varför religion?

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 20 jan 2010 17:10

Ja, jag kan sympatisera med upplevelsen i dikten, Harald, men jag menar att det är en kohandel med idealiteter det handlar om. "Du", som subjekt, är inte på något sätt i dig, utan du är en symbolisk konstruktion. Lacan understryker på ett snyggt sätt det faktum att barns första känsla av "själv" är i den andre. Han kallar det för "paranoiac knowledge". Jag citerar:

Jacques Lacan skrev:This reaction significantly dominates the primordial phase in which the child becomes aware of his individuality; his language translates this, as you know, into the third person prior to translating it into the first person. … A child can thus, in a complete trance-like state, share in his friend’s tumble or attribute to him, without lying, the punch he himself has given his friend.


Detta fenomen, säger han, är: "inscribed in a primordial ambivalence that seems to me… to be mirrored, in the sense that the subject identifies, in his feeling of Self, with the other’s image and that the other’s image captivates this feeling in him." Vilket är att säga att: "It is in the other that the subject first identifies and even experience himself." Av exakt detta skäl kan Lacan säga att Napoleon aldrig trodde sig vara Napoleon (och om han hade trott det hade han varit galen), eller "… if a man who thinks he is a king is mad, a king who thinks he is a king is no less." Och här har vi en kritik av religionen - som inte är nåt annat än att ta kulturen på (blodigt) allvar. Sluter man klyftan mellan det symboliska och det verkliga, utan att greppa den dialektiskt, så är man per definition galen. Som en liten utläggning kring det...
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Re: varför religion

Inläggav Justin Case » 21 jan 2010 03:30

haralddavidsson skrev:Harald svarar

Generna är inget självständigt centrum, men en process, genmanipulation är som att ändra riktning en aning på en flodfåra,


Eller fullständigt.

men Otto Fenical skrev i sin lärobok om psykoanalysens grunder,


Varför skulle just denna Otto Fenical inneha Sanningen?
Och vem är denna Otto Fenical, för övrigt?
När jag googlar "Otto Fenical" blir det tre träffar. Samtliga tre träffar leder till dig, Harald. Det säger en hel del.

att folk dricker alkohol för att lösa upp sitt överjag, alltså lösa upp spänningar till fadern, men det är ingen logisk sanning, men en ologisk sanning,


Så en ologisk sanning är bättre än en logisk? Varför?

Menar du med "fadern" folks biologiska fäder, eller "Fadern" som i "Gud"?

du ska veta, att här i Indien på landsbygden lever folk nästan precis som på stenåldern,


Att folk i Indien lever nästan precis som på stenåldern, ser du det som ett argument för din ståndpunkt på något sätt? Vill du leva som på stenåldern? Gör du rentav det?

faktiskt finns det inga bevis för att människan är äldre än 20 000 år


Det beror väl på hur man väljer att definiera "människan". Jag skulle kunna skapa en religion som går ut på att människan bara har funnits i 200 år, "eftersom det före år 1810 bara fanns "medeltidsfolk", d.v.s. inte några riktiga människor". En sådan definition av vad som är "människa" vore inte ett dugg mindre godtycklig än vad din 20 000-års-definition är.

Enligt andra uppstod människor för 2 miljoner år sedan. Enligt vissa för 10 miljoner år sedan. Osv.

Det är meningslöst att prata om "när människan blev till". Det finns ingen sådan tidpunkt. Det är som att prata om "vid vilket penseldrag som Pablo Picasso blev en mästare". Det är en ren smaksak.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

varför religion?

Inläggav Harald Davidsson » 21 jan 2010 05:18

Till Justine Case
Jag har egentligen inte tid att skriva till filosofiforum, men jag försöker göra det ändå,  och i hastigheten  stavade jag alltså Fenichel fel, jag försökte alltså inte avsiktligt vilseleda dig,


Otto Fenichel - Wikipedia, the free encyclopedia
Otto Fenichel (2 December 1897 in Vienna – 22 January 1946 in Los Angeles) was a psychoanalyst of the so-called "second generation". Otto Fenichel started ...
en.wikipedia.org/wiki/Otto_

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Re: varför religion?

Inläggav Justin Case » 21 jan 2010 09:48

Avantgardet skrev:En vacker exemplifiering utav en darwinistisk logik finner man i sista tillägget i "Upplysningen dialektik" utav Adorno och Horkheimer, där man säger att varje tillbakadragen tentakel - som blev stympad när den fumligt kände sig fram - hos barnet blir till ett ärr och en skada som är oåterkallelig.


Kan man säga att det faktum att människan under fosterstadiet - än idag - genomgår att se ut som först en fisk, sedan en gris, sedan en apa, och först därefter människa, är en sådan "tillbakadragen tentakel som lämnat ärr efter sig"?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Re: varför religion?

Inläggav Avantgardet » 21 jan 2010 15:31

Justin Case skrev:
Avantgardet skrev:En vacker exemplifiering utav en darwinistisk logik finner man i sista tillägget i "Upplysningen dialektik" utav Adorno och Horkheimer, där man säger att varje tillbakadragen tentakel - som blev stympad när den fumligt kände sig fram - hos barnet blir till ett ärr och en skada som är oåterkallelig.


Kan man säga att det faktum att människan under fosterstadiet - än idag - genomgår att se ut som först en fisk, sedan en gris, sedan en apa, och först därefter människa, är en sådan "tillbakadragen tentakel som lämnat ärr efter sig"?


I den mån dessa fosterstadier vittnar om livsformer som "var på väg" att utvecklas men som genom att beskäras uteblev. Ett enklare exempel är barnet som bränner sig på plattan. Innan det brände sig där var plattan lika öppen och tillgänglig och lockande del av världen som allting annat, men med att barnet brännser sig så sluts denna lilla del av världen. Den är inte längre en öppen "möjlighet" för barnet på samma sätt, barnets värld har (från en "ursprunglig" totalitet där allt stod helt öppet och möjligt) krympt, vilket är detsamma som att säga att hennes väsen har krympt. Hon kommer inte längre att sträcka sig efter plattan. Inte nödvändigtvis något dåligt i sig, men det sätter fokus på hur dynamiska vi är till våra "väsen". Livet är ett spretande ut i alla riktningar, och om de inte blockeras eller beskärs (av värmen från plattan må vara en sak, en annan är det när vi bestraffar och beskär varandra rent slentrianmässigt) kommer grenar att växa ut där. Så menar jag att man måste tänka evolutionen. Inte något skolastiskt snack (post factum) om "evolutionärt fördelaktigt" eller nåt i den stilen, utan en anpassning till (vilket Darwin understryker) den miljö hon lever i (eller ett "fyllande" utav den, en aktualisering av de potentialiteter som hon bjuds).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

varför religion?

Inläggav Harald Davidsson » 21 jan 2010 17:04

Till Avantgardet

Du verkar så försiktig, välbalanserad och eftertänksam, fast plötsligt blir du radikal, kanske från roten..Lacan, - jag ska svara mera utförligt bland annat om Dylan och så vidare i morgon, hoppas jag, -  

det är bra, Napoleon skulle bli galen om han visste han var Napoleon, men jag ska ge dig en ny bild, den att Lord Shiva, sägs kunna dricka allt giftet i världen, när han tar in i sin kropp hela den onda världen, var befinner han sig själv då? Heidegger kunde aldrig svara pä det, ifall det var möjligt att överleva döden och återuppstå i samma liv.

