Okända (?) - NATURLAGAR

[* KYREUS *]

Min kusin, trä-arbetaren, tänker sällan; samtalar sällan.

Samtidigt har jag nästan aldrig hört så kloka tankar om livet
som han avger.

Dvs - han hävdar att han sällan tänker.

Det undrar jag. För om man avger så kloka tankar om livet som han,
så måste man tänka. Hans tes:

- Jag tänker aldrig generellt om livet. När något händer funderar jag
över varför det kanske hände,
och vad jag gör jag bäst nu?? Inget mer.

Dagens fråga: 1A/ MÅSTE man tänka generellt om livet?

1 B/ Finns det OKÄNDA sk naturlagar?


Enkle *Kadmos

[Skogsälvan]

Jag tror att svaren finns inom oss redan och att tänkandet delvis utgör ett hinder för att nå information. Därmed inte sagt att det är meningen att vi ska nå denna information.

[* KYREUS *]

Dina tankar har sina poänger. Därför, bästa Skogsälvan, kan du vara bussig och läsa min text om "Själens stängda rum" och sedan kommentera den något?! Vore fint!

Semesterfiraren * KADMOZ

[* KYREUS *]

Innan jag drog på semester glömde jag att tillfoga detta:
Min bakomliggande tanke.
Det handlar om *TANKENS GYLLENE MYNT*

Det myntet har som andra mynt, två sidor:

>>>>>>>>>på ena sidan: REFLEKTION

på andra sidan: INTUITION<<<<<<<<<<

Vad jag ytterst ville med det här inlägget är vidga perspektiven på vad tanken egentligen kan utföra; gränslöst.
Vi tror ju ofta att eftertanke i förväg blir den mest effektiva analysen och kompassen. Fel, enligt Kadmos. Många gånger kan det helt oväntade INTUTIONEN bli den mest effektiva vägvisaren. Eller vad anser Du?

/från hängmattan, *KADMOZ/

[Skogsälvan]

Ja, instinkten har en egen logik.

Jag kan dra som exempel när jag var på en fest för många år sedan. X var där, full och hög och ville ha våra bilnycklar för han ville ut och köra. Min dåvarande pojkvän började spela riktigt full. En annan kille vägrade ge X nycklarna och blev rejält sönderslagen i ansiktet och fick fly in i ett annat rum och barrikardera dörren. Ingen gjorde någonting utom några vaga "ah men, X, sluta nu!" Mitt i slagen blandade jag mig i och vrålade att det var mig han skulle snacka med. Han kom emot mig och jag kan lova att det inte var trevligt att ha en anabolastinn muskelbyggare med vilda ögon och spritdoftande andedräkt så nära inpå sig. Dessutom visste jag att han hade blivit dömd för misshandel av sin flickvän. Men jag blev inte rädd. Jag flippar över och blir islugn i krissituationer. "Ge mig en jävla bra anledning till att jag ska lyssna på dig din jävla (har glömt bort exakt vilket tilltal jag fick)" Jag svarade mjukt "För att jag är din ängel, X" sedan växlade jag över "Det finns inte ens chans att jag tänker låta dig göra det själv illa" och "Nu ska du duscha - japp! Nu ska du duscha. Kom nu får jag ta hand om dig." Jag började dra i honom och han började småskratta. På vägen till badrummet berömde jag honom för hans nya snygga tatuering och pratade om ponnyn jag ville ha som liten och som jag aldrig fick och frågade vad han ville ha när han var liten.

Vad jag gjorde med andra ord som jag har förstått efteråt så checkade jag av barnet, tonårskillen, mannen i honom och koncentrerade mig på den aspekt där han var mottaglig. Och han blev trygg i att hans aggressioner inte skrämde mig. Jag hade aldrig i förväg kunnat tänka ut den taktiken. Faktum är om jag ens hunnit fundera en stund hade jag låst in mig på badrummet själv och skakat och gråtit.

Med det här vill jag verkligen inte uppmuntra någon annan att bete sig likadant. Det vore riskabelt. Jag vill bara påpeka att det finns en sanning i det instinktiva handlandet. Det blir mest uppbenbart i plötsligt oväntade situationer då man släpper sin normala logik.

[* KYREUS *]

Ditt exempel är en fascinerande sanning ur din verklighet. Några reflektioner:

EMOTIONER >>>>>>>>>> KÄNSLOR >>>>>> REFLEKTIONER

alltså: Vad kommer först? Hönan eller ägget?

Läser just nu en intessant sommarbok om känslans och reflektionens betydelse för det (min tes=) íntelligenta handlandet.
Författaren talar mycket om hur emotioner är direkta och spontana,
och sedan i hjärnans tolkning omvandlas till känslor och samtidigt och sedemera analyseras i reflektion. Jag skall återkomma och berätta mera om den boken efter min semester.

Men redan nu kan jag säga = stämmer många av dina tankar om det instinktivas värde med denna nya och intressanta forskning.

Alltså; på återhörande *KADMOZ

[Skogsälvan]

Då hoppas jag rent egoistiskt att du inte har allt för lång semester. Det vore väldigt intressant om du vill dela med dig av dina tankar och forskningsrön du läst. Det är onekligen ett spännande ämne du har dragit upp till ytan.

