varför religion?

[Justin Case]

Jag tror på jämförelsen mellan musik och mat. Det finns människor som ogillar McDonalds för deras "våldtäkt på planeten", men som ändå älskar hamburgare eftersom de helt enkelt smakar gott! Där kan du knappast förklara upplevelsen med vad upplevaren associerar det upplevda med för moral. På liknande sätt tror jag att det är med mycket musik. En vegan som anser att det är fel att utnyttja skinnprodukter kan vara ohjälpligt förtjust i harpmusik trots vetskapen om att harpans strängar är gjorda av djursenor. En heterosexuell man kan älska Tjajkovskij trots att Tjajkovskij var bög. Och så vidare.

På liknande sätt behöver inte en kärlek till Stravinskijs musik betyda att man vill signalera/ha den status som kanske är förknippad med musiken i fråga.

[Avantgardet]

Jag tror på jämförelsen mellan musik och mat. Det finns människor som ogillar McDonalds för deras "våldtäkt på planeten", men som ändå älskar hamburgare eftersom de helt enkelt smakar gott! Där kan du knappast förklara upplevelsen med vad upplevaren associerar det upplevda med för moral. På liknande sätt tror jag att det är med mycket musik. En vegan som anser att det är fel att utnyttja skinnprodukter kan vara ohjälpligt förtjust i harpmusik trots vetskapen om att harpans strängar är gjorda av djursenor. En heterosexuell man kan älska Tjajkovskij trots att Tjajkovskij var bög. Och så vidare.

På liknande sätt behöver inte en kärlek till Stravinskijs musik betyda att man vill signalera/ha den status som kanske är förknippad med musiken i fråga.

Jomen jag skulle överhuvudtaget aldrig inbilla mig att det fanns någon sådan enkel kausalitet mellan dem. Det är så otroligt många faktorer som spelar in, ja i själva verket substratet av ett helt liv i förhållande till varje enskild sak eller sensation du stöter på. Den reduktion du gör är ju bara löjlig, och en halmdocka. Självfallet fungerar det inte på det sätt du säger, men nåt sånt skulle jag aldrig heller påstå.

Stravinskij tycker du om av en rad olika orsaker, de flesta säkert inte ens möjliga att artikulera. Men ditt förhållande till honom beror också på vilka nya erfarenheter du kommer göra framöver, och då kanske omvärderar honom, lyssnat dig less på honom eller något annat. En massa faktorer spelar in, inte bara en utan tusentals, oräkneliga. Vilket inte gör musik till något subjektivt, lika lite som moral är det. Och konst kan avfärdas på goda grunder. Jag avfärdar i synnerhet konstnären, men inte den människa som sysslar med konst och inte heller nödvändigtvis det han producerar. Det är en viss kapitalistisk arbetsdelning, förtingligande, och varufetichism, som är föremålet för mitt ogillande, och detta just för att jag älskar konsten.

[Justin Case]

Jomen jag skulle överhuvudtaget aldrig inbilla mig att det fanns någon sådan enkel kausalitet mellan dem. Det är så otroligt många faktorer som spelar in, ja i själva verket substratet av ett helt liv i förhållande till varje enskild sak eller sensation du stöter på. Den reduktion du gör är ju bara löjlig, och en halmdocka. Självfallet fungerar det inte på det sätt du säger, men nåt sånt skulle jag aldrig heller påstå.

Ledsen för den oavsiktliga halmdockan, jag trodde verkligen ett tag att du menade att den som gillar att lyssna på Stravinskij måste vara en snobb eller något liknande.

Jag avfärdar i synnerhet konstnären, men inte den människa som sysslar med konst och inte heller nödvändigtvis det han producerar. Det är en viss kapitalistisk arbetsdelning, förtingligande, och varufetichism, som är föremålet för mitt ogillande, och detta just för att jag älskar konsten.

Menar du att du ogillar att de kreatörer, som skapar konst för att de älskar det, blir fördomsfullt placerade i facket "konstnärer" (som om deras pengatjäningsmetod definierade dem som människor) för att passa in i "det kapitalistiska systemet"? Säg då inte att du avfärdar konstnärer, för konstnärerna gör kanske rätt i att bara anpassa sig till systemet tills vidare och överlåta det politiska samhällsförändrandet åt sådana som dig?

Sedan tror jag inte att moroten att tjäna pengar behöver vara enbart negativ för konsten. Även längtan efter ekonomisk framgång (och längtan efter berömmelse, som metod för att nå ekonomisk framgång) kan få en konstnär att skapa stor konst. I själva verket kan berömmelsen och flärden som omger en stort uppmärksammad konstnär - detta gäller kanske mest musikartister - vara en del av själva upplevelsen för publiken: publiken vill ha en stor idol, en hjälte, att beundra, dyrka och skrika sig hesa för. Detta ger en upplevelse som ingår i konsten i fråga, och det kanske behövs en jättescen, tv-kameror, glitter och glamour för att skapa den upplevelse som viss konst (artisteri+musik) går ut på att ge publiken. Det går inte att få den upplevelsen lika starkt om framträdandena äger rum på en undanskymd liten krog där publiken består av ett dussin skrålande åhörare som knappt tycks lägga märke till artisten. Värdet med konst avgörs av upplevelserna hos publiken, och glamouren och idolstatusen hos konstnären kan i vissa konstformer vara en viktig del av dessa upplevelser. Där tycker jag att konstnären som proffs har sin plats. Det är en konst att bli värdsberömd. En konst i sig, och ofta säkert en viktig ingrediens i den sammantagna upplevelse som artistens konst i fråga går ut på att ge publiken.

(Dock tror jag att den "djupare" konsten behövs också. Den gör underverk i det fåtal människor som öppnar sig för den. Jag ser förresten inte varför det av natur skulle måsta vara bara ett litet fåtal som öppnar sig för den djupare konsten. Det kanske kan förändras?)

[Harald Davidsson]

Avantgardet skriver

Fast poängen med Heideggers senare filosofi är att vi upplever genom språket. Språket är inte bara ett verktyg, det är "varats hus". Språket världar världen för oss.

Jag vet inte vad du menar med att Hegel inte kunde förklara syntesen. Det får du lov att utveckla. Sen tycker jag det är rätt stor skillnad på Platons dialektik och Hegels. Hegel beskriver tankens rörelselagar, och rörelsen har förvisso alltid varit det "naturliga", men att påstå att dialektiken därmed varit den "normala filosofin genom årtusendena" tycker jag är rakt av fel. I själva verket är det stört omöjligt att greppa dialektiken utan att sätta sig in i den. Man måste "erfara" den. På samma sätt som man måste "erfara" en dekonstruktion för att förstå vad det handlar om.

Hegel talar inte om någon enkel syntes mellan förtryckare och förtryck, utan ett upphävande (aufhebung), vilket kommer till stånd genom att vad relationen i sig själv ger upphov till. Den borgerliga revolutionen omdanade förhållandena mellan adeln och dem själva. Frihet var vunnet för många fler än tidigare. Det var inte genom kärlek.

Heideggers fundamentalontologiska vara ("är") bestäms inte av tiden. För Heidegger är dasein, till-varon, väsentligen tidslighet. Inte subjektet, men dasein, där- eller till-varon. Den senare Heidegger ser nog mer varat självt som tidslighet, eller som det här ereignis. Behöver stoppa nån tid för det.

Ja, jag kan svara på vad begreppet "är" är: det är vad du hela tiden förutsätter. Men det är ju inget predikat. Inget tillkommer om vi säger att något existerar. Existens är en förutsättning. Heideggers "genialitet" med fundamentalontologin består just i att han ställer sig frågan vad "är" är. Existens alltså. Men Heidegger är inte existentialist. Han är hermeneutiker/fundamentalontolog/destruktör. Han talar om existentialer, inte om det existentiella. Sartre däremot, i sin felläsning av Heidegger. Skillnaden där ligger i att Heidegger säger att "existensen är essensen", medan Sartre säger att "existensen föregår essensen" (och om den föregår så är de skilda saker).

Intelligens tror jag inte på. Tror bara vi är, i handling och tanke, artikulationen av det vi har tillgängligt (mentalt och fysiskt). Tycker annars du har intressanta tankar, men jag ger inte mycket för vare sig Bartok eller Stravinskij. Bartok var på väg åt rätt håll, men behöll likväl "konst"-statusen i det han höll på med. Konstarterna är olika sätt att interagera med sin omgivning (eller umgås med den), inte något som skall förtingligas och säljas på en marknad.


Harald svarar

Dina texter är väldigt täta, de behöver flera dagars assimilering, Heidegger t.ex. tar år att förstå och Hegel, han skriver som om språket i sig själv är något upphöjt, nästan heligt, det är väl att ta i, men på något sätt försöker han använda orden som siffror för en matematisk logik, språket är ju som en skurtrasa, helt nerskitat, och vad kan vi göra, hur många begrepp har inte blivit i det närmsta oanvändbara, t.ex.  Gud, själen, anden osv..de har förlorat sin bestämmelse och får vandra omkring i våra tankar för-främligade för sig själva, Gud är väl det mest misshandlade ordet någonsin, och kanske är det vår misshandling av hans namn som gör honom avvaktande, att språket är varats hus, det är ju ett löjligt påstånde, det är inte mycket att hänga i julgranen, ett halmstrå i det sociala mörkret, för när någon skriker som Hitler, då är det skriket vi följer inte språket, språket används som ett slags tidsfördriv eller för att hålla produktions-faktorerna på rätt plats, -jag är tillbaka efter 2 dagar uppe i bergen med min Mahindra jeep, naturligtvis ensam, men dock i sällskap av Roger Water och hans inspelning i Berlin av THE WALL som jag hör på min CD-player, men jag lyssnar ej konsentrerat, jag känner mig nära himlen fast det är inte mer än mellan 2000 och 3000 meter högt där jag sitter i bilen mitt på natten och med de gamla bergen omkring mig, fast här är jag nästan tillbaka till Big  Bang, som ju bara är en föreställning precis som allting annat bara är föreställningar, religösa, mytologiska, konstnärliga, vetenskapliga,sociologiska, allt är  föreställningar, och det är allt vi har dessa föreställningar, men min föreställningar HÅLLER för mig, jag behöver inte den ANDRE för att bekräfta vad jag vet och vem jag är och jag behöver ingen kvinna som säger till mig att hon älskar mig, skönheten i naturen är min kvinna, alltså Bela Bartok, jag har ej hört honom här de senaste 17 åren, men då jag spelade honom var det andra stråkkvartetten tror jag, det var en slags anti-musik, det var nästan plågsamt förstå spelningen, hur han  plocka med fioloerna, knäppte och gned, men efter 3 eller fyra spelningar börja något nytt komma fram,. och det kändes skönt och njutbart, och sen blev kvartetterna bara bättre och bättre, det är bara Platon som skrivigt läsvärt om SKÖNHET och om skapandet, fast jag gillade stravinski då jag läste hans tunna bok poetik, tror jag den hette samtidigt som jag läste Kadinskys om det andliga i konsten, men jag spelade ABBAS största hits för några veckor sedan då jag stack iväg i jeepen, jag gillade aldrig ABBA  på den tiden jag var i Sverige, men dom är bra, samtidgt spelade jag Elvis, fast varje gång jag spelar Verdis dödsmässa och trumpeterna dyker upp för solo reser sig håren på armarna, har du testat det, men annars tycker jag Mozarts dödsmässa är den bästa musik som någonsin gjorts, och jag har nog lyssnat flera tusen gånger på den.Ifall du är bra blir du utfrusen, ifall du är mycket bra blir du mycket utfrusen, men denna utfrysning skapar ibland stor konst, men av målare är det bara picasso som blivit erkänd tidigt, de vanliga är att de måste dö först innan konstnären beaktas på allvar, Jackson Pollock, Kadinsky Asker Jorn och Edvard Munch är de bästa konstnärerna på 1900-talet, men Asker Jorn var starkt påverkad av Munch, precis som Gunnar Ekelöf ibland är en liten Elliot och i början var en liten Fröding, även om Ekelöf är den bästa svenska poeten skapade han mycket i sina senare diktsamlingar från Elliots symbolik, precis som de unga svenska poeterna använde Paul Celans symboler som bakgrund för deras egen poesi, men Jacksom Pollock var en helt självständig målare och jag håller honom som nummer 1.

