Hur blir ingenting någonting ?

[Minded]

Tja, reellt så svarar ingenting av det vi benämner mot fakticiteten - kartan kan inte vara terrängen. Men det är som sagt förutsatt att man vill gå mot att hantera perfektion, och inte nöjer sig med de representationer och symboler som för oss medvetet betyder någonting.

Ingenting är tydligen vad vi säger att det är. Det går inte ens att entydigt definiera ett sk enkelt ord som 'stol'.

Dessutom; med filosofiskt där på slutet, menar du då reellt eller imaginärt? I praktik eller i teori? Vad betyder 'filosofiskt'?

[Logos]

Jag kommer aldrig komma på något som någon annan inte redan har kommit på, i alla fall inte något som man kan visa upp, och jag är inte säker på att jag vill det.

Kom att tänka på Jan Fridells bok ”Lars Hård” (självbiografi).
Han växte upp i en statarfamilj och hade verkligen ångest, prestationsångest, han ville mer än att vara en bonnläpp.
Hans farsa hade Bonniers Stora Encyklopedin därifrån hämtade han all visdom och ”vi är alla bara flugskitar, mer kan inte göras”.
Men Jan var ambitiös och köpte ett mikroskop på postorder och började studera insekter. Till sin stora besvikelse konstaterade han ”allt jag har upptäckt har någon annan upptäckt tidigare”.
Så Honey is Cool, ge inte upp så lätt! Det gäller att ställa frågor på nytt sätt, ur helt nya synvinklar, och inte fastna i redan cementerade tankegångar.

Jan Fridegård skrev den (inte för att det spelar så stor roll). Grym bok.

[Logos]

Tänk om det var precis  tvärtom, först fanns allt, sedan började det falla sönder till just ingenting och att vi i detta nu, enbart bevittnar ett sönderfall, en upplösning av allt till detta ingenting.

Låter som Hegels inledande fraser i ”Andens fenomenlogi”.
Hegel menar nämligen att den "oskyldiga, naiva” människan tar till sej totaliteten först, inför denna totalitet som överväldigar, denna är inte hanterbar, börjar dissekerandet, analyserandet, varvid denna totalitet hackas sönder i mindre hanterbara bitar. Redan här har vi enligt Hegel förlorat den totala kunskapen om helheten.
Anden svävar fritt, enligt Hegel, och vi kan aldrig nå den fulla kunskapen (Kants tinget-i-sig ?) då vi redan har gjort åverkan på det som var Andens fulla intention.

Nej alltså eftersom kunskapen hos Hegel är hämtad ur Anden själv så är det anden strävar efter egentligen kunskap om sig själv som det Absoluta, självkännedom, och historien är en sorts andens strävan efter denna självkännedom. Det är något annat än Tingen-i-sig (som kanske kan förstås som Andens negation?).

[Minded]

Men filosofiskt Bör man kunna ställa sig även utanför universum och någonting och betrakta sakernas tillstånd..

När jag läser samma ditt ovan skrivna igen, så associerar jag till buddismens konstaterande - antingen ser man de tio tusen tingen, eller så ser man illusionen. (Eller hur det exakt sades.)

Och på tal om det, religion är just svårsmält för icke-insatta, till mångt och mycket just eftersom att de huvudsakligen inriktar sig på dessa saker - vilka förvisso inte kan uttalas. Sen om de därmed anlägger korrekt perspektiv eller inte, är en annan sak. Men detta är never-the-less essensen.

[suchanother]

Nja, Minded. En matematisk punkt existerar eftersom den är en matematisk entitet.
På gymnasienivå och lägre universitetsnivå  kom frågan om ”existens” upp rätt ofta.
Existerar imaginära tal?
Prof. Olof Hanner sa en gång att allt som fungerar inom matematik existerar. Alltså, om det matematiska systemet är konsistent, motsägelsefritt.

Haha, vad löjligt, kommer ihåg en gång i gymnasiet när läraren introducerade imaginära tal. Jag, besserwissern, menade att sådana tal inte existerar i verkligheten. Läraren var lite tyken och frågade mej; på vilket sätt existerar de inte? Jag harklade ur mej, ”du kan inte rita de på tallinjen”. Läraren; vad sägs om vi ändrar det vanliga xy-talplanet till imaginärt talplan?
Sure, första lektionen i matematiskt abstrakt tänkande för min del.

[Rangdrul]

Tja, reellt så svarar ingenting av det vi benämner mot fakticiteten - kartan kan inte vara terrängen. Men det är som sagt förutsatt att man vill gå mot att hantera perfektion, och inte nöjer sig med de representationer och symboler som för oss medvetet betyder någonting.

Ingenting är tydligen vad vi säger att det är. Det går inte ens att entydigt definiera ett sk enkelt ord som 'stol'.

Dessutom; med filosofiskt där på slutet, menar du då reellt eller imaginärt? I praktik eller i teori? Vad betyder 'filosofiskt'?

Well, nu får vi försöka återgå till att lösa frågan, inte utgå ifrån att den inte går att lösa, och i såfall försöka bevisa att det inte går.

Med filosofiskt menar jag både imagniärt och praktiskt, teoretiskt, abstrakt matematik, what ever.

Ingenting är Ingenting har jag även redan fastslagit i första meningen av tesen.

Låt oss istället titta på Ingenting och Ingenting är Någonting, det är denna passage som är mer kontroversiell än att ingenting.

/R

[suchanother]

Jag kommer aldrig komma på något som någon annan inte redan har kommit på, i alla fall inte något som man kan visa upp, och jag är inte säker på att jag vill det.

Kom att tänka på Jan Fridells bok ”Lars Hård” (självbiografi).
Han växte upp i en statarfamilj och hade verkligen ångest, prestationsångest, han ville mer än att vara en bonnläpp.
Hans farsa hade Bonniers Stora Encyklopedin därifrån hämtade han all visdom och ”vi är alla bara flugskitar, mer kan inte göras”.
Men Jan var ambitiös och köpte ett mikroskop på postorder och började studera insekter. Till sin stora besvikelse konstaterade han ”allt jag har upptäckt har någon annan upptäckt tidigare”.
Så Honey is Cool, ge inte upp så lätt! Det gäller att ställa frågor på nytt sätt, ur helt nya synvinklar, och inte fastna i redan cementerade tankegångar.

Jan Fridegård skrev den (inte för att det spelar så stor roll). Grym bok.

Klart att han heter Fridegård och inte Fridell, tack Logos.
Hur i helvete kunde jag skriva så fel? Nåväl, skyller på Blossa Glögg i brist på annat.

[Zokrates]

Det går ju alltid att förklara med att tiden inte är linjär för alla objekt, exempelvis vissa kvantnivåer i t.ex fotoner. Föreställ dig att en del av energin går tillbaka i tiden till innan något fanns, där staplas dessa nivåer, som alla är av samma art tills en kritisk massa uppstår som i sin tur genererar fler partikelpar som uppstår på grund av denna massas med tiden enorma gravitation, det hela accelererar till dess att massan kollapsar i form av en big bang och universum som vi känner det uppstår. Det hela kan låta osannolikt vid en första anblick, en paradox men likväl teoretiskt möjlig i fantasin.

[Rangdrul]

Det går ju alltid att förklara med att tiden inte är linjär för alla objekt, exempelvis vissa kvantnivåer i t.ex fotoner. Föreställ dig att en del av energin går tillbaka i tiden till innan något fanns, där staplas dessa nivåer, som alla är av samma art tills en kritisk massa uppstår som i sin tur genererar fler partikelpar som uppstår på grund av denna massas med tiden enorma gravitation, det hela accelererar till dess att massan kollapsar i form av en big bang och universum som vi känner det uppstår. Det hela kan låta osannolikt vid en första anblick, en paradox men likväl teoretiskt möjlig i fantasin.

Ja du har givetvis rätt i detta resonemang, och min tes kan mycket väl reverseras, det måste den nästan kunna göras...

Visst kan någonting återgå till sitt mer logiska och naturliga stadie av ingenting, helt klart, jag tror det Är det vi o alltet är på väg till med, det ultimata och slutliga "Nirvana".

Men frågan var ju hur vi påvisar hur ingenting blev någonting.. Problemens absoluta No1.

[Zokrates]

Men frågan var ju hur vi påvisar hur ingenting blev någonting.. Problemens absoluta No1.

Jag har ju precis gett en förklaring så god som någon annan på just det problemet, vad exakt var det du inte förstod i paradoxresonemanget?

"Paradoxer i de empiriska vetenskaperna orsakas vanligen av att teorierna beskriver extrema beteenden som inte är vardagsnära och överensstämmer med erfarenheterna från den makrovärld människans tankevärld formats från." citat wiki

[suchanother]

Tänk om det var precis  tvärtom, först fanns allt, sedan började det falla sönder till just ingenting och att vi i detta nu, enbart bevittnar ett sönderfall, en upplösning av allt till detta ingenting.

Låter som Hegels inledande fraser i ”Andens fenomenlogi”.
Hegel menar nämligen att den "oskyldiga, naiva” människan tar till sej totaliteten först, inför denna totalitet som överväldigar, denna är inte hanterbar, börjar dissekerandet, analyserandet, varvid denna totalitet hackas sönder i mindre hanterbara bitar. Redan här har vi enligt Hegel förlorat den totala kunskapen om helheten.
Anden svävar fritt, enligt Hegel, och vi kan aldrig nå den fulla kunskapen (Kants tinget-i-sig ?) då vi redan har gjort åverkan på det som var Andens fulla intention.

Nej alltså eftersom kunskapen hos Hegel är hämtad ur Anden själv så är det anden strävar efter egentligen kunskap om sig själv som det Absoluta, självkännedom, och historien är en sorts andens strävan efter denna självkännedom. Det är något annat än Tingen-i-sig (som kanske kan förstås som Andens negation?).

Du har en poäng där Logos.
Anden reflekterar, genom återspegling fås en fragmenterad, ofullständig bild. Anden råkar ut för moment 22 då återspeglingen, reflextionen, endast är fragment. Andens högsta mål är att komma till självkännedom, Anden försöker då återspegla skeendet genom reflektion i ofullkomliga varelser på jorden.
Det färdiganalyserande kan aldrig återge den fulla kunskapen. Anden testar sej själv på detta sätt och blir ständigt besviken. Vi äro ofullständiga och kan inte mäta oss med Andens absolutism.

[Avantgardet]

Tänk om det var precis  tvärtom, först fanns allt, sedan började det falla sönder till just ingenting och att vi i detta nu, enbart bevittnar ett sönderfall, en upplösning av allt till detta ingenting.

Låter som Hegels inledande fraser i ”Andens fenomenlogi”.
Hegel menar nämligen att den "oskyldiga, naiva” människan tar till sej totaliteten först, inför denna totalitet som överväldigar, denna är inte hanterbar, börjar dissekerandet, analyserandet, varvid denna totalitet hackas sönder i mindre hanterbara bitar. Redan här har vi enligt Hegel förlorat den totala kunskapen om helheten.
Anden svävar fritt, enligt Hegel, och vi kan aldrig nå den fulla kunskapen (Kants tinget-i-sig ?) då vi redan har gjort åverkan på det som var Andens fulla intention.

Nej alltså eftersom kunskapen hos Hegel är hämtad ur Anden själv så är det anden strävar efter egentligen kunskap om sig själv som det Absoluta, självkännedom, och historien är en sorts andens strävan efter denna självkännedom. Det är något annat än Tingen-i-sig (som kanske kan förstås som Andens negation?).

Du har en poäng där Logos.
Anden reflekterar, genom återspegling fås en fragmenterad, ofullständig bild. Anden råkar ut för moment 22 då återspeglingen, reflextionen, endast är fragment. Andens högsta mål är att komma till självkännedom, Anden försöker då återspegla skeendet genom reflektion i ofullkomliga varelser på jorden.
Det färdiganalyserande kan aldrig återge den fulla kunskapen. Anden testar sej själv på detta sätt och blir ständigt besviken. Vi äro ofullständiga och kan inte mäta oss med Andens absolutism.

Anden skapar sin substans i processen. Alltet som du talar om är ett intet, just emedan det är en abstrakt universal (inte ett konkret partikulärt). Utan andens självkännedom finns ingen ande överhuvudtaget. Det är inte frågan om någon "ursprunglig" totalitet som ens skulle gå att lära känna som sådan och som vi "förlorar kontakten" med, utan det är frågan om ett stegvis lära-kännande-av totaliteten genom delarna. Helheten speglas i delarna och omvänt, samt ingen helhet utan delar och tvärtom. På samma sätt finns inget inre och ursprungligt subjekt hos Hegel som bara i efterhand externaliserar sig själv i den yttre världen, utan blott genom arbetet/externaliserandet konstitueras insidan. Det sker i en och samma handvändning. Dialektiken är på sätt och vis essensen. Eller som Gramsci poängterar: arbetet för kollektivet är att arbeta med "självet". Och sen så är väl inte detta predikament som du beskriver något Hegel betraktar som slutgiltigt. Teleologin finns ju där, och dess ändstation likaså - det absoluta tänkandet, andens fullkomliga självmedvetande.

[Logos]

Teleologin finns ju där, och dess ändstation likaså - det absoluta tänkandet, andens fullkomliga självmedvetande.

Vilket ju egentligen liknar ett sorts Nirvana. Tyskland och Indien - närmare än man tror.

[Avantgardet]

Teleologin finns ju där, och dess ändstation likaså - det absoluta tänkandet, andens fullkomliga självmedvetande.

Vilket ju egentligen liknar ett sorts Nirvana. Tyskland och Indien - närmare än man tror.

För att inte tala om piteåbon, vilket, som bekant, är ett mentalt tillstånd av högre snitt, närmast besläktat med just nirvana. Alla kan bli piteåbor, men det är inte lätt.

[Minded]

En matematisk punkt existerar eftersom den är en matematisk entitet.

Precis.