Gud - den store sublime mobbaren

[Algotezza]

För mig är en aspekt av Gud omgivningen. Jag har aldrig upplevt mig som hatad av någon i omgivningen. Aldrig känt jag haft fiender, bara folk med andra åsikter om ditt och datt. Men alltid älskad, gillad -  ovanifrån, i klapp-på-axeln-stilen.

Har heller aldrig fått vara med i olika kotterier för utvalda. Allt från klassfester på realskolan fram till nu när vissa kolleger umgås privat, åker till varandras lantställen. Blir inte ens tillfrågad. Men jag är alltså inte hatad av någon heller som jag uppfattar det. Jag har bara upplevt att jag alltid haft låg social status genom livet. I alla sammanhang. I familj, utanför familj, på nätforum.

Det är omgivningen - en aspekt på Gud - som dissar mig.

Det som ger Robert Gustafsson hög status  - humor - har aldrig funkat för mig. Det funkar för de flesta andra. Det har i stället alltid gett mig stämpeln "oseriös".

Nu kan man säga att jag kanske inte vill eller inte verkar vilja "vara med". Men det är inte där skon klämmer, det är bara en rationalisering av problemet, så det blir begripligt.

Vill bara understryka att jag aldrig känt mig oälskad, men alltid älskad ovanifrån och alltid lite klapp-på-axeln-aktigt och: "Jaja, det blir nog bra!" Vara älskad är alltså inte allt. Bli förlåten är inte allt. När det förverkligas via en relation, där den andre gör det ovanifrån, och man inte ses som jämlik med den andre, vad hjälper då kärlek och förlåtelse? Smulor från den rieks bord...

Nu är ju min omgivning som helhet oändligt mycket större än mig, så vi kan ju inte ha samma status av den anledningen, men även enskilda medmänniskor håller på så här, för det är via dem det jag nämnt blir tydligt för mig. Så småningom har jag vuxit in i denna roll och tar den som självklar även när jag hamnar i nya sammanhang.

Guds lille clown, en pajas, en joker man ger en klapp på axeln. Ingen man tycker illa om, ingen man hatar.  Men aldrig en jämlike.

/Algotezza

[kort]

Det sägs ju att det som inte dödar härdar. Jag har märkt att popularitet väldigt mycket beror på en form av "mening". Det är ingen som kan röra en när man är uppfylld av mening. Att människor inte behandlar en som en jämlike beror ju på komplex de har. Jag håller på dig!

[Algotezza]

Det sägs ju att det som inte dödar härdar. Jag har märkt att popularitet väldigt mycket beror på en form av "mening". Det är ingen som kan röra en när man är uppfylld av mening. Att människor inte behandlar en som en jämlike beror ju på komplex de har. Jag håller på dig!

Jag har tänkt tanken att det finns många små "avunds-juckare" där ute...

Gud gör vad han  för att trycka ner en så man inte tar hans plats... Hehehe...

That mean old man!

/Algotezza

[Minded]

Det är eftersom du håller tillbaks dig själv, i sin tur eftersom vana, om att ca 'inte vilja skada'. Folk respekterar tydligen inte de som inte respekterar sig själva. Du bryr dig för mycket om andra och för lite om dig själv.

En bra början kunde vara; Om du kunde göra vad som helst utan risk för failure, what woud you do? Where would you wanna go today? Experimentera med att hitta vad Du vill, utan hänsyn tagen till andra. En bra grej är förresten att tillåta dig bli arg, speciellt om du känner att en partner kan hantera det. Du behöver inte ens ha rätt i sak, skit samma. Sen verkar du också behöva släppa ut lite sexualitet.. Tänk suchanother, var mer rak på sak.

[Skogsälvan]

Prosit säger man väl till sånt nys. Nej du Algot, jag uppfattar dig som mer vetande än mig ur en hel del aspekter. Antagligen är jag bättre än dig på något. Antagligen blir det remi på vissa punkter. Så verkar det vara med alla jag känner iallafall.

