Inläggav Harald Davidsson » 15 jun 2010 05:43
Vi kan också som postmodernisterna empiriskt försöka ta reda på vad sanningen är, fast ej undersöka splitter, men helheten, Cassius Clay var en ganska sann människa i jämförelse med Stalin, men vi är inte intresserade av det relativa, för som dokido sa att bara lögn finns i det relativa, vi vill jämföra Cassius Clay med den ursprungliga subjektiva enheten, ORGINALET, vi kan även säga,.. den första människan, och i den jämförelsen är då Cassius clay ett sant uttryck för den ursprungliga människan, och då vi empiriskt undersöker Cassius Clay menar vi inte enbart vad han säger, men hur han uttalar orden , musiken i hans talande, hur hans ögon rör sig, hans lukt, hur han håller händerna, hur han rör föttern, vilka känslor han ger uttryck för, och vilka känslor han blockerar, vi vill alltså undersöka hela hans väsens uttryck i världen, hur mycket sanning det innehåller, men Justin kommer att reagera, för hans Dawkins menar att vi på ett evolutionärt sätt muterar till en ny människa, fast vi kan ej se några tecken på det fast befolkningsexplosionen skapat 7000 millioner människor, vilket skulle betyda att inom varje 300 år nu skulle vi åtminstonde se 20 000 nya människor, vi kan ej se det, så vi utgår från en ursprunglig enhetlig människa, som vi kan kalla för orginalet, och som vi
hört så gott som varit helt sann här på jorden i vissa människors gestalt, t.ex. Jesus som sa enligt testamentat att jag är sanningen, vägen och livet, han till med sa att han var den levande sanningen, och vi har nästan 4000 millioner människor som bekänner sig till hans lära, så det var viktigt vad han sa, vi har apolonius av tyana, vi har Krishna osv..vi har sett genom dessa personers existens, fast vi bara läst om det i böcker att allt handlar om att re-integrera en förlorad urspunglig subjektiv enhet, som då är sanningen.
