Varför skulle de som kommer hit vara mer egoistiska än vad vi är? Vad är det för antagande? Varför blandar du ens in egoism i resonemanget här? På vilket sätt är det relevant. Vad vi kan se ute i världen är att människor över hela planeten jobbar, och att nya jobb skapas med befolkningsökning. Att flyktingar skulle utgöra någon speciell "egoistisk ras" finner jag inte bara befängt utan rent av smaklöst och magstarkt.
Att golvsvabbarna inte redan hunnit svälta betyder inte att de blivit alltmer skuldsatta under sin vistelse i Sverige. Du förenklar alldeles för mycket, och faller tillbaka på enkla fördomsfulla stereotyper, och det gagnar på inget sätt ditt resonemang. Långt mer intressant hade det blivit om du vågade undersöka fenomenen mer grundligt innan du "väljer sida".
På vilket sätt är "golvsvabbaren" fri när han står på McDonalds praktiskt taget hela sin vakna tid, för att få ihop precis tillräckligt för att kunna reproducera sin egen kropp och arbetskraft till efterföljande dag? Hur skulle han ("golvsvabbaren") komma i åtnjutande av de specialfärdigheter som stenåldersmänniskan hade, och som var nödvändiga och specialanpassade för den "natur" i vilken han levde? Självfallet har "golvsvabbaren inte tillgång till dessa, och mest troligt har vår kultur överhuvudtaget inte tillgång till dem, och därför är det inget annat än tomma ord att hävda att han ("golvsvabbaren") har möjligheten att leva som stenåldersmänniskan. Inte heller finns det tillgång till ens den "natur" som stenåldersmänniskan levde i, och vi har slutligen en lagstiftning som in effect hindrar sådana initiativ. Tomma ord alltså. Han "väljer" inte att svabba golv på McDonalds, han tar det enda reella alternativ som står honom till buds. Det är förutsättningar, inte val. Det är bara billig borgerlig vidskeplighet du häver ur dig nu, och det är idel dumheter.
Det har alls inte visat sig att människor hamnar i ett kapitalistiskt beteende om ingen överstatlighet förhindrar det, det är ett kontrafaktiskt påstående och värdelöst att bygga sitt resonemang på. Kapitalismen är ett specifikt historiskt skede, precis som feodalismen var ett historiskt skede, i vår historia. Att säga att vi hamnat i det, och att ingen överstatlighet hindrat det, skulle vara tautologiskt och meningslöst. Men att säga att det är något "naturligt" är rent nonsens.
Handel och kapitalism är inte samma sak. Kapitalism är en produktionsordning, där varucirkulationen är en konstituerande faktor, men långt ifrån detsamma som byteshandel. Kapitalismen kännetecknas framförallt av att handelns "syfte" är förmerandet av kapital genom exploateringen av arbetskraft. Det vill säga att processen (där "p" representerar den allmänna ekvivalensvaran pengar, alltså ett bytesvärde, och "v" representerar en vara, med framförallt ett bruks-värde, som kan omsättas i pengar och bytesvärde) ser ut som följer: p-v-p'. Den "vanliga" varucirkulationen ser istället ut på följande sätt: v-p-v. I den kapitalistiska varucirkulationen ligger alltså tyngdpunkten på att förmera kapitalet. Och eftersom inget mervärde kan uppstå i cirkulationssfären så måste man söka det i produktionssfären. Detta mervärde (som representeras av "'" efter det senare p:et i formeln för den kapitalistiska varucirkulationen). Detta är egentligen en självklarhet, för det säger sig självt att om den ena kapitalisten blåser den andre, och säljer sina produkter till ett överpris, så har likväl ingen nettovinst blivit fallet. Med andra ord: det är strikt uteslutet att mervärde uppstår i cirkulationssfären...
När du talar om val så bortser du från det fundamentala. Om dina valmöjligheter består av femtioelva typer hamburgare, som enda typ av föda, väljer du då att äta just hamburgare, eller är ditt val snarare ett mellan olika typer av hamburgare? Jag är fortfarande intresserad av hur du tänkt dig att vi, någon utav oss, skulle kunna "välja att leva som stenåldersmänniska". Hur skulle det gå till (eller ens vara möjligt)? Du talar om en helt och hållet abstrakt potential som inte faktiskt kan realiseras. Och att hålla på och "välja" mellan alternativ som per definition inte kan realiseras är väl knappast något val överhuvudtaget, eller?
Justin Case skrev:Är jag slav hos dig om jag frivilligt väljer att utföra ett uppdrag åt dig?
Så länge du inte är fri att i praktiken förmå realisera något annat så är du fast i din situation. Vi kan inte säga att den som inte har tillgång till något sätt att lära sig läsa och skriva väljer att vara illitterat. Och precis i analogi med detta fungerar det med att välja att leva som en stenåldersmänniska - jag besitter verkligen inte de färdigheter som krävs, för jag har blivit fostrad och anpassad till ett sådant samhälle som vi idag lever i, och knappast du heller, eller "golvsvabbaren". Det är helt enkelt ingen reell möjlighet utan endast en abstrakt potentialitet, som förvisso kan bli en reell möjlighet under förutsättningen att vissa omständigheter ändras (och först när situationen blivit sådan är det meningsfullt att tala om det som ett "val").