[Algotezza]

Det är eftersom du håller tillbaks dig själv, i sin tur eftersom vana, om att ca 'inte vilja skada'. Folk respekterar tydligen inte de som inte respekterar sig själva. Du bryr dig för mycket om andra och för lite om dig själv.

En bra början kunde vara; Om du kunde göra vad som helst utan risk för failure, what woud you do? Where would you wanna go today? Experimentera med att hitta vad Du vill, utan hänsyn tagen till andra. En bra grej är förresten att tillåta dig bli arg, speciellt om du känner att en partner kan hantera det. Du behöver inte ens ha rätt i sak, skit samma. Sen verkar du också behöva släppa ut lite sexualitet.. Tänk suchanother, var mer rak på sak.

Jaja, du har verkligen psykologisk blick. Eller psykologiserande...  :lol:

Hohoho, ännu en klapp på axeln ovanifrån! Sssssss...

/Algotezza

[Algotezza]

Prosit säger man väl till sånt nys. Nej du Algot, jag uppfattar dig som mer vetande än mig ur en hel del aspekter. Antagligen är jag bättre än dig på något. Antagligen blir det remi på vissa punkter. Så verkar det vara med alla jag känner iallafall.

Handlar det om  vetande och förmågor, menar du? Är det det som ger status - och brist därpå gör det inte?

/Algotezza

[Minded]

Det är eftersom du håller tillbaks dig själv, i sin tur eftersom vana, om att ca 'inte vilja skada'. Folk respekterar tydligen inte de som inte respekterar sig själva. Du bryr dig för mycket om andra och för lite om dig själv.

En bra början kunde vara; Om du kunde göra vad som helst utan risk för failure, what woud you do? Where would you wanna go today? Experimentera med att hitta vad Du vill, utan hänsyn tagen till andra. En bra grej är förresten att tillåta dig bli arg, speciellt om du känner att en partner kan hantera det. Du behöver inte ens ha rätt i sak, skit samma. Sen verkar du också behöva släppa ut lite sexualitet.. Tänk suchanother, var mer rak på sak.

Jaja, du har verkligen psykologisk blick. Eller psykologiserande...  :lol:

Hohoho, ännu en klapp på axeln ovanifrån! Sssssss...

/Algotezza

Tja, fortsätter du på samma sätt som hittills, får du antagligen samma resultat som hittills. Ändra din praktik. Det är bara en fråga om till vad. Och i den frågan är mitt förra inlägg relevant..

[Algotezza]

Det är eftersom du håller tillbaks dig själv, i sin tur eftersom vana, om att ca 'inte vilja skada'. Folk respekterar tydligen inte de som inte respekterar sig själva. Du bryr dig för mycket om andra och för lite om dig själv.

En bra början kunde vara; Om du kunde göra vad som helst utan risk för failure, what woud you do? Where would you wanna go today? Experimentera med att hitta vad Du vill, utan hänsyn tagen till andra. En bra grej är förresten att tillåta dig bli arg, speciellt om du känner att en partner kan hantera det. Du behöver inte ens ha rätt i sak, skit samma. Sen verkar du också behöva släppa ut lite sexualitet.. Tänk suchanother, var mer rak på sak.

Jaja, du har verkligen psykologisk blick. Eller psykologiserande...  :lol:

Hohoho, ännu en klapp på axeln ovanifrån! Sssssss...

/Algotezza

Tja, fortsätter du på samma sätt som hittills, får du antagligen samma resultat som hittills. Ändra din praktik. Det är bara en fråga om till vad. Och i den frågan är mitt förra inlägg relevant..

Det kan ju vara så att den uppfattning jag har om min status bör kompletteras med den nära fysiska omvärldens syn (och ev också den digitala omgivningens syn). Inte så att jag har fel och omvärlden rätt, om våra åsikter i frågan divergerar, utan skilda perspektiv på ett och samma fenomen mynnar ofta ut i olika omdömen, slutsatser eller värderingar av det man skärskådar. Så enkelt är det inte. Båda omdömena kan vara relevanta och ärliga ur resp. perspektiv.

