Meningen med livet, min teori

[Okunnig]

Detta inlägg postar jag både under filosofi och religion/andlighet då jag anser att det berör båda ämnena lika mycket, och vill gärna att även de som enbart besöker en av kategorierna, ändå ska få en chans att säga sitt.

För ett tag sedan lade jag upp ett inlägg under filosofi där jag ställde många frågor om folks tankar runt omkring meningen med livet. Där skrev jag att jag skulle så småningom berätta min teori, ifall alla visade respekt för varandra. Det var en morot för att undvika otrevliga svar, som jag tyvärr har sett mycket av på detta forum. Och det verkade fungera, så nu får jag hålla mitt löfte. So here goes:

Jag tror jag har funnit svaret på "vad är meningen med livet". Jag har fortfarande svårt att veta i vilken ände jag ska börja, funderar på att skriva en bok, men då måste jag först räkna ut den mest pedagogiska följden i tankarna....men extremt kortfattat anser jag att frågan berör allt liv, alltså själva fenomenet liv. Och som sådant så verkar det mest övertygande vara att meningen med livet är att existera. Det är också det svar som verkar stämma överens med alla troläror och övertygelser, även Atheismen tro det eller ej ( för även om en mening med livet inte finns ännu, kan vi nyupptäcka den i framtiden om vi så beslutar ).

Kan verka lite tomt dock, att bara existera, men för att livet ska kunna existera krävs det att det har mångfald. Jorden har än så länge råkat ut för hela fem massutrotningar, och den enda anledning till att livet fortfarande finns kvar här på jorden är för att det hade tillräckligt stor mångfald för att överleva varje katastrof. Så den största prioriteten, enligt denna meningen med livet, vore då att försöka öka livets positiva mångfald på jorden, dvs den måndfald som ökar biosfärens överlevnadschans vid en framtida okänd katastrof.

Och det är då här meningen med livet får en betydelse för oss. För då bevisas det onda i att utrota djur, eller minska bestånden till enbart några hundra individer ens, och även att rasism är fel. Dessutom kan man följa resonemanget ända ner på individ nivå och se hur det är gott att hjälpa andra till ett bättre liv, helt enkelt vara snälla mot varandra. För plågade människor ( och djur ) löper en större risk att bli destruktiva, vilket i sin tur kan orsaka stora tragedier som minskar mångfalden. Tänk Adolf Hitler tex....

Extremt kortfattat alltså.....

Jag är dock fortfarande orolig för att jag kan ha missat något motbevis...så om du har ett vattentätt motbevis, får du gärna dela med dig av den.

[german.timofejev]

Meningen med livet är en svår fråga. Jag tror att ditt svar innefattar inte all liv. När det gäller djur så har du delvis rätt. Men meningen med djuren liv är inte bara att existera. Djuren är beroende av varandra därför att dom utgör varandras föda till exempel. För att till exempel varg skall kunna existera behövs det får för att vargen skall kunna få mat.

När det gäller människor så är det svårare. Människorna själva bestämmer meningen med deras liv. Visa väljer att underkasta sig högre makter. Andra anser att det inte finns någon högre makt utan meningen med deras liv är att leva moraliskt riktigt. Andra anser att föra livet vidare är meningen med deras liv.

[freddemalte]

Detta inlägg postar jag både under filosofi och religion/andlighet då jag anser att det berör båda ämnena lika mycket, och vill gärna att även de som enbart besöker en av kategorierna, ändå ska få en chans att säga sitt.

För ett tag sedan lade jag upp ett inlägg under filosofi där jag ställde många frågor om folks tankar runt omkring meningen med livet. Där skrev jag att jag skulle så småningom berätta min teori, ifall alla visade respekt för varandra. Det var en morot för att undvika otrevliga svar, som jag tyvärr har sett mycket av på detta forum. Och det verkade fungera, så nu får jag hålla mitt löfte. So here goes:

Jag tror jag har funnit svaret på "vad är meningen med livet". Jag har fortfarande svårt att veta i vilken ände jag ska börja, funderar på att skriva en bok, men då måste jag först räkna ut den mest pedagogiska följden i tankarna....men extremt kortfattat anser jag att frågan berör allt liv, alltså själva fenomenet liv. Och som sådant så verkar det mest övertygande vara att meningen med livet är att existera. Det är också det svar som verkar stämma överens med alla troläror och övertygelser, även Atheismen tro det eller ej ( för även om en mening med livet inte finns ännu, kan vi nyupptäcka den i framtiden om vi så beslutar ).

