Vad gör oss till dem vi är?

[Algotezza]

Vad gör oss till dem vi är?

Våra handlingar mot andra? Vad vi upplever och vad andra gör mot oss? Egna direkta  erfarenheter eller andras överförda till oss via deras tankar och språket? Både-och naturligtvs, men vad väger tyngst när vår personlighet formas/skapas/bildas, vad går på djupet och vad rör bara ytan?


Kan medanstående subjektivt valda och beskrivna synsätt vilka gäller människan och målet med hennes liv  länkas samman? Hur? Har de något gemensamt? Vad? Vad vi är/ anses vara/ hur vi blivit det vi är kan inte skiljas från de mål olika läror pekar ut åt oss. De löper parallellt, människosyn och mål med livet.

Biologiskt-psykologiskt: vi föds med viss genetiskt betingad potentialitet som samspelet med omgviningen kan hämma eller underlätta - detta gör oss till dem vi är. Vi är en intrikat produkt av arv och miljö i dialektisk samverkan  - och vi lever bara detta enda liv. Det finns inget mål. Förutom dem vi själva skapar för att må bra.

Existentialism: vi skapar oss själva i detta enda liv. Det finns ingen att skylla på. Vi har eget ansvar för att förverkliga oss själva och leva autentiskt, mänskligt. Ingen annan har det ansvaret för oss.

Religiöst-kristet synsätt: Gud har gett oss vår natur, fri vilja, födda med arvsynd och benägenhet att synda, vi kan dock blir frälsta genom vår tro och få evigt liv. Gud är en person, som befinner sig bortom kosmos, men vars heliga ande genomstrålas kosmos och uppbär det.

Religiöst-hinduistiskt: karman gör oss till dem vi är, vår egen sådd och skörd av karma, under flera liv; målet är moksha, bli ett med världssjälen/ brahman och slippa återfödas.

Martinus: vi är våra egna ödens skapare under evig tid - vårt liv formas genom vår egen hunger och mättnad på de erfarenheter vi förmår skapa åt oss i samarbete med omvärlden (omvärlden i dess helhet = Gud). Målet är att erfara sig som ett med Gud - vi är alltid ett med Gud även när vi inte är medvetna om det. Gud = den synergetiska summan av allt som finns.

New Age: vi har en timlig natur och en evig det gäller för oss att upptäcka - den timliga är föränderlig, den eviga oföränderlig. Nuet är det viktiga. Carpe diem, lev i nuet, uppgå i det och du blir evig!

Orkar ni med får ni gärna svara!

/Algotezza

[MaRRiZZ]

Dels får vi en hel del normer & värderingar, religion, från våra familjer när vi är riktigt små.

Sen kommer samhället in i form av dagis/skola som lär oss om hur vi borde va enligt samhällets olika normer.

Detta i kombination med våra egna upplevelser, det vi hör från vänner/bekanta samt det vi känner i en kombination tror jag är vad som formar oss.

Vi vet ju alla vad som händer med de som går emot "det normala". Det pratas, och vissa blir utsatta för elakheter av olika grad bara för att de inte följer de "normala" samhällsnormerna.

[Algotezza]

Dels får vi en hel del normer & värderingar, religion, från våra familjer när vi är riktigt små.

Sen kommer samhället in i form av dagis/skola som lär oss om hur vi borde va enligt samhällets olika normer.

Detta i kombination med våra egna upplevelser, det vi hör från vänner/bekanta samt det vi känner i en kombination tror jag är vad som formar oss.

Vi vet ju alla vad som händer med de som går emot "det normala". Det pratas, och vissa blir utsatta för elakheter av olika grad bara för att de inte följer de "normala" samhällsnormerna.

Är det inte också att de realiserbara möjligheter vi kan bli varse formar oss? Inte bara omgivningens handlingar och krav och vad vi själva faktiskt gjort... Det potentiella...

/Algotezza

[Ling]

Det är intressant hur du beskriver olika synsätt när det gäller ens eget liv och vad man gör med det, vad det gör med oss.
Hur man ser på livet och meningen tror jag beror på vad man utsätts för, och/eller vilka val man gör, och det beror ju på situationen man befinner sig i. Alltså så många olika möjligheter.
Jag tror nog vi föds med en viss personlighet, men att den förändras beroende på miljö, men inte bara, att motverka ett arv och motstå miljöns påverkan är möjlig, men bara om man är medveten om det man vill motverka.
Som existentialisten ser det är jag nog med på att man själv ansvarar för sitt liv, jag påverkar det jag vill, även om jag "skyller" på nåt annat när jag inte kan välja, eller varför jag väljer på ett visst sätt. Men det är ofta en ursäkt för att jag inte kan stå för det jag vill. Men visst blir det djupa spår i en människa som påverkar ens fortsatta liv, och som sedan formar vidare.
För mig är det religiösa synsättet uteslutet, det finns ingen som vakar över oss, det är för mig ett sätt att finna trygghet, eller försöka i alla fall. Jag har varit där. Som sökaren.

Jag får återkomma senare om mera tankar

[dokido]

Vi föds som bios, växer upp som troende, gör revolt som existentialist. Således påverkar de 3 faserna vår personlighet olika under den tid vi existerar.

[Algotezza]

Vi föds som bios, växer upp som troende, gör revolt som existentialist. Således påverkar de 3 faserna vår personlighet olika under den tid vi existerar.

Är det ett slags ofrånkomliga faser alla med nödvändighet går igenom menar du?

/Algotezza

[Anders]

Vi kan säga så här:

En intressant grej med att inte längre vara ung (inte gammal, men inte ung), är att personer ligger en bra bit tillbaka i tiden. Och nu har det här facebook dykt upp, vilket har gjort att jag "irl" har träffat en massa gamla reliker som jag inte träffat sen 80-talet. Och en sak är slående: De är i stort sett, som personer, helt oförändrade. 20-30 år av större och mindre katastrofer, men de är desamma.

Dessutom har jag sett kompisars tvillingar, och mina egna barn och mina syskon växa upp. Och det som fanns från dag 1 verkar finnas kvar sen också. Den som tror att det är en "tabula rasa" som ploppar fram har inte suttit med sin 20 minuter gamla son medan morsan är på operation...

Och för egen del minns jag mycket av min tidiga barndom, same same som nu på det stora hela.

Så det här "vad vi gör med våra liv" "hur vi formas", trist, men jag tror inte på det. Ändå läser jag en massa uppbygglig Mindfulnesslitteratur, lite snällare blir jag kanske. Men:

Jag tror att vi föds som en person. Vet inte om det är gud, reinkarnation eller nåt naturvetenskapligt, men vääldigt mycket finns på plats från dag 1. Sen är vi relativt påverkbara något eller ett par år. Sen, same, same.

Möjligen kan katastrofer trycka ned oss en del, men inte alltför mycket.

Men för övrigt: Carpe Diem ställer jag upp på, alla dagar. Och ju mer ju äldre jag blir, tycks det.

[dokido]

Vi föds som bios, växer upp som troende, gör revolt som existentialist. Således påverkar de 3 faserna vår personlighet olika under den tid vi existerar.

Är det ett slags ofrånkomliga faser alla med nödvändighet går igenom menar du?

/Algotezza

nej det var en personlig erfarenhet

kom på en annan syntes också

vi är 95% bios
vi är 4.9% troende
vi är 0.1% vetande

också subjektiv

bios påverkan på vår utveckling har ökat sen 70-talet då väldigt mycket ansågs vara socialpolitisk indoktrinering, men forskningen går framåt och biologin hittar de mest häpnadsväckande saker som tydligen styr vad vi blir

[Algotezza]

Vi föds som bios, växer upp som troende, gör revolt som existentialist. Således påverkar de 3 faserna vår personlighet olika under den tid vi existerar.

Är det ett slags ofrånkomliga faser alla med nödvändighet går igenom menar du?

/Algotezza

nej det var en personlig erfarenhet

kom på en annan syntes också

vi är 95% bios
vi är 4.9% troende
vi är 0.1% vetande

också subjektiv

bios påverkan på vår utveckling har ökat sen 70-talet då väldigt mycket ansågs vara socialpolitisk indoktrinering, men forskningen går framåt och biologin hittar de mest häpnadsväckande saker som tydligen styr vad vi blir

Annars kan man gå till vilken favvo-utvecklingsfilosof som helst man mår bra av att läsa...

Förmodligen är det mest subliminala lukter som gör oss till dem vi är...

/Algotezza