Vad är det dessutom som säger att alla individer i min omvärld anser jag har låg social status? Vad är det som säger att de själva tycker de har en von oben-attityd gentemot mig? De behöver inte vara oärliga alls, men ur deras perspektiv kan jag mycket väl ha hög social status. Vad är det som säger att inte andra, om de verkligen"känner efter på djupet", inte skulle uppleva detsamma som jag, att de också upplever att de har "låg status" gentemot omvärlden? De som jag upplever "är med i klubben" kanske inte alls har den självbilden. Olika perspektiv mynnar ut i olika bedömningar, och det gäller att utgå från dessa för att skapa ett slags helhetsbild. De kan mycket väl vara motstridiga - då får man hålla i sär dem om de inte kan bakas ihop, och inse att det är så bilden av verkligheten blir, speglad via vars och ens perspektiv. Som att se genom ett prisma eller en flugas fasettögon...

Hur ens liv blir är en följd av hur ens egen och omvärldens praktik samverkar och vilka attityder man intar. Förändrad praktik ger inte så mycket om man inte samtidigt jobbar med sina attityder till sig själv och omvärlden. Det är snarare det det handlar om här, tror jag.

Denna tråd startade jag för att på så sätt bearbeta mina attityder med andras benägna bistånd, för om jag inte gör det först spelar ändrad praktik inte så stor roll, utan jag hade lätt hamnat i slutsatsen: "Det spelar ingen roll vad jag gör, det blir skit ändå", eftersom jag kanske skulle fortsätta tolka det utifrån mantrat att "andra ser ner på mig och att jag har låg status". Vilket är detsamma som den trygga, sköna, välkända martyrrollen. "Varför just jag?" blir ens livsmotto.

Din "diagnos" och dina råd i ditt första inlägg skulle kunna stämma in på nästan vem som helst som är medlem av den medelålders medelklassen i Sverige. Vem i medelådern i medelklasen behöver inte mer sex och visa aggressioner mer öppet? Och de som har arbeten där de möter många och skall serva och ta hand om dem, behöver ju ofta tänka mer pås sig själva...och vara mindre ängsliga för andras behov, tänkta eller verkliga...

/Algotezza

[David H]

Tråkigt att du upplever det så Algotezza. Du är den typen av person som jag gärna har besök av på mitt lantställe, vettig, rolig, ödmjuk. Dina kollegor måste vara trista typer. Jag håller inte med Minded om att du borde tänka suchanother. suchanother är ett bekant namn som jag säkert läst flera inlägg av, men jag kan inte erinra mig om vad de handlade om - så han kan inte ha gjort speciellt starkt intryck på mig.

[Algotezza]

Tråkigt att du upplever det så Algotezza. Du är den typen av person som jag gärna har besök av på mitt lantställe, vettig, rolig, ödmjuk. Dina kollegor måste vara trista typer. Jag håller inte med Minded om att du borde tänka suchanother. suchanother är ett bekant namn som jag säkert läst flera inlägg av, men jag kan inte erinra mig om vad de handlade om - så han kan inte ha gjort speciellt starkt intryck på mig.

Men som jag skrev: det finns många perspektiv på ett och samma. Vad vet jag om vilken bild andra har av mig och sig själva? Det är ju sällan något man frågar sina arbetskamrater om. Dock frågar jag ibland familjen, direkt eller indirekt - och där har jag ibland hög status, ibland låg, betingat av vad det gäller.

Det hör till saken att många kvinnliga  lärare är "duktiga" storasystrar som alltid "var bäst i klassen". Viss beskäftighet råder, om man säger så...Hehehe - lite mer humor och distans till sig själva och jobbet bland manliga kolleger dock...

/Algotezza

[Skogsälvan]

Prosit säger man väl till sånt nys. Nej du Algot, jag uppfattar dig som mer vetande än mig ur en hel del aspekter. Antagligen är jag bättre än dig på något. Antagligen blir det remi på vissa punkter. Så verkar det vara med alla jag känner iallafall.

Handlar det om  vetande och förmågor, menar du? Är det det som ger status - och brist därpå gör det inte?

