Att trösta sig själv. Med vilket tänk då?

[Avantgardet]

Ledsen Harald, det är mina fördomar om new-age-flumet som lyser igenom bristerna i mina beskyllningar, jag tog för givet men uppenbarligen förhastade jag mig. Att sen din reaktion blir av det där slaget kan jag inte låta bli att lé lite åt. Tycker förövrigt det där är symptomatiskt för folk som envisas med religiösa föreställningar, renhetsideal, och "kärlek". De ställer helt orimliga krav på sina medmänniskor, och när världen inte svarar upp mot deras omänskliga (läs: monstruösa) krav så förbyts snabbt deras kärlek i sin motsats. Men de kan sitta och prata sig varma om denna "kärlek" som de känner till hela världen. Men denna "kärlek" är villkorad i allra högsta grad, och den "ges" tydligen bara så länge personen ifråga själv "får ut nåt" av att ge den. Jag tycker det är mycket hyckleri i det där. Det är, som jag förstår det, inget givande alls, utan en byteshandel. Ett givande kan i strikt mening bara ske där ingen uppmärksammar vem givaren överhuvudtaget är (där han alltså inget tar i gengäld inte ens mottagarens tacksamhet), och gåvan som sådan får heller inte uppmärksammas som gåva, utan måste tas som självklarhet, annars är man än en gång bara inne i en ekonomi och inte ett givande.

Fast jag hade för mig det var Norge, och inte Danmark, som Reich var verksam i där ett tag, har jag tjorvat ihop det? Den "Nakna lunchen" skrev William Burroughs. Vet inte riktigt vad jag skulle göra på museum. Tycker som att konsthistorien är intressant som historia, är inte nostalgisk. Sen skulle de bara köra mig på porten, är ett knarkarsvin och ingen kulturperson. Som filosof är mitt huvudverk endast min huvudvärk.

[Justin Case]

[...] efter att dina ÖGON som ju är centrumet i din personlighet [...]

Har alltså en blind människa mindre personlighet än en seende människa?

[Avantgardet]

Jag läser urskiljningslöst, vet inte vilken typ av böcker jag "tycker om" - och hur skulle jag ens kunna veta utan att först ha läst dem?

Klart man inte kan veta om man tycker om en viss bok utan att ha läst den. Däremot vet man ju vilka ämnen som intresserar en.

Skulle det vara någon väsentlig skillnad däremellan menar du? Man kan veta inte veta vad man tycker om en bok innan man läst den, men man kan veta vad man tycker om en hel genre med böcker utan att ha läst dem? Förstår som inte vari skillnaden skulle ligga faktiskt.

Sedan får man också till sig böcker som passar en, man uppmärksammar en viss bok av, vad man tror, ren slump när det i själva verket är meningen.

Meningen? Hur skiljer du associationer som var "meningen" från dem som inte var det?

Den i sin tur väcker kanske intresse att utforska andra ämnen osv.
Jag ville påpeka att det inte är böckerna som gör att man tror en viss sak.

Det är nog lite både-ock skulle jag säga.

Till exempel hittade min mamma en artikel om en tjej som tagit självmord och det stod att hon hade läst en viss bok, samma bok som jag själv då för tillfället läste. "Där ser du, man ska inte läsa sådana böcker"
Tjejen var en grubblare, liksom jag - det klart man vill läsa om dessa saker man grubblar och funderar över!
Enkelt uttryckt: 1) Mår dåligt leder till 2) Böcker om ämnet och inte: 1) Böcker om ämnet som leder till 2) Mår dåligt.
Hade hon inte från början varit inriktad på det hade hon ju aldrig läst den boken.

Men det omvända är också sant, hade hon inte från början läst sånt så hade hon heller inte varit inriktad på det.

Urskiljningslöst skriver du, jag har ju svårt att tro att du läser böcker som behandlar det andliga till exempel. Jag betonar "svårt att tro" eftersom jag inte har en aning om i fall du har gjort det, för det kanske du har, vad vet jag? Har du?

Det beror på vad du menar med "andliga". Räknas t.ex. Nietzsche som "andlig"? Då läser jag ju "andlig litteratur" också nu. Menar du att litteraturen för att vara "andlig" måste förfäkta en viss ontologi och dogm, så har jag läst sådan "andlig" litteratur också (alltså klassikerna från Bibeln till Bhagavad Gita och vidare), och läser emellanåt fortfarande. Menar du att den måste finnas på en viss hylla i bokhandeln, där den krängs tillsammans med annan borgerlig vidskeplig smörja med titlar som "hjälp till självhjälp", "chakra-healing", "how to make friends and influence people", "bättre självförtroende nu!", och "kundalini-yoga-workshop" så är jag förbannat glad att jag tagit lite initiativ och vidgat mitt sökområde för litteratur på egen hand istället för att ha fortsatt blivit tvångsmatad med den dyngan. Ärligt. Jo, jag har också läst sånt trams, det är oundvikligt när man växer upp i det här samhället och inte helt blivit TV-fierad.

Att du förutsätter en själ med ett medvetande genomskinligt för sig självt finner jag bara naivt, och ser alls inte varför vi skulle göra ett sådant antagande.

"Genomskinligt för sig självt" är väl inte helt korrekt i vad jag tror. Själen är en rik substans men som inte uppfattas så av den omedvetne. Kropp måste vi ha för att växa och lära oss saker, men vi är inte en kropp som har känslor. Kroppen är ett instrument genom vilken själen verkar. Det är själen som känner känslor och kroppen uttrycker och lever ut dessa.

