The real idiocrazy

[Sceptisk]

Ett sk "idealsamhälle" ser jag främst som ett imperialistiskt begrepp, idé och vision. Det är ett politiskt begrepp som tänker sig att det finns ett, och endast ett, slags samhälle med en och bara en slags ordning, osv. Genom historien så har imperiekulten alltid strävat efter "idealsamhället" på olika sätt men även "idealmänniskan" och "idealfolket".

Det är en inbyggd funktion av imperiekulten att alltid formulera sitt ideal att sträva mot. Med andra ord, imperiesamhället bygger på en utopisk vision. Kaptialistsamhället har sin utopiska vision i frihet, rikedom, ära, materiellt välstånd, osv. Kommunistsamhället har sin vision i jämlikhet, sin idealmänniska var arbetaren och marxisten, Sparta ville producera den perfekta krigaren, etc.

Nu menar inte jag att dessa ord; jämlikhet, frihet, rikedom, välstånd osv är onda ting, utan det jag menar är att imperiekulten använder sig av dessa begrepp för att formulera sitt idealsamhälle och åstadkommer därmed en slags statsreligion som blir till en kult och som leder till katastrof. För vad som händer när människor ska formulera sitt idealsamhälle är att det blir ett designerprojekt vilket leder till att den stora massan hamnar i händerna på en liten klick människor som är utsedda att vara övervakare och sociala designers för och över imperiet och när det händer så blir det en tvingande institution. Det spelar absolut ingen roll hur goda avsikter dessa personer, eller någon annan person har. Det som spelar roll i sammanhanget är själva funktionen som sätts i rullning via byggandet av detta imperium.

Tendensen är att man börjar med idealet och försöker därefter att realisera det. Medan stamsamhället som har utvecklats fram genom många tusen år, helt enkelt har formats efter vad som fungerat. Det sätt som förfäderna levde på fördes vidare till nästa generation som förbättrades där och levde vidare till nästa generation och sedan till nästa och nästa och nästa, i något som vi kallar för "visdom" eller nedärvd materialiserad visdom och kunnande i hur man kan leva på ett gott sätt.

Imperiekulten däremot, den har effektivt alienerat sig från det förflutna och sätter istället upp "ideal" som den försöker att sträva mot och människor som försöker att "leva upp" till idealen. Att bryta mot idealen straffar sig. Så om människan innan var "autentisk" så tvingas hon att bli något hon inte är och återuppfinna sig själv. Idealsamhället/imperiekulten skapar en inre konflikt hos människan i det att hon å ena sidan försöker vara människa och det ställs mot att vara "ärlig" eller "god" eller "stark" eller "självuppoffrande" utan något socialt sammanhang eller mening. Imperiekulten producerar trasiga människor som desperat försöker att göra sig till för att inte bli utstraffade ur systemet.

I stamsamhället så fungerar det helt enkelt så att den som beter sig asocialt och konsekvent bryter mot gemenskapen kommer snart att bli isolerad och få det mycket svårare att överleva. Men det finns inget ideal eller utopi att sträva mot eftersom alla redan från födseln får lära sig den nedärvda kunskapen om hur man lever. Därför finns det ett mycket starkare incitament för att vara "god" i ett stamsamhälle än det gör i imperiet.

När människor lever tillsammans i en större grupp en längre tid, så händer det massor av saker som imperiekulten inte kan förstå. Medan imperiekulten har satt upp sina stränga "riktlinjer" så växer det fram något hos de som lever tillsammans som jag bara kan kalla för "anda" eller något sådant, för det är så komplext och komplicerat, men det strävar efter det bästa eftersom det lönar sig för alla. Inga ideologier eller politiska grepp behövs för att åstadkomma detta fenomen, det är nämligen inbyggt i människan som hon är skapad. Människan är redan en blueprint för det goda samhället, men imperiekulten gör sitt yttersta för att hindra människan från att inse det och leva på det sättet. I imperiekulten då ska människan leva som en slav till ideal och statsmakt. I stamsamhället så förverkligas det slags samhälle som människan passar för, helt enkelt av det enkla faktum att samhället är människor som lever tillsammans. I imperiet skapas illusionen av att vi inte lever tillsammans eller hör ihop. Imperiets ordning är att man ska arbeta för arbetsgivaren eller statsmakten medan stamsamhällets ordning är att alla hjälps åt.

[seekeroftruth]

Ett sk "idealsamhälle" ser jag främst som ett imperialistiskt begrepp, idé och vision. Det är ett politiskt begrepp som tänker sig att det finns ett, och endast ett, slags samhälle med en och bara en slags ordning, osv. Genom historien så har imperiekulten alltid strävat efter "idealsamhället" på olika sätt men även "idealmänniskan" och "idealfolket".

Det är en inbyggd funktion av imperiekulten att alltid formulera sitt ideal att sträva mot. Med andra ord, imperiesamhället bygger på en utopisk vision. Kaptialistsamhället har sin utopiska vision i frihet, rikedom, ära, materiellt välstånd, osv. Kommunistsamhället har sin vision i jämlikhet, sin idealmänniska var arbetaren och marxisten, Sparta ville producera den perfekta krigaren, etc.