Dylan blev rädd då de skjöt john Kennedy i Dallas i baksätet på hans svarta lincon, han förstod att han skulle bli mördad ifall han fortsatte sin radikala stil på djupet.Men för mig dog Dylan först 1986, en sak om Kapitalismen, ifall marx är kommunismens fader så är Aristoteles kapitalismens fader

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 21 jan 2010 23:33

Han är inget "ting", inget metafysiskt subjekt, och det är också Heideggers svar (så jag håller inte med dig där). Det finns ingen homunculus som sitter och drar i spakarna innanför oss. Så det är inget som behöver utrymmas för att världen skall få plats i oss, det fanns inget där inne att utrymma från första början. Följaktligen finns det heller inget som behöver fortsätta dras med existens efter döden - tack och lov (eller ska jag säga "tacka herren i höjden!")!

Varför skulle Aristoteles vara kapitalismens fader?

Vad gäller mitt "beteende" (om du nu söker konceptualisera mig och skapa dig en bild av min person som du tänker identifiera mig med), så kan jag säga att när jag verkar såhär välbalanserad, försiktig och eftertänksam, så beror det helt enkelt på att jag lyckats klippa en massa smärtstillande och ligger och myser på dem (och skriver med den hand jag inte vilar huvudet i). Är en ouppfostrad men läs- och skrivkunnig lodis. Och jag trivs bra med det. Tänker fortsätta på den vägen tills jag någon övertygar mig om att jag har fel - vilket, med tanke på hur världen ser ut, aldrig lär hända.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 23 jan 2010 04:32

till Avantgardet

Jag vill förenklat dela in världen i "andra hands människor" och i " första hands människor",  andra hands människor saknar kontakt med vad Heidegger kallar för VARAT, de är det verkligt troende människorna, de tror på vetenskap, de tror på logik, de tror på politiker, de tror på nyheterna i Dagens nyheter, de tror på teves nyhetsprogram, men få av dem tror på Gud, för jag tror att det är populärt att inte tro på Gud, dom uppfattar sig själva som fria, men dom är bara fria från kontakt med Varat, och då tror dom att allt är tillåtet i andra hand i sitt intellekt, det finns inga lagar och relgler, jag har sett en hel del fictions-punkare, alltså  andrahands-surfare här på filosofiforum, vad dom är---NIHILISTER...Axel Hägerströms lärjungar...och dessa andra hands surfare saknar kontakt med sina S P Ä N N I N  G A R, och vad är spänningar, det är de egentliga gränserna för den dialektiska kroppen, vi måste försöka få kontakt med våra spänningar, det är att gå från ideologi till politisk praktisk handling, det är okey att drämma kapitalet av Marx i huvudet på ...varför just en polis,,,varför inte arbetsgivarförenings ordförande..men det enda som kommer att hända är att vi kanske hamnar i fängelset, det är inte illa det, för det är kanske den bästa utbildningsplatsen för att få kunskap om ondskan och det demoniska direkt genom de spänningar  vi kan uppleva.. men dessa spänningar, Wilhelm Reich kallar dem för pansaret, Näsgaard i Danmark kallade dem för armeringen i kroppen, och på grund av dessa spänningar gjorde patienten motstånd mot att bli fri, sa Reich som är mest känd för hans tidigare verk t.ex. KARAKTÄRANALYSEN, han menade att patienten, alltså andra hands surfarna  vägrade att medvetandegöra vissa sanningar om sig själva därför att de då stötte på sitt pansar, sina spänningar och de då kände S M Ä R T A, Skuld osv, och det ville de inte, därför vägra de att utveckla sin personlighet, Fromm skulle kalla dessa andra hands människor för folk på flykt från frihet, så enda vägen som kan bära frukt ifall vi vill finna ett samhälle byggt på vänligt samarbete istället för rovdjurs-konkurrens och CHEATING som kapitalismen bygger på är att våga uppleva våra spänningar, ta reda på vad de står för och genomleva dem, för dessa spänningar är den egentliga världen, den egentliga miljön, både gränser och gränsbrytningar,,och Shiva STÅR FÖR DET medvetande som förstår att detta är vägen förbi Döden, som ju Heidegger säger är det egentliga traumat i människan liv, det stora hindret, som skapar den existentiella ångesten,,,men första hands människan dricker lite av giftet då och då och börjar fatta hur den dialektiska världen är uppbyggd.....andra hands människorna badar bara i information, simmar omkring med sitt intellekt i ett ohämmat signalflöde och pillrar liite här och där...jag håller bäde Marx och Aristoteles som filosofiska bröder, men Marx medlidande saknar motstycke inom filosofin..det kommer från hans Kärlek..hans människokärlek..och hans kärlek är ofantligt större än hans nationalekonomiska och filosofiska geni..Marx hade sin grupp, alltså är han också klart utmejslad politisk..Proletärerna...men också Aristoteles är politisk..hans grupp, hans politiska parti är de såkallade vetenskaps-människorna, ...det andra är ,,,,,,att kapitalismen, som inte är möjlig utan att använda vetenskapen som propagande för bland annat tekniska produkter som ska säljas...den fick ett oväntat nytt genombrott på 8o-talet....och då fick vi se att politiska gränser sätts av psykopatiska mördare köpta av storfinansen för att döda t.ex. människor som Olof Palme, Rajie Gandhi, Martin Lutter King, John Lennon, dessa mord fungerar som den uppvärmda kokplattan för ett litet barn, dessa mord var också menade att skrämma de radikala, hämma dem, blockera dem, göra dem rädda,trycka ner dem..osv...