Med "genomskinlig för sig själv" avsåg jag inte att den vad själva "substansen" skulle vara genomskinlig per se, utan det var ett "filosofiskt" sätt att uttrycka din tro på att "själen" kunde se och förstå sig själv utan medling via omvärlden. Den där föreställningen är oerhört vanlig, den pumpas ju ut i just sån litteratur som jag avfärdade här ovan och bara vill spy över. Föreställningen är ohållbar. En "substans" som är självtillräcklig - och bara behöver den empiriska världen för att "växa och lära" - kan rimligtvis vara något annat än ett ingenting. "Själen" är inget annat än det som den är "fylld" med, och det som den är fylld med ligger "där ute". "Inom" oss finns inget överhuvudtaget. Sluter "själen" sig helt för omvärlden så möter den bara sin egen intighet. Det här är naturligtvis inte "andlig" litteratur, åtminstone inte i den bemärkelse som jag antagit här ovan, men jag tycker att den säger en del vettiga saker. Först (måhända lite tungmald) Bernard Stiegler i "Technics and Time", om detta "insida" och "utsida" som du förutsätter (och vilket var skälet till att Platon ogillade skriften i jämförelse med talet, det var för honom en "artificiell" minnesteknik som saboterade minnet - och detta just eftersom han tänker teknik som blott något externt till människan, inte någon som väsentligen konstituerar henne):

The passage is a mirage: the passage of the cortex into flint, like a mirror proto-stage. This proto-mirage is the paradoxical and aporetic beginning of “exteriorization.” It is accomplished between the Zinjanthropian and the Neanthropian, for hundreds of thousands years in the course of which the work in flint begins, the meeting of matter whereby the cortex reflects itself. Reflecting itself, like a mirrored psyche, an archaeo- or paleontological mode of reflexivity, somber, buried, freeing itself slowly from the shadows like a statue out of a block of marble. The paradox is to have to speak of an exteriorization without a preceding interior: the interior is constituted in exteriorization.
Hominization is for Leroi-Gourhan a rupture in the movement of freeing (or mobilization) characteristic of life. This rupture happens suddenly, in the form of a process of exteriorization which, from the point of view of paleontology, means that the appearance of the human is the appearance of the technical. Leroi-Gourhan specifies this as the appearance of language. The movement inherent in this process of exteriorization is paradoxical: Leroi-Gourhan in fact says that it is the tool, that is, tekhnē, that invents the human, not the human who invents the technical. Or again: the human invents himself in the technical by inventing the tool––by becoming exteriorized techno-logically. But here the human is the interior: there is no exteriorization that does not point to a movement from interior to exterior. Nevertheless, the interior is inverted in the movement; it can therefore not precede it. Interior and exterior are consequently constituted in a movement that invents both one and the other: a moment in which they invent each other respectively, as if there were a technological maieutic of what is called humanity. The interior and the exterior are the same thing, the inside is the outside, since man (the interior) is essentially defined by the tool (the exterior).

Den "insida" som vi uttrycker (som du säger att "själen" använder "kroppen" till att "uttrycka") uppstår som "insida" i exakt samma stund som den externaliserar sig i det tekniska (och "det tekniska" ska tänkas inte som "verktyg" utan som det gränssnitt genom vilket människan interagerar med sin miljö) och denna externalisation är vad som återspeglas i människans "inre". Därav paradoxen. Människan måste med andra ord tänkas som en homo-technicus, om uttrycket tillåts. The point being att själva det som det innebär att vara Människa först kan uppstå med tekniken. Det är genom tekniken (i den tidigare nämnda meningen) som människan relaterar till sin värld, det är så hon hanterar och lever i den, och det är genom tekniken det blir möjligt för henne att ingripa i den och detta på ett fundamentalt plan emedan tekniken (som också är det medium, det "artificiella 'yttre' minnet", i vilket vi - eller livet - "skriver in" oss själva - eller sig självt). Som han skriver lite senare:

It is the process of anticipation itself that becomes refined and complicated with technics, which is here the mirror of anticipation, the place of its recording and of its inscription as well as the surface of its reflection, of the reflection that time is, as if the human were reading and linking his future in the technical.

Att föregripa oss själva i tiden är något som öppnas upp just genom tekniken, och att föregripa oss själva är vad som praktiskt taget öppnar upp allt tänkande och i synnerhet allt tänkande på vad "vi är" (identiteten du tillskriver dig själv, eller din "själ", och som du inte minst förutsätter fortsätta leva bortom detta jordelivet och till exakt det behövs alltså det där yttre, teknikaliteten, och den empiriska världen som teknikaliteten jobbar i, för att överhuvudtaget förmå tänka), som beständiga över tid. Tekniken är vad som gör det möjligt för oss att göra upp planer för morgondagen med andra ord, tankar som utan tekniken varit strikt oåtkomliga.