Nu menar inte jag att dessa ord; jämlikhet, frihet, rikedom, välstånd osv är onda ting, utan det jag menar är att imperiekulten använder sig av dessa begrepp för att formulera sitt idealsamhälle och åstadkommer därmed en slags statsreligion som blir till en kult och som leder till katastrof. För vad som händer när människor ska formulera sitt idealsamhälle är att det blir ett designerprojekt vilket leder till att den stora massan hamnar i händerna på en liten klick människor som är utsedda att vara övervakare och sociala designers för och över imperiet och när det händer så blir det en tvingande institution. Det spelar absolut ingen roll hur goda avsikter dessa personer, eller någon annan person har. Det som spelar roll i sammanhanget är själva funktionen som sätts i rullning via byggandet av detta imperium.

Tendensen är att man börjar med idealet och försöker därefter att realisera det. Medan stamsamhället som har utvecklats fram genom många tusen år, helt enkelt har formats efter vad som fungerat. Det sätt som förfäderna levde på fördes vidare till nästa generation som förbättrades där och levde vidare till nästa generation och sedan till nästa och nästa och nästa, i något som vi kallar för "visdom" eller nedärvd materialiserad visdom och kunnande i hur man kan leva på ett gott sätt.

Imperiekulten däremot, den har effektivt alienerat sig från det förflutna och sätter istället upp "ideal" som den försöker att sträva mot och människor som försöker att "leva upp" till idealen. Att bryta mot idealen straffar sig. Så om människan innan var "autentisk" så tvingas hon att bli något hon inte är och återuppfinna sig själv. Idealsamhället/imperiekulten skapar en inre konflikt hos människan i det att hon å ena sidan försöker vara människa och det ställs mot att vara "ärlig" eller "god" eller "stark" eller "självuppoffrande" utan något socialt sammanhang eller mening. Imperiekulten producerar trasiga människor som desperat försöker att göra sig till för att inte bli utstraffade ur systemet.

I stamsamhället så fungerar det helt enkelt så att den som beter sig asocialt och konsekvent bryter mot gemenskapen kommer snart att bli isolerad och få det mycket svårare att överleva. Men det finns inget ideal eller utopi att sträva mot eftersom alla redan från födseln får lära sig den nedärvda kunskapen om hur man lever. Därför finns det ett mycket starkare incitament för att vara "god" i ett stamsamhälle än det gör i imperiet.

När människor lever tillsammans i en större grupp en längre tid, så händer det massor av saker som imperiekulten inte kan förstå. Medan imperiekulten har satt upp sina stränga "riktlinjer" så växer det fram något hos de som lever tillsammans som jag bara kan kalla för "anda" eller något sådant, för det är så komplext och komplicerat, men det strävar efter det bästa eftersom det lönar sig för alla. Inga ideologier eller politiska grepp behövs för att åstadkomma detta fenomen, det är nämligen inbyggt i människan som hon är skapad. Människan är redan en blueprint för det goda samhället, men imperiekulten gör sitt yttersta för att hindra människan från att inse det och leva på det sättet. I imperiekulten då ska människan leva som en slav till ideal och statsmakt. I stamsamhället så förverkligas det slags samhälle som människan passar för, helt enkelt av det enkla faktum att samhället är människor som lever tillsammans. I imperiet skapas illusionen av att vi inte lever tillsammans eller hör ihop. Imperiets ordning är att man ska arbeta för arbetsgivaren eller statsmakten medan stamsamhällets ordning är att alla hjälps åt.

Tack för förklaringen.

Jag håller med dig på många punkter. JAg tycker att lika människor skall bo tillsammans och inte att det skall blandas 100 olika människor med olika allt vad det nu är under några "universiella" lagar som skall göra så alla kommer överens.

Och du har fullständigt rätt... man skall jobba för att tjäna dom man älskar och är beroende utav... och man skall känna sig behövd och uppskattad och jobba för andra i ens samhälle utav kärlek till varandra. Håller med dig fullständigt. Vissa grundläggande sanningar skall finnas i samhället dock anser jag.

Sedan kan man fråga sig varför dessa samhällen som du nämner INTE är bättre än de "sjuka" samhällen? Varför dominerande det sjuka samhället? Varför är det så att nästan alla samhällen är sjuka? Om de nu är så ineffektiva?

[Sceptisk]

"Effektivitet" i imperiekulten mäts i produktion av teknologi och "välstånd" mäts i materiella tillgångar. Man kallar till exempel civilisationer för "högstående" helt och hållet baserat på vad dom har producerat i materiell väg och hur "väl" dom lyckats "strukturera upp" sina samhällen med lagar och centralstyrning. Det är så man mäter framgång i imperiekulten. Det spelar ingen roll att miljontals människor går under, lever i fattigdom, dör ensamma, blir psykiskt sjuka, lider av depressioner, hatar sitt arbete, sitt liv, känner sig missförstådda, orättvist behandlade, fågna, saknar gemenskap, trygghet eller något sådant, enligt imperiekulten så är det irrelevant som måttstock på framgång. Istället så gör man bara så att man skapar nya arbetsformer för sådana problem, sociala projekt, psykologer, kriminalvård osv.

Imperier handlar i grunden om makt och erövring. Som ett militärt förband som bygger upp bofästningar för att lägga jorden under sig och på så vis göra imperialisterna till herrar över världen och skapa sin egen världsordning. Genom att de är bofasta och producerar stora överflöd av mat och även utvinner naturtillgångar till vapen och så vidare så blir de svåra att stå emot för ett stamfolk. Imperiet utvecklar vapen av järn och stål, rustningar och en kultur som präglas av krig och erövring gör att det dominerar. Imperiet blir därför också beroende av alla naturtillgångar för att kunna fortsätta att existera och expansion blir en "nödvändig" del av processen.

Stamsamhällena har helt enkelt blivit antingen utrotade av imperialisterna eller tvingade till att assimileras. Detta pågår fortfarande idag på de få ställen där det fortfarande lever stamfolk, såsom i Sydamerika, Afrika och Indonesien. Stamfolken försöker att stå emot och protestera för de vill inte överge sin livsstil, men det är inte lätt när det kommer folk med högteknologiska vapen, grävmaskiner och skogsmaskiner och utan någon som helst respekt för hur andra lever.

[seekeroftruth]

"Effektivitet" i imperiekulten mäts i produktion av teknologi och "välstånd" mäts i materiella tillgångar. Man kallar till exempel civilisationer för "högstående" helt och hållet baserat på vad dom har producerat i materiell väg och hur "väl" dom lyckats "strukturera upp" sina samhällen med lagar och centralstyrning. Det är så man mäter framgång i imperiekulten. Det spelar ingen roll att miljontals människor går under, lever i fattigdom, dör ensamma, blir psykiskt sjuka, lider av depressioner, hatar sitt arbete, sitt liv, känner sig missförstådda, orättvist behandlade, fågna, saknar gemenskap, trygghet eller något sådant, enligt imperiekulten så är det irrelevant som måttstock på framgång. Istället så gör man bara så att man skapar nya arbetsformer för sådana problem, sociala projekt, psykologer, kriminalvård osv.

Imperier handlar i grunden om makt och erövring. Som ett militärt förband som bygger upp bofästningar för att lägga jorden under sig och på så vis göra imperialisterna till herrar över världen och skapa sin egen världsordning. Genom att de är bofasta och producerar stora överflöd av mat och även utvinner naturtillgångar till vapen och så vidare så blir de svåra att stå emot för ett stamfolk. Imperiet utvecklar vapen av järn och stål, rustningar och en kultur som präglas av krig och erövring gör att det dominerar. Imperiet blir därför också beroende av alla naturtillgångar för att kunna fortsätta att existera och expansion blir en "nödvändig" del av processen.

Stamsamhällena har helt enkelt blivit antingen utrotade av imperialisterna eller tvingade till att assimileras. Detta pågår fortfarande idag på de få ställen där det fortfarande lever stamfolk, såsom i Sydamerika, Afrika och Indonesien. Stamfolken försöker att stå emot och protestera för de vill inte överge sin livsstil, men det är inte lätt när det kommer folk med högteknologiska vapen, grävmaskiner och skogsmaskiner och utan någon som helst respekt för hur andra lever.

Ja hade en lärare eller vem det nu var som brukade berätta en fin historia om en man som bodde med sin familj och försörjde sig genom fiske. Varje dag brukade ge fångsten till sin fru och ifall det fanns något över gav han det de som hade haft sämre lycka. En del av dagen ägnade han åt sina barn och lekte med dem och mot kvällen spelade han flöjt med sina vänner vid brasan och sjöng visor. En dag kom det en turist på besök och denne var marknadsansvarig för ett stort företag och frågade mannen varför denne sålde den överblivna fisken istället och med pengarna kunde han efter ett tag köpa sig en större båt så han kunde fånga ännu mera fisk. Efter ett tag kunde mannen köpa sig en fiskebåt och till slut även anställa andra som jobbar åt honom, kanske efter cirka 15år kunde mannen sälja sitt företag för stora summor och leva ett liv där han enbart gör det han gillar och ägnar resten av sin tid med sin familj och sina vänner. Mannen svarade: "Jag ägnar redan mitt liv åt det jag gillar och på min fritid umgås jag med min familj och spelar flöjt med mina vänner. "


Fin historia tänkte jag... men sedan slog mig tanken att den som var girig och jobbade mera kunde efter ett tag utrota denne lycklige fiskare och det är det som händer med dessa stamsamhällen. Har det aldrig slagit dig att världen ser ut som den gör på grund av denna rädsla för "grannen"?  Men den behöver inte bara se ut så på grund av detta.

Hur som helst så anser jag inte dessa stamsamhällen effektiva om de inte kan försvara mot fiender. Då är dom inte alls effektiva eller något att sträva mot.

[Sceptisk]

Jag har aldrig sagt att dom inte kan försvara sig mot fiender. Trodde nämligen det var allmän kunskap att många stamfolk var berömda krigare, inte minst trodde jag de Amerikanska indianerna var kända för sitt envisa krig mot Europeerna. Men imperiekulten var något helt nytt för alla stamfolk som kom i kontakt med den. Stamfolkens krig såg annorlunda ut eftersom ingen av dem gjorde anspråk på att göra sig till världens herrar. Men imperiekulten gör anspråk på världsherravälde och sysslar därför med systematisk utrotning av samtliga folk, folkgrupper och enskilda individer som står ivägen för det målet, både utanför och inom systemet.

