Om hat - att hata och att ha bragts till hat osv.

[Advocate]

Vad innebär det att ha drabbats på så sätt att man hyst och odlat ett inre hat inombords, t ex till följd av övergrepp man varit maktlös inför, eller till följd av att ha varit observatör till handlingar/händelser som "normalt" framkallar någon form av aversion? T ex att en människa sett mycket elände och förvirring att vara indignerad mot - kanske t.o.m. varit mer perceptiv för det än andra av olika anledningar (han/hon har kanske blivit oerhört älskad som barn, för att ta ett exempel, eller han/hon har kort och gott ett känsligt lynne).

Jag skulle hävda att det är en löjlig myt det som man ofta hör pratas om i diskussioner i debattprogram osv., nämligen myten att man enbart är ansvarig för sina handlingar, och inte för känslor eller inre fenomen (som hat och kärlek). Jag hävdar att hat som del i vårt inre liv är något bland det vi är mest ansvariga för här i livet.

Men hur tar vi detta ansvar? Hur undviker vi att hata? Eller omvänt om man så vill, hur lär man sig ha kärlek/ödmjukhet inför saker?

Sedan finns det finns en annan implicit fråga här också, hur hjälper man sig ifall man är en människa som hyst och närt mycket hat i sitt liv, i sitt förgångna?

Jag är alltså ute efter något som handlar mer om individens inställning eller attityd, och inte om något man kan göra i handlingsväg. Jag utgår nämligen från att alla människor naturligt kommer att hamna i situationer där hat blir en normal eller "naiv-naturlig" respons på stimuli, och där detta inte går att handlingsmässigt påverka just då.

Slutligen, är det överhuvudtaget meningsfullt att tala om hat i sig självt (ett för sig självt varande inre fenomen) som något man drabbas av? Att alltså i någon mån abstrahera bort komplexiteten kring det - vad som orsakar det; det sätt på vilket det uppträder - finns väl olika; dess sekundärföreteelser eller det som med nödvändighet sker jämsides när det uppträder; kort och gott det som finns invävt i det att man hatar? Osv.

Bör man förstå det som något inre överhuvudtaget, eller kanske snarare som ett sätt på vilket man betraktar det yttre/iakttagbara?

Svåra frågor för mig i alla fall. Diskutera gärna. Ledsen om det finns liknande trådar på forumet förut, gjorde ingen sökning. Visste heller inte vilket underforum jag skulle sätta tråden (flytta om ni vill).

[Minded]

Hur brukar man göra för att undvika en upplevelse av valfri annan känsla? Om man vill, så borde det också gå att tillämpa här.


Men,

Hur undviker vi att hata? Eller omvänt om man så vill, hur lär man sig ha kärlek/ödmjukhet inför saker?

Varför hatar du hat?

[Justin Case]

Jag skulle hävda att det är en löjlig myt det som man ofta hör pratas om i diskussioner i debattprogram osv., nämligen myten att man enbart är ansvarig för sina handlingar, och inte för känslor eller inre fenomen (som hat och kärlek). Jag hävdar att hat som del i vårt inre liv är något bland det vi är mest ansvariga för här i livet.

Är det inte så att huruvida man är ansvarig för sitt hat eller inte beror på huruvida man kan välja bort det eller inte? En del anser kanske att hat är något som man alltid kan välja bort, men är det verkligen så? När någon misshandlat och/eller dödat någon "i stundens hetta", på grund av hat som blossade upp mycket kort före mordet (så att mordet inte kan anses ha varit "överlagt", i juridikens terminologi), brukar det plötsligt uppblossade hatet betraktas som en förmildrande omständighet och vara skäl för sänkt straff, med hänvisning till att man (mer eller mindre) hjälplöst föll offer för känslor som bara "övermannade" en och fick en att ohjälpligt handla som man handlade.

Anta hypotetiskt att det finns (det kanske förresten redan verkligen finns(?)) en drog som alstrar en oerhört stark vilja ha ihjäl folk, så stark att den rentav gör en oförmögen att inte göra allt man kan för att ha ihjäl folk. Alltså en maximalt effektivt mördarskapande drog. Om A i smyg hällt en sådan drog i B:s glas, med följden att B utan egen förskyllan fått en okontrollerbar drift att mörda, och därför mördat C, bör man då anse B vara i någon som helst mån moraliskt och/eller juridiskt ansvarig för C:s död?