Märkligt är naturligtvis att den här "andligheten" alltjämt måste tala om "själen" som en typ av materiell sak, bara beståendes av en annan materia. Jag förstår alls inte vad ni behöver den där tron på spöken till. Jag ser inte att det skulle behövas kropp och själ, materia och ande, jag ser bara en felaktig konception utav vad materia är för något. Vi är bara kropp, men kropp är inte ett ting utan en process. Marx s.k. "feuerbachteser" sätter tänkandet av människan och materien på rätt köl. Det gäller att förstå tänkandet inte som något slags märklig och magisk abstrakt verksamhet med spöklika substanser, utan att se det som en materiell och sinnlig process (nyckeln till materialismen ligger inte i att inbilla sig att allting "består av" hårda konkreta saker, utan att förstå verkligheten som material för arbete och omvandling). För att visa på hur man bör tänka sinnligheten riktigt så brukar jag citera en passage utav Gilles Deleuze ur hans monografi på Spinoza:

… if you define bodies and thoughts as capacities for affecting and being affected, many things change. You will define an animal, or a human being, not by its form, its organs, and its functions, and not as a subject either; you will define it by the affects of which it is capable. Affective capacity, with a maximum threshold and a minimum threshold, is a constant notion in Spinoza. Take any animal and make a list of affects, in any order. Children know how to do this: Little Hans, in the case reported by Freud, makes a list of affects of a draft horse pulling a cart in a city (to be proud, to have blinders, to go fast, to pull a heavy load, to collapse, to be whipped, to kick up a racket, etc.). For example: there are greater differences between a plow horse or a draft horse and a race horse than between an ox and a plow horse. This is because the race horse and the plow horse do not have the same affects nor the same capacity for being affected; the plow horse has affects in common rather with the ox.

Då slipper man helt anta en massa spöklika "substanser" och tro på en extra uppsättning av världen. Verkar synnerligen onödigt, och nånstans verkar det också lite orimligt att världen skulle vara långt mer komplicerad än den behöver vara. Inte sant? Kanske inget andligt i det, jag vet som sagt inte vad du lägger in i "andligt", men i mina öron klingar det åtminstone inte falskt som alla andra ontologier gör.

Recensioner läser jag aldrig innan jag läst verket ifråga, för annars är det strikt omöjligt att avgöra värdet på recensionen själv och dess funktion blir bara att sprida fördomar.

Haha, jag vet men jag kunde inte låta bli att lägga in det citatet
Andras uppfattningar om saker är värdelösa, man måste göra sin egen. Dock kan det vara kul och se vad andra tycker.

Vad är "en egen uppfattning"? Vad är det annat än det ofrånkomliga resultatet av ett möte mellan den "text" som konstituerar ditt inre (de minnen du bär på, det språk, de fraser, de gester, ja allt det som finns inskrivet i dina vävnader) och den "text" som du har framför dig i form av en bok? Vad är överhuvudtaget "eget" i det? Jag har inte uppfunnit det språk jag talar, de beteenden jag uppvisar osv. utan jag har lärt det från min omgivning, och de har i sin tur lärt sig det från sin omgivning. Poängen är här inte att söka gå bakåt i tiden för att finna "den första" som gjorde något på ett visst sätt eller upphovsmannen, det är i själva verket omöjligt, utan att se att allt det vi är är hämtat från den allmänning vi kallar "kulturen" (i vid mening).

Men tack vare att jag läst verket ifråga kan jag säga om recensionen du citerar att den är helt ute och cyklar vad gäller sakfrågorna, och att den dessutom tycks förutsätta konventionen som ett egenvärde och på den grunden allena diskvalificerar sig själv. Nietzsche föraktar inte kvinnor (och Skogsälvans biografi över honom är ointressant för frågan själv), han föraktar det "kvinnliga", det vill säga det vi män skapat åt henne att vara (precis allt det som vi ratat). Det här är också den fråga som sysselsätter dagens feminister - var ska kvinnan överhuvudtaget finna rösten att använda till att definiera sig själv? Eftersom kvinnan alltjämt definierats av mannen, genom mannens röst, så är hon per definition en negation av mannen och inget "i sig själv". Hon kan därför bara gå tillväga på ett negativt sätt, och kritisera de föreställningar som finns om henne, för att i deras ruiner börja bygga något eget. Ett projekt jag ställer mig helt bakom (och jag tror inte heller Nietzsche skulle ha nån egentlig invändning emot det).

Ok, det låter vettigt ju.

Vad har den här boken gett dig? Varför rekomenderar du just den här boken?  
*Obs! Ingen underliggande ton såsom "Hur i helvete kan du tro att jag vill läsa den?!" utan jag vill uppriktigt ha svar på frågorna.

Vad den gett mig? Jag vet inte. Jag är inte den som tror på "insikter", och att det skulle finnas nåt slags "andlig persona" som man skulle sträva efter att bli. Jag tycker heller inte man ska läsa bara de författare som man sympatiserar med. För mig är "andlighet" (om jag ska ta det gräsliga ordet i min mun) snarast en "flexibilitet" hos tanken, alltså den är "andlig" som kan se saker ur många perspektiv, och den är absolut inte det den som bara dogmatiskt tolkar allt på ett stelt och på förhand givet sätt (oavsett om detta sätt marknadsförs i bokhandeln i "andlighetshyllan"). Det är inte en specifik uppsättning åsikter/beteenden m.m. (som att vi skulle ha en "själ", en tro på "karm", nåt mandala här och var eller en chakrasymbol, samt nåt slags rituell praxis typ meditation, yoga, eller bön och därtill en viss uppsättning beteenden - notably "trevlighet" och ett sliskigt djävla "leende" och s.k. "kärleksfulla" manér), utan just en flexibilitet eller vad som kan tolkas som "kreativitet". Hos Nietzsche finner man just det.

