Skulle vilja tacka dig, Erkki, för att påminna mig om gamla nedklottrade idéer jag hade som tjugoåring. Önskar jag kunde hitta dem igen, men antar att mitt klotter bleknat likt minnet av detsamma...
Hursomhelst. Vad jag då skrev, och försökte leva efter var:
Frihet är att vara utan skuld.
Menade att jag kan endast vara fri då jag inte har någon skyldighet mot någon eller något. Villkoret var också att denne Någon/Något inte hade någon skyldighet mot mig. Tyckte det liknar din tråd om motprestation.
Antar att jag hade litet mer nedskrivet om detta, men minns mer eller mindre bara att jag gillade idén om att på något sätt hjälpa utan att kräva något tillbaka. Eller känna kravet tillbaka. Det kändes iaf då som en god tanke att följa.
Vet också att jag frågade mig om Frihet var något man skulle sträva efter. Kanske mest pga att jag satte ett system där alla Människor var Noder och alla skulder var relationer till andra Noder... Och inte ville väl jag sluta ha relationer till andra, även om det skulle göra mig fri(are).
Nej. Jag har inte läst Kant, eller så mycket annat av kända tänkare. Än... Men kanske skulle jag hitta mer av det hos honom?
/J - d. ä.
Handla utan krav på motprestation - enda gynnsamma vägen?
Moderator: Moderatorgruppen
Jimsvims, Jag vet inte om det nu är så viktigt med att läsa gamla stofiler, eller ens att läsa om dom, ty varken någon av de döda eller nu levande stofilerna har några sanningar att komma med. Däremot är det givande ifall man är intresserad vilka misstag de gjorde i sitt tänkande. Alla våra historiska arkiv är intressanta så till vida att de innehåller en hel del av alla de misstag människan begått sedan denne lärde sig att skriva. Viktigare är att lära sig tänka självständigt, göra sig oberoende av diverse auktoriteter som styr ditt tänkande. Sen att du eventuellt råkar komma till samma resultat med ditt självständiga tänkande som någon auktoritet är inget att skämmas för ty det händer faktiskt att även auktoriteter tänker rätt ibland. Fast ofta är dom så förbannat bekväma som dom slutat tänka, ty dom lever fett har anseende, som om det nu skulle vara så viktigt
Vad anbelangar frihet så är frihet för varje enskild individ högst personlig. Det är bara du själv som kan ge dig din frihet. Inte heller kan du ge någon annan dennes frihet. Frihet är meningslöst att vänta ty den infinner sig inte genom önskan, utan det krävs att du vågar ge dig själv din egen frihet. Det kan kännas övermäktigt, ty det innebär samtidigt att du och enbart du ansvarar för dina egna handlingar, ingen annan, varken någon gud eller djävul. Men det är inte så farligt som det verkar. När du väl vågar kommer du märka en enorm känsla en känsla som jag garanterar att du aldrig upplevt. Du kommer att känna dig som en nyfrälst, fast utan gud. Du kommer att känna dig salig.
Men märk väl! lika lite som nån annan kan ge dig din frihet, lika lite kan någon ta den ifrån dig. Det kan bara du göra, Du kommer med säkerhet, om du vågat ta den, göra dig av med den också, ty bara för att du tagit dig din frihet finns inga som helst garantier att du får behålla den utan det avgörs helt genom ditt eget beteende.
Den enda du ska vara trogen mot är dig själv och din övertygelse! ( fast vid insikten att man har fel ska man ge efter bför fåfängan , samt ändra uppfattning).
Vad anbelangar frihet så är frihet för varje enskild individ högst personlig. Det är bara du själv som kan ge dig din frihet. Inte heller kan du ge någon annan dennes frihet. Frihet är meningslöst att vänta ty den infinner sig inte genom önskan, utan det krävs att du vågar ge dig själv din egen frihet. Det kan kännas övermäktigt, ty det innebär samtidigt att du och enbart du ansvarar för dina egna handlingar, ingen annan, varken någon gud eller djävul. Men det är inte så farligt som det verkar. När du väl vågar kommer du märka en enorm känsla en känsla som jag garanterar att du aldrig upplevt. Du kommer att känna dig som en nyfrälst, fast utan gud. Du kommer att känna dig salig.
