Kan ingenting bli någonting och om jag har 0 kan jag dela det?
Eftersom hela universum kan beskrivas med hjälp av ekvationer, dvs siffror kan vi säga att innan universum existerade var energin = 0. Om vi sedan delar 0 i två delar kan vi få hur mycket som helst. 1 och -1. 100000 och -1000000.
Man kan alltså skapa ett helt universum ur ingenting utav ingenting så länge det finns utrymme att separera det negativa och det positiva. Då inte ens med plats, utan tid räcker gott och väl.
Jaha men var kommer utrymmet och tid ifrån då? Gravitation och expansion är två motsatser. Om då inflationen skedde vid en tid och gravitationen vid en annan då rummet skapades så är dom separerade motsatser. Då finns det plats för övriga motsatser att bildas separerade av rummet.
Ensamma tankar den sena sommartimmen.
MVH
Ingenting blir någonting?
Moderator: Moderatorgruppen
Dura M skrev:Sorry, ser nu att det inte var division du syftade på. Visst, positivt och negativt kan ta ut varandra och en möjlighet är då t.ex. att universums totala energi är noll. Ser dock inte hur det förklarar hur saker kan uppstå ur intet.
Men ur tomrummet, vakuum, kan ju något uppstå...
Virtuella partiklar...
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Dura M skrev:Sorry, ser nu att det inte var division du syftade på. Visst, positivt och negativt kan ta ut varandra och en möjlighet är då t.ex. att universums totala energi är noll. Ser dock inte hur det förklarar hur saker kan uppstå ur intet.
Om universums totala energi är 0, så är allting separerade motsatser. Om alla separerade motsatser var på samma plats ifrån början så var dom ingenting. Därför kan ingenting kunnat ha blivit allting. Du har attraherande krafter och repellerande krafter, positiv och negativ energi, expansion och gravitation. Allting verkar ju ha en motsats och så länge en motsats finns så behövs ingen ursprunglig energi eller kraft.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Ingenting blir någonting?
Rent intuitivt känns ju tanken aningen märklig och fördjupar man sig ytterligare i detta genom att rota i logiken, matematiken, fysiken, filosofin (a priori-sanningar etc) och sådant så materialiseras denna intuitiva känsla till en gigantisk betongkloss av övertygelse. Men för tanken att något kan uppstå ur inget finns det en liten glimt av hopp i en evigt stor ocean av tvivel. Hoppet ligger i följande två antaganden:EggHead skrev:Kan ingenting bli någonting[...]
1. Människan har helt enkelt fel i sina modeller för hur världen är beskaffad och i dessa modeller ingår då våra tankesystem och abstraktioner så som a priori-saninngar, matematiska uträkningar, formella system, logiken etc. Med andra ord: Något kan uppstå ur ingenting (att vi inte förstår hur detta fungerar är en helt annan sak).
2. Om absolut ingenting existerar, ja då existerar ju inte heller motsägelser, a priori-sanningar, matematiska regler, fysikens lagar eller något annat. Om dessa företeelser inte existerar (per definition), ja då existerar ju uppenbarligen inte omöjligheten att något kan uppstå ur ingenting. Givet detta finns det alltså inget som kan förhindra att något uppstår ur ingenting.
Oj, lurigt det där - som ett upp-och-ner-vänt Sudoku
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Re: Ingenting blir någonting?
EggHead skrev:Kan ingenting bli någonting och om jag har 0 kan jag dela det?
Eftersom hela universum kan beskrivas med hjälp av ekvationer, dvs siffror kan vi säga att innan universum existerade var energin = 0. Om vi sedan delar 0 i två delar kan vi få hur mycket som helst. 1 och -1. 100000 och -1000000.
Jag har tänkt ungefär precis samma tanke, ingenting är lätt att förstå som något som alltid har funnits
. Det svåra är att förstå varför saker och ting finns. Jag har tänkt att det vi har nu är en instabil form av ingenting. Ett universum som oscillerar kring ingenting.Nu tycker att du överdriver fredde, upp-och-ner-vända sudokun är inget att skoja om.freddemalte skrev:Oj, lurigt det där - som ett upp-och-ner-vänt Sudoku
Den som inte finns, den syns inte.
EggHead skrev:Om universums totala energi är 0, så är allting separerade motsatser. Om alla separerade motsatser var på samma plats ifrån början så var dom ingenting. Därför kan ingenting kunnat ha blivit allting. Du har attraherande krafter och repellerande krafter, positiv och negativ energi, expansion och gravitation. Allting verkar ju ha en motsats och så länge en motsats finns så behövs ingen ursprunglig energi eller kraft.
Även om ingen "ursprunglig energi" behövs så förklarar det inte hur saker och ting uppkommer ur intet.
Dura M skrev:EggHead skrev:Om universums totala energi är 0, så är allting separerade motsatser. Om alla separerade motsatser var på samma plats ifrån början så var dom ingenting. Därför kan ingenting kunnat ha blivit allting. Du har attraherande krafter och repellerande krafter, positiv och negativ energi, expansion och gravitation. Allting verkar ju ha en motsats och så länge en motsats finns så behövs ingen ursprunglig energi eller kraft.
Även om ingen "ursprunglig energi" behövs så förklarar det inte hur saker och ting uppkommer ur intet.
Behövs det förklaras? Om ingenting finns kan man ha oändligt mycket av det och om allting består av ingenting (som tidigare nämnt en instabil form av det) så har ju ingenting uppkommit ur intet, det har bara delat på sig. Allting i vårat universum är just energi, ta bort det så tar du bort hela universum. Om din fråga är varför dela det på sig så kan jag lika gärna fråga dig varför inte? Utanför tid och naturlagar kan och BÖR allt hända. Naturligtvis inte i en angiven tidpunkt men utan någonting finns alla möjligheter för ett universum att skapas.
sydman skrev:Ett riktigt ingenting borde väl inte ha några egenskaper alltså borde det inte kunna dela på sig. Å andra sidan så kan inte ett riktigt ingenting ha några begränsningar som fredde sa. Ur ett riktigt ingenting så är alltså allt möjligt och omöjligt samtidigt, hmm?
Snarare bara att ingenting är omöjligt, vad är inte möjligt utan begränsningar? Men samtidigt kan man ju fråga sig varför det behöver förklaras med en delning då. Blir tyvärr inte en särskilt vetenskaplig diskution.
sydman skrev:Vad jag menade var att om ingenting har egenskapen att kunna bli någonting så kan man inte längre kalla det ingenting.
Vad skall man då kalla det? Frånvaron av allting? Och det är kanske detta teorin säger.
Och så blev där ett ljus som delade sig från mörkret. Ingenting såg detta skeende utom ljuset självt.
Varje dag är en resa.
Marksa skrev:sydman skrev:Vad jag menade var att om ingenting har egenskapen att kunna bli någonting så kan man inte längre kalla det ingenting.
Vad skall man då kalla det? Frånvaron av allting? Och det är kanske detta teorin säger.
Och så blev där ett ljus som delade sig från mörkret. Ingenting såg detta skeende utom ljuset självt.
Big bang teorin om det är den du menar så säger den att universum uppstod ur en singularitet och inte ingenting.
Den som inte finns, den syns inte.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster