mera intresserad av extatisk kärlek i den inre världen än av sexualitet i den yttre glamorösa, blänkande världen, för när vi faller, beror det på att vi först faller i den inre världen, fast det kan vi faktiskt motverka genom att låta den yttre världen innan falla bort, försvinna, som då Adam och Eva låg där tillsammans i ett extatiskt inre rus på gräset i Edens lustgård, och vad är ett symboliskt kärleks-medvetande, för på det sjätte centrumet handlar det om själens strålning i kroppen, vara sensitiv för den, men på det åttonde centrumet är själen och anden helt förenade , så vad anden tänker utför själen, men snart ska tonerna från Krishnas flöjt åter ljuda i människornas liv, och då kommer en helt ny typ av kärlek att träda in i det universiella dramat mellan liv och död,mellan ont och gott,och då kommer den skapelse-process som pågått sedan tidernas begynnelse och som inneburit flera olika skapelser att nå sitt slut, och den kärleken kommer att vara inte bara strålningsmässig och symbolisk,men också slutgiltigt målinriktad, för när Kalki kommer, han är den siste,
Nuddle frågar:
detta är intressant... hur upplever du den inre extatiska kärleken?
jag har självt upplevt att min "inre" kvinna är en underbar älskarinna... mycket skönare än någon världslig kvinna...