Nej. Bjästa har inte fått nog.

[Justin Case]

Jag funderar över prästen som släppte in pojken i kyrkan trots att pojken hade förbjudits vara i närheten av flickan och trots att flickan förväntades komma till kyrkan vid samma tillfälle. Jag antar att denne präst räknade med att flickan, om hon skulle dyka upp, skulle se pojken och vända i dörren utan att bry sig om att ställa prästen mot väggen för att han släppt in pojken. Jag antar att den som kunde tänkas ställa till med besvär för prästen, beroende på hur prästen gjorde, alltså snarare var pojken, som ju dykt upp och därför fanns i prästens rumsliga närhet. Det tycks mig att denne präst gav exempel på något som jag tycker verkar vara mycket vanligt hos särskilt religiösa men även många andra människor:

Någon som råkar befinna sig i ens rumsliga närhet, någon man ser, hör, kan prata med, kan bilda sig en förstahandsuppfattning om i stunden, och vars besvikelse man genast skulle tvingas på nära håll bevittna om man gjorde honom besviken, en sådan människa gör man inte gärna besviken.

En människa som är frånvarande, så att man slipper se och höra vederbörandes reaktion på ens beslut, en sådan människa är det mycket lättare att välja att göra besviken.*

Detta utbredda beteende, att - allt annat lika - ställa sig mer på sådana människors sida som råkar befinna sig i ens rumsliga närhet än på sådana människors sida som inte råkar göra det, det är det som gör att det så lätt uppstår krig mellan individer, skolor, läror, kön, raser, grupper, folkslag, länder, you name it. Detta därför att det gaddar samman människor i rumsligt relativt koncentrerade grupperingar som sedan lätt ställer sig mot varandra.

Jag tror att utilitarism ger att man bör ge akt på det här beteendet att favorisera de som råkar befinna sig i ens rumsliga närhet framför andra. Upptäcka det beteendet hos sig själv närhelst det äger rum. Ifrågasätta om det är moraliskt acceptabelt i de fall och i de former det dyker upp. Ibland kan det vara utilitaristiskt att favorisera någon delvis för att han/hon befinner sig i ens rumsliga närhet. Men säkert inte många av de gånger då vi gör det spontant, alltså när vi gör det utan någon större eftertanke eller plan bakom det.

*)Utöver denna mekanism gjorde kanske även den allmänna opinionen i byn sitt till för att dra med sig prästen på pojkens sida, men även utan det grupptrycket tror jag att den mekanism jag pratar om här ofta blir avgörande.

[J R Auk]

Vill för övrigt inte att ni skall ta mig som att jag förespråkar att vi skall ha lagar som dömer i ovan nämnda,

Den risken är nog obefintlig för dem som följt dina resonemang angående sex i tidigare trådar.

jag menar dock att om vi nu har lagar som dömer så skall vi också låta domarna, och dess straff, bero därpå.

Här är vi faktiskt helt överens!  :)

"Låt dem som avtjänat sina straff få en möjlighet att återgå till normala liv".
Drottning Silvia

Inte den lierade jag främst hade önskat. Men så har jag ju blivit kallad kälkborgare också

Sen vet du ju att det inte bara är i frågor om sex jag ställer mig tvekande till att låta lagar döma.