[* KYREUS *]

Bästa skrivarkollega! Det kan nog ta minst en månad innan jag kan återkomma med analyserade reflektioner på den om-nämnda boken. Däremot kan jag redan idag tipsa om en artikel av professorn och kulturpersonligheten Mete Mazzarella, som idag i SVENSKA DAGBLADET på kultursidorna skriver om >>>>> KÄNSLANS FUNKTION
Hon refererar aktuell forskning om hur
>>>>> KÄNSLOR RELATERAR OCH KOMMUNICERAR I KOGNITIVA PROCESSER

Denna forskning sammanhänger ju med de fenomen du och jag diskuterar; nämligen hur INTUITION kan vara vägledande.

På återhörande! KADMOZ

[Skogsälvan]

Ja, vissa har lång semester Nej, men allvarligt talat skulle jag uppskatta om du vill berätta mer om du har tid, lust och ork.

[* KYREUS *]

Hej bästa Nyfiken (= på livet alltså) skrivkollega Skogsälvan. Nu får du lite svar, skall vidareutveckla senare.

Introducing: Lagen om DIKAEFONI

Det är en rätt okänd lag - i min smak: NATURLAG -
om sakernas existentiella tillstånd,
"bortom" det till synes gripbara.

1/ Tes nummer ett: "full" (=total) insikt är aldrig gripbar, det betydde att
människan vore alltings mått...

2/ Tes nummer två: det mest logiska och konsistenta är konstigt nog
>paradoxer>

Citerar här en facktidning och kulturjournalisten Maria Kuchen, i ett slags skrivet tänkt samtal med andra engagerade tänkare, om tingens existentiella tillstånd:

"Jag leker med tanken. Min hunger efter det du kallar ´science ´ John Donne, stillas inte, men någon spricka mellan hjärtats insikt och huvudets vetenskap behöver inte finnas.
Om nu inte sprickor , skillnader och motsatser (för att associera till filosofen Gilles Deleuze) finns i begreppen snarare än mellan dem.
Om nu inte enhet, som Rosi Braidotti skriver, är en illusion.
/Ex:/ ´Multiculturalism does not get us very far if it is understood
only as a difference between cultures. It should rather be taken
as difference within the same culture, that is to say within every self.´

En inkonsistent värld är varje människa.
Med många kulturer
- andliga, vetenskapliga och sociala -
inom det jag kallar ´jag ´.

Var du än är - i dig, oss emellan, bland andra, med GUD -
bara pradoxer håller."

/To be continued * KADMOZ

[Skogsälvan]

Så intressant! Tack, Kadmos!

[* KYREUS *]

Den tredje tesen inom naturlagen DIKAE FONI är den följande:

(3) Tesen om Kunskapens BÖRJAN

(a) Det är en villfarelse att kunskap är ny. Det enda nya är upplevelsen
av att kunskapen skulle vara ny. Förstås finns det tillämpningar
av kunskapen som ger intryck av att den är "ny". Men det är endast
en illusion.

(b) Kunskapens verkliga begynnelse; dvs den egentliga början
är starkt höljd i dunkel. Den italienske filosofen * C I C E R O*
försöker beskriva det egentligen o-beskrivbara. Citerar denne:

´Det som kan uppstå och förgås anser redan Platon
(min precisering: förstås den grekiske filosofen Platon)
egentligen inte vara verkligt. Det enda verkliga enligt
Platon är endast det som alltid är som det är -

/latin: sit quale est/

Det kallar Platon för > i d e a >
vilken jag (=alltså Cicero) vill översätta med urbild -

/latin: species/

Och eftersom vi här (på jorden) överallt omges
av idel förgängliga ting, så har själen enligt Platon
inte kunnat för sin förhandskännedom
om ideerna genom kroppen, utan måste ha fört med sig
den från en o-förgängligare värld. ´


SLUTSATS: själv är jag, KADMOZ, benägen att hålla med
Cicero i dennes analys av Platon
och fenomenet - för-kunskap

[* KYREUS *]

Lagen om DIKAEFONI, härrör sig från 2 somras besök i Athen för några år sedan. Jag mötte då av en tillfällighet några europeiska forskare som gästade ett medicinskt symposium i Grekland. En av dem återkom på semester sommaren därpå, och när vi satt och drack RETSINA på träterassen blev han mycket talför. Det visade sig att hans största intresse vid sidan av medicin - det var psykologi och filosofi. Nåväl.
Detta är lite spridda minnesanteckningar från våra samtal, minnesanteckningar som varit på vift - men som jag nu äntligen fann på vinden.

Tes nummer 4 inom lagen om DIKAEFONI:

>>>> PRIMATENS REKYLÄRA RÖRELSER<<<<<<<<<

Vår forskarvän menar nämligen, (han och de andra inom nätverket för Dikaefoni), att pretentiösa primat, och andra självutnämnt piedestalplacerade potentater, ofta frambär överhybriotiska anspråk.

Alltså: i den takt som man lanserar nya teser,
med anspråken, "detta är den nya och enda
och ultimata "förklarings-sanningen", så har man
genast vält sig själv från piedestalen.

Ironi: det tycks nämligen vara så att ULTIMATA
ANSPRÅK i vetenskapliga sammanhang
- blir rekylära.


Eder KADMOZ, to be continued