Du hävdar att jag bryter mot "folkmedvetandet" genom mitt sätt att använda ordet "slav", men med din definition (som du hävdar vara det "allmänna folkmedvetandets" - något jag bestrider och som du inte har minsta belägg för) förmår inte ens täcka in dem som var slavar på bomullsfälten i amerikanska södern under det som kallats "slaveriet". Det var inte så att de i varje stund hade en pistolmynning mot huvudet - och många lyckades ju också fly -, men för den skull så slutar vi inte kalla dem slavar. De hade alltså ditt helt igenom abstrakta "val" att "leva som stenåldersmänniskor" istället, men "valde" det inte, vilket in effect, enligt din terminologi, gör dem till fria arbetare. Du måste ju själv inse att du svammlar. Det är ju lika befängt som att säga att den som "låter sig bli slagen" när någon svingar mot honom eller henne enbart har sig själv att skylla då denne hade kunnat välja att ducka undan slaget. Eller i förlängningen atombomberna över Hiroshima och Nagasaki - de hade ju kunnat evakuera och flytta städerna! Never mind att de inte visste vad som väntade dem, de hade ju kunnat "välja" att bli amerikanska underrättelseagenter och på så sätt tagit reda på vad som väntade dem och därigenom avstyra det med att evakuera. Helt absurt.
Hur vet du att fisk gör dig klokare? Det är, än en gång, en kontrafaktiskt utsaga, och helt värdelös som bevisföring.
Tycker det är synd att du alltid flyr ut i dessa potentiella framtidsmänniskor och vidlyftiga resonemang så fort du får kritik, som ett slags försvarsmekanism. Resultatet blir att den ursprungliga, kanske kärnfulla och intressanta, insikt du från början hade upplöses i en massiv massa med grumlig gelé.
Håller inte med dig i att jag använder begreppen "stöld" och "egoism" som synonyma, vilket jag alls inte gör. Jag beskrev en process som regelrätt borde betraktas som stöld, men som kan sägas näras utav egoismen - egoism är förövrigt ett ord jag ogärna använder överhuvudtaget, då det fta bara tjänar till att maskera den implicita logiken i kapitalismen. Egoism förutsätter just avsikten att göra på ett visst sätt - i syfte att tjäna på det, grovt talat - medan mycket av det vi slarvigt kallar för "egoism" alls inte har något sådant syfte - åtminstone inte explicit i medvetandet hos den som utför handlingen. Snarare är det så att systemet som sådant - som bygger på förmeringen av kapital - har detta immanent i sig, och att helt enkelt följa regelverket skulle alltså i ett moralistiskt perspektiv kunna beskrivas som just egoism. Den som utförde handlingen skulle kanske emellertid ha betraktat sitt agerande blott som "ett väl utfört arbete".
De här anspråken du gör på att företräda "folkmedvetandet" är rakt igenom retorisk bluff - som jag nu avslöjat dig med redan flera gånger -, och du skulle tjäna på att höra upp med den. Om du är ärlig så är det väl heller inte riktigt din poäng här, utan det handlar snarare om den s.k. "vardagsspråksfilosofin", som är en strömning som uppstod i kölvattnet utav Wittgensteins senare skrifter (notably: "Filosofiska undersökningar" - men för den skull inte alls så att han själv skulle ha stött dem), i den anglo-saxiska världen (och därmed också, via det inflytande de utövat, på den nordiska filosofin). För mig förefaller det lite gulligt naivt att falla tillbaka på en sån filosofisk ståndpunkt i dagens postmoderna värld. Än gulligare blir det när den som menar sig företräda strömningen i sina försök, genom intellektuell slapphet, faller på eget grepp och använder begreppen på sätt som de aldrig tidigare använts på. Och paradoxakt nog framstår därigenom den mer diskursteoretiskt skolade tänkaren som den mer konventionella.
Vad som kommer an på dig, om du vill hävda ståndpunkten, är naturligtvis att motivera ståndpunkten. Varför skulle den konventionella förståelsen av något vara den "rätta"? Blir det inte bara en kulturkonservatism utav det hela? Och vad för nytta skulle vi ha av det? Det räcker inte bara att köpa grisen i säcken och tro att det ska stå sig. Sen tillkommer naturligtvis svårigheten med att argumentera övertygande för en essentialism - exakt var får man den korrekt uttalade innebörden utav ett ord, vem är "folkmedvetandet"? En bättre utgångspunkt är förstås min egen; alla betydelser är dynamiska, aldrig statiska, och något som språkanvändandet i sig är ett förhandlande om. Vilket inte betyder att man inte tar hänsyn till konventionella betydelser, utan tvärtom betraktas konventionerna som just bud (ofta av betydande art) i ett sådant förhandlande.
Justin Case skrev:Gör jag? Det tycker jag inte. Du kanske tänker på att jag hävdat att allt som kan ske sker, att existensen av oändligt många kopior av oss innebär att alla våra alternativ realiseras samtidigt allihop. Det vidhåller jag stämmer, men vissa saker som sker sker i större omfattning än andra (jag sitter nu t.ex. vid datorn i fler kopior än vad jag åker snowboard med en tyrolerhatt på varje finger, även om även den sistnämnda formen äger rum i oändligt många kopior den med). För att välja formuleringar som bättre passar ihop med folkmedvetandets sätt att tänka, formulerar jag mig oftast som om jag utgick från att vissa saker sker och vissa saker inte sker (trots att en mer exakt formulering vore att vissa saker bara sker i större omfattning än andra).
Känner mig nödgad att fråga hur du kan veta det? Kanaliserar du nåt slags intergalaktiskt "folkmedvetande"? Än en gång... chill, försök hålla ihop resonemanget och fokusera på de mest bärande och väsentliga punkterna. Det framstår helt enkelt som baklänges att använda såna där vidlyftiga spekulationer som fundament för sitt resonerande. Klokast gör man i att utgå från det mest konkreta och påtagliga och jobba sig uppåt, annars förlorar man verklighetskontakten.