[seekeroftruth]

Jag har aldrig sagt att dom inte kan försvara sig mot fiender. Trodde nämligen det var allmän kunskap att många stamfolk var berömda krigare, inte minst trodde jag de Amerikanska indianerna var kända för sitt envisa krig mot Europeerna. Men imperiekulten var något helt nytt för alla stamfolk som kom i kontakt med den. Stamfolkens krig såg annorlunda ut eftersom ingen av dem gjorde anspråk på att göra sig till världens herrar. Men imperiekulten gör anspråk på världsherravälde och sysslar därför med systematisk utrotning av samtliga folk, folkgrupper och enskilda individer som står ivägen för det målet, både utanför och inom systemet.

OK, tack för svaret.

Om jag var en ledare inom en stam skulle jag förmodligen välja att fördriva eller döda andra stammar om det visade sig att det blev ont om plats för vår egna befolkning såvida dom inte anslöt sig till min stam. För om maximal lycka är målet och jag anser att min stam och dess sätt att leva är det som producerar en sådan lycka måste jag utbredda min stam så långt som möjligt. Annars är jag elak. Teoretiskt skulle jag då komma fram till samma slutsats som Imperiekulten, nämligen att HELA världen skall bebådas utav människor från min stam eller åtminstonde vårt sätt att leva för enbart då kan mest lycka och minst lidande bli möjligt! Något annat är inget mer än ONT.

[Sceptisk]

Varför skulle inte andra människor, likaväl som du, själva kunna bedöma vad som gör dom lyckliga? Alltså ditt argument leder tillbaka till frågan om 'hur ska man leva'. Om du anser dig ha svaret på hur du vill leva så är det en sak. Men om du anser dig veta hur andra ska leva då är det något helt annat.

Problemet för imperiekulten är att människor som lever i den vet inte hur man lever. Alla i imperiekulten saknar denna kunskap - inte för att dom är dumma utan för att det är omöjligt inom imperiekulten att sådan kunskap skulle kunna få chans att utvecklas så som den gör i ett stamsamhälle. I ett imperium så är det som sagt massor av människor från olika folk och kulturer som ska försöka leva under samma tak. Så därför stiftar man förbudsregler och man har uppfunnit religioner för att ge människor vägledning i hur man ska leva.

Religioner som talar om för folk hur man ska leva är en del av imperiekulten just för att imperiekulten saknar kunskap om hur man lever. Desto större desperation man har av vägledning, stabilitet och någon slags lycka i livet, desto större blir behovet av sådan religion och även behovet av att sprida denna religion till andra människor.

Varje stamfolk vet själva hur man lever. Deras livsstilar är inget som har designats fram utan har utvecklats genom tusentals år. Ingen kommité har suttit sig ner och tänkt ut hur man ska leva, utan det är helt enkelt evolutionens gåva till människorna. Människor har rätt att få leva på det sätt som passar för dom och utvecklingen har givit det till dom också. Man skulle kunna kalla det för en lag. Att det tillhör människorna att få leva på det sätt som passar för dom. Ifall man skulle bryta mot den lagen då skulle det bara innebära att människorna blir miserabla.

Imperiekulten har instiftat en onaturlig ordning genom att den först definierar målet för vad livets mening är, och därefter försöker att realisera det. Detta är att försöka ta ödet i sina egna händer, vilket är den underliggande filosofi som driver imperiekulten. All erfarenhet visar dock att livets mening låter sig inte så lätt definieras, utan det är något man upptäcker efter ett tag om det man håller på med är meningsfullt eller inte. Men för människorna i imperiekulten så har man underminerat denna naturliga instinkt och skyller istället på människan. Att om människor inte är lyckliga då får dom skylla sig själva, för 'imperiet är ofelbart'.

[seekeroftruth]

Varför skulle inte andra människor, likaväl som du, själva kunna bedöma vad som gör dom lyckliga? Alltså ditt argument leder tillbaka till frågan om 'hur ska man leva'. Om du anser dig ha svaret på hur du vill leva så är det en sak. Men om du anser dig veta hur andra ska leva då är det något helt annat.

Problemet för imperiekulten är att människor som lever i den vet inte hur man lever. Alla i imperiekulten saknar denna kunskap - inte för att dom är dumma utan för att det är omöjligt inom imperiekulten att sådan kunskap skulle kunna få chans att utvecklas så som den gör i ett stamsamhälle. I ett imperium så är det som sagt massor av människor från olika folk och kulturer som ska försöka leva under samma tak. Så därför stiftar man förbudsregler och man har uppfunnit religioner för att ge människor vägledning i hur man ska leva.

Religioner som talar om för folk hur man ska leva är en del av imperiekulten just för att imperiekulten saknar kunskap om hur man lever. Desto större desperation man har av vägledning, stabilitet och någon slags lycka i livet, desto större blir behovet av sådan religion och även behovet av att sprida denna religion till andra människor.

Varje stamfolk vet själva hur man lever. Deras livsstilar är inget som har designats fram utan har utvecklats genom tusentals år. Ingen kommité har suttit sig ner och tänkt ut hur man ska leva, utan det är helt enkelt evolutionens gåva till människorna. Människor har rätt att få leva på det sätt som passar för dom och utvecklingen har givit det till dom också. Man skulle kunna kalla det för en lag. Att det tillhör människorna att få leva på det sätt som passar för dom. Ifall man skulle bryta mot den lagen då skulle det bara innebära att människorna blir miserabla.

Imperiekulten har instiftat en onaturlig ordning genom att den först definierar målet för vad livets mening är, och därefter försöker att realisera det. Detta är att försöka ta ödet i sina egna händer, vilket är den underliggande filosofi som driver imperiekulten. All erfarenhet visar dock att livets mening låter sig inte så lätt definieras, utan det är något man upptäcker efter ett tag om det man håller på med är meningsfullt eller inte. Men för människorna i imperiekulten så har man underminerat denna naturliga instinkt och skyller istället på människan. Att om människor inte är lyckliga då får dom skylla sig själva, för 'imperiet är ofelbart'.

Jag håller med dig angående att olika människor inte skall tvingas leva ihop. Det blir alltför mycket kompromisser som görs och majoriteten får det bättre än minoriteten. Ingen mår bra av det tycker jag.

Som sagt om jag vore stamledare så skulle jag lägga fram en mening med livet för min stam och allt skulle röra sig kring denna mening. Så som jag ser det idag skulle denna mening vara att skapa mest lycka och minst lidande i Universum. Utifrån denna mening växer allt annat som vi inom stammen företar oss... hur vi klär oss, pratar osv. Dessa regler skulle växa fram långsamt men säkert och de lär ändras och förbättras allt eftersom. Om jag skulle märkbart se att andra stammar INTE har detta som SIN mening med livet så skulle jag försöka övertyga dom om att ta till sig denna mening. Är det så att de inte vill ta till sig denna mening är de inget annat än människor som förnekar vad som är gott. Alltså onda människor. De går trots emot vad som är i enlighet med min stams mening med livet, nämligen mest lycka och minst lidande i Universum.

"Imperiekulten har instiftat en onaturlig ordning genom att den först definierar målet för vad livets mening är, och därefter försöker att realisera det."

Jag ser inget fel i detta. Ett liv utan ett högre syfte/mening är patetiskt enligt mig. Jag hade gjort likadant.

Stamfolket är på ett sätt ändå bättre än imperiekulten då den sprider mindre lidande. Att leva i samklang med naturen samt vara en barmhärtighet i universum som människa är ett måste enligt mig. Något som dagens samhälle inte lever upp till tyvärr.

[J R Auk]

Intressant tråd här. Jag tycker mig märka en något förändrad hållning hos dig Sceptisk. Jag tycker det är en sympatisk analys du gör.

Men jag skulle snarare vilja psykologisera idéen bakom imperiet. Jag menar den står inte i sig själv, utan den vilar på ett fundament där livets värde är antaget.

Jag gillar att använda civitas dei idéen för att exemplifiera. Alltså idéen om att det finns en guds stad som vi skall efterlikna i det att vi bygger vårt samhälle.

Imperiet är bara en implementering av den här grundläggande idén. Vi kan kalla den något annat än civitas dei, poängen är att det är ett abstrakt taget ideal som antas stå som modell.

Det är ett problem som följer av rikedom vad jag kan se. När de för handen givna idealen är tillgodosedda. Mat i magen, mat för dagen, mat för morgondagen. Först då kan tanken om något annat än, det som motiverat sig, kan ta plats.

Jag tror att den här andan uppstår i det att några får sina existens helt uppburen av någon annan, eller andra. Och med det de existentialistiska problem jag antar du syftar på när du säger att samhället av idag inte tillgodoser våra egentliga behov.

Betänk vad skulle du själv göra?

Vad gör en organisation som inriktar sig på pengar när de når storlekar av företag som General Motors och liknande med omsättning större än många länders? Då är det inte medel för att tillgodose sig från marknaden som är relevant, då är det marknaden i sig man vill äga.

Det finns alltid en rationalitet bakom, och för att förstå rationaliteten behöver vi förstå vilka värden som rationaliteten står inför. Värdet för bonden är såddens skörd, och det ger rationaliteten till sådden. Så griper det meningsfulla i verksamheten tag i sin idealitet som konkret förstådd.
Men vad händer när värdet inte är såddens skörd utan skördens värde på en marknad? Såddens rationalitet beror då inte längre på skörden främst utan bara sekundärt. Primärt tas marknaden som värdegivande innan skörden. Så har vi alienerats. Den meningsfulla verksamheten griper nu tag i sin realitet abstrakt förstådd. Men det viktiga är här att se att det inte längre är vår idealitet utan någon annans idealitet som ger värdet inför rationaliteten.

Så jag antar att jag ifrågasätter huruvida vi (människan) överhuvudtaget kan fortsätta leva i stamsamhällen i takt med att traditionen ger mer teknik för vår anpassning i enlighet med vår situation.

