En universumteori...

[funderarendel]

Energi kan inte förstöras endast omvandlas, vad jag fått lära, då drog jag denna slutsats:

Universum har alltid funnits eftersom enerigin inte kan ta slut, möjligen pånyttåterfödas om och om igen.

Om man då tror att universums skapats ur ingenting och tillslut kommer att "dö", hur motargumentarar man då det?

[Algotezza]

Det blir järn och värmedöd till slut av universum, kanske big crunch, sett till entroplilagen och ur ett materialistiskt perspektiv. Vill till lite evig immateriell andlighet för att skapa en motvikt till värmedöden, men om det andliga och immateriella emanerar ur det materiella, hur evigt är det då, hur mycket motvikt är det då, om det är underordnat materien och materiella processer?

Människan skapade en Gud (en gud som står över alla gängse naturlagar och logik) vilken for bakåt i tiden och såg till att universum blev evigt, samt skapade människan som kunde uppfinna honom/henne, eller...?

funderar Algotezza

[Nebenux]

Jag tror inte man behöver argumentera mot något sådant egentligen. Idén att universum skulle ha uppstått ur "ingenting" och utan orsak är ju minst sagt luddigt. En flummig idé som utgår från detta är svår att försvara om man säger så

Jag tror att universum har funnits alltid och att tiden, som vi ser den, är en konstruktion för att vi skall kunna förhålla oss till det som för tillfället existerar i detta eviga.

Vetenskapligt sett borde man fokusera på det man kan mäta och bevisa istället för att gissa tycker jag. Filosofiskt sätt är det givet att man reflekterar kring dessa saker dock.


/Neb

[Nebenux]

Jag tror inte man behöver argumentera mot något sådant egentligen. Idén att universum skulle ha uppstått ur "ingenting" och utan orsak är ju minst sagt luddigt. En flummig idé som utgår från detta är svår att försvara om man säger så

Jag tror att universum har funnits alltid och att tiden, som vi ser den, är en konstruktion för att vi skall kunna förhålla oss till det som för tillfället existerar i detta eviga.

Vetenskapligt sett borde man fokusera på det man kan mäta och bevisa istället för att gissa tycker jag. Filosofiskt sätt är det givet att man reflekterar kring dessa saker dock.


/Neb

[Algotezza]

Vad menas med "ingenting"? Motsatsen till "någonting"?

Enligt dialektikens lagar slår ju allt över till sin motsats. Är det konstigt då om "ingenting" slår över till sin motsats?

Tänk så här:

vi har, som "bortom-allt-begrepp",  dels ett tidlöst/evigt oförnimbart evigt absolut och immobilt vara ("något som är"), dels ett tidlöst/evigt oförnimbart evigt absolut  icke-vara ("intet som inte är"),

i gränssnittet dem emellan uppstår vardandet/ blivandet = vår föränderliga, tidsbundna förnimbara värld, "lika delar vara och icke-vara"...

Hur vet jag det? Sprang förbi min ande igår, åkte bakåt i tiden... eller Gud talade och sade...

Logiken självt bevisar det!

tänker Algotezza

[Nebenux]

Logiken självt bevisar det!

Nja, hur bevisar logiken något som "inte är" ?

Problemet är ju inte ett filosofiskt. Det är inte ett problem för filosofer med andra ord, utan för vetenskapsmän. Anledningen till detta är ju att det är vetenskapsmannen som bestämt vilka regler som måste användas för att förklara världen, inte filosofen.



/Neb

[Algotezza]

Logiken självt bevisar det!

Nja, hur bevisar logiken något som "inte är" ?

Problemet är ju inte ett filosofiskt. Det är inte ett problem för filosofer med andra ord, utan för vetenskapsmän. Anledningen till detta är ju att det är vetenskapsmannen som bestämt vilka regler som måste användas för att förklara världen, inte filosofen.



/Neb

Det var ett skämt. Logiken bevisar ingenting. Logikern kan bevisa något med logikens hjälp. Logik = slutsatserna följer av premissen.

Är det regler som avgör hur vi skall "förklara världen"? Är det inte vår erfarenhet av världen som ligger till grund hur vi kan/vill förklara den? En annan upplevelse av världen (än t.ex. vår) ger en annan förklaring... eller finns det bara ett rätt sätt att uppleva världen och därmed bara en "rätt" förklaring?

undrar Algotezza

[Rorschach]

Logiken självt bevisar det!

Nja, hur bevisar logiken något som "inte är" ?

Problemet är ju inte ett filosofiskt. Det är inte ett problem för filosofer med andra ord, utan för vetenskapsmän. Anledningen till detta är ju att det är vetenskapsmannen som bestämt vilka regler som måste användas för att förklara världen, inte filosofen.

/Neb

Vilka är dessa regler som vetenskapsmannen bestämt?

[vonschantz]

nu kanske jag är ute på djupt vatten, men är det inte så att energi KAN omvandlas? till exempel, du gnuggar dina händer mot varandra, energin kommer från de du ätit men omvandlas först till rörelseenergi och sedan till värmeenergi?