[Avantgardet]

Stravinskijs "Poetik" är en riktigt intressant liten föreläsningsserie). Kandinskys "Om det andliga i konsten" kan jag inte riktigt tillgodogöra mig på samma sätt. Är allt för grön när det gäller de plastiska konsterna, men jag tycker det är kul hur han modernistiskt försöker systematisera känslolivet, även om jag tycker han förenklar alldeles för mycket (en färg för mig har inget i sig bestämt värde, utan det beror på alla relationer som ett partikulärt står i förhållande till). Pollock hade lite av rätt idé också. Även Satie med sin "möbelmusik" gick i rätt riktning. Konsten måste upplösas i vardagen, inte skäras av som en särskild verksamhet, utan inlemmas med våra vardagliga bestyr. Separationen mellan konstnär och publik bör suddas ut. Konstnären bör kliva ned från piedistalen och inte göra större anspråk än den som fixar middagen. Lika trivial som husmanskost bör hans konst vara, utan att det för den skull behöver betyda att den är trivial till sitt innehåll (och även ett ordentligt tillagat mål med husmanskost kan vara stor konst). Den artificiella relationen till konsten är en boja om dess ankel. För att ge den liv måste den man först ha ihjäl den, paradoxalt nog. Jag tycker långt bättre om vilket djävla bluesjam som helst än om alla dessa stora figurer i historien. Jag njuter långt mer av ett barns oförskämda hanterande av ett instrument än jag gör av de stora andarnas odödliga mästerverk. Sån är jag. Jag vill ha mitt liv levande, inte stilistiskt fruset i prydliga små isboxar.

Språket är "varats hus" i den mening att det är poetiskt (skapande), det "världar världen", det öppnar upp möjligheter för oss. Hitler hade inte kunnat gasta som han gjorde om inte den möjligheten redan låg i det språk som han använde. Det är inte ett verktyg, det är vad vi lever i (som du själv säger när du hävdar att vi bara har våra föreställningar). Lika lite är teknik blott verktyg, det är något som öppnar upp världen för oss. Detsamma gäller konsten. Skippar man antropocentrismen, och det metafysiska subjektet, så förmår man se denna aspekt av dem (om man alltså ser dem utifrån dem själva istället för utifrån den högmodiga människan som tror sig vara i kontroll av allting). Och det är vad Heidegger försöker göra när han tänker varat utifrån varat självt.

[Harald Davidsson]

avantgardet skriver

Stravinskijs "Poetik" är en riktigt intressant liten föreläsningsserie). Kandinskys "Om det andliga i konsten" kan jag inte riktigt tillgodogöra mig på samma sätt. Är allt för grön när det gäller de plastiska konsterna, men jag tycker det är kul hur han modernistiskt försöker systematisera känslolivet, även om jag tycker han förenklar alldeles för mycket (en färg för mig har inget i sig bestämt värde, utan det beror på alla relationer som ett partikulärt står i förhållande till). Pollock hade lite av rätt idé också. Även Satie med sin "möbelmusik" gick i rätt riktning. Konsten måste upplösas i vardagen, inte skäras av som en särskild verksamhet, utan inlemmas med våra vardagliga bestyr. Separationen mellan konstnär och publik bör suddas ut. Konstnären bör kliva ned från piedistalen och inte göra större anspråk än den som fixar middagen. Lika trivial som husmanskost bör hans konst vara, utan att det för den skull behöver betyda att den är trivial till sitt innehåll (och även ett ordentligt tillagat mål med husmanskost kan vara stor konst). Den artificiella relationen till konsten är en boja om dess ankel. För att ge den liv måste den man först ha ihjäl den, paradoxalt nog. Jag tycker långt bättre om vilket djävla bluesjam som helst än om alla dessa stora figurer i historien. Jag njuter långt mer av ett barns oförskämda hanterande av ett instrument än jag gör av de stora andarnas odödliga mästerverk. Sån är jag. Jag vill ha mitt liv levande, inte stilistiskt fruset i prydliga små isboxar.

Språket är "varats hus" i den mening att det är poetiskt (skapande), det "världar världen", det öppnar upp möjligheter för oss. Hitler hade inte kunnat gasta som han gjorde om inte den möjligheten redan låg i det språk som han använde. Det är inte ett verktyg, det är vad vi lever i (som du själv säger när du hävdar att vi bara har våra föreställningar). Lika lite är teknik blott verktyg, det är något som öppnar upp världen för oss. Detsamma gäller konsten. Skippar man antropocentrismen, och det metafysiska subjektet, så förmår man se denna aspekt av dem (om man alltså ser dem utifrån dem själva istället för utifrån den högmodiga människan som tror sig vara i kontroll av allting). Och det är vad Heidegger försöker göra när han tänker varat utifrån varat självt.


