highway skrev:Hej igen!
SVAR TILL FREDDEMALTE: [. . . . ]
Mycket intressanta tankar men dock ganska klassiska - jo visst är det som du säger - att det finns en rad definitioner på tiden, dess vara eller icke-vara etc. Jag blir dock lite fundersam när du säger att tiden inte finns, eller att måttenheterna inte finns - vad menar du då? Då skulle jag först vilja ha din beskrivning av vad som menas med att "finnas" respektive "inte finnas"? Jag kan ju t.ex. se tangenterna här framför mig. Ok, det kan vara så att upplevelsen är 0,5 sek fördröjd - fördröjd från vad? Det kan ju vara så att den cm som tangent G ser ut att vara inte är det - eller? Finns siffran 5, finns Kalle Anka, finns saker som vi inte upplever för stunden - det som inte ingår i det immanenta? Tja det där är klurigt och låter sig inte utresas på en kvart men jag förstå vart du vill komma - och det låter helt rimligt utifrån ett helt vanligt common-sens-perspektiv (vilket kan vara det som är "sant" - om nu en objektiv sanning "finns") - kan du se looparna i allt här? Hur saker och ting trasslar in sig i varandra, hur semantiken, ontologin, logiken och fenomenologin står lutade mot varandra som i ett Plocke pinn?
Självklart är det väl så att varken du eller jag "tror", är inklinerade att övertygas om eller har någon direkt kunskap om världen till en sådan grad att vi "går med på" att världen är ett enda statsikt tillstånd. Låt mig dra ytterligare en liten liknelse - eftersom du verkar gilla sådana:
När vi sitter där på tåget och väntar på att det ska avgå från perrongen - ja då märker vi helt plötsligt att det börjar rulla - inget konstigt med det förrän vi upptäcker att vi faktiskt står helt still och att det är granntåget som rört sig. Denna "illusion" visar på hur lätt det är att hamna i den situationen att man är helt övertygad om att välden är beskaffad på ett visst sätt just i det ögonblicket. Hade det inte varit för att det där granntåget hade tagit slut så kan jag tänka mig att man hade suttit där en bra stund i tron om att det är ens eget tåg som har gett sig av (eller hur?).
Tänk dig nu in i att vi kanske upplever en illusion av ännu större magnitud - ja till den graden att den får dig att känna eller uppleva det som att du "glider igenom" ett liv (med tidens gång) fast det kanske är så att det, precis som jag skrev innan, immanenta, allestädes närvarnade uppenbarelsen, tillvaron, nuet de facto inbegriper känslan av flöde, känslan av en dåtid med minnen, känslan av att något ska hända och känslan av att välden breder ut sig bortom det omedelbart erfarna. Tja, då är vi där igen - världen har inte blivit till, välden kommer inte att försvinna - världen rör sig inte i någon ”tidens riktning” - Världen är bara, helt enkelt så som den är i detta NU.
Fredrik