Vad jag har fått till mig är det inte så att universum uppstod ut ingenting, utan att all massa, all energi bara vad fruktansvärt kompakt, inte större en ett nålsöga, när massan blev för kompakt kunde den inte hålla sig till den formen utan exploderade ut i vad vi kallar big bang. All energi som finns har alltså alltid funnits i någon form, och kommer alltid finnas. Frågan är bara om den till slut kommer dra ihop sig igen och det hela sker gång på gång. Isf kan man vi prata om att universum slutar att existera på ett plan, men som sagt, energin försvinner ju inte.

rätta mig om jag är är helt ute och flyger...

[Erkki]

Nebenux, varför skulle det vara vetenskapsmännens privilegium att bestämma vilka regler som måste användas för att förklara världen.
Jag anser att det ankommer filosofen så till vida, om nu filosofen är den vän av visdom som benämningen anger, att filosofen med logiken som redskap tar sig an och granskar förutsättningarna för all den verksamhet som som människan företar på vår planet'

Du känner kanske till vad Oppenheimer yttrade vid något tillfälle: "Det finns ingenting inom min forskning som tyder på att det inte skulle finnas ett liv efter detta."

Var det dåligt samvete eller pur övertygelse som fick honom att yttra det?

[Erkki]

Nebenux, varför skulle det vara vetenskapsmännens privilegium att bestämma vilka regler som måste användas för att förklara världen.
Jag anser att det ankommer filosofen så till vida, om nu filosofen är den vän av visdom som benämningen anger, att filosofen med logiken som redskap tar sig an och granskar förutsättningarna för all den verksamhet som som människan företar på vår planet'

Du känner kanske till vad Oppenheimer yttrade vid något tillfälle: "Det finns ingenting inom min forskning som tyder på att det inte skulle finnas ett liv efter detta."

Var det dåligt samvete eller pur övertygelse som fick honom att yttra det?

Och, för den delen, vilka regler har hittills kunnat förklara världen.

[Rangdrul]

Kul, liknar min tråd om just ingenting, en nöt som bör knäckas.

Jag har sett mycket om energi och rörelse samt värme, men energin kan ju vara i en sådan mängd olika former.. men bör ha ett ursprung av mer andlig/filosofisk karaktär, samt en orsak.

Gillar idén med en Gud som "uppstår", men föredrar personligen att "upphöra" för att mer "Uppleva" lite av pudelns kärna..

[Erkki]

Det har förvisso uppstått, samt försvunnit en obeskrivligt antal gudar genom att dom fallit i glömska under mänsklighetens historia.

varur den kristna guden skulle ha uppstått är givetvis genom en tankeakt i det mänskliga centrala administrationen med anledning av att människan i allmänhet har nästintill omöjligt att acceptera tanken på att denne ensam skulle vara ansvarig för alla sina gärningar. Individen söker ofta efter en ansvarig för sina handlingar som denne inte vill, eller vågar acceptera. Som den ytterst ansvarige tillgriper människan gud; det var guds vilja. Guds uppståndelse är ett mänskligt påfund.

Jag måste beundra de egenskaper de kristna tilldelat sin gud som ju kan anses ha "upphört för att mer uppleva". Tänk bara hur han skänkte människorna sin enfödde son med budskap om kärlek, vilket människorna belönade med att korsfästa sonen. Det är bara att gå till sig själv för att kunna föreställa sig hur man själv hade reagerat fastän ingen av oss är någon gud, eller hur. Blotta upplevelsen skulle nog inte vara tillfredsställande. Tala om fördragsamhet.

Sonen i sin tur ropar på korset för att blidka fadern: "Pappa pappa förlåt dem, ty de förstår inte vad de gör."

Saga eller verklighet, jag det är inte den som som har mandat att avgöra även om jag har mina tvivel. Som avslutning på mitt inlägg vill jag hänvisa till min signatur nedan, samt även det förträffliga i sonens påstående om att de inte förstår, ty så är det.

[Nebenux]

Nebenux, varför skulle det vara vetenskapsmännens privilegium att bestämma vilka regler som måste användas för att förklara världen.

Jag menar inte att det är vetenskapsmannens previlegium att bestämma detta utan snarare att de har bestämt sig för en viss TYP av kunskap de vill tolka universum igenom, en objektiv typ. Om de har bestämt detta, samt att de måste vara koherenta, då kan de inte säga saker som att universum har upstått ur "ingenting" eller "utan orsak" och kalla det vetenskap.

Min syn på universum är mycket mer delikat tycker jag  :D

Den objektiva kunskapen tillsammans med viss intersubjektivitet och rena "antaganden" kan gott vara god kunskap och kallas vetenskaplig. En objektiv koherens inom vetenskapen får den att hålla samman väldigt bra och den har sin plats och jag har inget emot den, tvärt om.

Det är filosofen som förklär sig till "vetenskapsman" och som påstår saker som att "universum uppstod ur ingenting utan orsak" etc som babblar ur sig felslut och felplacerade zen poesi jag inte accepterar som just vetenskapsbelagd.

Jag skulle sällan säga emot zen poesi  8)

/Neb