framtidens Mansroll?

[* KYREUS *]

Feminismen är på goda grunder mycket i ropet. Men eftersom allt mänskligt mår väl av balans, borde också frågan om mansrollen komma i fokus.

Frågan för dagen: vilken mansroll, vilka maskulina kvaliteter, anser du bär ini framtiden?

*rättvise-törstande*Kadmos

[PopJimmy]

Jag förstår inte riktigt varför vi bör ha en "mansroll"

[* KYREUS *]

Därför att vi är män, är mitt svar på din fråga. Jag är man i alla fall, är du?
*Kadmos

[meanman]

Trots framtida möjliga mutationer, spontana eller gentekniska, och trots påträngande socialpolitiska äventyrligheter, hoppas jag på en individualisering av varje människa, hellre än att placera man och kvinna i formgivna roller...

[Johan Ågren]

Så länge det inte går att komma ifrån att vi utifrån en driftmässig grund attraheras av attribut som kan kallas manliga respektive kvinnliga så tycker jag det är olyckligt att utgå från en strategi som inte innefattar detta. Lika viktigt som det är att lösa upp vissa - dåliga - stereotyper är det att också bejaka det som vi är. Jag tror inte på att hämma driftmässigt givna roller till förmån för en modern människosyn. Jag tror att vi har ungefär lika mycket att bejaka som vi har att lösa upp. Jag tror inte att vi är tomma behållare när vi föds, med endast viss utseendemässig variation.

Jag tror att män och kvinnor har en naturlig dominans på olika områden som enbart kan göras jämlikt genom kvotering. Är det rätt att göra så?

Johan

[A friend of ours]

Hur du får det där att gå ihop med din postmodernistiska hållning begriper inte jag, Johan. Eller så gör du bara ett ogrundat antagande - att de roller, eller attribut till roller, som vi har idag skulle vara grundade på några nedärvda gener. Det är ju givetvis kulturen som svarar för de nuvarande könsrollerna. Dessutom borde nog yrken och de moderna hushållssysslorna komma att vara mer bestämmande för könsroll - vilken jag förövrigt måste tro vara något mer androgyn - speciellt i ett samhälle där vi mer och mer lever ensamma. Sen om några ideologiska skäl skulle komma att, på romantiskt manér, försöka ingjuta något slags "könsideal" så är det ju en helt annan femma.

[Johan Ågren]

Jon,

Eller så gör du bara ett ogrundat antagande - att de roller, eller attribut till roller, som vi har idag skulle vara grundade på några nedärvda gener.

Nej, jag ser de flesta av våra roller som utvecklats i vår kultur som ogrundade utifrån ett driftmässigt/naturligt perspektiv, men rollerna har från början sin grund i vår genetiska skillnad även om de idag antagit en form som är omotiverad. Det är dessa stereotypa roller vi måste lösa upp samtidigt som vi ändå börjar bejaka de impulser som vi inte kan frigöra oss ifrån på annat sätt en genom hämningar. Jag menar alltså inte att dagens könsroller kohererar rakt av med några driftimpulser, det ligger många lager omotiverade filter på dessa, och resultatet är något som bör lösas upp. Men denna upplösning leder då inte till att vi får en identisk könsidentitet. Våra drifter kan aldrig underkastas någon existentialistisk frihet; de går inte att dra ur och därför har vi att underkasta oss dem om vi inte finner någon rationell motivation att inte göra det. Här blir min hållning postmodernistisk i den bemärkelsen att jag inte uppställer ett ideal utan snarare befriar mig från ideal och ogrundad moral. Naturligtvis är förnuftet - det mänskliga medvetandet - ett rationellt tillskott till vårt driftliv, men det bör ändå underkasta sig dess principer i brist på andra rationella motiv/ideal, och frågan är alltid varför. Tanken är naturligtvis att vi i grunden är rena och oförfalskade. En idé kan inte äga samma existentialistiska renhet så länge idén utgått från irrationella antaganden. Det existerar inga primära rena idéer, utan de är alltid tolkningar och reaktioner som mer eller mindre kohererar med tingens faktiska förhållanden.

Drifterna i detta fall är inte i dagen och har idag inget allmängiltigt språk. Min postmodernistiska hållning är inte en metafysisk/ontologisk ståndpunkt, utan en för tillfället rimlig arbetsmodell i väntan på en uppdagning - vilket jag tar för rimligt då jag från ett annat filosofiskt perspektiv är objektivist.

Att jag antar att manliga och kvinnliga drifter inte är könsidentiska grundar jag på att vi utvecklat olika dominanser genom evolutionärt sett skilda funktioner. Vissa av dessa skillnader är uppenbara, andra inte. Att säga att det inte är så är att göra utstuderade antaganden som frångår det uppenbara. Kvinnan är t.ex inte sämre fysiologiskt utrustad att utföra tunga arbeten pga kulturell prägling. Manliga och kvinnliga aktiviteter har gett oss talanger för olika problemlösningar som endast gestaltas genetiskt under mycket lång tid, mycket längre än vad våra kulturella ideal förmår behålla sin giltighet, särskilt om de är totalt omotiverade (eller snarare motiverade utifrån felaktiga antaganden).

Om sanningen är oönskad kan jag endast opponera mig om mitt motiv fortfarande är giltigt och att det fortfarande driver mig till att opponera mig. Gör det inte det så bär inte längre min idé, och det oönskade upphör. Det oönskade är beroende av idén om det oönskade. Detta är den omotiverade moralens slutliga segervissa fiende.

Johan

[A friend of ours]

Bra svar. Men det hindrar det ju inte från att skillnaderna kan vara mycket subtila - kvinnlig intuition till exempel. Fysiska kvaliteter är något definitivt utpräglat genetiskt - även om plastikkirurgin här, rimligtvis, kan komma att ställa till med bekymmer för våra framtida arvsanlag. Där kan jag möjligtvis ge dig rätt, att en viss genetisk grund för attraktion existerar, även om vissa inslag av, de av kulturen formade, könsrollerna - åtminstone på den kvinnliga sidan (här avser jag sådana plastikkirurgiska ingrepp som inte kan härledas ur någon vettig evolutionsmässig aspekt. Dock vill jag fortfarande hävda att det genetiska bidraget till könsrollerna inte alls är av särskilld vikt, och att dessa med stor sannolikhet inte lär konstituera någon stor del av könsrollerna heller i framtiden. De sociala omständigheterna, existensiella förutsättningar, kommer, nu så väl som i framtiden, att svara för dessa. Betänk uppgörelsen, fördelningen av sysslor (könsrollstilldelningen), som äktenskapet tidigare svarat för - det är ju just en bekväm uppgörelse det har varit nu, när de sociala förhållandena har förändrats (dagis, äldreomsorg) så krävs inte denna i samma utsträckning längre (kulturellt skiftande opionioner i moralen skyndar väl på från andra änden också). Av denna anledning så är det också rimligast att anta de sociala omständigheterna kanske är allra mest avgörande för dessa.

[Tatjana]

Jag vill nog påstå att jag ser dagens män som gångbara.
Hoppas inte på någon större förändring, manlighet är en imponerande egenskap som jag saknar.

[* KYREUS *]

Hej, bästa Tatjana! Av namnet att döma är du en kvinna? Om jag då förmodligen antar riktigt, vill jag säga:
- Alltid intressant att höra en kvinna som uppskattar det man allmänt kallar manlighet.
- Som man har jag alltid uppskattat kvinnor som går att känna igen som kvinnor. Det feminina attraherar och ´konfunderar´mig. Så är det.

Lten kram (=får man det??) från *Kadmos

[* KYREUS *]

Antag att GUD finns. Antag att han faktiskt har en plan för mänskligheten. Antag att det var hans avsikt med 2 kön att de skulle förbli 2 kön...samtidigt som den androgyna människan mfl varianter också är skapade av GUD...förstås. Vad säger du då, bäste Jon?

Fritänkaren *Kadmos

[A friend of ours]

Könet och könsrollen, anser jag, är långt ifrån varandra. Givetvis attraheras vi, som män, av breda höfter m.m. - det signalerar ju något positivt ur ett darwinistiskt perspektiv - och likadant med många andra attribut - även, som Johan nämnde, olika kvaliteter i tänk. Könen försvinner väl inte även om könsrollerna gör det, inte heller de unika attributen hos dessa kön. Detsamma gäller ju andra sociala roller som håller på att knaka i fogarna - föräldrarollen till exempel. Mamman slutar ju inte vara Mamma bara för att hon jobbar emedan Pappan har pappaledigt och byter blöjor.

Om det är som du nu insinuerar, Kadmos, så skulle det innebära att Gud har för avsikt att "rena" genpoolen - rimligtvis borde den göra detta av sig självt även ur ett Darwinistiskt perspektiv, dock har människan med hjälp av modern sjukvård bidragit med att försämra den något oerhört (fast sådant får vi inte prata om, det är nämligen "rasbiologi" och det har en överton av något oetiskt).

[Joahn]

Jag förstår inte riktigt varför vi bör ha en "mansroll"

Därför att vi är män, är mitt svar på din fråga. Jag är man i alla fall, är du?

Vi bör ha barnroller också, för barnen är ju barn. Och om någon är androgyn så ska det finnas en roll för den också. Det låter väl jättebra?

Jag tror att män och kvinnor har en naturlig dominans på olika områden som enbart kan göras jämlikt genom kvotering. Är det rätt att göra så?

Så länge inte diskriminering kan bevisas så är kvotering fel.


Oavsett hur mycket män och kvinnor skiljer sig genetiskt, (jag vill gärna tro att det är väldigt lite, men försöker vara öppen för att det inte skulle vara så) så är det absolut inget skäl till att pressa in folk i roller för att de ser ut på ett visst sätt mellan benen. Vad ska vi med sådana normer till? Det är ju uppenbart att vissa inte kommer att passa in i sin roll. Jag, till exempel, jag är en av de mest omanliga män jag vet. Som tur är är ju de sätt man får bete sig på som man betydligt fler än om man är kvinna*, men finns det en norm så finns det också en abnorm, något avvikande - något som av vissa ses som sjukligt och defekt.

Jag vill nog påstå att jag ser dagens män som gångbara.
Hoppas inte på någon större förändring, manlighet är en imponerande egenskap som jag saknar.

Hej, bästa Tatjana! Av namnet att döma är du en kvinna? Om jag då förmodligen antar riktigt, vill jag säga:
- Alltid intressant att höra en kvinna som uppskattar det man allmänt kallar manlighet.
- Som man har jag alltid uppskattat kvinnor som går att känna igen som kvinnor. Det feminina attraherar och ´konfunderar´mig. Så är det.

Varför all denna könssegregering?? Om det är segregerat mellan svenskar och invandrare så ses det som fel, men när det gäller kvinnor och män, då är det något fint? "Kvinnor som går att känna igen som kvinnor"? Fri översättning: "Kvinnor som stämmer överens med min uppfattning och mina fördomar om hur kvinnor bör vara". Manlighet och kvinnlighet är inte absolut och konstant, och det har varit olika i olika tider!

Antag att GUD finns. Antag att han faktiskt har en plan för mänskligheten. Antag att det var hans avsikt med 2 kön att de skulle förbli 2 kön...samtidigt som den androgyna människan mfl varianter också är skapade av GUD...förstås. Vad säger du då, bäste Jon?

Antag att det är skadligt att skapa en massa normer om hur man bör vara och hur man inte bör vara, när det finns en massa människor som inte passar in på den. Antag att vi inte bör segregera och kategorisera människor som galningar, antag att vi ska bemöta människor som människor och inte som män och kvinnor! Om GUD finns och hade denna absurda plan, så tycker jag att det är hög tid att trotsa honom och gå emot den planen nu. Låt människor behandlas lika, oavsett kön.

Här är förresten en intressant länk.
http://queerunderground.mine.nu

Tar mig friheten att citera deras manifest.

Manifestet

Manifestet är vår första plattform och började spridas under Pride-veckan 2004. "Ingen frågar mig om jag attraheras av långhåriga eller korthåriga människor. Varför ska jag då definiera vilket kön jag dras till?" "En kompis till mig sa en gång: "Det är så jävla coolt att folk inte kan bestämma kön på dig när du är typ helt näck. Det är helt klart en merit." Få verkar dock hålla med. Jag tycker det är jävligt trist att folk inte ens kan bemöta mig utan att vara tvungna att könsbestämma mig först. "Jag hatar att folk alltid förutsätter att jag är straight om jag är med en kille och att jag är flata om jag är med en tjej." Jag är större än normen. Den feminina och maskulina norm som slaviskt följer mitt kön. Jag som tar mer plats än normen tillåter är ingen förvirrad minoritet, det finns nämligen ingen majoritet. Jag är bara mig själv. Jag vill ta könsledigt. Från det att jag föddes har jag pressats in i en av två trånga ramar och kategoriserats som antingen flicka eller pojke. Jag har fått sluka könstvånget och hålla käften. Jag har fått skörda frukterna av den heterosexuella mallen. Jag har påtvingats ett strängt hållet regelsystem, där straffet för mina regelbrott är alltifrån utfrysning till fysiskt våld. Jag som inte passar in i dessa fack skapar min egen definition, eller struntar i att göra det. Tror staten, kyrkan, myndigheterna, politikerna och mina medmänniskor att jag inte klarar av att avgöra vilket kön jag tillhör på egen hand? Tror de enfaldigt att jag inte klarar av att inte vara ett kön? Jag vill avskaffa mitt juridiska, mitt sociala, mitt kulturella, mitt politiska och mitt härskande kön och inkludera alla människor i mitt språk. Jag är inte han eller hon, jag är hen. Jag vill inte vara en avsats för fortsatt könsrollförtryck. Jag vill inte förväntas gifta mig och skaffa barn. Jag vill inte leva i nånting som liknar en kärnfamilj. Jag vill inte stryka heteronormen medhårs. Jag är trött på filmer, böcker och reklam som dikterar hur jag ska leva och se ut och vad jag ska vilja med mitt liv. Jag tänker inte köpa rengöringsmedel så att det heterocentriska samlivet blir perfekt. Och när jag inte lever upp till den mallen är det alltid mig som det är fel på. Jag vågar säga att det är mallen det är fel på. Jag vågar säga att det är samhället som det är fel på. Jag vill inte vara normal. Jag gullar inte med heteronormen. Mitt mål är en sexuell revolution, ett totalt frigjort och ickenormativt samhälle utan könsroller och sexualitetsfack. Jag vill kunna upptäcka och utveckla mig själv utan begränsande förväntningar. Jag vill leva utan kvävande tolkningar nedstoppade i min hals. Jag är inte en undergrupp till RFSL. Gayrörelsen behöver käfta till sig för att utvecklas och nå större mål. Jag ser en gayvärld av normer, sätt som jag förväntas vara på, roller som jag förväntas anta. Jag vet att världen är så mycket mer nyanserat och rik än homo och hetero. Jag kräver ett slut på påtvingade ord, läggningar, fack, tvångströjor, sexualitet utifrån existerande mallar. Jag kräver mångfald istället för enfald. Samhället skapar inte den samlevnadsform som jag vill leva efter, min samlevnadsform och livsstil uppstår och väljs av mig själv. Jag kräver makten över mitt eget liv. Gå med i queerrörelsen! Sedan Queer Nation delade ut sitt manifest under pridefirandet i New York, sommaren 1990, har begreppet queer spridits världen över men mött motstånd från flera håll. Queer är en samlad kritik mot köns- och sexualitetsnormer. Här i Sverige har begreppet queer främst fått fotfäste i den akademiska världen och används inte alls i lika stor utsträckning av de som befinner sig utanför den. Queer Underground vill återinföra begreppet queer och utvidga det från teori till praktik. Vi är queeraktivism!

(Om någon svarar på detta kommer jag inte att kunna svara förrän söndag eller möjligen lördag, eftersom jag är på Hultfredsfestivalen.)

[What Gives?]

Antag att GUD finns. Antag att han faktiskt har en plan för mänskligheten. Antag att det var hans avsikt med 2 kön att de skulle förbli 2 kön...

Vad är guds plan med dessa?

samtidigt som den androgyna människan mfl varianter också är skapade av GUD...förstås.

Vad är guds plan med dessa?

[What Gives?]

Vi bör ha barnroller också, för barnen är ju barn. Och om någon är androgyn så ska det finnas en roll för den också. Det låter väl jättebra?

Fantastiskt. Själv kan jag tycka det är intressant att undersöka orsaken bakom ett behov av roller. Resonemanget tycks bokstavligen implicera att en individ inte "bör" agera autentiskt.