The real idiocrazy

[Sceptisk]

Det finns ingen handlingsplan. Poängen är att inse vad det är man saknar i sitt liv, vad som imperiet tagit ifrån människan. Vad nu folk skulle välja att göra efter det är omöjligt att svara på och det är inte heller min sak. Jag bara utforskar den filosofiska struktur som ligger till grund för detta system. Jag litar på att folk själva kommer att komma på vad dom vill göra med sina liv.

[Zokrates]

Det finns ingen handlingsplan. Poängen är att inse vad det är man saknar i sitt liv, vad som imperiet tagit ifrån människan. Vad nu folk skulle välja att göra efter det är omöjligt att svara på och det är inte heller min sak. Jag bara utforskar den filosofiska struktur som ligger till grund för detta system. Jag litar på att folk själva kommer att komma på vad dom vill göra med sina liv.

Lösningar finns om t.ex tillräckligt många gjorde så här,
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=5414

Tyvärr dog den tråden vilket visade att ingen här verkar vara beredd till att vilja förändra världen. Att leva på räntan av det naturen producerar, inte dess kapital, är idag en utopi.

[seekeroftruth]

Det finns ingen handlingsplan. Poängen är att inse vad det är man saknar i sitt liv, vad som imperiet tagit ifrån människan. Vad nu folk skulle välja att göra efter det är omöjligt att svara på och det är inte heller min sak. Jag bara utforskar den filosofiska struktur som ligger till grund för detta system. Jag litar på att folk själva kommer att komma på vad dom vill göra med sina liv.

Lösningar finns om t.ex tillräckligt många gjorde så här,
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=5414

Tyvärr dog den tråden vilket visade att ingen här verkar vara beredd till att vilja förändra världen. Att leva på räntan av det naturen producerar, inte dess kapital, är idag en utopi.

Jag har vart i samma tankar.

1. Definera normer för samhället "hållbar utveckling" "altruism" osv...
2. Samla likasinnade över hela världen till denna "community" genom internet
3. När man är ca 10 miljoner så kan man börja spara in pengar
4. Köpa mark och anlita människor som jobbar åt en för att bygga upp "ens land" samt bygga den själv i mån av tid
5. Etablera sig och se till att man blir en konkurrens kraft i världen
6. Expandera sitt rike...

[Sceptisk]

Det handlar inte om att förändra världen eller flytta till skogs. Det handlar om att leva på ett sätt som är tillfredställande. Om hela världen skulle inse att den förenande vision eller filosofi som bygger upp hela imperiet är en bluff och leder till katastrof då torde man ju rimligen också upphöra med imperiebyggandet. Men såklart så krävs det ju också arbete att ta sig ifrån det nyvarande skeppet och tillbaka till säker hamn. Imperiet kan liknas vid ett sjunkande Titanic. För att ta sig ifrån Titanic och slippa sjunka tillsammans med det så måste man sätta ut livbåtar. Dessa livbåtar kan vara som mindre företag som mål att frigöra sig från imperiet och så småningom bli mer och mer självförsörjande. E.F Schumacher har skrivit en bok om detta som heter "Small is beautiful".

I dagens läge kan inte alla hoppa av skeppet på en enda gång, det måste ske i etapper och lösningen som jag ser det är att börja konstruera livbåtar (självförsörjande grupper/grupper som kan försörja sig utanför imperiets infrastruktur) som kan börja söka sig till att lämna imperiet helt bakom sig. Men det viktigaste är att imperiets filosofi blir exponerad och avslöjad för vad den är för bara då kan förändring äga rum. Daniel Quinn har skrivit en bok som heter "Ishmael" som går igenom denna filosofi, eller mytologi som han kallar det i sin bok.

Filmen "Invictus" som har biopremiär nu verkar helt vilja förhärliga denna slags "choose your destiny" filosofi. Det kanske låter häftigt och stort att "vara sitt eget ödes kapten" som Morgan Freeman säger i trailern, men om man tänker efter vad det skulle innebära så är det faktiskt inte speciellt stort alls. Tvärtom, ifall ödet är något man själv "väljer" så kan man aldrig nå längre än sitt eget förstånd och vad ens egna val dikterar, från ett annat perspektiv så innebär det att man säger nej till möjligheterna, man säger nej till det oväntade, man säger nej till sådant som inte är fullt begripligt, man säger nej till att det skulle kunna finnas en större verklighet än sin egen. I förlängningen leder det till att man till slut säger nej till livet... för livet innebär risker och att vara utsatt för det oväntade och det okända. När människan försöker "välja sitt eget öde" så försöker hon bara att garantera sin egen individuella överlevnad, alltså en själviskhet som i slutändan leder till att hon tappar kontakten med andra människor, med verkligheten och förlorar sin frihet och sitt förstånd. Tokiga människor tror alltid att dom har svaret på vad livet går ut på, eller är tvärsäkra på vad de har för uppgift i livet och försöker att hamra i det i alla andra också. Vad existentialisterna kallar för "ond tro" är inget annat än att man försöker äga och skapa sitt eget öde. Man säger nej till Gud och försynen och gör sig till sin egen gud. Men faktum är att det inte finns några garantier i livet och det är väl ändå det som menas med frihet?

[seekeroftruth]

Det handlar inte om att förändra världen eller flytta till skogs. Det handlar om att leva på ett sätt som är tillfredställande. Om hela världen skulle inse att den förenande vision eller filosofi som bygger upp hela imperiet är en bluff och leder till katastrof då torde man ju rimligen också upphöra med imperiebyggandet. Men såklart så krävs det ju också arbete att ta sig ifrån det nyvarande skeppet och tillbaka till säker hamn. Imperiet kan liknas vid ett sjunkande Titanic. För att ta sig ifrån Titanic och slippa sjunka tillsammans med det så måste man sätta ut livbåtar. Dessa livbåtar kan vara som mindre företag som mål att frigöra sig från imperiet och så småningom bli mer och mer självförsörjande. E.F Schumacher har skrivit en bok om detta som heter "Small is beautiful".

I dagens läge kan inte alla hoppa av skeppet på en enda gång, det måste ske i etapper och lösningen som jag ser det är att börja konstruera livbåtar (självförsörjande grupper/grupper som kan försörja sig utanför imperiets infrastruktur) som kan börja söka sig till att lämna imperiet helt bakom sig. Men det viktigaste är att imperiets filosofi blir exponerad och avslöjad för vad den är för bara då kan förändring äga rum. Daniel Quinn har skrivit en bok som heter "Ishmael" som går igenom denna filosofi, eller mytologi som han kallar det i sin bok.

Filmen "Invictus" som har biopremiär nu verkar helt vilja förhärliga denna slags "choose your destiny" filosofi. Det kanske låter häftigt och stort att "vara sitt eget ödes kapten" som Morgan Freeman säger i trailern, men om man tänker efter vad det skulle innebära så är det faktiskt inte speciellt stort alls. Tvärtom, ifall ödet är något man själv "väljer" så kan man aldrig nå längre än sitt eget förstånd och vad ens egna val dikterar, från ett annat perspektiv så innebär det att man säger nej till möjligheterna, man säger nej till det oväntade, man säger nej till sådant som inte är fullt begripligt, man säger nej till att det skulle kunna finnas en större verklighet än sin egen. I förlängningen leder det till att man till slut säger nej till livet... för livet innebär risker och att vara utsatt för det oväntade och det okända. När människan försöker "välja sitt eget öde" så försöker hon bara att garantera sin egen individuella överlevnad, alltså en själviskhet som i slutändan leder till att hon tappar kontakten med andra människor, med verkligheten och förlorar sin frihet och sitt förstånd. Tokiga människor tror alltid att dom har svaret på vad livet går ut på, eller är tvärsäkra på vad de har för uppgift i livet och försöker att hamra i det i alla andra också. Vad existentialisterna kallar för "ond tro" är inget annat än att man försöker äga och skapa sitt eget öde. Man säger nej till Gud och försynen och gör sig till sin egen gud. Men faktum är att det inte finns några garantier i livet och det är väl ändå det som menas med frihet?

Men du tror att min idé om en internet community med folk som är emot denna "imperiekult" vore något fel?

[Sceptisk]

Varför frågar du mig?

[seekeroftruth]

Varför frågar du mig?

Vill veta om du tycker det är en bra idé eller ej. Då du ändå är intresserad utav dessa saker.

[Sceptisk]

Det hjälper inte att vara "emot" imperiet, det gör dig bara bunden vid det. 7 miljarder människor som är emot imperiet och 0 antal människor som lämnar det är ingen lösning. Så länge som man fortfarande accepterar imperiets tro så man en del av problemet. När du ser igenom imperiets trossystem så är du inte längre bunden av det och det är det som är syftet i vad jag skriver - att bli fri. Imperiet försvinner bara om det överges och det överges först i tanken. Om du skulle kämpa emot imperiet så kommer du bara bli ett föremål för bekämpning och imperiet kommer att vinna. Hela 68 revolutionen var en kamp "mot" imperiet, men långt ifrån att vinna kampen så dog den bara ut och vardagen tog vid. Så det är ingen fungerande strategi att vara emot det. Därför vore det en bättre lösning att läsa in sig på imperiets filosofi så att man kan förstå vad det handlar om, först då kan man befria sig från det. Problemet är bara att det finns väldigt få böcker som behandlar detta ämnet. De enda författare jag hittat som diskuterar detta är Daniel Quinn, Derrick Jensen och till viss del E.F Schumacher, även om han bara diskuterar alternativa former av självhushållning.

[seekeroftruth]

Det hjälper inte att vara "emot" imperiet, det gör dig bara bunden vid det. 7 miljarder människor som är emot imperiet och 0 antal människor som lämnar det är ingen lösning. Så länge som man fortfarande accepterar imperiets tro så man en del av problemet. När du ser igenom imperiets trossystem så är du inte längre bunden av det och det är det som är syftet i vad jag skriver - att bli fri. Imperiet försvinner bara om det överges och det överges först i tanken. Om du skulle kämpa emot imperiet så kommer du bara bli ett föremål för bekämpning och imperiet kommer att vinna. Hela 68 revolutionen var en kamp "mot" imperiet, men långt ifrån att vinna kampen så dog den bara ut och vardagen tog vid. Så det är ingen fungerande strategi att vara emot det. Därför vore det en bättre lösning att läsa in sig på imperiets filosofi så att man kan förstå vad det handlar om, först då kan man befria sig från det. Problemet är bara att det finns väldigt få böcker som behandlar detta ämnet. De enda författare jag hittat som diskuterar detta är Daniel Quinn, Derrick Jensen och till viss del E.F Schumacher, även om han bara diskuterar alternativa former av självhushållning.

Jag formulerade mig nog fel. Min tanke är inte heller att vara emot imperiekulten, utan snarare att få folk att inse något. När de inser detta så kommer de själva långsamt men säker börja se det som är fel i samhället och dem själva. Detta leder till missnöje... och eventuellt till förändring.

[Justin Case]

Tendensen är att man börjar med idealet och försöker därefter att realisera det.

Det är det bästa sättet att spela schack. Att ha en plan och sedan fråga sig hur man ska förverkliga den. Den som spelar planlöst har mycket mindre chans att vinna.

Medan stamsamhället som har utvecklats fram genom många tusen år, helt enkelt har formats efter vad som fungerat. Det sätt som förfäderna levde på fördes vidare till nästa generation som förbättrades där och levde vidare till nästa generation och sedan till nästa och nästa och nästa, i något som vi kallar för "visdom" eller nedärvd materialiserad visdom och kunnande i hur man kan leva på ett gott sätt.

Detta verkar mer som kunskapsinhämtning via enbart "trial and error". Så försökte man till en början programmera schackdatorerna, men man upptäckte att de då spelade väldigt dåligt. Bättre resultat fick man när man började försöka översätta människans sätt att tänka, det långsiktande sätt att tänka som du förkastar. Erfarenheterna inom schack och schackdatorbyggande talar tvärt emot vad du säger. Nu verkar det kanske inte så självklart att människor och människosamhällen fungerar bäst om de använder samma sätt att tänka som är bäst för att vinna i schack, men är inte livet egentligen väldigt mycket som ett parti schack, bara mer komplext?

[Sceptisk]

Jag har absolut inte "förkastat långsiktigt tänkande" (!!!) och jag har ingenstans rekommenderat någon att vara "planlös" vare sig i livet eller i schackspelandet! Om jag hade struntat i långsiktigt tänkande då hade jag knappast brytt mig om att kommentera den här tråden och ta upp imperiets närstundande sammanbrott! Inte heller påstår jag någonstans att stamsamhällen tar in information enbart genom "trial and error"!

Förväxla inte slutmål med planering. I schack så är slutmålet naturligtvis att vinna, men det är inte samma sak som att ha en plan som man har medan man spelar. Om dina planer när du spelar är så inflexibla att du inte kan vara uppmärksam på motståndarens drag då kommer du förlora, för det är samma sak som att vägra anpassa sig efter spelets dynamik. Om du förväxlar slutmål med planering så kommer du att förlora.

Så vad är ett samhälles slutmål? Finns det något 'slutmål' för ett samhälle? Imperiets slutmål är "paradiset på jorden" men det finns inget som säger att detta måste vara slutmålet eller målsättningen för något samhälle. Troligtvis vill väl de flesta leva i en paradisisk tillvaro men det är en sak, det är något helt annat att kunna förverkliga det. De flesta schackspelare vill väl vinna, men det är en sak att vilja vinna, och något helt annat att verkligen vinna. Det finns inget som säger att man vinner bara för att man har en målsättning om att vinna, för isåfall skulle alla vinna varenda gång. De som vinner är de som är uppmärksamma på spelets gång och anpassar sig för varje steg i hur det utvecklar sig.

Imperiet vill förverkliga sin dröm om paradiset på jorden, men det vägrar att anpassa sig efter den naturliga ordningen och därför kommer det också att kollapsa. Schack i detta sammanhang är för mig en mycket avlägsen metafor. Men ifall imperiefolket skulle kunna förkasta detta med att försöka skapa "paradiset på jorden" så behöver dom ett annat slutmål istället. Som jag ser det så skulle det nya slutmålet vara uppfyllandet av en fråga; "vad är det bästa för barnen?" eller "vilket slags samhälle eller livsstil kan ge våra barn en hoppfull framtid?". Inte vad vi kan ge oss själva idag (mer prylar, mer makt, mer pengar, mer skyskrapor, mer förorter) utan vad vi kan ge dom, de framtida generationerna. Vad kan vi ge dom som är värdefullt, som har ett riktigt värde som kan ge dom ett tillfredställande liv?

[Zokrates]

Dessa ständigt återkommande schackliknelser från jc, ok, tar en egen variant av den här.

Industrimagnaten spelar schack med en motståndare, men han har ett övertag i form av en laddad pistol och märker han att han håller på att förlora så blåser han skallen av motståndare och förklarar sig ha vunnit på walkover.
Ungefär så styrs världen idag och det är även därför så få vågar sig på att  utmana dem som styr då de  skapar sina egna alternativa regler med vapenmakt. Genetiska skador till följd av miljögifter drabbar ju alla, så det jag verkligen skulle vilja veta är hur de styrande inbillar sig att de själva och deras avkommor inte drabbas. Sedan känns det lite sjukt när en domstol i t.ex USA dömer en medborgare till 40 års fängelse för mord, samtidigt som landets vapenmakt kan döda miljontals utan straff.

[Sceptisk]

Alla har sina egna ursäkter och inspirationer som hindrar dom från att tänka för mycket på hur världen ser ut och var vi är på väg nånstans. Massorna såväl som de styrande. De styrande tänker nog att deras rikedomar ger dom ett övertag och kan ge sina barn en framtid oavsett hur det ser ut i världen i övrigt, och till viss del har dom nog rätt i det.

Den stora frågan tycker jag är hur det kommer sig att alla de massor av människor som inte får ut något av imperiet, ändå - envist - klamrar sig fast vid imperiet som om det vore det bästa som mänskligheten någonsin lyckats skapa. Det kan inte bara handla om själviskhet i dessa fall.

Det enda svar jag kunnat hitta hittils är att dom tror på imperiets filosofi och ser därför inga andra alternativ och kan därför inte heller formulera sig, organisera sig eller hitta likasinnade och bara lämna imperiet. Om det ändå bara handlade om ett system, men systemet är bara en utväxt av dess innevånares världsuppfattning. Så att så länge som man delar systemets världsuppfattning så är det omöjligt att befria sig från det och då får man vara rik eller fattig, man ser helt enkelt inte några andra alternativ.

[matahari]

Dessa ständigt återkommande schackliknelser från jc, ok, tar en egen variant av den här.

Industrimagnaten spelar schack med en motståndare, men han har ett övertag i form av en laddad pistol och märker han att han håller på att förlora så blåser han skallen av motståndare och förklarar sig ha vunnit på walkover.
Ungefär så styrs världen idag och det är även därför så få vågar sig på att  utmana dem som styr då de  skapar sina egna alternativa regler med vapenmakt. Genetiska skador till följd av miljögifter drabbar ju alla, så det jag verkligen skulle vilja veta är hur de styrande inbillar sig att de själva och deras avkommor inte drabbas. Sedan känns det lite sjukt när en domstol i t.ex USA dömer en medborgare till 40 års fängelse för mord, samtidigt som landets vapenmakt kan döda miljontals utan straff.

Varför sepparerar du ett mänskligt drag som är lika gammalt som
människan själft med hur det funkar endast idag? Vadi nytt ligger
det i dumhetstesen om människan vars intresse är i sig själv och
därför enfaldig?

Du har ju själv sagt att du har IQ180 och vi andra IQ30?

[Zokrates]

Dessa ständigt återkommande schackliknelser från jc, ok, tar en egen variant av den här.

Industrimagnaten spelar schack med en motståndare, men han har ett övertag i form av en laddad pistol och märker han att han håller på att förlora så blåser han skallen av motståndare och förklarar sig ha vunnit på walkover.
Ungefär så styrs världen idag och det är även därför så få vågar sig på att  utmana dem som styr då de  skapar sina egna alternativa regler med vapenmakt. Genetiska skador till följd av miljögifter drabbar ju alla, så det jag verkligen skulle vilja veta är hur de styrande inbillar sig att de själva och deras avkommor inte drabbas. Sedan känns det lite sjukt när en domstol i t.ex USA dömer en medborgare till 40 års fängelse för mord, samtidigt som landets vapenmakt kan döda miljontals utan straff.

Varför sepparerar du ett mänskligt drag som är lika gammalt som
människan själft med hur det funkar endast idag? Vadi nytt ligger
det i dumhetstesen om människan vars intresse är i sig själv och
därför enfaldig?

Du har ju själv sagt att du har IQ180 och vi andra IQ30?

Fattar inte alls vad du är ute efter, citera mig det stället där jag påstår det så att du inte framstår som en lögnhals, finns det verkligen ett sådant citat så vill jag själv se i vilket sammanhang du ryckt det ur.
Förresten så kan du ju omöjligt ha mer än 1 i IQ, alltså snäppet över en mollusk, så skryt lagom.