Men märk väl! lika lite som nån annan kan ge dig din frihet, lika lite kan någon ta den ifrån dig. Det kan bara du göra, Du kommer med säkerhet, om du vågat ta den, göra dig av med den också, ty bara för att du tagit dig din frihet finns inga som helst garantier att du får behålla den utan det avgörs helt genom ditt eget beteende.
Den enda du ska vara trogen mot är dig själv och din övertygelse! ( fast vid insikten att man har fel ska man ge efter bför fåfängan , samt ändra uppfattning).
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
Skogsälvan!
Just det, när man gör en handling utan krav på mot prestation innebär att man accepterar individen som man utför handlingen åt precis som denne är. Varje förbehåll innebär ju att handlingen är förenat med krav av något slag
I en annan tråd hävdade jag att varje människa gör sitt bästa varje gång denne gör något eller inte gör nånting alls, vilket även är en handling.
All statistik visar att genom att straffa blir varken den straffade eller samhället i sin helhet bättre, men lika förbannat fortsätter man att straffa. Eftersom straffande bevisligen inte leder till ett bättre samhälle uppstår givetvis en undran över varför man fortsätter att straffa människor. Allrahelst är frågan befogad om man inser att alla individer gör sitt bästa oavsett vad vederbörande gör eller inte gör.
Vad en människa gör kommer an på de förebilder denne har haft och har, samt de personliga tankemedlems beskaffenhet, vilka varierar högst avsevärt mellan individerna, samt även högst avsevärt från ena tillfället till den andra.
att handlingen kan bli det mest fruktansvärda går ändå inte få ogjort hur förbannat mycket man än straffar, eller hur sanslöst mycket än den som utförde handlingen ångrar. Gjort är gjort och kan inte med hur mycket straff och ånger inte göras ogjort.
Det är, groteskt så det förslår, oftast bara de högsta politiskt ansvariga som slipper undan såväl straff som ånger. Tänker på diverse moderna samhällsledare som Busch och våran egen Göran Persson som i samband med tsunamin sa: "Ja, ja det yttersta ansvaret är naturligtvis mitt, men nu lägger vi det bakom oss och går vidare. Han har ju gått vidare till godsägare medan ledaren för det nya arbetarpartiet sliter sig fördärvad med att avrusta det sista av social trygghet som kvarstår. Vad vhan tjänar på det är lätt att förstå.
Fast det är klart att ibland behövs det till varnagel för andra att man hänger en besvärlig partner som Saddam Hussein.
Men säg mig, blev Irak bättre efter Saddams hängning? Nej alla vet att så blev det inte.
Jag nämner det inte för att jag saknar Saddam utan vill bara påpeka att ingenting blir någonsin bättre av att man straffar.
Med ryggdunkande kommer vi mycket längre än med hot om straff och dess verkställande.
Just det, när man gör en handling utan krav på mot prestation innebär att man accepterar individen som man utför handlingen åt precis som denne är. Varje förbehåll innebär ju att handlingen är förenat med krav av något slag
I en annan tråd hävdade jag att varje människa gör sitt bästa varje gång denne gör något eller inte gör nånting alls, vilket även är en handling.
All statistik visar att genom att straffa blir varken den straffade eller samhället i sin helhet bättre, men lika förbannat fortsätter man att straffa. Eftersom straffande bevisligen inte leder till ett bättre samhälle uppstår givetvis en undran över varför man fortsätter att straffa människor. Allrahelst är frågan befogad om man inser att alla individer gör sitt bästa oavsett vad vederbörande gör eller inte gör.
Vad en människa gör kommer an på de förebilder denne har haft och har, samt de personliga tankemedlems beskaffenhet, vilka varierar högst avsevärt mellan individerna, samt även högst avsevärt från ena tillfället till den andra.
att handlingen kan bli det mest fruktansvärda går ändå inte få ogjort hur förbannat mycket man än straffar, eller hur sanslöst mycket än den som utförde handlingen ångrar. Gjort är gjort och kan inte med hur mycket straff och ånger inte göras ogjort.
Det är, groteskt så det förslår, oftast bara de högsta politiskt ansvariga som slipper undan såväl straff som ånger. Tänker på diverse moderna samhällsledare som Busch och våran egen Göran Persson som i samband med tsunamin sa: "Ja, ja det yttersta ansvaret är naturligtvis mitt, men nu lägger vi det bakom oss och går vidare. Han har ju gått vidare till godsägare medan ledaren för det nya arbetarpartiet sliter sig fördärvad med att avrusta det sista av social trygghet som kvarstår. Vad vhan tjänar på det är lätt att förstå.
Fast det är klart att ibland behövs det till varnagel för andra att man hänger en besvärlig partner som Saddam Hussein.
Men säg mig, blev Irak bättre efter Saddams hängning? Nej alla vet att så blev det inte.
Jag nämner det inte för att jag saknar Saddam utan vill bara påpeka att ingenting blir någonsin bättre av att man straffar.
Med ryggdunkande kommer vi mycket längre än med hot om straff och dess verkställande.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Hej Erkki!
Jag är så "messed up in my mind" att jag inte riktigt är säker på vad du vill säga/fråga mig och jag känner mig totalt missplacerad på Filosofidelen på det här forumet.
Jag tror ju också att acceptans är en vettigare väg att gå än straff, men jag ska inte hyckla. Jag tillrättavisar ibland och ser det som viktigt att man har en moral att följa, vilket i viss mån inbegriper ett skuldbegrepp. Det ultimata vore förstås om människor uppmärksammade själva sina tillkortakommanden och tog på sig sin beskärda del av ansvar och skuld på egen hand, men nu är vi ju i en pågående process och då är det lite svårt att starta från noll.
Ett exempel. Nyss läste jag en artikel i Expressen om en 70-åring som hade gett en 13-åring en örfil. Ett kulminerande efter att minigolfbanan där 70-åringen arbetade hade blivit vandaliserad av tonåringar och vid örfilsutdelningen hade ynglingen kört runt med sin cykel på golfbanorna och kallat den äldre mannen "gubbjävel" när denne röt till ynglingen att sluta. Den äldre mannen fick betala 3000 kr i böter för misshandel. Visst är det svårt? Ligger nära till hands att ynglingarna kan se det som ett lätt sätt att tjäna pengar, genom att provocera.
Ja, jag vet inte, jag. Inte är det lätt att leva. Ungefär så här betraktar jag livet för det mesta http://www.youtube.com/watch?v=8v9yUVgrmPY
Gott nytt år, Erkki (jag gillar verkligen din avatar)!
Jag är så "messed up in my mind" att jag inte riktigt är säker på vad du vill säga/fråga mig och jag känner mig totalt missplacerad på Filosofidelen på det här forumet.
Jag tror ju också att acceptans är en vettigare väg att gå än straff, men jag ska inte hyckla. Jag tillrättavisar ibland och ser det som viktigt att man har en moral att följa, vilket i viss mån inbegriper ett skuldbegrepp. Det ultimata vore förstås om människor uppmärksammade själva sina tillkortakommanden och tog på sig sin beskärda del av ansvar och skuld på egen hand, men nu är vi ju i en pågående process och då är det lite svårt att starta från noll.
Ett exempel. Nyss läste jag en artikel i Expressen om en 70-åring som hade gett en 13-åring en örfil. Ett kulminerande efter att minigolfbanan där 70-åringen arbetade hade blivit vandaliserad av tonåringar och vid örfilsutdelningen hade ynglingen kört runt med sin cykel på golfbanorna och kallat den äldre mannen "gubbjävel" när denne röt till ynglingen att sluta. Den äldre mannen fick betala 3000 kr i böter för misshandel. Visst är det svårt? Ligger nära till hands att ynglingarna kan se det som ett lätt sätt att tjäna pengar, genom att provocera.
Ja, jag vet inte, jag. Inte är det lätt att leva. Ungefär så här betraktar jag livet för det mesta http://www.youtube.com/watch?v=8v9yUVgrmPY
Gott nytt år, Erkki (jag gillar verkligen din avatar)!
