Förhållanden/sex
Moderator: Moderatorgruppen
Förhållanden/sex
Vilka faktorer styr mest vilka vi ingår förhållanden eller har sex med tror ni?
Nu var ju mitt förra inlägg mest att betrakta som ett cyniskt skämt, men hur är det egentligen när 2 träffas?
Först måste det ju till ett möte, en plats där ni kan få syn och eller vetskap om varandra. Beroende på detta uppstår det olika förväntningar,
i strikt mening om den egna lusten kan komma att tillfredsställas eller ej, samt hur detta kan komma att utveckla sig. Attraktionskraften hos den andra är centralt för om det går snabbt eller utvecklas långsammare över tid.
Jag vill även hävda att människor med gott självförtroende vågar ta fler initiativ, vilket får den andre att tolka detta som en stark person, men räcker detta? Det är en sak att ha sex, en annan att utveckla en relation.
Beroende på fokus i frågan tar vi olika inriktningar, spelar ut olika roller allt för att lyckas med det planerade. Kärlek kan komma som en blixtförälskelse eller utvecklas långsammare, det säger sig självt att det är bättre att det tar tid än att det går för fort, eftersom kärleken gör oss blinda för den andres fel och brister, alltså är det bättre om man först lärt känna personen något sånär innan man inleder en djupare relation, detta med tanke på att kärleken genomgår olika faser. Den första fasen ger oss intensiva känslor och varar cirka 6 månader, därefter mattas dessa känslor av för att övergå i andra stadier, under tiden knyter man band till varandra och beroende på hur starka dessa banden är kan förhållandet antingen fortsätta eller haverera. Det brukar även vara nu de ekonomiska aspekter av förhållandet blir betydelsefulla, saknas sådana så vill det till att den andra åtminstone har mål med sitt liv som siktar in sig på att gottgöra denna ekonomiska brist på längre sikt, annars blir det korgen. Premisserna för förhållandet bör regleras så snabbt som möjligt, klara agendor är alltid bättre än dolda sådana och vill den ena ha ett öppet förhållande så bör detta då ha framgått, annars bedrar man bara varandra vilket inte är positivt i längden.
Oavsett hur förhållandet uppstått så brukar de flesta tröttna på varandra, det finns olika kriser som uppstår i intervaller, den första 6 månaders krisen har jag ju redan nämnt, den andra kommer efter cirka 2 år, den tredje efter ungefär 5 år och den fjärde vid 9 år, den 5 efter 15 år och den sista efter 18 år. Klarar man av dessa så lever de flesta paren resten av sina liv tillsammans. Under tiden i ett förhållande kommer antingen den ena eller den andra eller båda att uppleva saknaden av den första känslan av förälskelsen de hade, detta är den enskilt största orsaken till att otrohet uppstår, men samtidigt finns det en biologisk orsak bakom detta, kroppen behöver dessa känslostormar för att må bra, bota sig själv.
Visst, detta beteende är sällan uppskattat av den bedragna parten, men det är samtidigt nästan helt ofrånkomligt att så gott som nästan alla parförhållanden förr eller senare drabbas av sexuella snedsprång.
Det kan vara en god idé att fundera på om det man har byggt upp tillsammans skall räddas eller begravas, men då även otrohet är en nyck så är det ingen långsiktig lösning, man skulle kunna ta två olika typer av otrohetsaffärer.
Den första är engångsligget, knull på, tack och hej, ses aldrig mer.
Den andra är den oförutsedda förälskelsen som utvecklas till en sexuell
relation, denna bör antingen avbrytas efter 6 månader, eller fördjupas genom att man lämnar sin första partner.
Barn brukar väldigt sällan vara ett första motiv till att inleda en relation, men det finns undantag. Problem brukar uppstå när den ena vill ha barn och den andra vill vänta eller inte ha några alls. Bäst här är att den som vill ha barn bryter direkt, för att inte lura sig själv och samtidigt slösa bort sina fertila år på en nitlott.
Äsch, vad vet jag om förhållanden, kvinnor har ju bara tagit mig och jag har inte haft ett dyft att säga till om...
Först måste det ju till ett möte, en plats där ni kan få syn och eller vetskap om varandra. Beroende på detta uppstår det olika förväntningar,
i strikt mening om den egna lusten kan komma att tillfredsställas eller ej, samt hur detta kan komma att utveckla sig. Attraktionskraften hos den andra är centralt för om det går snabbt eller utvecklas långsammare över tid.
Jag vill även hävda att människor med gott självförtroende vågar ta fler initiativ, vilket får den andre att tolka detta som en stark person, men räcker detta? Det är en sak att ha sex, en annan att utveckla en relation.