Att jag föreslog den till Skogsälvan var för att hon befinner sig i en riktigt destruktiv återvändsgränd, och Nietzsche leder raka vägen ut ur den. Hon föraktar livet för att det inte svarar upp mot hennes ideal. Nietzsche sätter just livet som ideal. "Sålunda talade Zarathustra" är en lovsång till livet, så långt ifrån all livsförnekande religiositet man kan komma, men i mina ögon (och många andras vågar jag påstå) långt mer andlig än någon religion nånsin varit. Jag har i själva verket föreslagit den tidigare till "andliga" typer, new-age-flummande fruntimmer, och märkligt nog är reaktionen man fått från dem efter att de läst den att de bokstavligt talat blivit hals över huvud störtförälskade i honom, och funnit praktiskt taget varenda mening och rad i boken vara så klockren att varje enskild stavelse övertrumfar allt annat "andligt" som de läst. Och det djävliga är att det inte ens är en överdrift. Det är sån oerhörd skillnad i kvalitet här. Finns ingen "andlig" litteratur som kommer i närheten. När man läser Nietzsche för första gången öppnas en helt ny värld upp för en. Det är en omvälvande upplevelse.

Själv är jag ingen direkt nietzschean. Tycker inte det fragmenterade subjektet är att gå tillräckligt långt i dekonstruktionen av metafysiken, och på grund av att han inte går tillräckligt långt i det avseendet så blir hans tänkande också begränsad till ett slags borgerlig individualism. Samtidigt är han inte helt omedveten om den typ av invändning jag vill göra mot honom, och han har vissa verk och tankar som också går i den riktningen (dock märks det att han inte läst tillräckligt med Hegel och Marx, utan bara är ytligt bekant med dem, och avfärdar Hegel lite fördomsfullt), men han är inte en helt "systematisk" tänkare heller så det finns en del motsägelsefulla saker hos honom. Mycket har han dock fått helt rätt.

[Justin Case]

I boken berättar hon om att hon hade övervakning så att de skulle se att hon inte "fuskade."
Man kan ju om man vill söka upp mannen som översatte boken. Han har gått igenom denna process och informerar gärna om den framgår det. Han har säkerligen kontakter om var resten av lufterianerna befinner sig.
-99 var det 5 st i Sverige som hade gjort processen, varav en av dessa hade levt på ljus i 1,5 år. Hur statistiken ser ut idag har jag ingen aning om.

Okej, så "statistiken" utgörs av typ fem personer som säger att de levt på ljus i 1,5 år, och kanske en handfull till personer som säger liknande saker. Anta att jag påstod att tjugo personer (till exempel tjugo personer i min religiösa sekt) säger att de tillfälligt varit i Andromedagalaxen och ätit rymdvarelser stora som riksdagshuset? Skulle det vara ett vederhäftigt bevis för att man kan åka till Andromedagalaxen och äta rymdvarelser stora som riksdagshuset?

Jag tror inte att det här är någon bluff för jag har erfarenhet av vad andevärlden kan åstadkomma, därför har jag inte känt ett behov av att leta så mycket bevis.

Inser du hur genomskinligt det svaret låter? Du "känner inget behov av" att leta bevis. Jamen självklart, eftersom nu inte du känner något behov av att presentera några bevis så ska naturligtvis inte heller resten av världen behöva något bevis innan de tror på dig! Aber natürlich!

Till exempel så känner jag en kvinna som hade 3 stora tumörer, en i äggledaren, en i äggstocken och en i livmodern. Hon hade tid för operation för dessa 3 men dagen då de skulle operera fanns bara en tumör kvar. Då hade hon bara gått på healingbehandlingar.

Healing är inte lika med lufterianism. Jag tror att healing kan ge sådana resultat du nämner här. När en människa får "healing" kan hon bli starkare psykiskt, och om det var hennes tidigare psykiska ohälsa som gav de psykosomatiska effekter som utlöste cancern, är det fullt tänkbart att "healing" kan (via hennes eget psykiska växande) bota hennes cancer. Sådant tror jag kan funka. Vad jag är starkt kritisk till är påståendet att man skulle kunna leva på luft. Håll dig till saken.

Det är klart att det har skett dödsfall i samband med breatharism, men ni vet väl hur folk är! De ser något på TV eller snappar upp något och sedan tror de att det bara är att göra utan vidare.

Det är klart att det skett dödsfall när folk hoppat ut från nittionde våningen. De ser något på TV eller snappar upp något och sedan tror de att det bara är att göra utan vidare.

Jag själv har inga ambitioner just nu att utföra detta program eftersom jag fokuserar på annat. Kanske ska jag testa det när det ligger mer rätt i tiden.

Argumentum ad suicidum.

Å andra sidan tror jag att jag skulle sakna smakupplevelserna och det kan bli lite knepigt med den sociala biten, man umgås ju mycket över en bit mat eller dryck.

Undanflykter.

Men tänkte att det kunde passa dig Skogis eftersom du inte känner dig helt bekväm med att äta

Ditt råd till Skogis här är på gränsen till uppmuntran till självmord. Jag är för en långtgående yttrandefrihet, men tänk om Skogis tillhör den kategori människor som du syftade på när du skrev "de ser något på TV eller snappar upp något och sedan tror de att det bara är att göra utan vidare".