Harald svarar

Det du skriver ...Språket är "varats hus" ,,som Heidegger säger, idag  är hans bild den rådande föreställningen, ja, även i Japan, så gick det alltså för världen, den köpte den bilden, och även på kontoren där dom utformar nya bil-modeller, så tror dom på att språket är varats hus, så Heidegger är viktig, men ingen stor filosof. och nu tror varenda liten tänkare att det handlar om att definiera det ena eller det andra, att det är så värt medvetande utvecklas, men vad Heidegger gjort med sin bild är att FÖRTÄNGA VARAT, men det tror du inte på, jag vet ej hur jag ska förmedla de negativa konsekvenserna av  Heideggers begrepp, att Heidegger gör språket till Gud, för varats hus är Himlen och du vet att allting roterar, rör sig, så himlen finns åt alla håll, och vad som finns i himlen, ingen vet riktigt, och i Altamira i några grottor i Pyreneerna  för mer än 12 000 år sedan, vi kan se det på målningarna, var konstnären Guds förmedlare, budbärare, och bilden, SYMBOLEN, var kontakten mellan Gud och människan, och sedan kom prästerna, magikerna, manipulatörerna och tog över budbärar rollen och då försvann bilden och språket kom då  in i människans värld, men det var en degenerering, språket är till för lögnarna, bilden bygger på det optiska, barnet som föds är optiskt observerande det första året, grunden för vår personlighet är optisk och symbolisk, och prästerna, dessa äckliga varelser, sa mycket manipulativt...ni ska ej göra en B I L D av Gud, och på det sättet dödade dom konstnärerna, som förföljdes av prästerna...men faktiskt var konstnären och konsten en direkt social företeelse utan...förhöjning..men prästerna har skapt den isolerade konstnären, de flesta konstnärer är vänliga, mjuka och förlåtande, alltså kärleksfulla människor, de har inget behov av att sitta på andra.

[Avantgardet]

Jag tror, som Slavoj Zizek säger, att språket torterar människorna, och det gäller att tortera språket till att tala sanning. Det är inte så att Heidegger har fel, men hans svar är inte fullständiga. Jag tror inte att språket "kom in i" människans värld, jag tror inte det nånsin funnits en Människa eller Mänsklighet utan språket. Lika lite som det nånsin funnits en människa utan teknik, en hund utan svansviftningar eller en myra utan myrstack. Ja jag tror också att konsten har en socialt fostrande funktion, och i synnerhet gäller detta för den improviserade musiken. Där är allt bidragande utom det ego som med våld försöker sig tvinga på musiken. Det är lyssnandets konst, inte spelandets, och tyvärr raka motsatsen till mycket av det som vanligen räknas som "musik".

Var och hälsade på min brorsdotter nyligen, och till och med hon som är två och ett halvt år förstod musikalisk kommunikation, och vi spelade tillsammans och gjorde ljud med allt vi kom över (ölburkar, talriksunderlägg, bestick, händer osv.). Och inte bara som barn vanligtvis gör, när folk sätter ett instrument i händerna på dem och sen går därifrån för att slippa "oljudet", öste ur sig allt i ett rent tumult, utan lyssnande och kommunicerande med mig. Växelvis, härmandes vissa fraser och föregripandes andra. Och hon begrep det långt bättre än vad 95% av dagens vuxna gör. Det är fascinerande.

[Harald Davidsson]

Avantgardet skriver

Jag tror, som Slavoj Zizek säger, att språket torterar människorna, och det gäller att tortera språket till att tala sanning. Det är inte så att Heidegger har fel, men hans svar är inte fullständiga. Jag tror inte att språket "kom in i" människans värld, jag tror inte det nånsin funnits en Människa eller Mänsklighet utan språket. Lika lite som det nånsin funnits en människa utan teknik, en hund utan svansviftningar eller en myra utan myrstack. Ja jag tror också att konsten har en socialt fostrande funktion, och i synnerhet gäller detta för den improviserade musiken. Där är allt bidragande utom det ego som med våld försöker sig tvinga på musiken. Det är lyssnandets konst, inte spelandets, och tyvärr raka motsatsen till mycket av det som vanligen räknas som "musik".