Det är inte otänkbart att någon sådan drog skulle kunna finnas. Det är inte heller otänkbart att människohjärnan även utan någon (utifrån kommande, intagen) drog kan, under vissa extrema betingelser, hamna i ett liknande tillstånd som en sådan drog skulle skapa. Hur vet vi att inte vissa sinnestillstånd som människor idag ibland utan egen förskyllan hamnar i, utan att behöva någon drog för att hamna i dem, är likvärdiga med det tillstånd B ovan hamnade i? Till exempel om ens flickvän blir våldtagen och mördad av någon mitt framför ögonen på en medan man själv är fasthållen, och man därpå lyckas slå sig fri och då inte kan låta bli att slå ihjäl den som våldtog och mördade ens flickvän? Hur kan någon veta att man alls hade kunnat låta bli att göra som man gjorde i en sådan situation? Bevisbördan måste väl rimligen ligga på åklagaren?

Sedan har vi en speciell typ av situationer som kan komma att uppstå snart i virtuella spel. Anta att det kommer ett spel som bygger på att ens hjärna scannas löpande under spelets gång, och att det händer olika saker i spelet beroende på vad man känner för känslor. Anta att en person A upptäckt hur man kan modifiera detta spel på ett sätt som gör det möjligt för honom att mörda en person B "i verkliga livet" (off the keyboard) enbart genom att hata B. Han bjuder hem B till sin bostad, spänner fast elektroder på B:s hjärna, med sladdar som går från hans dator, och så sätter han igång att spela det virtuella spelet. Han har programmerat det hela så att närhelst han känner hat i spelet, triggas en subrutin som skickar en dödande elchock till B:s hjärna. Att A riggat det hela på detta för B livsfarliga sätt gör kanske att A blir dömd för "riskerande av annans liv" eller vad det heter på juridiska, men kan han dömas för mord? Hans riggande av det hela var inte mord - han hade ju faktiskt kunnat låta bli att välja att känna hat när han spelade spelet, och då hade B inte dött. Vilken var då den handling från A:s sida för vilken A kan bli dömd för mord? Hans kännande av hat i spelet? Om de, som påstår att man har rätt att känna vilka känslor man vill, har rätt, kan A knappast dömas för att ha mördat B genom att bara ha hatat B. Eller?

[Justin Case]

Att A riggat det hela på detta för B livsfarliga sätt gör kanske att A blir dömd för "riskerande av annans liv" eller vad det heter på juridiska, men kan han dömas för mord? Hans riggande av det hela var inte mord - han hade ju faktiskt kunnat låta bli att välja att känna hat när han spelade spelet, och då hade B inte dött.

Förtydligande: anta att man inte kan bevisa att A hade bestämt sig för att döda B vid något tillfälle före just det ögonblick i spelet då han valde att hata B. Anta alltså att det inte går att bevisa att riggandet av det hela var mordförsök. (Anta emellertid att det kan anses bevisat (t.ex. genom att A under rättegången erkänner) att A i spelet valde att hata B med avsikten att, och i vetskap om att detta skulle, döda B.)

[Zokrates]

Att A riggat det hela på detta för B livsfarliga sätt gör kanske att A blir dömd för "riskerande av annans liv" eller vad det heter på juridiska, men kan han dömas för mord? Hans riggande av det hela var inte mord - han hade ju faktiskt kunnat låta bli att välja att känna hat när han spelade spelet, och då hade B inte dött.

Förtydligande: anta att man inte kan bevisa att A hade bestämt sig för att döda B vid något tillfälle före just det ögonblick i spelet då han valde att hata B. Anta alltså att det inte går att bevisa att riggandet av det hela var mordförsök. (Anta emellertid att det kan anses bevisat (t.ex. genom att A under rättegången erkänner) att A i spelet valde att hata B med avsikten att, och i vetskap om att detta skulle, döda B.)

Det är inget brott i Sverige att planera vållande till annans död, det finns ju inte ens med i straffskalan därmed. Hur tänker du då?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Vållande_till_annans_död
Fetmarkera hela länken och kopiera den, klistra in i webadressfältet, helvete att inte alla länkar funkar i sin helhet, JAG HATAR DET!

"Försök till vållande av annans död är inte straffbart."

