Meditation

[Advocate]

Jag var just på god väg att börja behärska meditation tyckte jag, jag fann en slags vilopunkt att placera uppmärksamheten, där jag upplevde ett slags renande, eller åtminstone något som var "konstruktivt". Det var första gången, kanske någonsin, som jag upplevt det så hållbart - för min meditation innan har som bekant varit en rätt besvärlig och meningslös ansträngning. Men så började jag plötsligt hallucinera, och det vände upp-och-ner på allting. Jag hade denna samma hallucinationsupplevelse i vintras, när jag försökte meditera trots omständigheterna. Väldigt svårt att förklara, men det är (i termer av bilder) som ett slags våldsamt pulserande, och ett expanderande och kollapsande. Det är som om jag ser någonting (rätt abstrakt; men ibland liknar det mig själv i sittande position) förminskas till en tusendel av sig självt och i nästa sekund så expanderar bilden x10000. Eller så sker båda momenten liksom parallellt - och det hela åtföljs av en overklighetskänsla - eller andra känslor, t ex rädsla, ensamhet/isolation, självbelåtenhet. Jag tänker ofta medan det sker "wow, detta är häftigt" eller "detta skall jag minsann berätta om och få 'cred' för", som ett slags illfundigt tröstbeteende; vilket tillsammans med rädslan verkar leda till de gamla vanliga bestraffningarna och till synkronicitetsfenomen. Efter meditationen känner jag mig inte så hejjans heller, utan sämre än vanligt. Jag undrar om det här är något som går att bemöta meditativt eller om man borde sluta. Jag förebrår dock mig själv och tänker att jag väl åtminstone borde kunna ställa mig mer avhållsamt observerande mot impulserna till det inre pratet och självbelåtenheten, för där tror jag att jag ger efter för (bejakar) något jag inte borde. Jag får pröva mig fram, fast allt tycks bli mer förvirrat för var dag.

Jag förstår inte hur en (klassisk) meditation skulle vara revolutinerande. Vad är det för skillnad med att relalalaxa och kolla runt med öppna ögon? Det är ju där liksom, blundar jag blir det ett symbolspråk, som till vissa delar är svårt för mig att förstå.

Jag kan vara inne på fel spår, men kanske inte meditation är någon revolution, utan livet är det som är revolutionerande (utan att man kanske har insett det). Det kunde vara därför meditatörer talar om att man skall göra livet del av ens meditation och inte tvärtom.

[Johan Ågren]

Advocate,

Det verkar som om du är komplex och färgstark, och har mycket karaktär förankrad i dina upplevelser. Fortsätt meditera, och detta komplexa och oroliga kommer att lugna sig och gå samman mer. Uppmärksamheten utgår inte från dessa delar utan blir dessa delar. Målet är att inte underordna sig någon upplevd del, och utbrista; det är jag. I själva verket är allt detta vi, men uppmärksamheten måste utgå från en punkt där delarna inte för krig med varrandra och uppförstorar sig eller förminskar sig. Det är bara att luta sig tilllbaka och slutligen se hur kriget avstannar och att allt är gott och väl, och se den potential som inte gör sig till. I denna process så kan en större mångfald komma att visa sig - sådant som tidigare inte fick plats. Det är således inte en misslyckande att i ett skede av meditationen plötsligt se sig själv bli mer komplex.

Skogsälvan,

I alla situationer där vi i mindre grad måste förställa oss och hävda aspekter av oss själva på bekostnad av annat, är en form av meditation. Att springa i skogen är meditation så länge man inte börjar ta fram klockan och se till sin prestation utifrån kulturella normer. När kroppen får springa fritt utan att gå i koppel av jaget så kan det vara en mediatativ process. Att dansa kan vara det, men det är extremt svårt att tro sig kunna bli fri från de kulturella ögonen ute på ett danssgolv på krogen. En skogspromenad kan vara meditativ om man inte plötsligt börjar gå igenom sina ekonomiska problem.