Kan verka lite tomt dock, att bara existera, men för att livet ska kunna existera krävs det att det har mångfald. Jorden har än så länge råkat ut för hela fem massutrotningar, och den enda anledning till att livet fortfarande finns kvar här på jorden är för att det hade tillräckligt stor mångfald för att överleva varje katastrof. Så den största prioriteten, enligt denna meningen med livet, vore då att försöka öka livets positiva mångfald på jorden, dvs den måndfald som ökar biosfärens överlevnadschans vid en framtida okänd katastrof.

Och det är då här meningen med livet får en betydelse för oss. För då bevisas det onda i att utrota djur, eller minska bestånden till enbart några hundra individer ens, och även att rasism är fel. Dessutom kan man följa resonemanget ända ner på individ nivå och se hur det är gott att hjälpa andra till ett bättre liv, helt enkelt vara snälla mot varandra. För plågade människor ( och djur ) löper en större risk att bli destruktiva, vilket i sin tur kan orsaka stora tragedier som minskar mångfalden. Tänk Adolf Hitler tex....

Extremt kortfattat alltså.....

Jag är dock fortfarande orolig för att jag kan ha missat något motbevis...så om du har ett vattentätt motbevis, får du gärna dela med dig av den.

Låt säga att alla levande varelser binds fast vid en bestämd plats, ges intravenös näring och livsupprätthållande aktiviteter håller dem existerande, varande, levande! Dessa varelser (vi människor och alla djur) får även sina sinnen förstörda så att knappt inget upplevs. Dock existerar alla fortfarande. Är då verkligen meningen med livet uppfyllt i detta tankeexperiment? / Fredrik

PS. Obs! Enbart nyfiken på om det är själva existensen du avser som det finala värdet eller om existensen även kräver en slags kvalitet för att vara meningsfull? DS.

[Okunnig]

Meningen med livet är en svår fråga. Jag tror att ditt svar innefattar inte all liv. När det gäller djur så har du delvis rätt. Men meningen med djuren liv är inte bara att existera. Djuren är beroende av varandra därför att dom utgör varandras föda till exempel. För att till exempel varg skall kunna existera behövs det får för att vargen skall kunna få mat.

När det gäller människor så är det svårare. Människorna själva bestämmer meningen med deras liv. Visa väljer att underkasta sig högre makter. Andra anser att det inte finns någon högre makt utan meningen med deras liv är att leva moraliskt riktigt. Andra anser att föra livet vidare är meningen med deras liv.

Jag talar inte om något specifikt liv när jag talar om meningen med "livet" utan snarare fenomenet "liv". På så sätt talar jag om allt liv, men ändå inte. Tänk dig livet som vad vi kallar för "biosfären". Fast tänkt dig det som större. Som "Kosmosfären". Nu tänk dig ändå längre. Tänk allt liv som har, kan eller kommer existera. Oavsett om det är i vårt universum, dimension eller ens, verklighet. Liv, helt enkelt.

Utifrån denna synvinkeln är inte en varg "liv". Inte heller en människa. Vi är *vid* liv, vi är *levande*, men vi är inte "liv". "Liv" anser jag vara ett fenomen, något som är mer än summan av sina inbördes delar. Alla levande varelser är en del av detta fenomen, men ingen individ är fenomenet. Missförstå mig inte nu, jag påstår inte att detta skulle vara den enda korrekta tolkningen av frågan, jag blott förklarar hur *jag* tolkar frågan, och därmed, hur jag finner svaret.

Förövrigt så tror jag inte att det bara finns en enda mening med livet. Bara för att frågan är i singularis, och säger "meningEN" så betyder inte det att frågan utgår ifrån att det enbart finns en mening med livet. Lika lite som om ifall jag frågar dig vilken låt du gillar. Frågan förutsätter inte att du enbart gillar en enda låt, jag blott frågar efter en låt, av alla de du gillar. På samma sätt frågar frågan om en mening med livet, men förutsätter inte att det enbart finns blott en.

Man kan då fråga: "Men vilken mening med livet avser då frågan?". På denna fråga kan man naturligtvis finna mängder med olika svar. Men i grund och botten så är det den meningen med livet som just DU söker. Om det är en mening som är direkt relaterad till ditt specifika liv, ja då är det det som frågan gäller. Dock väljer jag att tyda frågan som att den frågar om den viktigaste, högst prioriterade meningen med livet. Åter igen, jag påstår inte att det är den enda rätta tolkningen av frågan, jag enbart säger att det är den viktigaste meningen med livet som *jag* är intresserad av, inget annat.

