Bönens irrationalitet

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 20 apr 2010 17:44

seekeroftruth skrev:
Minded skrev:Man utför ritualer, eftersom man tror att de är effektiva. Och eftersom man tror att de har effekt, så kan de reellt ha detta.

Att man talar om gud är ett pedagogiskt grepp. 'Han har 100 namn. 99 går att uttala och det 100ade är det rätta.'


Kan du utveckla detta mer med namnen. Låter intressant.


Det är det som är grejen - om jag utvecklar det, så rör jag mig just med de 99 namnen som går att uttala... Och missar likväl essensen.

Användarvisningsbild
seekeroftruth
Inlägg: 424
Blev medlem: 09 apr 2010 22:28

Inläggav seekeroftruth » 20 apr 2010 18:29

Minded skrev:
seekeroftruth skrev:
Minded skrev:Man utför ritualer, eftersom man tror att de är effektiva. Och eftersom man tror att de har effekt, så kan de reellt ha detta.

Att man talar om gud är ett pedagogiskt grepp. 'Han har 100 namn. 99 går att uttala och det 100ade är det rätta.'


Kan du utveckla detta mer med namnen. Låter intressant.


Det är det som är grejen - om jag utvecklar det, så rör jag mig just med de 99 namnen som går att uttala... Och missar likväl essensen.


99 namn är pedagogiska grepp. Vad menar du med det?

Det hundrande namnet ÄR, likt GUd ÄR.
må gud skydda dig från allt det onda... och skänka dig allt det goda i överflöd!

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 20 apr 2010 18:58

Du skriver 'det hundrade namnet ÄR, likt GUd ÄR'. Detta ditt är i sig också ett pedagogiskt grepp, eftersom det är förklarande. Det är ett av de 99 (även om det är poetiskt [eller varför inte igen, pedagogik] att säga just siffran 99..).

Användarvisningsbild
seekeroftruth
Inlägg: 424
Blev medlem: 09 apr 2010 22:28

Inläggav seekeroftruth » 20 apr 2010 19:13

Minded skrev:Du skriver 'det hundrade namnet ÄR, likt GUd ÄR'. Detta ditt är i sig också ett pedagogiskt grepp, eftersom det är förklarande. Det är ett av de 99 (även om det är poetiskt [eller varför inte igen, pedagogik] att säga just siffran 99..).


Vad menade du med att de första 99 namnen är pedagogiska och det 100:e är det riktiga. Hur är de pedagogiska?

Sedan att säga Gud ÄR, likt hans rätta namn ÄR... säger ingenting såvida man inte förstår vad jag menar. Gud om det inte kan uttalas eller beskrivas på något sätt är något man kan uppleva... Man kan säga att vissa då uppnår ett Gudsmedvetande. De blir medvetna om vad Gud ÄR. De 99 namnen hjälper dem på traven.
må gud skydda dig från allt det onda... och skänka dig allt det goda i överflöd!

Rorschach
Inlägg: 655
Blev medlem: 25 jul 2008 01:54

Re: Bönens irrationalitet

Inläggav Rorschach » 20 apr 2010 19:59

Justin Case skrev:
Rorschach skrev:Inte behöver du hitta på en ny, kreativ betydelse av allvetande för att få det att gå ihop.


Hur ser du då på Newcombs problem? Visar inte det att fri vilja hos människor är logiskt oförenlig med existensen av en allvetande Gud? Om inte, varför anser du inte att det gör det?


Newcombs problem visar inget sådant. Visa nu hur du från premisserna:

(1) gud är allvetande
(2) människor har fri vilja

får fram en motsägelse?

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 21 apr 2010 03:41

http://www.indigohealing.se/text1_50.html

Kul läsning om bön och vatten.

Användarvisningsbild
seekeroftruth
Inlägg: 424
Blev medlem: 09 apr 2010 22:28

Inläggav seekeroftruth » 21 apr 2010 06:36

Zokrates skrev:http://www.indigohealing.se/text1_50.html

Kul läsning om bön och vatten.


Det är rätt roligt... undra om man kan påverka vatten på distans också eller om det bara gäller för saker som är i ens närhet? Men förstår inte hur dessa saker skulle förklara "Varifrån vi kommer och vart vi är på väg...". Det enda som förklaras är att våra "tankar" påverkar vatten.
må gud skydda dig från allt det onda... och skänka dig allt det goda i överflöd!

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 21 apr 2010 09:11

seekeroftruth skrev:
Minded skrev:Du skriver 'det hundrade namnet ÄR, likt GUd ÄR'. Detta ditt är i sig också ett pedagogiskt grepp, eftersom det är förklarande. Det är ett av de 99 (även om det är poetiskt [eller varför inte igen, pedagogik] att säga just siffran 99..).


Vad menade du med att de första 99 namnen är pedagogiska och det 100:e är det riktiga. Hur är de pedagogiska?

Sedan att säga Gud ÄR, likt hans rätta namn ÄR... säger ingenting såvida man inte förstår vad jag menar. Gud om det inte kan uttalas eller beskrivas på något sätt är något man kan uppleva... Man kan säga att vissa då uppnår ett Gudsmedvetande. De blir medvetna om vad Gud ÄR. De 99 namnen hjälper dem på traven.


Och där är svaret till din fråga.

Morningstar

Re: Bönens irrationalitet

Inläggav Morningstar » 21 apr 2010 14:19

---

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Bönens irrationalitet

Inläggav Algotezza » 21 apr 2010 18:10

sailaways skrev:
Algotezza skrev:
Rorschach skrev:
Justin Case skrev:Många människor ber till Gud: "Gud, förlåt mig mina synder", "förbarma Dig över människorna", "gör [den och den] frisk från sin sjukdom", etc. Hur kan sådan bön vara förnuftig, ens om det finns en (allsmäktig) Gud? Om Gud t.ex. har bestämt att en given människa ska dö av sjukdom, har han väl någon plan med det. Om man då ber Gud ändra på sin plan, vem tror man då att man är?


Gud har förstås, då han även är allvetande, redan tagit med att personen kommer att be om något i sin plan.


Om Gud vet allt från början till slut, hur trist måste det inte vara då att vara Gud! Kanske börjar han spela kaos-tärning för att få lite kul. Eller också är han fena på att glömma och sedan återupptäcka.

En mer logisk förklaring är att han inte finns pga. de logiska motsägelser hans existens skulle innebära. Men då kan man införa ad hoc-hypotesen att han står öve logiken så var det problemet löst. Dessutom står han väl över den simpla dikotomien existens - icke-existens...

Guds existens kan alltid  bevisas och fixas. I ordens och fablernas värld.

Och i verkligheten...vad nu det är...hur kan vi finna Gud där? I mötet med den andre/a... kanske...

/Algotezza


Ja, i mötet med den andre/a som start....


Gotta start somewhere...

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
seekeroftruth
Inlägg: 424
Blev medlem: 09 apr 2010 22:28

Re: Bönens irrationalitet

Inläggav seekeroftruth » 21 apr 2010 21:44

Algotezza skrev:
sailaways skrev:
Algotezza skrev:
Rorschach skrev:
Justin Case skrev:Många människor ber till Gud: "Gud, förlåt mig mina synder", "förbarma Dig över människorna", "gör [den och den] frisk från sin sjukdom", etc. Hur kan sådan bön vara förnuftig, ens om det finns en (allsmäktig) Gud? Om Gud t.ex. har bestämt att en given människa ska dö av sjukdom, har han väl någon plan med det. Om man då ber Gud ändra på sin plan, vem tror man då att man är?


Gud har förstås, då han även är allvetande, redan tagit med att personen kommer att be om något i sin plan.


Om Gud vet allt från början till slut, hur trist måste det inte vara då att vara Gud! Kanske börjar han spela kaos-tärning för att få lite kul. Eller också är han fena på att glömma och sedan återupptäcka.

En mer logisk förklaring är att han inte finns pga. de logiska motsägelser hans existens skulle innebära. Men då kan man införa ad hoc-hypotesen att han står öve logiken så var det problemet löst. Dessutom står han väl över den simpla dikotomien existens - icke-existens...

Guds existens kan alltid  bevisas och fixas. I ordens och fablernas värld.

Och i verkligheten...vad nu det är...hur kan vi finna Gud där? I mötet med den andre/a... kanske...

/Algotezza

Ja, i mötet med den andre/a som start....


Vem är denne andre?
må gud skydda dig från allt det onda... och skänka dig allt det goda i överflöd!

Rorschach
Inlägg: 655
Blev medlem: 25 jul 2008 01:54

Re: Bönens irrationalitet

Inläggav Rorschach » 21 apr 2010 23:05

Algotezza skrev:En mer logisk förklaring är att han inte finns pga. de logiska motsägelser hans existens skulle innebära.


Vilka logiska motsägelser har du i åtanke?