Beroende på fokus i frågan tar vi olika inriktningar, spelar ut olika roller allt för att lyckas med det planerade. Kärlek kan komma som en blixtförälskelse eller utvecklas långsammare, det säger sig självt att det är bättre att det tar tid än att det går för fort, eftersom kärleken gör oss blinda för den andres fel och brister, alltså är det bättre om man först lärt känna personen något sånär innan man inleder en djupare relation, detta med tanke på att kärleken genomgår olika faser. Den första fasen ger oss intensiva känslor och varar cirka 6 månader, därefter mattas dessa känslor av för att övergå i andra stadier, under tiden knyter man band till varandra och beroende på hur starka dessa banden är kan förhållandet antingen fortsätta eller haverera. Det brukar även vara nu de ekonomiska aspekter av förhållandet blir betydelsefulla, saknas sådana så vill det till att den andra åtminstone har mål med sitt liv som siktar in sig på att gottgöra denna ekonomiska brist på längre sikt, annars blir det korgen. Premisserna för förhållandet bör regleras så snabbt som möjligt, klara agendor är alltid bättre än dolda sådana och vill den ena ha ett öppet förhållande så bör detta då ha framgått, annars bedrar man bara varandra vilket inte är positivt i längden.
Oavsett hur förhållandet uppstått så brukar de flesta tröttna på varandra, det finns olika kriser som uppstår i intervaller, den första 6 månaders krisen har jag ju redan nämnt, den andra kommer efter cirka 2 år, den tredje efter ungefär 5 år och den fjärde vid 9 år, den 5 efter 15 år och den sista efter 18 år. Klarar man av dessa så lever de flesta paren resten av sina liv tillsammans. Under tiden i ett förhållande kommer antingen den ena eller den andra eller båda att uppleva saknaden av den första känslan av förälskelsen de hade, detta är den enskilt största orsaken till att otrohet uppstår, men samtidigt finns det en biologisk orsak bakom detta, kroppen behöver dessa känslostormar för att må bra, bota sig själv.
Visst, detta beteende är sällan uppskattat av den bedragna parten, men det är samtidigt nästan helt ofrånkomligt att så gott som nästan alla parförhållanden förr eller senare drabbas av sexuella snedsprång.
Det kan vara en god idé att fundera på om det man har byggt upp tillsammans skall räddas eller begravas, men då även otrohet är en nyck så är det ingen långsiktig lösning, man skulle kunna ta två olika typer av otrohetsaffärer.
Den första är engångsligget, knull på, tack och hej, ses aldrig mer.
Den andra är den oförutsedda förälskelsen som utvecklas till en sexuell
relation, denna bör antingen avbrytas efter 6 månader, eller fördjupas genom att man lämnar sin första partner.
Barn brukar väldigt sällan vara ett första motiv till att inleda en relation, men det finns undantag. Problem brukar uppstå när den ena vill ha barn och den andra vill vänta eller inte ha några alls. Bäst här är att den som vill ha barn bryter direkt, för att inte lura sig själv och samtidigt slösa bort sina fertila år på en nitlott.
Äsch, vad vet jag om förhållanden, kvinnor har ju bara tagit mig och jag har inte haft ett dyft att säga till om...
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Personligen brukar jag bara ha sex när jag inte längre orkar säga nej, när jag ger mig helt enkelt. Ofta är fallet att jag då är rejält avtänd och nästintill självmordsbenägen. I det skedet brukar i regel en viss svaghet för kvinnlig ömhet tränga sig på, och jag veknar. Givetvis får man lida länge för den lilla stunden av svaghet.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
TekheeTaiteilijan
- Inlägg: 251
- Blev medlem: 29 nov 2009 17:07
- Ort: varande
Zokrates skrev:Äsch, vad vet jag om förhållanden, kvinnor har ju bara tagit mig och jag har inte haft ett dyft att säga till om...
Jag har tänkt på det här med hur man passar ihop, konstellationer av personligheter.
Det "funkar" om den ena är av dominant karaktär och den andre intar en underlägsenhet. Skulle båda vara dominanta skulle väl förhållandet inte funka alls likväl som att om båda skulle vara underlägsna skulle det varken bli hackat eller malet med någonting.
Vad tror ni om det här?
Balans måste ju vara det ultimata - ge och ta. Inte ge, ge, ge eller ta, ta, ta!
To attain knowledge add something every day....
...to attain wisdom remove something every day
Man kan inte få allt...
...to attain wisdom remove something every day
Man kan inte få allt...
Zokrates: Skulle du vilja redovisa källor på dina påståenden i det senaste inlägget? 
Det vore intressant att se en studie kring hur allmänt vedertagna normer påverkar hur folk ser på sina förhållanden, otrohet osv.
Jag har någon slags föreställning om att one-night-stand-kulturen har eskalerat de senaste åren, i takt med påverkan via media (skvallertidningar, tv-serier etc).
Det vore intressant att se en studie kring hur allmänt vedertagna normer påverkar hur folk ser på sina förhållanden, otrohet osv.
Jag har någon slags föreställning om att one-night-stand-kulturen har eskalerat de senaste åren, i takt med påverkan via media (skvallertidningar, tv-serier etc).
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster