Hur gör man för att få "dag" kompisar?

[MiaH]

Är sjukskriven och har varit det sedan i slutet på februari pga av en olycka och kommer att vara det ett tag till och nu börjar det kännas som att jag blir mer och mer ensam. Har ett härligt jobb där jag träffar mycket folk men nu så känns det som att jag inte träffar någon. Visst har jag min man men han arbetar på dagarna så gör även mina vänner.

Ibland får jag känslan av att jag inte riktigt räknas längre eftersom jag inte kan komma med så mycket nytt i mina relationer.
Är det så att man inte riktigt räknas när man inte arbetar? Har inte varit arbetslös en längre tid men kan ana att det är ungefär samma känsla att inte känna sig "hel". Vad gör man som arbetslös på dagarna förutom att söka jobb? Men söka jobb kan man göra det hela tiden? Eller är det som med min sjukgymnastik, ett par gånger i veckan?

Så hur gör man för att få "dag" kompisar? Hade jag varit föräldraledig så hade jag kunnat gå på öppna förskolan och kanske hittat någon där att umgås med och barn ha en naturlig öppning, men hur nu? Gå fram till en annan människa i centrum och fråga om vi ska hitta på något? Nog för att jag är rätt så öppen men där går nog min gräns?

Så hur ska jag hitta andra i samma sits? För visst måste det finnas andra som också behöver "dag"kompisar? Eller?

[Algotezza]

Är sjukskriven och har varit det sedan i slutet på februari pga av en olycka och kommer att vara det ett tag till och nu börjar det kännas som att jag blir mer och mer ensam. Har ett härligt jobb där jag träffar mycket folk men nu så känns det som att jag inte träffar någon. Visst har jag min man men han arbetar på dagarna så gör även mina vänner.

Ibland får jag känslan av att jag inte riktigt räknas längre eftersom jag inte kan komma med så mycket nytt i mina relationer.
Är det så att man inte riktigt räknas när man inte arbetar? Har inte varit arbetslös en längre tid men kan ana att det är ungefär samma känsla att inte känna sig "hel". Vad gör man som arbetslös på dagarna förutom att söka jobb? Men söka jobb kan man göra det hela tiden? Eller är det som med min sjukgymnastik, ett par gånger i veckan?

Så hur gör man för att få "dag" kompisar? Hade jag varit föräldraledig så hade jag kunnat gå på öppna förskolan och kanske hittat någon där att umgås med och barn ha en naturlig öppning, men hur nu? Gå fram till en annan människa i centrum och fråga om vi ska hitta på något? Nog för att jag är rätt så öppen men där går nog min gräns?

Så hur ska jag hitta andra i samma sits? För visst måste det finnas andra som också behöver "dag"kompisar? Eller?

Gå med i facebook om du inte redan är med. Där kan man fixa det mesta. Efterlysa etc. Skapa först digitala gemenskaper som kan sedan bli verklighet AFK/IRL.

/Algotezza

[Johan Ågren]

Kan ju vara lite problematisk att gå direkt på att hitta vänner. Vänskap bygger ofta på gemenskap/gemensamma intressen. Om man börjar i den änden, och vidareutvecklar sina intressen, så kommer man också på olika sätt i kontakt med andra som delar samma intresse.

[nytt namn]

Hur gammal är du och vad har du för intressen? Mitt tips är att du söker dig till något internetcommunity.

[Jörgen]

Jag har gott om polare som inte ens vill ha jobb,
gillar du att sitta i solen med en bärs, så säg till.

[alladin]

Jörgen...

såg inte jag dig en dag i göteborg med en annan kille med halvlångt hår... drickandes folköl?... vid linneplatsen ungefär... ni sa till mig "vi skall bättra oss... hö...hö...hö"... hahaha... sköna killar iafall... de hade insett vissa saker... den andre killen såg ut som en halv-jesus...

/gudfrid

[Justin Case]

Är sjukskriven och har varit det sedan i slutet på februari pga av en olycka och kommer att vara det ett tag till och nu börjar det kännas som att jag blir mer och mer ensam. Har ett härligt jobb där jag träffar mycket folk men nu så känns det som att jag inte träffar någon. Visst har jag min man men han arbetar på dagarna så gör även mina vänner.

Ibland får jag känslan av att jag inte riktigt räknas längre eftersom jag inte kan komma med så mycket nytt i mina relationer.
Är det så att man inte riktigt räknas när man inte arbetar? Har inte varit arbetslös en längre tid men kan ana att det är ungefär samma känsla att inte känna sig "hel". Vad gör man som arbetslös på dagarna förutom att söka jobb? Men söka jobb kan man göra det hela tiden? Eller är det som med min sjukgymnastik, ett par gånger i veckan?

Så hur gör man för att få "dag" kompisar? Hade jag varit föräldraledig så hade jag kunnat gå på öppna förskolan och kanske hittat någon där att umgås med och barn ha en naturlig öppning, men hur nu? Gå fram till en annan människa i centrum och fråga om vi ska hitta på något? Nog för att jag är rätt så öppen men där går nog min gräns?

Så hur ska jag hitta andra i samma sits? För visst måste det finnas andra som också behöver "dag"kompisar? Eller?

Jag tror som Johan, att steg 1 bör vara att ha något intresse, och att steg 2 är att skaffa vänner som delar det intresset. Har man fler intressen är det ännu lättare att hitta vänner.

Sätt alltså igång med att hitta ett intresse, om du inte redan har ett. Du verkar vara tillräckligt frisk för att använda internet åtminstone. Då har du ett fantastiskt smörgåsbord framför dig, det finns hur mycket som helst att upptäcka på nätet, saker du säkert inte visste fanns, saker du inte kommit att tänka på, saker du kan bli intresserad av att läsa mer om utan att du tidigare anat att du hade kunnat bli intresserade av dem. Googla på slumpmässiga sökord och klicka dig vidare på måfå, sök dig till områden långt utanför vad du brukar tänka på, gå utanför din bekvämlighetszon. Det finns hur mycket som helst olika grejer på nätet. Jag tror att de flesta underskattar och underutnyttjar de möjligheter nätet erbjuder.

Steg två, att få vänner, kan sedan ske av sig självt. Om det inte gör det, får du söka upp folk. Vill du ha geografiskt nära till dina vänner är det en bra idé att söka dina vänner i din geografiska närhet. Att "gå fram till en annan människa i centrum och fråga om vi ska hitta på något" är faktiskt ingen dum idé, så länge du uppträder vänligt och respektfullt. Om du inte känner dig bekväm med att genast fråga "ska vi hitta på något", inled med något mindre påträngande, t.ex. med någon fråga om det intresse du har (som du kanske skaffat dig i steg 1 ovan). Om du t.ex. blivit intresserad av fåglar, kan du inleda med att fråga "vet du hur en storspov låter?" eller något, och så se vart det bär. Bara för att ta ett exempel.

Får du negativ eller ingen respons, är det bara att gå vidare till nästa obekanta person. Om du går fram glatt och med värme och vänlighet, gång på gång, kan du börja märka hur många människor faktiskt uppskattar att du går fram och börjar prata med dem (även om de naturligtvis också är lite reserverade eftersom beteendet att appropå ingenting gå fram och prata med någon man inte känner är ett så ovanligt beteende). Då kan rentav den verksamheten i sig, att gå fram och prata med folk du inte känner, bli din hobby, något du kan få ut mycket av. Om du går fram och pratar med några tusen för dig helt obekanta människor, en och en, på ett vänligt sätt, torde det statistiskt sett bli åtminstone några stycken du får bra kontakt med och som du kan fortsätta ha kontakt med och bygga upp gemensamma aktiviteter och vänskaper med.

Om du kan gå fram till folk i centrum och prata, kan man i och för sig undra varför du är sjukskriven; du skulle kanske kunna arbeta som telefonabonnemangsförsäljare i centrum eller något, när du nu ändå går fram till folk i centrum och pratar? Nä, förresten, bli inte telefonabonnemangsförsäljare, det finns nog med sådana redan. Men du kanske kan jobba ideellt som medlemsvärvare åt någon välgörenhetsorganisation? Då kommer du i kontakt med många människor. Av vilka några kan bli dina vänner, om du vill.

[Justin Case]

Jag har gott om polare som inte ens vill ha jobb,
gillar du att sitta i solen med en bärs, så säg till.

Vad menar du med "inte ens vill ha jobb"? Om de inte vill göra något nyttigt alls för samhället trots att de kan (om de kan), eller om de inte kan men inte heller skulle vilja göra det även om de skulle kunna, är de parasiter. Och så har de mage att dricka öl dessutom, på skattebetalarnas bekostnad? Låt oss inte uppmuntra sådana som MiaH till att umgås med parasiter, då finns kanske risk att hon själv blir en, för attityder smittar genom umgänge, och det finns onödigt många parasiter redan. Att vara sjuk och arbetsoförmögen är en annan sak, då ska man ha rätt att leva på samhället tills man blir frisk.

[Jörgen]

Jawohl mein Fuehrer!

[Algotezza]

Dömen icke dem I denna stund kallen snyltare. En dag kunnen I själva hamna där.

"Köp Auruma - de nyrikas tidning!"

/Algotezza

[Justin Case]

Dömen icke dem I denna stund kallen snyltare. En dag kunnen I själva hamna där.

Definiera "hamna där"! De som bara hamnar i att bli beroende av hjälp från samhället ska få hjälp från samhället. Att med berått mod snylta på samhället utan att göra någon nytta fastän man skulle kunna, det är inget man "hamnar i", det är något man väljer. Och om man "dömer" sådana människor (t.ex. genom att uttrycka att man ogillar deras beteende och kräver att de ska bättra sig) ska det inte vara för att döma dem för dömandets egen skull, utan för att dömandet är nödvändigt som avskräckande medel för att inte alltför många ska lockas välja den livsstilen. Hur skulle t.ex. du själv kunna överleva om alla andra människor parasiterade hämningslöst på dina resurser utan att ge dig något tillbaka? Om människor inte får parasiter hur mycket som helst på dig, varför skulle de då få parasitera hur mycket som helst på samhället?