Användarvisningsbild
seekeroftruth
Inlägg: 424
Blev medlem: 09 apr 2010 22:28

Inläggav seekeroftruth » 22 apr 2010 11:24

Justin Case skrev:
seekeroftruth skrev:Det är genom sanningen som du är helt fri, vilket kan te sig paradoxalt om man nu antar determinism såsom sanningen.


Vad syftar du här på med "sanningen"? Kunskap om precis allt? Hur skulle någon någonsin kunna få det?

Sedan skulle jag ändå välja att inte ha en frivilja


Jag undrar inte varför du inte skulle vilja ha en fri vilja (även jag skulle gärna slippa ha en fri vilja om jag fick ett lyckligare liv av det), utan jag undrar varför du inte för säkerhets skull väljer att tro att vi har en fri vilja. Det är inte självklart att man bör välja att tro x vara sant bara för att det vore bäst för en om x vore sant. Om jag väljer att tro att t.ex. rökning kan ge lungcancer, är det ju inte för att jag vill att rökning ska ge lungcancer (så elak vill jag inte vara mot rökare), utan för att jag tror att det är klokt av mig att ha en sådan inställning till rökning därför att det håller mig ifrån rökning och därmed ifrån lungcancer. Skulle man ha mycket att förlora på att ha trott att rökning inte ger lungcancer, om rökning inte skulle ge lungcancer? Knappast. Det avgörande är vad man valt att tro i de scenarior där det visar sig att rökning ger lungcancer. Det avgörande är inte huruvida man vill att rökning ska ge lungcancer eller inte. På liknande sätt: även om du vore lyckligast i en värld där det objektivt sett är så att allt är predestinerat, ser jag inte varför det skulle innebära att du blir lyckligast av att välja att tro att världen är sådan - med tanke på att risken finns att den inte i verkligheten är sådan. Och är den sådan (predestinerad alltså) (men du felaktigt valt att tro att den inte är sådan), ja då hade du ändå inte kunnat välja att tro på något annat sätt, så det scenariot är det ingen mening med att oroa sig för.

om chanserna var 50/50 för det ena eller andra och det är för att jag skulle tappa känslan av samhörighet till Universum. Ur insikten att man är ett med Universum växer kärlek till allt som existera såsom Einstein skrev. Einstein menar helt enkelt att man gör sig fri från sitt sinnets grepp om förnuftet och därmed inser att man är ett med universum och att allt tidigare varit en illusion, först då börjar man se på riktigt.


Jag håller med om att man kan säga att varje människa är ett med universum (eftersom varje människa har evigt liv och därför med tiden kommer att gå igenom att vara varje del av universum), men anser inte att det ger att man bör utgå från att allt är predestinerat. I vilken ordningsföljd och hur frekvent vi kommer att gå igenom att vara var och en av de olika delarna av universum behöver inte vara predestinerat, bara att vi kommer att gå igenom att vara dem allihop.


Du skrev det själv jag tror på det som jag ser mest "bevis" för inte för att den tron gör mig mer lycklig eller så. Det enda som intresserar mig är vad som är sant. Så om det är sant att rökning är cancer framkallande då undviker jag att röka ifall jag är mån om att inte utveckla cancer. I mitt fall verkar det vara sant att allt i universum är deterministiskt så jag väljer att tro på det.

Sedan verkar vi ha lite olika tro på detta med evigt liv osv (eller så har jag missuppfattat dig)... såsom jag ser det dör ditt medvetande när kroppen dör. Däremot det du ÄR dör aldrig.

Men låt oss anta att en frivilja existerar. Hur skulle denna frivilja te sig isåfall? På vilket sätt skulle den påverka dina vardagliga skeenden? Varifrån kommer den? Hur kan den urskiljas från det som inte är fritt? Skapar denna frivilja begär hos kroppen?
må gud skydda dig från allt det onda... och skänka dig allt det goda i överflöd!

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 22 apr 2010 15:53

seekeroftruth skrev:Du skrev det själv jag tror på det som jag ser mest "bevis" för inte för att den tron gör mig mer lycklig eller så. Det enda som intresserar mig är vad som är sant. Så om det är sant att rökning är cancer framkallande då undviker jag att röka ifall jag är mån om att inte utveckla cancer. I mitt fall verkar det vara sant att allt i universum är deterministiskt så jag väljer att tro på det.


Ett delskäl till att du väljer att tro att rökning ger lungcancer (om du väljer att tro det) är rimligen att du inte vill få lungcancer; antagligen för att det inte är roligt, d.v.s. inte främjar din lyckonivå och den förväntade sammanlagda mängden lycka i ditt liv, att få lungcancer. Det är alltså inte bara vad tycks vara fallet (eller vad som verkar vara bevisat) som påverkar vad du bör välja att tro. Anta hypotetiskt att år 2050, då man just börjat kunna konstruera felfritt tankeläsande maskiner, en elak pro-rökningsfanatiker kidnappar en starkt rökningskritisk icke-rökare och spänner fast honom i en maskin som läser hans tankar och trosföreställningar. Anta att maskinen är programmerad att inte släppa denna icke-rökare förrän den märker att han börjat (uppriktigt) tro att rökning inte ger lungcancer. Anta dessutom att den dag och natt hypnotiserar honom till att tro att rökning inte ger lungcancer. Föreställ dig att du är denna icke-rökare. Anta att du kan stänga ute maskinens hypnos om du vill, och hålla fast vid din tro att rökning ger lungcancer, men att du i så fall aldrig blir fri från din fångenskap utan kommer att dö i den där maskinen, en långsam, plågsam död efter kanske många års plågsam fångenskap (anta att du är fastspänd på ett obehagligt sätt, får äcklig mat etc.). Anta att om du väljer att ta in hypnosen, är chansen stor att du redan inom några veckor kommer att börja tro (uppriktigt) att rökning ger lungcancer. Då släpps du ganska snart, men därefter kommer du att fortsätta tro att rökning inte ger lungcancer, i resten av ditt liv eller tills samhället/vänner/andra människor lyckats övertyga dig om att rökning ger lungcancer.

Vad bör du välja, i maskinen? Jag skulle välja att ta in hypnosen, d.v.s. jag skulle välja att börja tro att rökning inte ger lungcancer. Detta eftersom jag värdesätter lycka högre än att veta sanningen.

Visserligen brukar nog sanningen göra en lyckligare på sikt, än vad ovetskap om sanningen brukar göra, men ovan hypotetiska tankeexperiment med maskinen visar att det inte går att utesluta att det kan finnas/förekomma/uppstå undantag från den regeln. Ett annat undantag från samma regel är frågan huruvida man bör tro att man har en fri vilja eller inte. Detta av skäl jag redan förklarat (med lottexemplet t.ex.).

Sedan verkar vi ha lite olika tro på detta med evigt liv osv (eller så har jag missuppfattat dig)... såsom jag ser det dör ditt medvetande när kroppen dör. Däremot det du ÄR dör aldrig.


Det, av det du skulle kalla för "det Justin Case ÄR", den "del av mig" du skulle anse fortsätta existera även om min kropp, min hjärna och mitt medvetande förintades för alltid, den "delen av mig" kan jag inte spontant känna någon tröst i att tro/veta att jag är, detta eftersom jag inte ser något egenvärde i att existera i något icke-lyckligt tillstånd, och eftersom jag inte tror att jag kan känna något (och därmed inte heller lycka) om jag är utan medvetande - något jag tror eftersom jag inte har några minnen från de delar av mitt liv då neurologisk expertis skulle ha kunnat konstatera, utifrån mina hjärnmönster, att jag inte för tillfället hade något medvetande och därmed inte några upplevelser, t.ex. när jag varit i drömlös sömn eller under narkos. Om jag skulle få veta att jag snart kommer att försättas i drömlös sömn för resten av evigheten, skulle jag spontant anse det vara ett öde precis lika värdelöst, dåligt, oönskvärt, som [att, för alltid, i alla betydelser av existera, upphöra att existera] oavsett om jag då skulle tro att det finns något sådant som [det du kallar för "den man ÄR" minus medvetandet] eller inte.

Ett sätt för mig att få mig att bry mig om vad som händer oändligt långt in i framtiden, trots [min ovan nämnda spontana likgiltighet inför huruvida jag alltid skulle ha den sorts omedvetna existens du pratar om eller inte], är att tänka på det faktum att det på grund av universums oändliga storlek alltid i all framtid kommer att finnas förgreningar av mig som överlever, i form av kopior av mig, i varje uppkomlig situation, som överlever, och definiera mig som vid varje förgrening varandes de kopior av mig som överlever. Det finner jag mer tilltalande, eftersom jag då kan tro att [både jag och mitt medvetande] kommer att i all framtid kontinuerligt fortsätta att (någonstans) existera och fortsätta utvecklas/förändras.

För en given entitet x, som kanske kommer att finnas i framtiden, gäller att för att jag ska kunna bry mig så mycket om huruvida x kommer att existera eller inte, som om x vore en fortsättning på min existens, måste jag tro att x utgörs av ett (eller flera) sinnestillstånd som följer av en medvetandekontinuitet i form av en kontinuerlig fortsättning på den process som mitt medvetande utgör, en medvetandekontinuitet som längs åtminstone någon linje i universum sträcker sig obrutet från den jag är nu och fram till x. Om ingen sådan obruten linje finns någonstans i universum, ser jag inte varför jag skulle se x som varandes en framtida fortsättning på mig. I så fall kan ju x lika gärna definieras som vem som helst. Mig tycks det vara ett sådant x du pratar om, alltså "den man är minus ens hjärna, kropp och medvetande" så att säga. Jag kan i så fall inte bry mig om x, för jag är inte så pass altruistisk att jag kan bry mig om varje annan varelse i universum lika mycket som jag bryr mig om mig själv. Kanske borde jag vara det, men jag kan inte förmå mig till att vara det. Därför är det enda, som kan göra mitt handlande någorlunda likt en altruists handlande, en tro på att jag kommer att förvandlas till alla dessa andra varelser, tack vare att det informationsteoretiskt sett finns medvetandekontinuitet mellan oss alla. Jag torde inte vara ensam om att behöva en sådan teori för att kunna börja handla någorlunda "altruistiskt". Som tur är (för världen) finns det vetenskapligt stöd för en sådan teori, eftersom universum är oändligt stort och därför måste innehålla alla de mellanstadier som en människa måste gå igenom att vara för att (över tid) förvandlas till alla andra varelser i universum.

Men låt oss anta att en frivilja existerar. Hur skulle denna frivilja te sig isåfall? På vilket sätt skulle den påverka dina vardagliga skeenden? Varifrån kommer den?


Svar på alla de frågorna: vet ej. Men det går inte att utesluta att vår fria vilja, om vi har någon, gör vår framtid annorlunda än vad som hade blivit fallet om vi inte hade haft en fri vilja. Och det sätt på vilket den påverkar vår framtid har vi rimligen mer kontroll över (med vår fria vilja) om vi tror att den fria viljan finns än om vi inte tror det. Motsvarande gäller inte för determinismen om allt är predeterminerat.

Hur kan den urskiljas från det som inte är fritt?


Teoretiskt genom att den inte orsakas av något. Dock kommer det nog aldrig i praktiken gå att bevisa att den inte orsakas av något (eller ens att den existerar). Om du utövar fri vilja när du utför handling x (så att handling x inte var predeterminerad utan "upp till dig"), orsakas x av den "del av dig" som utgörs av din fria vilja. Denna del av dig orsakas i sin tur inte av något annat; den är en orsakslös orsak. Om däremot allt är predeterminerat, finns ingen sådan del av dig, utan då orsakar tidigare händelser allt du gör. Det är det som skiljer fri vilja från icke-fri vilja. Huruvida den kan urskiljas (av någon människa eller annan medveten varelse) hänger kanske på varelsers förmåga att urskilja, snarare än på huruvida det finns någon skillnad. Det är fullt möjligt att skillnaden inte är möjlig för någon varelse att observera, men den kan likafullt existera.

Skapar denna frivilja begär hos kroppen?


Det är upp till innehavaren av den. Om du har en fri vilja, är det upp till dig att med din fria vilja välja om du ska använda din fria vilja till att skapa begär i din kropp, eller stilla begär i din kropp, eller bådadera.

Användarvisningsbild
seekeroftruth
Inlägg: 424
Blev medlem: 09 apr 2010 22:28

Re: Bönens irrationalitet

Inläggav seekeroftruth » 22 apr 2010 16:33

REPLY TO JUSTINCASE:

Den onde och maskinen experimentet:
Om jag nu befann mig i en sådan situation som du beskrev så skulle jag försöka räkna ut vilken handling som skulle leda till mest lycka för alla osv... om det skulle visa sig att jag skulle behöva acceptera något som är falskt som sant för att uppnå maximal lycka så skulle jag gå med på denna hypnos, annars skulle jag inte göra det. Allt beror på vilka konsekvenser det hela leder till.

Angående detta ÄR:
Detta ÄR, är helt enkelt Universum för mig. Denna materia eller vad man vill kalla den som jag associerar min riktiga identitet med. Jag är alltså redan allting, både stjärnorna och månen osv... men jag upplever mig som något avskilt och säreget och denna säregenhet kommer dö när min kropp dör.

Angående frivilja:
Jag har personligen inte kunna logiskt försvara frivilja eftersom varje gång jag försökt analysera mig själv har jag kommit fram till att allt jag gör hade en föregående orsak...
må gud skydda dig från allt det onda... och skänka dig allt det goda i överflöd!


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster