Plecto skrev:Vad försöker du förmedla min vän, berätta...
Han skriver ut sin smärta, sin längtan efter det till synes ouppnåeliga eufori av konstant frid och kärlek och han är frustrerad över att han inte vet vägen dit.
Han har upptäckt att inget han ser kan hjälpa honom med den utfyllnaden.
Rätta mig om jag har fel
"När varje avgud faller ska du komma att gråta"
Allt (droger, kärleksrelationer, saker, aktiviteter mm) är ett substitut för det vi alla strävar efter - Må bra/hamna i ett tillstånd av fullständig tillfredställelse.
Det kan man aldrig uppnå med den här relativa världen om man lever för den eftersom allt här är kortvarigt, det dör. Inget att förlita sig på med andra ord. Det är det här vi lever för, vårt jobb, vad vi ska åstadkomma, hur vi ser ut, vart vi bor osv. Helt förvrängt och missuppfattat. Klart att vi får ångest.
Vi ska leva efter att vi nu befinner oss i denna fysiska värld, njuta av den men veta att det inte är viktigt. För så fort någonting blir viktigt blir det prestationsångest och en massa krav. Man ska utföra saker för att känna hur häftigt det är att vara fysisk, vi som egentligen inte är fysiska.
Dock är det lätt att svepas med av sinnesintrycken från omvärlden - det svåra är att man tror så hårt på det här.
Missförstå mig rätt, jag menar inte att man lika gärna kan ställa sig på vägen och bli påkörd - då kommer man bara att få börja om...
Trodde nästan du hade lämnat oss.