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 23 jan 2010 15:43

Intressant analys, minst sagt, men vi skiljer oss på en väsentlig punkt. Där du talar om att man måste lösa sina spänningar i sin person menar jag att du missar att personen aldrig är något annat än summan av sina relationer till omvärlden. Det är där ego-psykologin blir borgerlig, och dess resultat blir att individerna (åter)anpassas till strukturen (och vad vore vunnet därmed?), och inte strukturen till individerna. Att bli varse sina spänningar är därför - som den heideggerska marxisten Karel Kosik skulle ha påpekat - att bli varse på vilka sätt man är snärjd i produktionsordningen.

Heidegger (för att ta honom som exempel) begår ett misstag när det gäller "autenticiteten" och "inautenticiteten" och som vilar på en bestämning av till-varon som som "var-minhet", eftersom det krockar med den bestämning han gjort av till-varon som väsentligen och "ursprungligen" ett vara-med-andra (varat är alltid märkt av de andras närvaro så att säga). Detta vara-med-andra har en ontologisk förrangsställning, och drar in det inautentiska alltid-redan i själva hjärtat på till-varon (dasein) själv. Det autentiska måste därigenom tänkas som ett specialfall utav inautenticiteten (som inte längre kan tänkas som just inautenticitet per se) och inte som dess motsats. Det är genom att differentiera sig från "das Man" som dasein finner sig själv, vilket innebär samma sak - att dasiens autenticitet är ett specialfall av inautenticitet och inget mer, och allra minst någon evig ontologisk bestämning. Allt detta är egentligen inget mer än vad jag sade redan i förra stycket - att förstå sig själv är att förstå de relationer man har till sin omvärld. Spänningarna ligger inte i personen utan i dess relationer till sin omvärld.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

varför religion?

Inläggav Harald Davidsson » 23 jan 2010 17:00

Avantgardet skriver
Intressant analys, minst sagt, men vi skiljer oss på en väsentlig punkt. Där du talar om att man måste lösa sina spänningar i sin person menar jag att du missar att personen aldrig är något annat än summan av sina relationer till omvärlden. Det är där ego-psykologin blir borgerlig, och dess resultat blir att individerna (åter)anpassas till strukturen (och vad vore vunnet därmed?), och inte strukturen till individerna. Att bli varse sina spänningar är därför - som den heideggerska marxisten Karel Kosik skulle ha påpekat - att bli varse på vilka sätt man är snärjd i produktionsordningen.

