Kallekula skrev:Avantgardet
Hur regler ska tolkas och tillämpas? Denna diskussion sker även i socialistiska samhällen (kanske inte av folket eftersom det kan handla om diktaturer men av makten utsedda dommare) , om jag nu drar till med detta för att göra det övertydligt, utan att det för det då kallas för fascistiska elementet som ligger immanent i den liberala ideologin. Så där tycker jag du bara krånglar till det.
Självklart ska man också ha dikussioner om vilka regler och praxis som ska gälla. Men i slutänden är Johans som bestämmer det.
Johans motivering var blott att han haft "mest problem med" biggen, det vill säga fått flest klagomål, inte att biggen gjort flest överträdelser (även om både du och Auk sökt finna ytterligare motiveringar i hans ställe). Så vitt jag kan bedöma var biggen långt i från den som gjort flest överträdelser. Det intressanta är ju att biggens förolämpningar är mer utav ett konstitutivt stilistiskt element för honom själv än vad det är en välavvägd och träffande förolämpning, likväl så låter sig alla högermän triggas av just det knapptrycket. Har man minsta lilla teoretiska ådra i sig kan man inte låta bli att notera detta. För att reta oss på vänstern så krävs bra mycket mer, och en större ansträngning. Den här skillnaden tycker jag helt klart är värd att undersöka.
Kallekula skrev:Du har en utläggning om att bristen på självinsikt är ett karaktärsdrag som är tilltalande eller ej. Eller att bristen på att anpassning är ett självändamål som ska bejakas, om jag tolkar det hela rätt. Jag noterar bara att just detta är ju ganska så ironiskt att biggen som hela tiden sjunger demokratins lovsång inte ska anpassa sig. Det viktigaste för att en demokrati ska fungera är just att böja sig inför majoritets önskemål. Måhända kanske man inte håller med, men då får man sakligt driva sin ståndpunkt. Att kalla majoritets val och önskemål för totalitärernas maktövertagande, typ, är ju bara i sammanhanget ganska så löjligt.
Håller inte alls med här. En
levande demokrati är ett ständigt pågående samtal, en
död demokrati är en där man helt sonika böjer sig för majoritetens vilja. Det viktigaste för att en demokrati skall fungera är alltså alls inte konsensus och att böja sig, utan tvärtom att kritisera och att diskutera (vilket är att ta sitt demokratiska ansvar). Inte överlåta saker och ting åt överheten, som fattar beslut från central ord, utan demokrati (om den skall vara värd namnet) måste komma underifrån. I själva verket finns det väl inget som säger att en demokrati måste ha singulära och absoluta beslut. Den demokratiska processen, som jag ser den, är ett samtal som inte stannar vid blott ett beslut, utan söker vägar att jämka allas viljor, vilket kan innebära att flera beslut kan följa på det första för att tillgodose också dessa "avvikande" åsikter. Det du talar om låter mer som "effektivitet" och instrumentellt förnuft, vilket har långt mer med marknadens smidighet att göra än med den politiska demokratin.
Om det nu är löjligt, vilket det kanske är, att som biggen kalla det på det sättet, hur kommer det sig då att ni inte bara skrattar åt det och går vidare? Hur kommer det sig att ni allihopa faller på greppet? Och inte bara en gång, utan med en notorisk envishet vägrar ni lära er.
Kallekula skrev:Nåväl fattar man inte och inte vill böja sig för uppsatta regler, vill inte förändra dem på ett sakligt sätt utan skiter i det. Ja då kan det få konsekvenser. Vad är det för konstigt med det? Eller om vi vidgar det hela.Ska hela samhället bestå av rättsaverister och anarkister, hur tror du då det kommer gå med demokratin?
Jag är inte så pass naiv att jag inbillar mig att den politiska och den ekonomiska ordningen saknar beröringspunkter, men jag ser samtidigt dem inte som synonyma. Anser att "demokrati" rymmer bra mycket mer än ett regelverk för att marknaden skall fungera så "smidigt" som möjligt. Det finns inte ett nödvändigt ekonomipolitiskt apriori där (well, jo, historiskt, men nu reapproprierar vi demokratibegreppet här), utan det väsentliga med demokratin är våra grundläggande "rättigheter". Om religiösa har rätten att utföra sina ritualer, varför skall inte biggen ha en motsvarighet? Här finns naturligtvis brister i konceptionen utav våra s.k. "rättigheter", och det tål att diskuteras, men jag ser i sak inte att biggens "överträdelser" skulle vara värre än att någon går omkring i prästkrage och säger "amen" stup i kvarten. Det är lika provocerande för mig som biggens "totalitärer" är för er. Samtidigt skulle jag aldrig börja springa och ropa efter auktoriteten för att slänga ut prästerna, utan jag skulle ta diskussionen med dem - och
det menar jag vara demokratisk praxis.
Kallekula skrev:Sen har vi ett annat faktum att detta forum inte drivs av demokratiska principer. Det får man acceptera eller så får man bilda ett eget forum. Här kan man delta om man ställer upp på Johans regler och gränsdragningar.
Det är helt riktigt. Men Johan har inte tillämpat sina egna regler här, utan det verkar vara ett stort mått av godtycke inblandat. Här skall ni inte försvara honom - vare sig man är vänster eller höger bör man inte försvara honom när han handlar så -, utan tvärtom rikta kritik mot honom.
Kallekula skrev:Till en annan aspekt
Vad jag tror att biggen tillförde var engagemang, han drivs av lust att fram sina åsikter, med passion. Nerv och hetta, agitation. Det anser jag bara vara bra. I annat fall skulle ju politiksidan bara bli kastertorra akademiska betraktelser.
För hur kul är det att läsa, typ:
Jag tror på en moderninsering av socialistisk pragmata. Ekonomisk demokrati, arbetarmakt överföring av produktionsmedel genom omröstning.
Respons. Jaha. Det tror du på. Jag gör det inte ...p.g.a ....och sedan går man och tar en glass och tänker inte mer på det.
Visst, jag håller med, en av biggens styrkor är just att han förmår göra diskussionerna folkliga, utan att för den skull tappa så mycket av innehållet att det bara blir tomma klyschor kvar.
Kallekula skrev:... är det inte så att den människa som inte påverkas alls av vad andra säger och gör antningen är är så nedkörd, har inget självförtroende, självkänsla etc så det spelar ingen roll vad andra människor säger/gör mot denne. Eller så är denna person helt opåverkbar av andra människor, lever i sin egen värld. Ingår egentligen inte i sociala sammanang och när denna gör så är det bara ett spel, gäst i verkligheten. Lite omänskliga vibbar över det hela. Känslokallt.
Det anser jag inte alls. Tvärtom krävs det just "social kompetens" att ta saker och ting som humor. Det är väl snarast den som tar allt som "kränkningar" som behöver tränas på den sociala biten? Är man så lättstött att man går i taket av att bli kallad "totalitär", ja då börjar jag misstänka aspergers, eller någon annan anti-social "störning".