[Algotezza]

Dömen icke dem I denna stund kallen snyltare. En dag kunnen I själva hamna där.

Definiera "hamna där"! De som bara hamnar i att bli beroende av hjälp från samhället ska få hjälp från samhället. Att med berått mod snylta på samhället utan att göra någon nytta fastän man skulle kunna, det är inget man "hamnar i", det är något man väljer. Och om man "dömer" sådana människor (t.ex. genom att uttrycka att man ogillar deras beteende och kräver att de ska bättra sig) ska det inte vara för att döma dem för dömandets egen skull, utan för att dömandet är nödvändigt som avskräckande medel för att inte alltför många ska lockas välja den livsstilen. Hur skulle t.ex. du själv kunna överleva om alla andra människor parasiterade hämningslöst på dina resurser utan att ge dig något tillbaka? Om människor inte får parasiter hur mycket som helst på dig, varför skulle de då få parasitera hur mycket som helst på samhället?

Så du tror på "avskräckande medel"? Hur effektivt är det på sikt? Hjälper det att uttrycka sitt ogillande för att folk "skall bättra sig"? Det blir på sin höjd psykosocial dressyr som varar "under galgen" tills trycket släpper, ingen varaktig, verklig förändring. Hjälper det att kalla folk parasiter? Börjar de jobba då?

Samhället parasiterar på mig och mitt arbete genom min skatt (60% marginalskatt på mitt extraknäck) utan att jag får så mycket tillbaka när jag väl behöver det. EU parasiterar på Sverige. Som tur är är jag hyfsat frisk för man måste vara rätt frisk för att kunna vara sjuk idag. Om någon individ i sin tur parasiterar på samhället är det knappast allvarligare än att samhället parasiterar på mig och att EU gör det på Sverige.

Dessutom är tillvaron fylld av känsloätare, själva svarta hål, som suger åt sig känslor av alla slag, mörka som ljusa, så tillvaron är full av parasiter. Man får lära sig leva med dem, handskas med dem, men det nyttjar knappast något att fördöma dem för att försöka avskräcka dem. Det har jag inte förmåga till. Har du?

/Algotezza

[hermit philosopher]

Hej MiaH, välkommen hit!

Då du skriver i ett filosofiforum, antar jag att du är filosofiskt intresserad? I så fall har du redan något gemensamt med oss här!
Ibland kan stämningen mellan medlemmar uppfattas infekterat, men det går ju alltid över och för det mesta är de flesta respektfulla och intressanta att diskutera med.

Själv är jag nog din motsats, då jag tillhör de som i kontemplationssyfte, frivilligt dragit sig undan mycket av livets fysiska möten och endast träffar människor "i verkligheten" genom periodiskt ideellt arbete.

Hoppas du snart finner likasinnade [kanske rent av bland oss]!

På återseende,
Hermit

[Jörgen]

Jag har visst en annan definition på parasit än Justin...
Den som startar en eld för kunna att hjälpa brandkåren sen...
Den som startar krig för att sälja vapen...
Den som skapar skräck för att erbjuda beskydd...

Men den som varken gör skada eller nytta är knappast en parasit.

Justin, du var en slav i ett förra liv,
du har slavmentaliteten kvar,
fast nu uppträder du som slavägare.

Mig äger du icke.

[MiaH]

Hermit tack för att du välkomnar mig hit! (tur att vi alla är olika så vi kan ge och ta av varandra! för tänk vad tråkigt om alla skulle tycka som  mig ) Jo jag är helt klar filosofiskt intresserad och som bland annat Justin Case och Johan Ågren påvisade så försöker jag "hitta" intressen och det är inte alltid lätt. Som Johan Ågren sa så kan man söka på olika ord på googel men jag tycker att det är svårt att tänka utan för vane zonen, vilket också är en av anledningarna till att jag känner att ett filosofiskt form är rätt för mig, att komma vidare i mitt trångsynta tänkande! Är inte de flesta människor lite för inrutade? Undrar hur många som alltid säger jag skulle vilja göra något annat men aldrig tar steget för att det känns för läskigt att tänka outside the box!!

tack för erbjudandet Jörgen om solen och bärsen, tyvärr så kastar inte försäkringskassan pengar över en så jag måste lägga dem på andra saker än bärs just nu....

Jag är sjukskriven pga av en arbetsplats olycka som gjorde att jag har trasiga nervrötter vilket gör att jag har känselbortfall i mina ben och lite annat smått och gott. Ska enligt försäkringskassan skrivas in på arbetsförmedlingen nu och om det finns ett arbete där jag kan få arbeta halvtid, har möjlighet till att sitta, ligga och stå under den tiden samt att de är okej med att det  förhoppningsvis  bara är under max 6 månader (hoppas, önskar och vill komma tillbaka till mitt arbete på en förskola) så tar jag det jätte gärna!!! Vill arbeta!!!

Känns kul att ha hittat hit trots stämningen bland medlemmar som sagt av Hermit ibland uppfattas infekterat!