[Sceptisk]

Ja jag skulle vilja poängtera den fundamentala skillnaden filosofiskt mellan stammen och imperiet. Jag vill också visa att vi lever i detta imperium just nu, idag. Detta imperium är dock inte begränsat till en viss nation som Sverige eller Norge eller USA eller Kina, utan är nationsöverskridande, dvs varje nation idag är en del av imperiekulten. Detta är en tanke som jag känner blir alltmer hisnande desto mer man tänker på det, att vi faktiskt lever mitt i ett imperium idag och att de människor som vi ser omkring oss, inklusive oss själva, är imperiebyggare.

När man hör ordet imperium då kanske man tänker helst på Kinas dynastier eller Egyptens pyramider och på det slavarbete som krävdes för att resa dessa pyramider som gravkammare åt deras faraoner. Det är därför det kanske verkar som en avlägsen tanke att vi också bygger pyramider just nu, idag. Men dessa pyramider är GM, Ericsson, Microsoft, Husqvarna, Henns & Mauritz, TeliaSonera, Manpower, etc.

Men anser vi oss själva vara slavar? Många känner det nog på det sättet men kan inte förklara hur det kommer sig. De flesta anser ändå fortfarande att detta är som det ska vara, även om vi skulle vara slavar så "går det inte" att ha det på något annat sätt. Det finns en djup övertygelse hos alla människor som arbetar för imperiet att det inte finns något annat svar, inget annat liv, inget argument som skulle kunna stå emot. Imperiet är inte bara ofelbart, det är också oemotståndligt, oemotsägbart, en kristallklar logisk konstruktion som ingen kan säga emot.

Jag gick in lite på den "ofelbara" logik som driver imperiet i mitt förra inlägg, jag ska försöka förtydliga den lite. I grund och botten så är den i likhet med "manifest your destiny" baserat på tron att människan kan ta ödet i sina egna händer och skapa ett paradis på jorden. Detta är en tro, måste jag poängtera. För om man ska definiera ödet så är ödet det som har skett och vad som kommer att ske och är därför något som ingen kan ändra på. Framtidens öde är något som är okänt för människan. Vi vet inte vad som kommer att hända imorgon och hur det som händer då kommer att påverka våra val. Så om människan skulle kunna ta ödet i sina egna händer och bestämma i förväg vad som kommer att hända och även bestämma utfallet, då måste hon ha makt att göra det också. Människan måste ha auktoritet (fr eng. author) och det räcker inte med att ha ledarskapsförmåga, hon måste ha absolut auktoritet, med andra ord människan måste blir Gud för att kunna åstadkomma detta. För det är Gud som är auktoriteten (author) som bestämmer över världsalltet och  det förflutna och det framtida.

Det är därför man ser tecken på detta gudomliggörande av ledarna inom alla civilisationer, att ledarna har en särskilt kontakt med Gud eller är gudar själva; kejsaren, faraonen, kungen, påven.

Det är denna tro som ligger till grund för vad människor i imperiet gör och det ger mening åt deras liv. Men problemet är att det fortfarande händer saker som människan inte rår över och eftersom den filosofi som driver imperiet inte har ett eget klart svar på detta så bryter filosofin hela tiden ihop och man hittar på nya förklaringar som är främmande från den ursprungliga, grundläggande filosofin. Att det är något fel på människan, att det är Guds fel, att det är fel på världen, osv osv. Ingen vågar säga öppet eller kanske kommer på tanken att det skulle kunna vara fel på imperiet och dess filosofi. För att det skulle ju innebära att det som ger mening i livet blir ifrågasatt och då står man där helt naken och övergiven och vet inte vart man ska ta vägen.

Att ha mening i sitt liv är något som är av yttersta vikt för ens överlevnad. Viktor Frankl skrev om sina upplevelser i förintelselägret och tog upp detta med vad viktigt det är att uppleva mening. Människor som tappade sin mening var dom som först gick under och dog. Det kunde vara vad som helst, tanken på en käraste som väntade på dom någonstans eller tanken på familjen. Denna tanke blev till den livsuppehållande mening som gjorde att han kunde överleva lägret. Utan mening så dör människan. Man ser av detta också att mening är något som man inte kan skapa. Vem vet vad som ger mening då man befinner sig i ett koncentrationsläger och kämpar för överlevnad? Men mening, anser jag, är inget man kan definiera eller skapa. En bok illustrerar detta ganska bra. Tänk den författare som ska försöka att skriva en bok och utgår ifrån att definiera bokens mening, innan han börjar skriva på den. Så innan han har skrivit ner karaktärerna så måste han ha definierat dom och förklarat dom och innan han har skrivit ner berättelsen så måste han definiera berättelsen.

Ingen författare gör på det sättet. Åtminstone inte de författare som jag hört talas om, inklusive mig själv. Man skriver och meningen är något man bara kan studera I EFTERHAND. Ungefär som konstnären som målar, han vet inte vad han målar bara att han målar, det är i efterhand som han kan bedöma sitt verk och se om något behöver rättas till. Till och med Da Vinci var tvungen att göra det.

Så för att konkretisera detta lite; imperiekulten bygger på tron att människan kan ta ödet i sina egna händer och därmed skapa sin egen mening - I FÖRVÄG. Och det sitter så djupt hos imperiemänniskan att något annat verkar otänkbart. Men det är en helt främmande tanke för stamfolk att det skulle vara på det sättet. När man studerar naturen också så ser man inga som helst tecken på att människan är eller behöver vara en gud. Men när man lever inom imperiet så stressas detta fram att man måste göra sig till något som man inte är och man blir en plastisk, falsk, artificiell slags människa, mer som en maskin och som skådespelare inför varandra. Om människan ska kunna vara herre över ödet då måste hon vara PERFEKT och ifall hon inte kan leva upp till denna perfektion då straffar hon sig själv med ångest och skuldkänslor.

Inom psykologin så finns det ett begrepp som heter "självsabotage" som jag tycker ligger ganska nära detta. Alltså beteendet att man planerar sina misslyckanden. Exempelvis att en student inte pluggar på en tenta för att då kunna ha en ursäkt ifall han misslyckas "jag pluggade ändå inte på den" och ifall han lyckas då blir belöningen dubbelt så stor "jag lyckades fast att jag inte pluggade, oj vad jag är bra!" Imperiekulten planerar också sitt misslyckande. Istället för ett paradis så har imperiet genom historien orsakat enorma lidanden med svält, krig och katastrofer och idag klimatkrisen och överbefolkningen. Men istället för att inse att det är fel att tro att människan kan ta ödet i sina egna händer, så skyller imperiefilosofin istället på människan; om människan inte vore så svag och ytlig och självisk och okunnig och elak då skulle världen bli ett paradis på direkten. Så slutsatsen verkar vara att för att människan ska kunna göra ett paradis på jorden då måste hon först eleminiera orsaken till misslyckandet - människan. En tragisk förveckling av en i grunden orimlig filosofi.

Alternativet ser inte lika roligt ut filosofiskt, men det är en realistisk filosofi som kan återföra människan hennes naturliga plats i tillvaron. Att inse att människan har ingen makt över ödet och behöver inte heller ha det. Människan tillhör världen precis som allting annat.

[seekeroftruth]

Sceptic: Om man skall vara realistisk så har vi små spelare liten inverkan hur saker och ting fortskrider. De med makten har mer. Men måste man ge upp tekniken för att leva mer i samklang med världen? Måste vi leva identiskt med dessa stamfolk eller väldigt lika? Visst är det så att man känner sig maktlös... som en höna med sittpinne och utevistelse (vid tjänligt väder)  ... om man nu kan göra en sådan jämförelse

[Sceptisk]

Nja, allting i naturen kan ju faktiskt klassas som teknik. Armens rörelse är en teknisk rörelse, en vinge är teknik, kroppen är ju ett tekniskt underverk. Så det finns inget motsatsförhållande mellan teknik och natur. Vi har faktiskt aldrig levt utanför naturen någonsin, vilket ju är en omöjlighet. Allting är "naturligt" och i "samklang med naturen". Det är bara imperiets filosofi som får människor att TRO att de inte tillhör naturen och att de lever vid sidan av naturen. Men vi har hela tiden levt i och av naturen (eller vad man nu vill kalla denna tillvaro, situation eller plats). Men vi är i en kultur med en filosofi som gör oss främmande för våra verkliga behov och som tvingar oss till en psykologisk akrobatik som gör oss olyckliga. Som jag skrev tidigare så mäter imperiekulten framgång i materiella tillgångar, som till exempel internet eller bilar och industrier och så vidare. Därför att dessa saker demonstrerar i imperiets ögon dess egen överlägsenhet gentemot andra kulturer. Men det finns som sagt inget motsatsförhållande mellan teknik och natur. Motsatsförhållandet finns enbart i imperiets filosofiska struktur som säger åt människorna att dom har förflyttats så att dom står "över" naturen.

Men i realiteten har ingen sådan förflyttning skett. Även de som vi idag säger har "mycket makt" har det enbart tack vare att andra som tror på imperiet jobbar för dom, finns ingen annan anledning. Medan vi här i väst tror att vi lever mer högstående liv än dom i öst, så kan vi ändå bara leva såhär tack vare deras billigare arbetskraft. Vi har ingen annan makt än den som de ger oss och de som står över oss har ingen annan makt än den som den troende massan ger dom.

[seekeroftruth]

Nja, allting i naturen kan ju faktiskt klassas som teknik. Armens rörelse är en teknisk rörelse, en vinge är teknik, kroppen är ju ett tekniskt underverk. Så det finns inget motsatsförhållande mellan teknik och natur. Vi har faktiskt aldrig levt utanför naturen någonsin, vilket ju är en omöjlighet. Allting är "naturligt" och i "samklang med naturen". Det är bara imperiets filosofi som får människor att TRO att de inte tillhör naturen och att de lever vid sidan av naturen. Men vi har hela tiden levt i och av naturen (eller vad man nu vill kalla denna tillvaro, situation eller plats). Men vi är i en kultur med en filosofi som gör oss främmande för våra verkliga behov och som tvingar oss till en psykologisk akrobatik som gör oss olyckliga. Som jag skrev tidigare så mäter imperiekulten framgång i materiella tillgångar, som till exempel internet eller bilar och industrier och så vidare. Därför att dessa saker demonstrerar i imperiets ögon dess egen överlägsenhet gentemot andra kulturer. Men det finns som sagt inget motsatsförhållande mellan teknik och natur. Motsatsförhållandet finns enbart i imperiets filosofiska struktur som säger åt människorna att dom har förflyttats så att dom står "över" naturen.

Men i realiteten har ingen sådan förflyttning skett. Även de som vi idag säger har "mycket makt" har det enbart tack vare att andra som tror på imperiet jobbar för dom, finns ingen annan anledning. Medan vi här i väst tror att vi lever mer högstående liv än dom i öst, så kan vi ändå bara leva såhär tack vare deras billigare arbetskraft. Vi har ingen annan makt än den som de ger oss och de som står över oss har ingen annan makt än den som den troende massan ger dom.

Det du skriver påminner mig om det välkända ordet högmod... det beskrivs väldigt utförligt i iafall Koranen och dess konsekvenser. Faraorena var bra exempel på detta och de hedniska araberna. Att människan tror sig vara mer än hon är att hon skulle vara herre över sitt öde... när vi egentligen alla är slavar under Universums eviga lagar. Allt detta behandlas utförligt i bland annat Bhagadavita antar jag och Bibeln...

[Sceptisk]

Jo, vad vi än är så har vi aldrig varit universums herrar. Men ordet slav förutsätter, som jag tolkar ordet, att man tidigare var fri och därefter blev besegrad och sedan såld och i den betydelsen så är slav någon som är begränsad från att leva på ett sätt som denne har en naturlig rätt att leva på. Till exempel lejonet som sätts i en bur har blivit förslavad. Dess naturliga rätt till frihet har blivit fråntaget lejonet. Så slav är för mig fel ord, även om jag naturligtvis inser vad du försöker säga. Jag ser det som att vi var fria då vi ännu inte påbörjade imperieprojektet och att det därefter var imperiet som förslavade oss, den begränsade oss, den tog ifrån oss våra naturliga rättigheter, den tvingade på oss eller övertygade oss om en filosofi som strävar efter en onaturlig ordning och det är detta som är imperiets brott mot naturrätten och det leder till att vi förbryter oss mot oss själva och varandra utan att vi kanske riktigt inser hur eller varför.

Universums lagar förslavar ingen, de begränsar ingen, utan de främjar liv på den här planeten och i universum (om det finns andra planeter med liv). Naturlagarna erövrar ingen och de säljer ingen. De var på plats innan vi föddes in i den här världen. Men när vi föddes så råkade vi födas in i ett samhällssystem som har hittat på sin egen ordning som går emot universums ordning och därav all förvirring... vi vet inte riktigt vart vi hör hemma tack vare imperiet. De flesta ser det som en extremt skrämmande tanke att överge imperiet på grund av detta. Men imperiet existerar bara så länge som människor tror på det. Vi lever fortfarande i världen och i verkligheten och inga imperier kan ändra på den saken, även om det försöker med all kraft.

[seekeroftruth]

Jo, vad vi än är så har vi aldrig varit universums herrar. Men ordet slav förutsätter, som jag tolkar ordet, att man tidigare var fri och därefter blev besegrad och sedan såld och i den betydelsen så är slav någon som är begränsad från att leva på ett sätt som denne har en naturlig rätt att leva på. Till exempel lejonet som sätts i en bur har blivit förslavad. Dess naturliga rätt till frihet har blivit fråntaget lejonet. Så slav är för mig fel ord, även om jag naturligtvis inser vad du försöker säga. Jag ser det som att vi var fria då vi ännu inte påbörjade imperieprojektet och att det därefter var imperiet som förslavade oss, den begränsade oss, den tog ifrån oss våra naturliga rättigheter, den tvingade på oss eller övertygade oss om en filosofi som strävar efter en onaturlig ordning och det är detta som är imperiets brott mot naturrätten och det leder till att vi förbryter oss mot oss själva och varandra utan att vi kanske riktigt inser hur eller varför.

Universums lagar förslavar ingen, de begränsar ingen, utan de främjar liv på den här planeten och i universum (om det finns andra planeter med liv). Naturlagarna erövrar ingen och de säljer ingen. De var på plats innan vi föddes in i den här världen. Men när vi föddes så råkade vi födas in i ett samhällssystem som har hittat på sin egen ordning som går emot universums ordning och därav all förvirring... vi vet inte riktigt vart vi hör hemma tack vare imperiet. De flesta ser det som en extremt skrämmande tanke att överge imperiet på grund av detta. Men imperiet existerar bara så länge som människor tror på det. Vi lever fortfarande i världen och i verkligheten och inga imperier kan ändra på den saken, även om det försöker med all kraft.

OK, så om du kunde få alla människor att tänka som du vill vad skulle du ändra på i första hand. En handlingsplan? Flytta ut i jungeln och bara bo där? Hur går vi från där vi är idag till dit du anser att vi bör vara?