[Harald Davidsson]

Avantgardet

Du skriver att du är ett knarkarsvin, men hur tror du det var att vara ett judesvin på hitlertiden, varför tror du Freud stack till England, först kom Reich till Danmark, men Danmark blev ockuperat av nazisterna, vars ideer Justin håller på och hånglar med, och även idag håller de på att attackerar judarna, en judisk ledare skrev till mig för ett tag sedan att judarnas gravar i Spanien skändas nu idag, inte för att jag har någon speciell kontakt med judarna, mer än han hade läst nått jag skrivet om judarna på internet, och ditt begrepp new -age-flumet, vad menar du, menar du juden Abraham Maslow, som kom med den transpersonella psykologin och faktiskt försökte utveckla Karl Marx behovs-trappa,. genom att säga att alla religösa upplevelser bottnar i en så kallade maximalupplevelse där vederbörande känner kontakt  med helheten av den komiska uppbyggnaden eller menar du Leonard Orr, som med sin speciella andningstecknik menar han kan väcka upp sina patienter till mera livs-känsla  på några få veckors intensiv behandling. eller menar du Carl Rogers vars grupp-terapi köptes av varenda storföretagare i världen, och hur då storfinansen lätt kunde manipulera sådana  språkligt betingade människor som du och få dig att vända dig emot alla de som sökte sann kunskap om världen och människan bortom hegels så kallade objektiva logik, att storfinansen gjorde dig till reaktionär Hegelian,.. utan att ha fattat att allt Hegel skrev var trosföreställningar, för hans världs-anden som förändrar världen är inget annat än Guds heliga anden som verkar på ett lägre plan, alltså en fallen helig ande,..och bussade dig på   "vad din skapande skugga projicerade ut på världen"  på t.ex. sådan oskyldiga människor som jag som du i ditt polisära arbete för storfinansen vill hindra att utveckla nya bättre ideer och tankar som kan få vår värld upp på rätt köl igen, för det du skriver om kärlek verkar vara en beskrivning av en skenhelig kärlek, men bland inte in mig i det skenet, för allt i världen, jag upplever ingen kärlek i alls i den här världen, jag tror du menar vad Reich kallade för ARTIGHET och som han sa var ett försvar för kommoflerat hat, Egil Rönne-Petersen var den förste människan som gav mig kärlek,för kärlek menas att ge den andre rätten att få vara sig själv, i Sverige idag finns det ingen människa som kan ge kärlek till sin nästa, men inom familjen finns det en slags manipulerad vänlighet som döljer avundsjuka och hat, som RONALD DAVID LAING SA, men det finns en starkt levande kraft i ditt skrivande som du tydligen låter Heidegger och Hegel och Marx tortyrera, jag vet ingenting om narkomaner och droger, fast det hände att vi söp till ibland då jag gick på universitet, men mest öl-hävningar, men jag hade en kvinna en gång som hade varit totalt narkomaniserad, hon berätta att hon sysslade med detta  för att då kunde dom hålla på och knulla i timmar, jag vet inte om det är sant.

[Harald Davidsson]

Justin

Det du skriver.... är alltså en blind människa mindre personlighet än en seende människa?..om jag ska vara öppen, en människa som känner kärlek i kroppen, det räcker att hon tittar på en kvinna/man för att få en orgasm, men då en orgasm som startar i ögonen och vibrerar, flyter och värmer i hela kroppen, det är det normala varat, som aldrig Heidegger ens kunde ana sig till, därför han kom inte ihåg då han själv som nyfött litet barn hade dessa optiska, kosmiska orgasmer, men faktum är att vi alla har haft sådana orgasmer, och det är det naturliga sättet att vara, men de förminskas och trängs ner i muladara, kanske tar det ett år, och den orgasm som sedan kommer i känsorganet genom den grova metoden som bygger på friktion är ett hån emot den verkliga orgasmen, och Reich hade fattat detta, och läs hans bok..mordet på jesus..men en blind har fortfarande sina ögon kvar, och det är mera med ögonen än det rent optiska, fast han kommer aldrig in riktigt i världen, därför ger jag alltid pengar till blinda människor jag stöter på, för att vara blind, och leva, det är så hemskt så vi har inte ord för det, det är en psykisk tortyr.

[Avantgardet]

Då var hon tjackpundare. Jo, de kan hålla på i timmar. Själv har jag aldrig varit särskilt förtjust i uppåtdroger. Freud var det däremot, han såg all världens lösningar i löskoppen (för att skoja till det på knarkarvis). Han menade just att centralstimulanter ökade "mängden" libido som människan hade och kunde frigöra. Han undersökte till och med detta med nåt slags apparatur som han höll i näven och klämde ihop och som gav utslag på hur snabb samt stark hans reaktion var. Han dokumenterade utförligt detta experiment och höll på under lång tid. Det var riktig forskning, och resultatet stödjer helt klart teorin. Anledningen till att han slutade snorta kokain låg dock i några felbehandlingar som bottnade i hans övertro på substansen (och där ett tag förskrev han den åt höger och vänster som vore det universalmedlet par excellance).

Att "varat" som du säger upplevs annorlunda i Indien beror säkerligen till stor del på att det är en haschkultur, och inte en alkohol-, kaffe- och (den värsta drogen av dem allihopa) nykterhets- kultur. Och ja, i ett sånt här hänseende kan en kultur både vara en nykterhetskultur och en drogkultur, det är helt enkelt att säga att det är en kultur med (minst) två strömningar i sig. Nietzsche skriver förövrigt ganska lustigt om hur tyskarna är en typisk ölkultur, och att många av deras "defekter" bottnar däri. Men naturligtvis får du inte glömma att Indien också är ett kastsamhälle, och alls inget föredöme. Du måste se till helheten också - eftersom den del du upplever inte skulle vara vad den är utan att helheten är vad den är.

Det här snacket om att judar skulle vara särskilt utsatta tycker jag inte är fullt så enkelt. Historiskt är det helt riktigt, men då ska man aldrig heller glömma romerna (som sällan nämns mer än i marginalen, som om de alls inte var lika viktiga). Idag är hatet framförallt riktat mot araberna, och judarna själva (sionisterna) deltar hemskt duktigt judefieringen (om begreppet tillåts som en teoretisk typ för att fånga fenomenet - alltså inte att göra araberna till judar utan att terrorisera dem) av araberna. Man ser också en obehaglig snedvridning av alla debatter där kritik riktas mot Israels sionistiska politik. Direkt beskylls man för att vara anti-semit, men en saklig kritik av Israel har inget specifikt med judar att göra, lika lite som en kritik av USA har med specifikt mormoner att göra. Vi skulle naturligtvis finna det absurt om det började höjas röster om anti-mormonism så fort någon beskyllde USA för att bedriva en vedervärdig utrikespolitik. Och det är inte minst orättvist mot judarna själva att sådana argument dras upp - det ger oss bilden av att vad det innebär att vara "jude" idag är detsamma som att bedriva masslakt på palestinier, och det är svårt att se varför vi överhuvudtaget skulle ha någon översyn med ett sånt fenomen. Det är alltså viktigt att hålla isär etniciteten och politiken när det diskuteras.

Att jag skulle springa storkapitalets ärenden genom att göra bruk av Hegels dialektik, är sant om och endast om vi kan säga om Marx att han sprang storkapitalets ärenden. När det gäller religionen, eller dina försök att "tänka nytt", så ser jag absolut inget nytt i det utan precis samma borgerliga idealism som Marx och Engels kritiserade (med draghjälp utav Feuerbach). Vi behöver vidare inte göra individer mer "kärleksfulla" - som att de därigenom skulle kunna "bryta" sig loss ur kapitalismens fjättrar och transcendera sitt historiska ögonblick -, tvärtom finns det ju knappast något idag som fungerar bättre som smörjmedel för kapitalets transaktioner än semi-österländskt new-age-tänkande. Det finns hur många böcker som helst om hur man kan tillämpa österländskt tänkande för att bli mer framgångsrik i affärslivet, och det är knappast någon slump! Den där "kärlek" som du predikar hör man också från Dalai Lama, och vad är det för samhälle han företräder, en feodalism som kräver absolut underkastelse under "hans höghet". Nej, det vi behöver är att påvisa bristerna i de stelnade maktstrukturerna, och söka nya kollektiva lösningar. Frihet är rationellt. Vi behöver riktigt greppa fenomenen så ger sig lösningen av sig själv. Inte hålla på och hjärntvätta folk ideologiskt med "Gud" och "kärlek" och whatever. Det är flyktiga saker ideologier, det är praktiken som måste förändras.

Hegels "världsande" skall alls inte förstås som "Gud", hävdar jag, och det är i själva verket svårt att förstå "världsanden" som "Gud" för en samtida som läser honom. Det rör sig om kulturens utveckling. Anden är helt och hållet immanent, och dess självmedvetande äger rum i språket. Det är inte "Gud" utan det är kulturen.

Och nej, jag talar inte bara om "artigheten", jag talar om det ni kallar "kärlek" också. Jag har upplevt kärlek precis som de flesta andra, också s.k. "genuin kärlek" (annars skulle jag inte kalla det kärlek utan sortera det under nåt annat, som t.ex. "artighet"). Men det är så djupt rotat i ideologin det där med kärlek att du (och många med dig) helt enkelt inte kan greppa att jag inte tycker om kärlek och inte ser något egenvärde i den. Tycker inte om förälskelsen heller - det är en sinnesförändrande drog vars verkningar inte ens är särskilt angenäma i jämförelse med mycket annat.

[Avantgardet]

Justin

Det du skriver.... är alltså en blind människa mindre personlighet än en seende människa?..om jag ska vara öppen, en människa som känner kärlek i kroppen, det räcker att hon tittar på en kvinna/man för att få en orgasm, men då en orgasm som startar i ögonen och vibrerar, flyter och värmer i hela kroppen, det är det normala varat, som aldrig Heidegger ens kunde ana sig till, därför han kom inte ihåg då han själv som nyfött litet barn hade dessa optiska, kosmiska orgasmer, men faktum är att vi alla har haft sådana orgasmer, och det är det naturliga sättet att vara, men de förminskas och trängs ner i muladara, kanske tar det ett år, och den orgasm som sedan kommer i känsorganet genom den grova metoden som bygger på friktion är ett hån emot den verkliga orgasmen, och Reich hade fattat detta, och läs hans bok..mordet på jesus..men en blind har fortfarande sina ögon kvar, och det är mera med ögonen än det rent optiska, fast han kommer aldrig in riktigt i världen, därför ger jag alltid pengar till blinda människor jag stöter på, för att vara blind, och leva, det är så hemskt så vi har inte ord för det, det är en psykisk tortyr.

Säkert går det känna så, jag ifrågasätter inte nödvändigtvis det (man får såna när man trippar på svamp också), det jag ifrågasätter är vad som skulle vara så bra med det. Det är en helt och hållet egoistisk "kärlek" du pratar om nu. Den löser inga som helst problem här i världen. Dessutom kan man (åtminstone om man vet hur man kemiskt kan framkalla det i en handvändning), tro det eller ej, helt enkelt tröttna på det. Förstår att det känns häftigt med "mystiska" upplevelser som de är en bristvara - vilket de naturligtvis är i ett så stelt samhälle som det borgerliga -, men den här övertron på dem är ett romantiserande som inte tjänar något till. Att bygga sin världsbild på det. Aldrig i livet! Det är blott en del av livet, det är inget att sträva efter för dess egen skull, eller nåt "mål" med livet. Livet är så mycket mer än det där "Gud" som du pratar om. Det är också fullt av konkreta problem - som inte löses med meditation eller med "visuella orgasmer" -, det måste odlas mat och det måste plöjas åkrar, och det måste huggas ved, och det måste en massa djävla saker som intellektuella och s.k. "andliga" personer i sin självupptagenhet glömmer bort. Och fråga dig själv, är det inte nåt förbannat djävla osmakligt i att ha en "visuell orgasm" om det i ditt synfält finns ett svältande barn eller en människa i nöd?

[Justin Case]

Och fråga dig själv, är det inte nåt förbannat djävla osmakligt i att ha en "visuell orgasm" om det i ditt synfält finns ett svältande barn eller en människa i nöd?

Vad spelar det roll för de nödställda i världen, annat än möjligen marginellt, huruvida du har dina orgasmer när du ser dem eller när du inte ser dem? För ibland har du väl orgasm? Och även i de ögonblicken svälter människor. Inte mitt framför dina ögon visserligen, men vad spelar det för roll? Att de inte är mitt framför dina ögon när du har orgasm gör inte deras svältande mindre plågsamt för dem. Huruvida du får orgasmer överhuvudtaget gör knappast någon skillnad för dem, allt annat lika. Det där med "mitt framför ögonen" är något som levt kvar sedan den tid då det varken fanns radio, tv eller tidningar. Det är ju inte så att du kan rädda dem endast när du har dem framför dina ögon. Tack vare att du lever i ett informationssamhälle och tack vare dagens resmöjligheter kan du rädda svältande på andra sidan jorden inom ett dygn om du vill. Att du anser det vara särskilt osmakligt att ha orgasm just när det finns svältande framför dina ögon, och att du anser detta vara en osmaklighet i paritet med att folk svälter, det är att se dig själv som viktigare än dem; det är småborgerligt av dig.

[Avantgardet]

Och fråga dig själv, är det inte nåt förbannat djävla osmakligt i att ha en "visuell orgasm" om det i ditt synfält finns ett svältande barn eller en människa i nöd?

Vad spelar det roll för de nödställda i världen, annat än möjligen marginellt, huruvida du har dina orgasmer när du ser dem eller när du inte ser dem? För ibland har du väl orgasm? Och även i de ögonblicken svälter människor. Inte mitt framför dina ögon visserligen, men vad spelar det för roll? Att de inte är mitt framför dina ögon när du har orgasm gör inte deras svältande mindre plågsamt för dem. Och att du inte får dina orgasmer när du har dessa svältande människor mitt framför ögonen gör knappast heller någon större skillnad för dem, allt annat lika. Huruvida du får orgasmer överhuvudtaget gör knappast någon skillnad för dem, allt annat lika. Det där med "mitt framför ögonen" är något som levt kvar sedan den tid då det varken fanns radio, tv eller tidningar. Det är ju inte så att du kan rädda dem endast när du har dem framför dina ögon. Tack vare att du lever i ett informationssamhälle och tack vare dagens resmöjligheter kan du rädda svältande på andra sidan jorden inom ett dygn om du vill. Att du anser det vara särskilt osmakligt att ha orgasm just när det finns svältande framför dina ögon, och att du anser detta vara en osmaklighet i paritet med att folk svälter, det är att se dig själv som viktigare än dem; det är småborgerligt av dig.

Förstår inte var likhetstecknet mellan osmakligt och direkt moraliskt fel kom ifrån? Och ditt resonemang tar som vanligt inte hänsyn till strukturella problem och systemfel. Du vet vi har nåt som kallas lagar också, och dessa ger upphov till vissa effekter. Tack vare dagens samhälle kan jag möjligtvis rädda ett eller två svältande barn, men med nödvändighet inte samtliga. Med ett annat system hade vi kunnat rädda samtliga. Och så länge vi behåller ett system som låter detta ske så bär vi moraliskt ansvar för det faktum att folk svälter ihjäl.

Sen kan du ju se till resonemanget innan du börjar kommentera, det framgår som inte riktigt om du ens argumenterar emot mig.

[Justin Case]

Förstår inte var likhetstecknet mellan osmakligt och direkt moraliskt fel kom ifrån?

Du använde så starka ord att jag, kanske förhastat, drog slutsatsen att det var ett moraliskt fördömande från din sida.

[Harald Davidsson]

Avantgardet

Drog-världen är för mig något helt främmande, jag undviker även att ta medicin om jag är sjuk, fast som tur är har jag bara varit sjuk 3 eller 4 gånger på 17 år här, jag tror stenhårt på mitt eget immunitets-försvar, jag vill inte skada det med mediciner eller droger, jag har aldrig rökt harsch, därför jag vill inte ha den effekten i kroppen, därför att jag H A T A R allt konstgjort, jag kunde inte ens spela teater i skolan, för jag vill inte göra mig till, jag kan inte heller skratta onaturligt. om det blir ett sådant tryck då försvinner jag direkt från platsen även om de är på väg att ge mig tio millioner rixdaler,  det här skriver jag inte för att ge dig skuld-känslor, men bara så du vet att det finns människor som står utanför även nykterhets-drogen, jag känner en sådan djup kärlek till mig själv, så jag skulle aldrig tillåta mig själv att börja manipulera med mig själv, jag är för övrigt nästan alltid upptagen med Gud i mig, hur skulle jag kunna släppa in droger om han är där, för han skulle försvinna omedelbart och aldrig mer komma tillbaka, detsamma skulle hända om jag fångades av det artificiella livet, det är ej så lätt att få kontakt med Gud, du måste ge upp allt annat först, jag tror att allt drogande bottnar i ett kvinno-hat, att det maskulina inom människan upplever att det feminina, kroppen kan användas fritt för egen njutning, ett våldtagande av det kvinnliga, men jag har alltid upplevt det kvinlliga som nästan heligt, Isis, Mirriam, Maria, Laksmi, genom dessa kvinno-föreställningar kom Gud in i mig, och jag i honom.Men jag skiljer på den andliga kvinnan och den jordiska, här i Indien knullar alla med alla, utom jag som inte knullar med någon,och det kan de inte fatta, att de finns folk som inte knullar, de började faktiskt hata mig för det, och jag blev nästan stenad, men jag söker inte efter ett hål för mitt sex-organ, och så började de prata om att osynliga gudomliga kvinnor kom till mig på natten och älskade från kväll till morgon, och då börja dom också göra mantra ritualer emot mig, för att hindra detta gudomliga sexandet de menade att jag hade. och unga vackra tjejjer kom in hit. ensamma med mig. som något  slags test. Och folket här trodde jag var tokig, Tjejjerna berätta att jag inte gjort nåt med dem, För själva så våldtar de direkt en ensam kvinna, om de får en chans..Så den optiska orgasmen, den skulle omedelbart döda kapitalismen ifall folk fick tillgång till den igen, för hela kapitalismen, pryl samhället bottar i en sexuell otillfredsställelse, där varje liten pryl innehåller ett stänk av den optiska orgasmen utprojicerad på världen och förträngd i Muladara, så varje pryl vi köper bär en längtan efter att få känna den optiska orgasmen igen som  vi hade som ettårigt litet barn, och jag skulle vilja kalla den orgasmen för DEN NAIVA ORGASMEN.

[Harald Davidsson]

Advantgardet

Det är kul att du har ideer om Indien, jag har bott här 17 år, och endast 4 dagar har jag träffat svenskar och pratat svenska, här försvinner tiden på ett underligt sätt, kanske för att det är soligt nästan varenda dag, i Sverige den hemska vintern, som ger på något sätt en press emot tiden, för alla väntar på våren, här är det alltid sommar, och du är från norrland, norr om bergslagen känns som antarktis, och varje dag måste vara ett äventyr i konsten att överleva, så där går tiden med snigelfart, här i Indien är sexualiteten förknippad med Gud, så en kvinna som känner vibrationer, hon upplever att det är Gud som knackar på, och hon öppnar alltid, och kvinnorna tycker om att knulla, men det är ovanligt att någon kvinna dricker alkohol, eller röker harsch, så Indien är ingen hasch-kultur, på turistplatser, kanske, ena dagen hatar jag Inden,andra dagen älskar jag detta underliga land, men att jag bor här år efter år måste bero på att jag trivs, för jag är en sådan där som sticker direkt jag vantrivs, jag har aldrig känt hemlängtan, jag förstår inte hur folk i det hela taget kan tänka i Sverige, hur mänga gånger har jag inte börjat på Zarthustru, men jag har inte kunnat läst den, men tittat lite här och där, för han är kanske världsbäst i tråkighet, allt han skriver är tråkigt, utom vissa geniala sentenser som alltid citeras, men när jag försöker läsa Faulkners , storm och vrede som jag inte har klarat av att läsa färdigt för att den är för bra, alltså den bästa bok som skrivits, den är så intensiv, inte hypnotisk, men allt som vanligtvis är förträngt kommer fram där i hans text.

[Pho-ku]

Drog-världen är för mig något helt främmande

Av ditt inlägg att döma låter det som om fallet vore det raka motsatta, är du helt säker på att ingen lurat i dig en bang lassi?

[Harald Davidsson]

Avantgardet

från internet har jag saxat följande....om HEGEL...

Genom historien har anden manifesterats på en mängd olika sätt, framför allt i konsten, religionen och filosofin. Det innebär att såväl konsten som religionen och filosofin har det absoluta som sitt objekt, att alla har samma innehåll. Men om man i konsten försöker komma åt det absoluta i sinnlig form så föreställer man sig det absoluta i religionen medan man inom filosofin begreppsligt tänker det absoluta. Det är i filosofin, det vill säga i Hegels eget tankesystem, som den absoluta anden slutligen försonas med och kommer till medvetande om sig själv.

Ibland använder Hegel ordet ”Gud” som synonym med anden eller det absoluta. Väl att märka är det fråga om en immanent gudom, det vill säga en Gud som enbart finns i skapelsen, inte utanför den. Gud förkroppsligas i världen och existerar inte oberoende av den. Även om Gud inte kan reduceras till sina uttrycksformer, eftersom han också utgör fundamentet och källan till dessa uttrycksformer, är det tydligt att Hegel naturaliserar och historiserar det gudomliga.