[Advocate]

Jag skulle hävda att det är en löjlig myt det som man ofta hör pratas om i diskussioner i debattprogram osv., nämligen myten att man enbart är ansvarig för sina handlingar, och inte för känslor eller inre fenomen (som hat och kärlek). Jag hävdar att hat som del i vårt inre liv är något bland det vi är mest ansvariga för här i livet.

Är det inte så att huruvida man är ansvarig för sitt hat eller inte beror på huruvida man kan välja bort det eller inte? En del anser kanske att hat är något som man alltid kan välja bort, men är det verkligen så? När någon misshandlat och/eller dödat någon "i stundens hetta", på grund av hat som blossade upp mycket kort före mordet (så att mordet inte kan anses ha varit "överlagt", i juridikens terminologi), brukar det plötsligt uppblossade hatet betraktas som en förmildrande omständighet och vara skäl för sänkt straff, med hänvisning till att man (mer eller mindre) hjälplöst föll offer för känslor som bara "övermannade" en och fick en att ohjälpligt handla som man handlade.

Jag tycker att din poäng är klar och jag håller med. Man måste se om det går att välja bort det, för att kunna ha ansvar, och jag tror att det kan vara som du säger att man under vissa omständigheter inte kan undvika att hata, eller agera på olika sätt utifrån hatet för den delen. Jag skulle formulera mig så, att skulle någon våldta och mörda ens flickvän framför ögonen kanske man kunde undvika att hata (jag menar vem vet vad som är möjligt?), men frågan är om man ens skulle vilja låta bli. Det har då blivit en fråga om detta inte är ett slags moraliskt underbyggt eller hat (som har att göra med hur man reagerar som sund människa med vissa grundläggande värden när man är sann mot sig själv). En poäng man även kan göra i enlighet med ditt synsätt är alltså att man inte alltid kan eller skall hämma sina naturliga impulser/känslor, utan att man just måste vara sann mot sig själv. Annars blir det till ett självbedrägeri eller ett inre våldförande mot sig - en omänsklighet på ett annat sätt.

(Sedan ifall man kan dömas för att ha slagit ihjäl den andra i den där situationen du beskrev är lite av en annan fråga, eller en utvidgning av den.)

Men det att ha drabbats av att ens flickvän blivit våldtagen och mördad kan bli en situation på längre sikt också, där man inte tagit livet av någon annan och inte gjort någon vedergällning, och där det liksom i det första fallet kunde finnas en fråga ifall man senare i sitt liv skulle kunna låta bli att hata de som gjort det osv. Men där menar jag att man måste tala om ett ansvar på ett annat sätt än i det första fallet. Någon skulle kunna hävda att man har rätt till sina känslor då, och vem är jag att säga emot. Men att ha burit på ett djupt hat i en lång tid - och allt som följer på det - kan också vara något personen senare kommer att kunna ångra djupt (t ex mot slutet av sitt liv), tänker jag. Eller om ångra är fel ord, så något han kommer att vara ledsen för som tillägg till sin övriga sorg. Eller så skulle han inte vara ledsen, utan kanske istället bitter och nihilistisk.

När jag talar om hat ovan menar jag det mer som en hållning man har till händelser i livet överlag (där inget extremt egentligen behöver vara utmärkande för händelserna). Hat som sådant känner alla någon gång, eftersom det väl ingår i att vara människa. (Det skulle vara en aning befängt att syfta till att göra total hatlöshet till norm.) Men ibland är hat en potential man i någon mån väljer att kultivera - eller inte låter bli att välja - något man odlar som ett förhållningssätt eller en livsstil. Det blir till något reaktivt, något som man tar till hela tiden för att man inte har annat att ta till (där det samtidigt finns en relevant eller viktig fråga ifall det inte kan sägas finnas andra möjligheter för en), och som något som ”vyssjar” en och blir något man lär sig tycka om. Jag menar hat som följd av oförstånd, missförstånd eller förvirring. Dessa slags saker menar jag att man har ansvar för och kan välja bort, måste välja bort.

[Advocate]

Varför hatar du hat?

Hmm, ja det kunde man ju fråga sig. Jag undrar dock om det är bra att tänka sig det som att jag hatar hatet, eller tycker att något sådant är påkallat. Man får aldrig ta till vana att hata saker hos sig själv i den mån dessa är naturlig del av en själv, för det vore väl att hata sig själv? Det kan verka som om jag vill censurera bort saker som man ofrånkomligen är, men det är inte så jag menar. Jag menar bara att man inte vill bejaka allting.

Varför man inte vill bejaka hat, ja det tänkte jag man kunde fundera på i den här tråden, om man vill.

Men det kan också vara så att det är något som var och en måste klura ut på egen hand. Med det menar jag bara att man inte bara kan räkna upp sådana skäl som någon slags ”whiz-kid”. Men det var kanske inte något sådant du hade i tankarna.

[Anders]

Mitt tips - läs Anna Kåvers "Himmel, helvete och allt däremellan - Om känslor"

[Advocate]

(Tack för tipset Anders)

Minded, jag vill ännu förtydliga i den mån det inte blev klart. Jag pratar inte bara om hat som känsla, utan om hat som hållning och del av ens väsen, eller om illvilja överhuvudtaget. Känsla ringar inte helt in det hela, precis som med fallet kärlek. Skulle jag påstå.

[Minded]

Det är lugnt, din respons var bra. Jag menade just på irrelevansen i att hata sig själv

[Justin Case]

Att A riggat det hela på detta för B livsfarliga sätt gör kanske att A blir dömd för "riskerande av annans liv" eller vad det heter på juridiska, men kan han dömas för mord? Hans riggande av det hela var inte mord - han hade ju faktiskt kunnat låta bli att välja att känna hat när han spelade spelet, och då hade B inte dött.

Förtydligande: anta att man inte kan bevisa att A hade bestämt sig för att döda B vid något tillfälle före just det ögonblick i spelet då han valde att hata B. Anta alltså att det inte går att bevisa att riggandet av det hela var mordförsök. (Anta emellertid att det kan anses bevisat (t.ex. genom att A under rättegången erkänner) att A i spelet valde att hata B med avsikten att, och i vetskap om att detta skulle, döda B.)

Det är inget brott i Sverige att planera vållande till annans död, det finns ju inte ens med i straffskalan därmed. Hur tänker du då?

Kan det inte rubriceras som "framkallande av fara för annan"?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Framkallande_av_fara

Jag vet dock inte om man kan bli dömd för "framkallande av fara för annan" om det som utgjorde faran var att man försatte sig och en annan person i en situation där man i ett nästa steg mycket lätt skulle ha kunnat välja att känna (eller möjligen som ett misstag råka känna) en känsla som orsakar vederbörandes död men där vederbörande inte skulle kunna (med någon nämnvärd sannolikhet) dö av någon annan orsak. Anta alltså i mitt tankeexperiment att alla kopplingar mellan dator och hjärnor och sådant är så säkert och kontrollerat att det inte någon gång under spelet finns någon fara för B:s liv så länge A inte väljer att känna hat mot B. Kan då A:s riggande av, och igångsättande av, spelet ändå utgöra brottet "framkallande av fara för annan" (B)?

En jämförelse som kanske talar emot det är att t.ex. kirurger ofta befinner sig i en situation där de mycket enkelt skulle kunna döda sin patient. Men hela vårdsektorn är väl till stor del undantagen från normala lagar - endast kirurger får operera, endast narkosläkare får injicera vissa narkotiska preparat i en annan människa etc. Och dessutom kan en kirurg, läkare etc inte rimligen misstänkas lika sannolikt komma att välja att döda sin patient, som A i mitt tankeexperiment kan misstänkas komma att välja att döda B. Frågan är om dessa skillnader är avgörande. Därtill har vi också skillnaden att A har riggat en sådan situation att han bara behöver känna en känsla för att B ska dö. Den situationen befinner sig ingen vårdarbetare någonsin i (än så länge).

En jämförelse som talar för att A borde kunna få något straff är att man får ett väldigt hårt straff om man stjäl topphemliga försvarshemligheter från Sveriges försvar - detta även om man väljer att inte göra något alls med det stulna materialet (man kanske t.ex. bränner det och väljer att aldrig yppa för någon vad man läst). Att det är så hårt straff för ren stöld av sådana papper (hårdare än för annan stöld) måste väl vara för att man anser att redan möjligheten (tjuvens möjlighet) att t.ex. sprida det topphemliga materialet vidare så att det kommer i främmande makts händer gör brottet extra allvarligt. Logiskt sett ser jag inte riktigt varför man inte skulle resonera på liknande sätt om A, som försätter sig i en situation där han får möjlighet att mycket lätt döda B. Särskilt om man misstänker att A med stor sannolikhet skulle ha kunnat komma att döda B (även om han valde att inte göra det).

[Advocate]

Det är lugnt, din respons var bra. Jag menade just på irrelevansen i att hata sig själv

Efter vidare eftertanke, så undrar jag dock vad annat som kan bli följden ifall man går med på dessa "insikter" - alltså ifall man sett igenom hatet, och fortsätter leva i den här världen, inte kan göra något åt de dispositioner och känslor som uppkommer..

[LJUSUPPLEVELSE]

Men hur tar vi detta ansvar? Hur undviker vi att hata? Eller omvänt om man så vill, hur lär man sig ha kärlek/ödmjukhet inför saker?

Hur undviker vi att hata?...

Hur långt vill du sträcka dig vad gäller den frågan / svaret på den ?
Familjen , arbetsplatsen , gatan , staden , landet , jorden , universum ?

Vilka delar av hatet vill du helst undvika ?
Det akuta/impulsframkallade eller "långtidshatet" som föräldrarna/skolan/samhället lärde dig/oss ?

I min värld är hat nära relaterat till ilska och hat kan vara både handlingsförlamande och motiverande !

När jag träffar på folk som jag har svårt att tycka om men måste samarbeta med , har jag en visualiseringsmetod som hjälper...

Jag måste jobba ihop med xx som har xxx åsikter om sådana som jag ...

Jag kommer inte att låta honom förstöra för mig !

Jag morphar honom !!!!

Jag smälter in hans ansikte i någon kusins , mitt eller min brors ,kompis , eller pappas och hittar likheter !
Även i rösten och sättet att gå , stå osv .
Folk som jag garanterat älskar påverkar hur jag känner för den personen i viss grad , det är en ny maträtt nu , men jag kan använda alla mina vanliga kryddor , som vanligt .

Vad gäller ödmjukhet , ska väl inte vara så svårt , bara man blir mer medveten hur liten man egentligen är , och hur litet man egentligen vet , och kanske en smula empati för folk som lider .

Personligen , behandlar jag hatet som symptom (och lindrar det genom att smörja lugnande salva på ) och inte som sjukdomen .
Sjukdomen ligger alltid djupare.

mvh

[Justin Case]

Finns det inte en risk med att göra om sig till en människa som aldrig hatar någon? Även om man själv gör om sig på det sättet, kommer det att fortsätta finnas människor som t.ex. rånmördar. Om någon man älskar blivit rånmördad, och man då väljer att inte hata rånmördaren, kan rånmördaren tänka: "aha, jag blir inte hatad när jag rånmördar, okej, då fortsätter jag rånmörda!".

Om björnmammor inte svarade med aggression när människor och andra djur gav sig på deras ungar, skulle björnungar antagligen inte bli lika gamla, i genomsnitt, som de blir idag med mer aggressiva mödrar. Kan inte den aggressionen, och potentialen till den, ses som en sorts hat? Vad jag försöker säga är att hat kanske fyller en bra funktion som man inte kan avskaffa hur som helst.

[LJUSUPPLEVELSE]

Finns det inte en risk med att göra om sig till en människa som aldrig hatar någon?

Aldrig ska man nog inte säga , men vad man strävar efter är större kontroll över sina känslor i situationer där man vill få någonting gjort , och inte hindras av sina känslor .
Om hatet fyller en funktion i en viss situation och konsekvenserna blir minimala , då finns det väl plats för det också , hatet är en känsla lika kär som alla andra känslor.
Att vanemässigt använda sig av hat som motiverande kraft , att inte kunna kontrollera sina hatkänslor , och att tillåta hat förstöra i situationer där man borde kontrollera det , fyller inte sin funktion / blir man inte betjänt av .
Man ska inte heller vara rädd för hatet , men man ska inte låta det bli kroniskt heller ... hatar jag någon alltför länge ... då gör jag någonting åt det !...antigen ändrar jag på hur jag känner eller så försöker jag att påverka den personen . Detta är inte alltid möjligt , ifall personen är en psykopat tex så fyller hatet en mycket värdefull funktion .

Så känner jag nu .

mvh