Och då kommer jag fram till att den viktigaste meningen med livet, som fenomen, måste vara att fortsätta existera. För utan existens, kan livet inte åstadkomma några andra meningar med livet ( kom ihåg att flera meningar med livet kan existera ). Med andra ord....oavsett vilket mening med livet du än kan föreslå, så kommer den alltid att bli beroende på livets existens, för utan livets existens skulle den aldrig kunna följa den mening med livet du må föreslå.

Existensen är tom en förutsättning för att kunna föreslå meningar med livet.

Det där sista var bara för att inspirera alla filosofi-intresserade

[german.timofejev]

Meningen med livet är en svår fråga. Jag tror att ditt svar innefattar inte all liv. När det gäller djur så har du delvis rätt. Men meningen med djuren liv är inte bara att existera. Djuren är beroende av varandra därför att dom utgör varandras föda till exempel. För att till exempel varg skall kunna existera behövs det får för att vargen skall kunna få mat.

När det gäller människor så är det svårare. Människorna själva bestämmer meningen med deras liv. Visa väljer att underkasta sig högre makter. Andra anser att det inte finns någon högre makt utan meningen med deras liv är att leva moraliskt riktigt. Andra anser att föra livet vidare är meningen med deras liv.

Jag talar inte om något specifikt liv när jag talar om meningen med "livet" utan snarare fenomenet "liv". På så sätt talar jag om allt liv, men ändå inte. Tänk dig livet som vad vi kallar för "biosfären". Fast tänkt dig det som större. Som "Kosmosfären". Nu tänk dig ändå längre. Tänk allt liv som har, kan eller kommer existera. Oavsett om det är i vårt universum, dimension eller ens, verklighet. Liv, helt enkelt.

Utifrån denna synvinkeln är inte en varg "liv". Inte heller en människa. Vi är *vid* liv, vi är *levande*, men vi är inte "liv". "Liv" anser jag vara ett fenomen, något som är mer än summan av sina inbördes delar. Alla levande varelser är en del av detta fenomen, men ingen individ är fenomenet. Missförstå mig inte nu, jag påstår inte att detta skulle vara den enda korrekta tolkningen av frågan, jag blott förklarar hur *jag* tolkar frågan, och därmed, hur jag finner svaret.

Förövrigt så tror jag inte att det bara finns en enda mening med livet. Bara för att frågan är i singularis, och säger "meningEN" så betyder inte det att frågan utgår ifrån att det enbart finns en mening med livet. Lika lite som om ifall jag frågar dig vilken låt du gillar. Frågan förutsätter inte att du enbart gillar en enda låt, jag blott frågar efter en låt, av alla de du gillar. På samma sätt frågar frågan om en mening med livet, men förutsätter inte att det enbart finns blott en.

Man kan då fråga: "Men vilken mening med livet avser då frågan?". På denna fråga kan man naturligtvis finna mängder med olika svar. Men i grund och botten så är det den meningen med livet som just DU söker. Om det är en mening som är direkt relaterad till ditt specifika liv, ja då är det det som frågan gäller. Dock väljer jag att tyda frågan som att den frågar om den viktigaste, högst prioriterade meningen med livet. Åter igen, jag påstår inte att det är den enda rätta tolkningen av frågan, jag enbart säger att det är den viktigaste meningen med livet som *jag* är intresserad av, inget annat.

Och då kommer jag fram till att den viktigaste meningen med livet, som fenomen, måste vara att fortsätta existera. För utan existens, kan livet inte åstadkomma några andra meningar med livet ( kom ihåg att flera meningar med livet kan existera ). Med andra ord....oavsett vilket mening med livet du än kan föreslå, så kommer den alltid att bli beroende på livets existens, för utan livets existens skulle den aldrig kunna följa den mening med livet du må föreslå.

Existensen är tom en förutsättning för att kunna föreslå meningar med livet.

Det där sista var bara för att inspirera alla filosofi-intresserade

Bra tänkt Jag har aldrig tänkt i dessa banor tidigare

[Okunnig]

Freddemalte:

Tack för ditt eggande tankeexperiment. Det fick mig att inse att jag har vart lite slapp i mitt tidigare ordval. Eller för att vara riktigt ärlig, du fick mig att justera min teori något Tack igen!

Jag har tänkt att det viktigaste meningen med livet måste vara existens. men din tankenöt gjorde mig påmind om att existens är blott i nuet, och säger inget om framtiden. Tack vare ditt inlägg blir jag medveten om att min teori måste uppdateras till att meningen med livet är att "livet ska existera".