Var och hälsade på min brorsdotter nyligen, och till och med hon som är två och ett halvt år förstod musikalisk kommunikation, och vi spelade tillsammans och gjorde ljud med allt vi kom över (ölburkar, talriksunderlägg, bestick, händer osv.). Och inte bara som barn vanligtvis gör, när folk sätter ett instrument i händerna på dem och sen går därifrån för att slippa "oljudet", öste ur sig allt i ett rent tumult, utan lyssnande och kommunicerande med mig. Växelvis, härmandes vissa fraser och föregripandes andra. Och hon begrep det långt bättre än vad 95% av dagens vuxna gör. Det är fascinerande.


Harald svarar

Jag kunde inte titta och lyssna samtidigt, det var väl först i Indien som jag började integrera dessa båda funktioner, att titta och lyssna var för mig två helt skilda världar, att titta var MIN VÄRLD, genom ögonen kände jag någonting som var mycket större än det jag kunde se, ibland blev det så stort att jag tog bort blicken från det jag såg, men det jag hörde var inte min värld, jag kände alltid ett trots emot det jag hörde, ifall det inte var porlandet från en bäck eller vindsuset i björkarna, men musiken kunde jag ta in, jag kunde faktiskt ändra hela min situation genom ett spela en låt, t.ex. Saties pianomusik som kändes som en njutbar promenad ut i rymden, men jag har aldrig medvetet försökt undersöka musiken alltför djupt, därför jag är inte säker på att den är lika viktig som bilden, men musiken har direkt inträde till själen, Bo Widerbergs vackra film Elvira Madigan hade ej fungerat utan Mozars musik, Och Kjell Gredes, Hugo och Josefin, där Malers musik får bilderna att lyfta i  vissa sekvenser..Men öronen är underordnade ögonen som är kronan på skapelsen

[Harald Davidsson]

Gud finns, det vet jag, men han är väldigt dold, han är därför svår att finna,,  och det är naturligt att människan i ett sådant läge inte vill hyckla, utan förkastar Gud och lever ett socialt liv utan någon levande föreställning om Guds existens. Och att prästerna inte lever som de lär, men varit de största hycklarna, gör inte saken bättre. Fast jag vill säga, att hinduismen, som är en salig blandning av mytologi, filosofi, religion, vetenskap, sociologi, psykologi och andlighet är överlägsen all annan föreställningsvärld om Guds existens som någonsin existerat, om vi undantar den gammel-egyptiska förställningsvärlden om Guds existens, men som är mycket snårig begreppsmässigt, fast på visst sätt utkristaliserad i Hermes trismigistos lära om Gud, som till viss del kan läsas i Rosenkorsets filosofi, jag har försökt funnit en gemensam nämnare för Hinduismen och den gammel-egytiska Guds-läran, men begreppen är så olika att det är en mycket svår uppgift, Hinduismen säger att kroppen består av 7 olika centrum, med ett eget medvetande i varje centrum och ett vara som snurrar som en elektron runt detta centrum, det lägsta centrumet eller chakrat i kroppen är Muladara och det högsta är håret som fungerar som antenner för all form av information, alltså den övre delan av huvudet, dessa centrums existens kan jag själv  känna tydligt varje dag, de utgör essensen av människans uppenbarelse i universum, och andlighet menas att kunna ta sig uppför dessa centrum, men det finns ytterligare 5 centrum, alltså totalt 12 vilket betyder ett varv för jorden runt solen, alltså ett år eller 12 månader, ...och det  åttonde centrumet är Shiva......det nionde centrumet är Brahma.....det tionde centrumet är Vishnu...och det elfte centrumet är Saguna Brahman...och det tolfte centrumet är Nirguna Brahman...meningen med varje människas födelse är att försöka ta sig upp till Nirguna Brahman, det är vad allting handlar om, men idag verkar väst-världen sitta fast i Martin Heideggers iden om att språket är varats hus, manipulerad av den amerikanska kapitalistiska pseudo-värde filosofin att vinna eller försvinna, förlorarna som utgörs av kanske  nittionio procent av mänskligheten får hålla till godo med anti-depressiva medel, men öst är inte bättre, snarare mycket mera dolt djävulskt, för där har den naturliga Guds-kontakten förvandlats till en konstgjord svart-magisk kontakt genom använding av Mantra, som därmed skapat en mantra-vibrerande falsk Guds-värld helt manipulerad av Brahmins präster.och som i botten handlar om att stimulera sexualiteten genom mantra ritualer och helig aska, från döda kroppars skelett som fungerar som trådlös förbindelse mellan ritualen och dess mottagare.

[nytt namn]

Gud finns, det vet jag, men han är väldigt dold, han är därför svår att finna,,  och det är naturligt att människan i ett sådant läge inte vill hyckla, utan förkastar Gud och lever ett socialt liv utan någon levande föreställning om Guds existens. Och att prästerna inte lever som de lär, men varit de största hycklarna, gör inte saken bättre. Fast jag vill säga, att hinduismen, som är en salig blandning av mytologi, filosofi, religion, vetenskap, sociologi, psykologi och andlighet är överlägsen all annan föreställningsvärld om Guds existens som någonsin existerat, om vi undantar den gammel-egyptiska förställningsvärlden om Guds existens, men som är mycket snårig begreppsmässigt, fast på visst sätt utkristaliserad i Hermes trismigistos lära om Gud, som till viss del kan läsas i Rosenkorsets filosofi, jag har försökt funnit en gemensam nämnare för Hinduismen och den gammel-egytiska Guds-läran, men begreppen är så olika att det är en mycket svår uppgift, Hinduismen säger att kroppen består av 7 olika centrum, med ett eget medvetande i varje centrum och ett vara som snurrar som en elektron runt detta centrum, det lägsta centrumet eller chakrat i kroppen är Muladara och det högsta är håret som fungerar som antenner för all form av information, alltså den övre delan av huvudet, dessa centrums existens kan jag själv  känna tydligt varje dag, de utgör essensen av människans uppenbarelse i universum, och andlighet menas att kunna ta sig uppför dessa centrum, men det finns ytterligare 5 centrum, alltså totalt 12 vilket betyder ett varv för jorden runt solen, alltså ett år eller 12 månader, ...och det  åttonde centrumet är Shiva......det nionde centrumet är Brahma.....det tionde centrumet är Vishnu...och det elfte centrumet är Saguna Brahman...och det tolfte centrumet är Nirguna Brahman...meningen med varje människas födelse är att försöka ta sig upp till Nirguna Brahman, det är vad allting handlar om, men idag verkar väst-världen sitta fast i Martin Heideggers iden om att språket är varats hus, manipulerad av den amerikanska kapitalistiska pseudo-värde filosofin att vinna eller försvinna, förlorarna som utgörs av kanske  nittionio procent av mänskligheten får hålla till godo med anti-depressiva medel, men öst är inte bättre, snarare mycket mera dolt djävulskt, för där har den naturliga Guds-kontakten förvandlats till en konstgjord svart-magisk kontakt genom använding av Mantra, som därmed skapat en mantra-vibrerande falsk Guds-värld helt manipulerad av Brahmins präster.och som i botten handlar om att stimulera sexualiteten genom mantra ritualer och helig aska, från döda kroppars skelett som fungerar som trädlös förbindelse mellan ritualen och dess mottagare.

!

[Harald Davidsson]

Hur många dagar ska gå innan ett nytt namn blir gammalt, du vet, Dylans låt...how many times must a...

[Skogsälvan]

Vilken är din favoritlåt av Dylan, Harald?

[Harald Davidsson]

I believe in you, från Slow train coming, och Mr Tambourine man, som jag upplever som Dylans version av Gud,...... faktiskt, jag tror inte jag hade överlevt utan Dylan,

[Skogsälvan]

Ah! Ja, de tycker jag om också och skulle för övrigt ha svårt att välja en favoritlåt av Dylan, han har ju gjort så mycket bra.

[Harald Davidsson]

Rolf Wikströms tonsättningar av Filipstads Ferlin är fina och hans en stad ovan molnen och jag vill ge dig min morgon, av Fred Åkerström