-
TekheeTaiteilijan
- Inlägg: 251
- Blev medlem: 29 nov 2009 17:07
- Ort: varande
Erkki skrev:Jimsvims, Jag vet inte om det nu är så viktigt med att läsa gamla stofiler, eller ens att läsa om dom, ty varken någon av de döda eller nu levande stofilerna har några sanningar att komma med. Däremot är det givande ifall man är intresserad vilka misstag de gjorde i sitt tänkande. Alla våra historiska arkiv är intressanta så till vida att de innehåller en hel del av alla de misstag människan begått sedan denne lärde sig att skriva. Viktigare är att lära sig tänka självständigt, göra sig oberoende av diverse auktoriteter som styr ditt tänkande. Sen att du eventuellt råkar komma till samma resultat med ditt självständiga tänkande som någon auktoritet är inget att skämmas för ty det händer faktiskt att även auktoriteter tänker rätt ibland. Fast ofta är dom så förbannat bekväma som dom slutat tänka, ty dom lever fett har anseende, som om det nu skulle vara så viktigt
Vad anbelangar frihet så är frihet för varje enskild individ högst personlig. Det är bara du själv som kan ge dig din frihet. Inte heller kan du ge någon annan dennes frihet. Frihet är meningslöst att vänta ty den infinner sig inte genom önskan, utan det krävs att du vågar ge dig själv din egen frihet. Det kan kännas övermäktigt, ty det innebär samtidigt att du och enbart du ansvarar för dina egna handlingar, ingen annan, varken någon gud eller djävul. Men det är inte så farligt som det verkar. När du väl vågar kommer du märka en enorm känsla en känsla som jag garanterar att du aldrig upplevt. Du kommer att känna dig som en nyfrälst, fast utan gud. Du kommer att känna dig salig.
Men märk väl! lika lite som nån annan kan ge dig din frihet, lika lite kan någon ta den ifrån dig. Det kan bara du göra, Du kommer med säkerhet, om du vågat ta den, göra dig av med den också, ty bara för att du tagit dig din frihet finns inga som helst garantier att du får behålla den utan det avgörs helt genom ditt eget beteende.
Den enda du ska vara trogen mot är dig själv och din övertygelse! ( fast vid insikten att man har fel ska man ge efter bför fåfängan , samt ändra uppfattning).
Alltså det här inlägget får 5 av 5 möjliga +++++
To attain knowledge add something every day....
...to attain wisdom remove something every day
Man kan inte få allt...
...to attain wisdom remove something every day
Man kan inte få allt...
-
TekheeTaiteilijan
- Inlägg: 251
- Blev medlem: 29 nov 2009 17:07
- Ort: varande
Erkki skrev:
All statistik visar att genom att straffa blir varken den straffade eller samhället i sin helhet bättre, men lika förbannat fortsätter man att straffa.
Om någon slår ihjäl dina föräldrar så vad anser du att man ska göra med denna person?
Den enda du ska vara trogen mot är dig själv och din övertygelse!
Sa bankrånaren till sin nya adept.
Fridens Liljor
Zokrates skrev:
kom att påminnas om hur ofta jag handlar utan krav på motprestation, hur detta av andra använts för att beskriva mig som dumsnäll, snäppet över idiot.
Men för helvete. Antingen så tycker du det är ok eller så ändrar du på dig. Inte svårare än så. Klart man ska hjälpa andra människor, men får man inget tillbaka så lägger man självklart ned. Det finns alltid människor som ser möjligheter att utnyttja, bara skippa dessa. Dessutom skulle du få mer respekt om du hade motprestationskrav. Inget skulle tycka mindre om dig för det. Bara att stå på sig, i annat fall står någon på dig.
Fridens Liljor
Men Kalle du gör ju något inte för att det är gott då, du gör det för att det är gott för dig. Poängen är väl att göra det som är gott för det godas skull. Och på så sätt förmedla bra värden, skapa goda förhållanden, oavsett om du får någon (direkt) vinning av det.
För vinning får du ju eftersom du ingår i den större situation som görs godare av ditt handlande.
För den som inte kan se det direkt nyttiga i att agera osjälviskt så att ens föreställningsvärld befolkas av potentiellt osjälviska personer kan ta till den beryktade statistiken.
Det vill säga om du inte vill se dig som ett unikum utan snarare som en del av en mängd som är statistiskt mätbar så kommer ditt agerande inte bara gälla dig utan den statistiska mängd du ingår i.
Du kommer inte att tvinga dessa andra i "din" grupp ingående, men det gör det samma då tanken på effekten utgår från ett antagande om att effekten låter sig kvantifieras efter statistiska principer.
Bara fattiga missar värdet i att göra för andra vad man själv inser gott för dem, framför att göra för andra vad som antas som gott för dem till den grad att de byter eller handlar med detta goda.
För vinning får du ju eftersom du ingår i den större situation som görs godare av ditt handlande.
För den som inte kan se det direkt nyttiga i att agera osjälviskt så att ens föreställningsvärld befolkas av potentiellt osjälviska personer kan ta till den beryktade statistiken.
Det vill säga om du inte vill se dig som ett unikum utan snarare som en del av en mängd som är statistiskt mätbar så kommer ditt agerande inte bara gälla dig utan den statistiska mängd du ingår i.