Heidegger (för att ta honom som exempel) begår ett misstag när det gäller "autenticiteten" och "inautenticiteten" och som vilar på en bestämning av till-varon som som "var-minhet", eftersom det krockar med den bestämning han gjort av till-varon som väsentligen och "ursprungligen" ett vara-med-andra (varat är alltid märkt av de andras närvaro så att säga). Detta vara-med-andra har en ontologisk förrangsställning, och drar in det inautentiska alltid-redan i själva hjärtat på till-varon (dasein) själv. Det autentiska måste därigenom tänkas som ett specialfall utav inautenticiteten (som inte längre kan tänkas som just inautenticitet per se) och inte som dess motsats. Det är genom att differentiera sig från "das Man" som dasein finner sig själv, vilket innebär samma sak - att dasiens autenticitet är ett specialfall av inautenticitet och inget mer, och allra minst någon evig ontologisk bestämning. Allt detta är egentligen inget mer än vad jag sade redan i förra stycket - att förstå sig själv är att förstå de relationer man har till sin omvärld. Spänningarna ligger inte i personen utan i dess relationer till sin omvärld.

Harald svarar

Det du skriver att personen aldrig är något annat än summan av sina relationer till omvärlden måste jag då fråga dig vad är en "relation", det är något teoretiskt och då är du där, alltså som ideolog, fast du säger att i praktiken måste det ske, förändringen, jag vet inte om jag har några relationer, då måste jag tänka efter och då vet jag inte riktigt vad en relation är, det är egentligen sociologi, för om vi tar in Anna Freuds jag-försvarssystem, så skulle dessa försvar vara detsamma som Heideggers..overklig som jag tycker är bättre än inatenticitet, och det betyder att man inte har några relationer, men försvar emot relationer, hur kan vi ha overkliga relationer, det är själv-motsägande, hur kan människan uppleva sig overklig, vem har väglett henne dit till detta hemska vara-tillstånd, alltså menar jag att spänningar mellan en själv och omvärlden, som ju ger en total sann struktur av den dialektiska kroppen är den enda verkliga vägen emot en riktigt praktisk förändring av omvärlden genom att vi bearbetar dem, spänningarna, men ifall vi håller oss fast vid relationer, och snackar och snackr om hur det ska vara och så vidare i en psykoanalys, det är bara en ny ego-form som vi då bygger upp, ifall vi känner rädsla för att åka buss tillsammans med andra, alltså starka spänningar, så att hjärtat bultar, panik nästan, men tar vi en valium då så lugnar vi ner oss eller tar vi ett glas alkohol, samma effekt, spänningen löser upp sig, vi blir av med spänningen fast istället känner vi oss alienerade som Marcuse sa, vi måste försöka finna rot-orsaken till spänningen, till paniken, för då är vi sanna emot oss själv, och då kan vi också bli sanna i oss själva, börja kontroller oss, Reich menade att spänningarna var viktigare än attityderna, men jag ska dra in ännu en sak,,vi har den relativa kroppen som är dialektisk och dess vara kallas för kundalini-kraften, men vi har också i oss ett absolut vara, som det är möjligt att väcka upp, och det varat är ett Guds-vara, ungefär som det abraham Maslow kallade maximalupplevelsen och som han säger är all religions ursprung, fast vi kan kalla det för extas...

Användarvisningsbild
nytt namn
Inlägg: 782
Blev medlem: 23 okt 2009 06:42

Re: varför religion?