Detta kanske kan verka som en betydelselös skillnad, men det är det inte! Medan existens enbart handlar om nuet, handlar "att existera" både om nuet och framtiden. Med andra ord, det räcker inte att bara existera just nu, man måste även finna möjligheten att fortsätta denna existens för att fortsätta följa meningen med livet. Med andra ord är inte meningen med livet ett mål man kan "nå", som slutdestinationen av en tågresa, utan snarare något man hela tiden färdas med, som tåget man sitter i.

Här blir jag automatiskt medveten om en sång skriven av Robert Broberg, vars text lyder:

"Målet är ingenting, vägen är allallallallallallallallt!"

Men nog med utsvävningar, din inspirationsgivande inlägg kräver ett seriöst svar!

Låt säga att alla levande varelser binds fast vid en bestämd plats, ges intravenös näring och livsupprätthållande aktiviteter håller dem existerande, varande, levande! Dessa varelser (vi människor och alla djur) får även sina sinnen förstörda så att knappt inget upplevs. Dock existerar alla fortfarande. Är det verkligen meningen med livet uppfyllt i detta tankeexperiment? / Fredrik

PS. Obs! Enbart nyfiken på om det är själva existensen du avser som det finala värdet eller om existensen även kräver en slags kvalitet för att vara meningsfull? DS.

Mitt svar är nej. Helt enkelt för att då blir allt liv beroende av en och samma sak. Om något orsakar att denna sak blir skadat eller förstört, så dör även allt liv. Med engelska ord:

Dont put all eggs in one basket.

Men med svenska ord: ta inga risker!

Detta kan tyckas förvirrande, för det kanske inte finns en direkt koppling till livets fortsatta existens, och försiktighet. Men då universum är i ständig rörelse, och orsakar många katastrofer för varje himlakropp, måste man inse att det inte finns några garantier för livets framtida överlevnad. Det bästa vi kan göra är att öka chanserna för att livet överlever nästa katastrof. Och det gör vi inte genom att få livet att bli beroende av en och samma sak.

Det enda som kan öka livets chans att överleva är mångfald. Sprid livet till alla världens hörn, alla nischer och alla behov. Det är naturligtvis ingen garanti, men det är så nära livet kan komma till total försäkran om överlevnad.

Livet på jorden idag är inte beroende av en och samma sak. Visst, 99% av allt liv är beroende av solens energi, men det finns fortfarande bakterier, djup nere i berget, som lever blott av mineraler. Så även om solen just nu skulle försvinna, skulle jorden fortfarande ha liv i sig, i många miljoner år. Och därmed får evolutionen också tillräcklig tid på sig at utveckla dessa solens överlevande till en mångfald livsformer som kan leva utan en stjärnas närvaro. Kanske tillochmed utveckla intelligens, medvetande och teknologi nog att sprida sig till ett annat stjärnsystem för att fortsätta cykeln.

Och det är det som får mig att tro att livet redan har kommit överens om en mening med sig självt, utan extern intelligens. För trots att vi har haft hela FEM massutrotningar på jorden ( som vi känner till om ) har livet alltid ökat sin mångfald efter varje massutrotning. Som om att det finns någon kraft som motiverar livet att öka mångfalden och därmed öka sin chans att överleva nästa katastrof.

Så nej, en värld där allt liv är beroende av samma system, vore inte i enlighet med meningen med livet, om du frågar mig. Det skulle bara riskera livets överlevnadsmöjlighet vid nästa oförutsägbara katastrof.

Det betyder dock inte att en art, så som vi, inte är förmögna att göra allt liv beroende av en och samma sak, och därmed riskera allt liv på jorden! Jag har trots allt aldrig påstått att meningen med livet är en obrytbar naturlag, utan blott en moralisk vägledning som vi kan välja att följa, eller välja att strida emot, på vår egen bekostnad.

[nuddle]

mening med livet är att på något sätt klura ut hur man återigen skall sluta existera

[german.timofejev]

Varför ska man vilja att sluta existera?

[nuddle]

friktion är obehagligt, och klängigt

den här överlevnadskampen, är patetiskt för mig

kanske en annan värld utan friktion o överlevnadskamp, det kanske hade vart något värt

[german.timofejev]

Tror du att i ett sådan värld livet skulle varit rolig?

[nuddle]

ja absolut

tycker inte du det är jobbigt... äta, andas osv???

[german.timofejev]

Nej, jag tycker att livet är underbar.

[nuddle]

den bästa känslan är när jag är helt fri, totalt bortblåst, när jag svävar bland ingenting, och ingen vet om att jag någonsin existerat

[german.timofejev]

Hur gör du för att uppleva denna känsla?

[nuddle]

det sägs att gud är oberoende allt, men att allt beror utav gud... fast i vissa böcker står det att Gud skulle lova vissa att få vara honom nära och därmed också vara obereonde allt...