Du kommer inte att tvinga dessa andra i "din" grupp ingående, men det gör det samma då tanken på effekten utgår från ett antagande om att effekten låter sig kvantifieras efter statistiska principer.
Bara fattiga missar värdet i att göra för andra vad man själv inser gott för dem, framför att göra för andra vad som antas som gott för dem till den grad att de byter eller handlar med detta goda.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Det är ju bara den gamla frågan om det egentligen finns altruism. Man kan ge för att det få en att må psykist bättre eller vad som helst. Så det finns en vinning i det hela för dig. Jag räknar med även det indirekta. Men vi kan ta ut det indirekta ur ekvationen och testa.
Jag är inte i nöd ekonomiskt, men du kan väl sätta in 1000 kr på mitt konto. Du gör en god gärning får mig att må bättre. Ska vi köra på det?
Dessutom vad skulle du ge för råd till ZOK. Han anser sig utnyttjad. Han ger men inget får tillbaka.
Jag är inte i nöd ekonomiskt, men du kan väl sätta in 1000 kr på mitt konto. Du gör en god gärning får mig att må bättre. Ska vi köra på det?
Dessutom vad skulle du ge för råd till ZOK. Han anser sig utnyttjad. Han ger men inget får tillbaka.
Fridens Liljor
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
KALLEKULA:
Jag ska informera dig om att min äldsta son dog under mycket oklara omständigheter. Det blev aldrig utrett tillfredsställande hur han avled mer än att det inte skedde på naturlig basis. Antingen tog han sig av daga eller så blev han dräpt.
Skulle det eventuellt uppdagas hur det gick till skulle i varje fall inte jag att någon skulle straffas för detta, ty ingenting kan ändå bringa min son tillbaka till livet och jag tillhör definitivt inte dom som ruvar på hämnd.
Skulle det vara möjligt att bringa klarhet i min sons hädanfärd och det skulle visa sig att han tog säte hinsides egenhändigt kan jag trots allt inte anklaga mig själv mer än vad jag har gjort. Det går inte en dag så att jag inte anklagar mig själv för de försummelser jag utsatte min förstfödde för under vissa perioder av hans liv.
Var det inte så att han tog sig av daga egenhändigt så skulle det kunna ha varit möjligt i och med mina försummelser av honom. Var och en har vi en åklagare, domare och jury inom oss och mina ledamöter av min inre rättskipning är skoningslösa.
Men att tro att det skulle bli bättre bara för att mqan dräper någon annan dråpare gör en inte till annat än den låga varelse man anser dråparen vara.
Du finner, måhända, det på sin plats att dela ut fredspriset till en dåre som sänder in ytterligare 30 000 man i ett pågående krig där inte USA har ett förbannade dugg att göra. Lika lite som i Irak.
När vågar menigheten slänga av sig dårskapens ok?
Jag ska informera dig om att min äldsta son dog under mycket oklara omständigheter. Det blev aldrig utrett tillfredsställande hur han avled mer än att det inte skedde på naturlig basis. Antingen tog han sig av daga eller så blev han dräpt.
Skulle det eventuellt uppdagas hur det gick till skulle i varje fall inte jag att någon skulle straffas för detta, ty ingenting kan ändå bringa min son tillbaka till livet och jag tillhör definitivt inte dom som ruvar på hämnd.
Skulle det vara möjligt att bringa klarhet i min sons hädanfärd och det skulle visa sig att han tog säte hinsides egenhändigt kan jag trots allt inte anklaga mig själv mer än vad jag har gjort. Det går inte en dag så att jag inte anklagar mig själv för de försummelser jag utsatte min förstfödde för under vissa perioder av hans liv.
Var det inte så att han tog sig av daga egenhändigt så skulle det kunna ha varit möjligt i och med mina försummelser av honom. Var och en har vi en åklagare, domare och jury inom oss och mina ledamöter av min inre rättskipning är skoningslösa.
Men att tro att det skulle bli bättre bara för att mqan dräper någon annan dråpare gör en inte till annat än den låga varelse man anser dråparen vara.
Du finner, måhända, det på sin plats att dela ut fredspriset till en dåre som sänder in ytterligare 30 000 man i ett pågående krig där inte USA har ett förbannade dugg att göra. Lika lite som i Irak.
När vågar menigheten slänga av sig dårskapens ok?
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 45 och 0 gäster