Inläggav nytt namn » 23 jan 2010 17:29

haralddavidsson skrev:vi har den relativa kroppen som är dialektisk och dess vara kallas för kundalini-kraften, men vi har också i oss ett absolut vara, som det är möjligt att väcka upp, och det varat är ett Guds-vara, ungefär som det abraham Maslow kallade maximalupplevelsen och som han säger är all religions ursprung, fast vi kan kalla det för extas...
4 minuter Wilber: Body, Mind and Spirit. Gross, Subtle and Causal http://diydharma.org/gross-subtle-and-causal-bodies-and-how-they-correlate-levels-complexity-ken-wilber-0

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 23 jan 2010 17:48

Nej, en relation är inte något "teoretiskt", tvärtom är det något teoretiskt först i andra hand. Det är en konkret materiell objektivitet (du diktar inte ihop det faktum att du och din granne står och tittar på varandra - men bestämningen som just sådan är bara en av många möjliga). Teorin är också praktik. Att klumpa ihop Heidegger med en ego-psykolog som Anna Freud låter sig inte göras utan vidare.

Vet inte ens vad du menar med att vi inte skulle alltid-redan stå i relation till omvärlden. För i nästa stund säger du ju just att du menar "spänningar mellan en själv och omvärlden". Det handlar inte om att "hålla fast vid" relationer (som nåt slags separationsångest) utan om att analysera på vilka sätt produktionsordningen bestämmer alla våra sätt att interagera med omvärlden (det vill säga våra relationer). Det finns en oöverbrygglig klyfta mellan Reich och Marcuse å ena sidan, och Fromm och Anna Freud å den andra, och det är just precis skillnaden mellan du och jag här - "ska individerna underordnas strukturen eller skall strukturen underordnas individerna?" Det senare är Reichs och Marcuses ståndpunkt, det förra är Anna Freuds och Fromms. Spänningarna måste sökas i våra relationer till omvärlden, inte i vår psykologi. I samhället, inte i individen. Annars kommer du helt enkelt aldrig förmå upprätta någon praktik som inte är kontraproduktiv och reaktionär.

Får du panikångest på bussen så beror det inte på dig som person, utan på den högst besynnerliga situationen. Här gäller det att klarlägga vari problemet består. Till att börja med måste vi se till den sociala dialektiken, och de uppförandekoder som den härbärgerar, reifikationen osv. Kort och gott: hur bytesvaran (eller produktionsordningen), och dess logik, genomsyrar och bestämmer våra relationer till vår omvärld. Vi ska inte söka orsaken i individens "felaktiga" attityd till fenomenet, utan vi ska söka det i den sociala praktiken. Så jag instämmer med Reich, spänningarna är viktigare än attityderna, och också med Marcuse, det är rot-orsaken vi måste greppa. Att hålla på med new-age-flum och religion är just borgerliga lösningar - att modulera individens attityd och inställning till fenomenet, inte att göra något åt dess orsak.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
nytt namn
Inlägg: 782
Blev medlem: 23 okt 2009 06:42

Inläggav nytt namn » 23 jan 2010 18:06

trams trams trams

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 24 jan 2010 02:13

nytt namn skrev:trams trams trams


Jaha. Exakt vad i mitt resonemang är det du vill invända emot? Eller var din avsikt bara att uttrycka din impotens?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

varför religion?

Inläggav Harald Davidsson » 24 jan 2010 03:16

Avantgardet skriver
Nej, en relation är inte något "teoretiskt", tvärtom är det något teoretiskt först i andra hand. Det är en konkret materiell objektivitet (du diktar inte ihop det faktum att du och din granne står och tittar på varandra - men bestämningen som just sådan är bara en av många möjliga). Teorin är också praktik. Att klumpa ihop Heidegger med en ego-psykolog som Anna Freud låter sig inte göras utan vidare.

Vet inte ens vad du menar med att vi inte skulle alltid-redan stå i relation till omvärlden. För i nästa stund säger du ju just att du menar "spänningar mellan en själv och omvärlden". Det handlar inte om att "hålla fast vid" relationer (som nåt slags separationsångest) utan om att analysera på vilka sätt produktionsordningen bestämmer alla våra sätt att interagera med omvärlden (det vill säga våra relationer). Det finns en oöverbrygglig klyfta mellan Reich och Marcuse å ena sidan, och Fromm och Anna Freud å den andra, och det är just precis skillnaden mellan du och jag här - "ska individerna underordnas strukturen eller skall strukturen underordnas individerna?" Det senare är Reichs och Marcuses ståndpunkt, det förra är Anna Freuds och Fromms. Spänningarna måste sökas i våra relationer till omvärlden, inte i vår psykologi. I samhället, inte i individen. Annars kommer du helt enkelt aldrig förmå upprätta någon praktik som inte är kontraproduktiv och reaktionär.

Får du panikångest på bussen så beror det inte på dig som person, utan på den högst besynnerliga situationen. Här gäller det att klarlägga vari problemet består. Till att börja med måste vi se till den sociala dialektiken, och de uppförandekoder som den härbärgerar, reifikationen osv. Kort och gott: hur bytesvaran (eller produktionsordningen), och dess logik, genomsyrar och bestämmer våra relationer till vår omvärld. Vi ska inte söka orsaken i individens "felaktiga" attityd till fenomenet, utan vi ska söka det i den sociala praktiken. Så jag instämmer med Reich, spänningarna är viktigare än attityderna, och också med Marcuse, det är rot-orsaken vi måste greppa. Att hålla på med new-age-flum och religion är just borgerliga lösningar - att modulera individens attityd och inställning till fenomenet, inte att göra något åt dess orsak.

Harald svarar
Exemplet med den så kallade buss-fobin, jag minns inte exakt vad jag sa till mina patienter som hade sådana problem, jag var så ung, så de trodde väl kanske inte på mig, trodde att jag spelade bara bakom masken, att jag hade läst några böcker om buss-fobier och bara refererade den kunskapen i ANDRA HAND, jag tror jag sa att åk inte buss, men samtidigt gick jag i läroanalys och hade den stora förmånen att få gå i vara-terapi, alltså det folk normalt konfronteras med hos en psykolog är ego-terapi, men för fobier till och med beteende-terapi, fast jag gick i vara analys och det vet inte folk vad det är, för få människor på jorden vet skillnaden mellan vara och veta, alltså vara-terapi menas att analytikern ger kärlek till patienten,  och då åker spänningarna ut ur kroppen på patienten och in i analytikerns kropp, han dricker alltså giftet som Shiva, och ide`n här är ifall alla spänningar kommer ut ur kroppen, samma ide har dom som mediterar, då blir den dialektiska kroppen upplöst fast  ingen vet riktigt vad som händer då, men andligt kallar dom det för oneness, så det finns en beprövad väg ut ur helvetet, men buss-fobin är ett socialt problem, ja, jag håller med dig, alla problem är egentligen sociala, psykologiska problem är pseudo-problem, det sa också Ronald David Laing, att de schisofrena beskrivs som schizofrena därför att de har gjorts så av omgivningen, alltså om spänningarna kommer ut ur kroppen, det är en fantastisk befrielse, och då upptäcker vi att spänningarna är det samma som DET SOCIALA, alltså samhället, den tvångströja samhället har dragit ner över huvudet på oss, och då upplever vi att endast kärlek är det riktiga sociala beteendet, allting annat är manipulation, vi måste som första handling ifall vi vill ändra världen ta ut spänningarna, men vi har inte de Shiva-terapeuter som behövs, idag tror jag inte det finns en enda terapeut i väst som kan ta ut sin patients spänningar, därför säger jag att förälskelsen är den bästa relationen vi kan ha till omvärlden, men ifall vi löser upp det sociala kommer omedelbart de kriminella att träda in på arenan och förstöra experimentet som de gjorde med kommunismen, för när det gäller samhällets utformning, det handlar om olika gruppers intressen som pressar emot varandra, och att tjäna pengar, materialism är det stora intresset idag i världen, därför utformas samhället mer och mer till ett affärs-samhälle utan djuapre värden, ett värde-löst samhälle...


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster