annat, dominerar det stadiet då jag ska somna/vakna. Det är som om "filtret" (egot?, förnuftet?) är bortdomnat.

Jag önskar mig detta stadiet även i klarvaket tillstånd, har du något tips?

Jag tänket på egodöd. Vad det nu är.

[TekheeTaiteilijan]

Jag önskar mig detta stadiet även i klarvaket tillstånd, har du något tips?

Jag tänket på egodöd. Vad det nu är.

Prova klardrömmande sk. lucida drömmar! Googla så finns det tips på hur man går tillväga.

[Pho-ku]

Jag önskar mig detta stadiet även i klarvaket tillstånd, har du något tips?

Jag tänket på egodöd. Vad det nu är.

Prova klardrömmande sk. lucida drömmar! Googla så finns det tips på hur man går tillväga.

Jag har varit inne på detta fenomen, det kommer och går. En gång har jag haft tillfälle att uppleva det, vilket var helt fantastiskt.

Dock så är det ju fortfarande i ett drömstadie.

[TekheeTaiteilijan]

Jag har varit inne på detta fenomen, det kommer och går. En gång har jag haft tillfälle att uppleva det, vilket var helt fantastiskt.

Dock så är det ju fortfarande i ett drömstadie.

Coolt!
Men ändå, tror det kan vara nyttig träning iochmed att man tränar sinnet, så att man lättare kan uppnå det man vill i den så kallade "verkligheten" ^^