Att sätta sig på golvet kan vara meditation - om man inte plötsligt håller på att bli vis och andligt upplyst. Det finns en uppsjö av kulturella färgningar av den meditativa upplevelsen som gör det väldigt svårt att göra det enkelt för sig.

[Skogsälvan]

Men... nu blir jag väldigt osäker, men är inte folk närvarande i nuet, utan tankar, då och då? Kanske det här är läge för ytterligare en diagnosstämpel på mig, men jag har så länge jag kommer ihåg hamnat i stadier av betraktelse utan värderingar ibland, i synnerhet när jag varit ensam på promenader och så. Den senaste tiden har det stadiet av varandet i nuet dykt upp med tätare intervaller, även då andra personer är med. Jag "fastnar inte i ett stirr", utan är som sagt var väldigt närvarande då. Kruxet är att jag i det stadiet inte har omedelbar kontakt med dåtiden och framtiden, vilket tragikomiskt kan göra att folk inte uppfattar mig som närvarande, men det gör de om jag pratar om "mig själv", vilket jag uppfattar som att jag snarare tar distans när jag är inne i "mig själv"  :roll:

[Johan Ågren]

Men... nu blir jag väldigt osäker, men är inte folk närvarande i nuet, utan tankar, då och då? Kanske det här är läge för ytterligare en diagnosstämpel på mig, men jag har så länge jag kommer ihåg hamnat i stadier av betraktelse utan värderingar ibland, i synnerhet när jag varit ensam på promenader och så. Den senaste tiden har det stadiet av varandet i nuet dykt upp med tätare intervaller, även då andra personer är med. Jag "fastnar inte i ett stirr", utan är som sagt var väldigt närvarande då. Kruxet är att jag i det stadiet inte har omedelbar kontakt med dåtiden och framtiden, vilket tragikomiskt kan göra att folk inte uppfattar mig som närvarande, men det gör de om jag pratar om "mig själv", vilket jag uppfattar som att jag snarare tar distans när jag är inne i "mig själv"  :roll:

Meditationens första fas är att se hur vårt medvetande irrar omkring och uppför sig väldigt stressat. Det börjar att framkalla egna bilder så fort den yttre stimulin avbryts, samt så börjar en massa associationsled. Tanken blir en fiende och vi inser att vi i detta är totalt ofria. Första steget blir att kunna koncentrera sig på en sak och hålla kvar uppmärksamheten på detta. Detta känner vi igen som ett flow när vi gör något vi tycker om och helt går upp i detta. Svårigheten är att kunna ha tråkigt och ändå uppleva detta flow. Att i timmar sitta och koncentrera sig på en punkt och uppgå i denna aktivitet är för många svårt, och medvetandet springer ofta iväg och vill roa sig på ett annat håll som det är van vid. Aldrig har näsan kliat så mycket som när jag började meditera. Men efter 10 års meditation så kunde jag i högre grad känna mig fri att lägga min uppmärksamhet på det som jag kände var av vikt. Dessutom var jag mer uppmärksam på vad som faktiskt hände i och utanför mig själv. Nu har jag inte mediterat på många år, och känner av bristerna med detta. Vi har alla bättre och sämre stunder. Meditationen avser att öka de bra stunderna och att hjälpa oss att utvecklas i en takt så att vi kan ta oss ann större utmaningar. Om vi står still och stampar så beror det säkerligen på att vi störs av medvetandets förvirrade associationsbanor.

Slutligen så blir vi varse att själva vår identitet och vårt jag kan ifrågasättas som något relativt ytligt. Det är en verktygslåda/en minnesbank som från början finns till för att hjälpa oss. Idag läggs det väldigt stor vikt vid detta bihang, och det tynger ner vår rörlighet. På samma sätt som meditationen klargör våra tankars rastlösa virrvarr, så avslöjar den slutligen denna "bikupa" i mitten av svärmande tankar. Detta är vårt jag; en form av orubbligare del av vårt medvetande som består av tankar av högre densitet. Det formar en kärna, men till sitt väsen så är det ingen skillnad.

Frågan är vad det är som uppmärksammar jaget i detta ljus. Det är som att uppmärksamheten sitter i varje del av våra kropp och varje del av vad vi ser som vår existens. Uppmärksamheten sker i nuet som ett belysande. Min identitet sätter sig i fingerspetsarnas beröring. Jaget är en minnesbank, men avsaknaden av ett jag innebär inte att vi blir medvetslösa. Medvetandet är i reliteten den totala uppmärksamheten av all information som möts i nuet. Den utgår inte från en punkt, utan verkar holistiskt i varje del som tillsammans formar upplevelsen. Gränserna suddas ut, och upplevelsen omfattar det totala ledet av information som är förutsättningen för upplevelsen. Rent ontologiskt så blir jag det där bladet på grenen som jag erfar, då det inte finns något i mig som fungerar som slutstation och mottagare för upplevelsen. Upplevelsen kan inte delas upp så. Plötsligt ser jag att jag är lika död och lika levande som allt annat som existerar. Jag har ingen själ, men det som erfars är lika levande som mig. Det jag tidigare kallade "medvetande" i mig själv tydliggörs som samma ontologi som det jag antog utgjorde grunden för min upplevelse. Men utan denna dualitet så kan jag inte längre tala om något utanför mig själv, då det som är utanför mig själv är det som skapar mig. Jag är därför positivt intsälld till att helt kunna transcendera den fenomenologi som råder genom jagets inverkan. Jaget kommer att behövas, men måste vara friskare och uppdateras med relevant information hela tiden så att det inte sätter sig till doms över informationsflödet. Vi kan invända med att vi inte kommer att kunna förstå världen utan ett jag. Men kanske den inte går att förstå. Våra kroppar behöver inte förstå något för att fortsätta att fungera, de fungerar ändå, och säger till när vi måste äta. "Jaget" kan vi använda för att minnas var vi hittade mat förra gången. Det är ett jättebra redskap till en viss gräns, och om det inte får för sig att det har en egen existens.

[Skogsälvan]

Tack så mycket, Johan! Det är alltid intressant att höra dina resonemang. Jag känner igen mycket av det du skriver om här, även om jag är av uppfattningen att du liksom jag har en själ, men å andra sidan är själ ett svårt begrepp som verkar tolkas lite olika. Jag ser det som autopiloten som alltid är närvarande bakom jaget, men jaget har bristande förmåga att vara i kontakt med autopiloten.

[Johan Ågren]

Tack så mycket, Johan! Det är alltid intressant att höra dina resonemang. Jag känner igen mycket av det du skriver om här, även om jag är av uppfattningen att du liksom jag har en själ, men å andra sidan är själ ett svårt begrepp som verkar tolkas lite olika. Jag ser det som autopiloten som alltid är närvarande bakom jaget, men jaget har bristande förmåga att vara i kontakt med autopiloten.

Det faktum att vårt medvetande kan frigöra sig från vår kropp betyder inte att det har en annan substans. Allt tillblir i samma informationsflöde. Jag tror inte att jag tar bort den aspekt som du kallar "själ" men jag betraktar det lite annorlunda. Det finns subtilare samordningsstrukturer i våra kroppar som har länkar till andra aspekter av vår kropp. Detta är ingen själ, utan bara en subtilare form av informationsflöde, med samma ontologi som allt annat. "Spöken" brukar de kallas i vardagligt språk. Jag har varit "spöke" vid flera tillfällen när jag befunnit mig utanför min kropp, och jag har sett andra. Det är också en aspekt av dig som har en större förankring i livets djupare skeenden, och de delar som bevaras och kommer till godo i det stora hela.

[Skogsälvan]

Förtydliga gärna vad du menar med att du har varit "spöke" när du har varit utanför din kropp och att du har sett andra, om du vill förstås. Det är något som jag inte förstår i den här soppan och kanske kan dina slutledningar hjälpa mig att sortera.

[Harald Davidsson]

NY BOK OM MEDITATION.





Kära Conny

Jag läser din nya bok du sänt till mig, alltså "Beatles, Maharishi och jag". av Conny Larsson, som handlar om TM-rörelsens utbredning i väst och din tid som sekreterare åt Maharishi.
I din förra bok om Sai BABA upplevde jag att du hade en del kraftfulla attacker emot hans ondska som måste ha haft en generell positiv effekt på mänskligheten, att du då var befriande för kärleken och freden, men i dina nya bok upplever jag allting som helt utplanat, och dig själv som en andlighetens Ronald Reagan, tänker speciellt på att du nu upphöjer den svenske psykiatern till din nya mästare och världsfrälsare. och du vet att jag är helt emot psykofarmaka som ju är varje psykiaters specialitet för att sätta rätt merntala problem.
Du får försöka ta min kritik rätt, för det handlar bara om mitt sätt att värdera min omgivning. Din förra bok var mera personligt skriven, en aning Jan Fridegård och en aning Milarepa, men din nya bok är visserligen väldigt välskriven, det känns faktiskt som du haft hjälp av förlaget att putsa och spänsta upp språket en bit, fast alla kontroversiella och samhällsfarliga värderingar som jag vet att du har verkar ha blivt bortredigerade av förlaget, som tydligen vill ha en välskriven och söt historia som skulle platsa som en läsvärd mitt livs novell i något populärt vecko-magasin i Sverige.

Det första du kunde ha klartgjort var att
meditation kommer från Indien, att
karma kommer från Indien, att begreppet
ahimsa, icke-våld kommer från Indien, att
återfödelse-iden kommetr från Indien, att
kundalini-iden kommer från Indien, att siddhis
kommer från Indien, att chakra kommer från Indien
och att alla dessa begrepp verkar ha integrerats till viss del med det normala livet i väst

Du skriver att du sökte en fadersgestalt och fann det i både Maharishi och i Sai BABA,
men du skriver inte att din senaste fadersgestalt är psykiatern, fast du och din psykiater hånar Maharishi som att han led av storhetsvansinne, och här vill jag då säga att Maharishi har ett avväpnat och vänskapsfullt kroppsspråk, han rör sig katt-mjukt alltid med ett litet leende på sina läppar, och aldrig att han for ut med nåt raseri emot er sekreterare, han jobbade mjukt mentalt med att bryta av era tankar utan att någon åska mullrade, däremot Sai BABA verkar vara måttlöst förfallen i sitt sexuella begär och begår den ena skandalen efter den andra, fast inget händer på grund av att alla institutioner i Indien är rädda för honom. Jag är verkligen din vän, Conny, och din oskuldsfulla öppenhet, som aldrig kommer till sin rätt varken i boken eller i verkligheten, och som betyder att barnet i dig fortfarande är i liv med sina fantastiska frågor om omvärlden, fast du får ingen riktig kontakt med  barnet i din omvärld, därför att omvärlden i det närmsta är helt död på sitt barn och dess nyfikenhet på livet.. Clovnen som du alltid håller fram passar ej på dig, det är en socialt löjlig figur, du är mycket djupare än så. Men du lovade förra året då vi snacka på telefonen att kritisera meditationen och dess användning av mantra, men jag ser ingen sådan kritik, Jag är besviken.Och din kritik av gruppen, av sekten, men vad håller du på med nu, dina mästarkurser på Cypern för meditations-lärare är inte det en slags siddhis-träning, precis som den kritik du hade av Marhisis sidis-kurser, att de var bluff, men nu sitter du i samma bås, och din nya HIMMELSKA grupp eller sekt heter alltså  svenska psykiatrins förbundsmedlemmar. Ge mig en hink, jag vill spy..

[Harald Davidsson]

Conny Larssons svar på min recension.




Hej harald.
Tack för din kommentar av min bok. Jag måste ju respektera det du skriver men har en annan syn på saker och ting än du.
För det första skriver jag inte för att skriva läsaren på näsan vad som är rätt och fel. Läsaren måste själv få mogna och komma till inskiter eller känna igen sig.
Föregår man läsaren som du föreslår så blir det bara pekpinnar och läsaren struntar helt enkelt att läsa boken vilket inte är syftet med den.
Hur som helst så har jag låtit mina minnen leda mig och psykiatriken hade faktiskt helt rätt för 45 år sedan redan. Det var naturligtvis Maharishi som borde
varit den som fått behandling för hans storhetsvansinne han besatt intill sina sista dagar.
När det gäller min tilltro till psykiatriker så är den naturligtvis lik din men jag skrev faktiskt om vad läraren på scenskolan i psykiatri då meddelade mig om MMY.
Han var min lärare som vilken annan lärare som helst och framför allt inte psykiatern för mig!
Nu råkade han ge en exakt diagnos på MMY, trots att han var läkaren till yrket.
När det gäller min faderliga önskan är den ju naturlig hos alla barn som inte vuxit färdigt. Men som du ser i tidigare brev till dig så har jag hela tiden hävdat att jag
inte längre behöver någon fader, gud eller för den delen djävul heller i mitt liv. Jag lever som jag lär och är idag en sökare som menar att han har funnit friden inom sig själv.
Självklart nollar jag mig inte själv utan har vaskat fram det goda av allt jag varit med om och det delar jag och andra med varandra på MasterClass på Cypern precis som jag delar deras goda.
Kan inte se något fel i detta då vi inte går utanför våra circklar och försöker predika vad som är rätt och fel för andra. Vi har slutat med denna befängdhet, men dela med oss till dem som vill kan vi
gärna göra.
När det gäller MMY så var han alls inte någon silkesvante som du försöker beskriva honom som, utan att på någort enda vis varit honom nära!
Han var en skrupulös manipulatör och oerhört vilseledande sk.k. yogi, vilket han inte ens var. Han var en vanlig man med osedvanlig stor aptit på sex som han dolde genom sitt förmenta munkande eller sken därav.
För mig hade han gärna fått vara just en vanlig man med stora egenskaper, men han som de flesta av de s.k. yogisarna bara bågade på. Kan jag slriva det klarare eller.
Fint att min bok väcker starka känslor hos dig, då har den fungerat i alla fall tydligen. Den lämnade dig inte likgiltig och det var ju bra! Att dina projektioner väller ur dig är ju lätt att se, men då vaknar igenkännandet
så småningom och det är väl vad vi alla behöver eller?
Att du inte tycker om den spelar för mig ingen som helst roll, det viktiga var att den rev i dig. Och det gjorde den med besked. Hoppas att din spyhink blev full ordentligt för det fanns nog mycket att spy ut där!
I alla kärlek och välmening, ett svar på din reaktion över min bok!
Håll till godo du vän i Indialand bak Himalayas strand!
Conny

[Solöga]

Har du erfarenhet eller kunskap om meditation i olika former?
Vill öppna en mindre debatt i ämnet, utbyta teorier och få tips.

Mediterat trancendental meditation sedan 4 års ålder.

[Skogsälvan]

Vilken envishet! Du tröttnar inte på det då?

[Solöga]

Vilken envishet! Du tröttnar inte på det då?

Absolut. Har haft långa uppehåll, gör det inte två gånger om dagen längre. Men varannan, ibland två gånger ibland en kort osv.

[nytt namn]

Solöga: är din pappa läkare?

[Solöga]

Solöga: är din pappa läkare?

Han var tv-producent mm. Hurså?