/Algotezza

Status för många är kanske pondus, vilket för många är feta plånböcker, respektingivande yrke, ett självsäkert nonchalant sätt. Det sistnämnda kan göra mig ganska förtjust för jag är så velig i mig själv. Annars har jag nog ett ganska skuggkramande sätt och tycker att det är ganska gulligt när folk klappar mig på huvudet. Dig har jag faktiskt lite svårt att komma på någon omedelbar anledning att klappa på huvudet, Algot, men jag kanske gör det ändå någon gång för skojs skull just för att det vore så absurt  :)

[Algotezza]

Prosit säger man väl till sånt nys. Nej du Algot, jag uppfattar dig som mer vetande än mig ur en hel del aspekter. Antagligen är jag bättre än dig på något. Antagligen blir det remi på vissa punkter. Så verkar det vara med alla jag känner iallafall.

Handlar det om  vetande och förmågor, menar du? Är det det som ger status - och brist därpå gör det inte?

/Algotezza

Status för många är kanske pondus, vilket för många är feta plånböcker, respektingivande yrke, ett självsäkert nonchalant sätt. Det sistnämnda kan göra mig ganska förtjust för jag är så velig i mig själv. Annars har jag nog ett ganska skuggkramande sätt och tycker att det är ganska gulligt när folk klappar mig på huvudet. Dig har jag faktiskt lite svårt att komma på någon omedelbar anledning att klappa på huvudet, Algot, men jag kanske gör det ändå någon gång för skojs skull just för att det vore så absurt  :)

Det är inte att man klappar utan hur... även om alla materiellt sett måste klappa ovanifrån om man har huvudet uppåt...

/Algotezza

[J R Auk]

Humor bygger mycket på att ta något som skapar en viss "friktion" eller något som påtalar något obekvämt, och sedan ge förlösning till det.

Sen finns det också humor som skojar med möjligheter över vad man kunde tolka olika saker som. Dvs ordvitsar och dyl.

Jag skulle säga att din humor är mer av det andra slaget. Den är "objektiv" medan den andra är mer "subjektiv" och kräver ett offer. Det finns två generella olika komiker, som sysslar med den första komiken, de som skämtar på andras bekostnad och de som gör det på sin egen. Upplösningen kommer av att man pekar ut en "syndabock" till det man fått publiken att identifiera sig med. Så först empati, sen projektion, och sist förnekelse eller acceptans, beroende på åhörarens mottagande. Om de måste värja sig.

Nåväl varför din humor inte funkar på samma sätt tror jag har att göra med att du inte skapar den här spänningen hos folk, utan de måste se det mer abstrakta i de härledningar som du appellerar till. Och gör de inte det så kommer de ta dig som någon som försöker göra sig "viktig". Den äskar inte sympati utan det äskar abstraktion. Det senare är långt mycket mindre allmängiltigt. Eller det är inte lika basalt människan.

Jag har ibland talat om förklarbarhet som ett begrepp. Ibland när folk frågar om vad som gör att man kan ragga på andra, eller göra sig bekväm i situationer, eller framstå som intressant. Problemet jag oftast ser är att folk försöker för mycket. De söker ge något som är spännande, istället för att inte ge det spännande. Det man ger är utrymme, för folk att underhålla sina egna idéer. Man förklarar sin närvaro. Och när den frågan är löst kan annat ta vid. Som jag påtalade med handskakningen. Man skakar hand och bekräftar den andre. Man säger att på mitt mandat är du välkommen här. Och om man är van vid det kan man faktiskt komma hem till någon och skänka dem trygghet i sitt eget hem. Här är empatin avgörande. Dvs människor är empatiska andra. Så om du kan visa att "här är jag bekväm i situationen" så projiceras din bekvämlighet, om du nu inte gör det genom att avfärda andra (typ stänga ben, armar, dölja svaga områden, mage, ljumskar, armhålor osv), på andra. Så kan vi skänka varandra bekvämlighet i situationer genom att vi förklarar vår egen närvaro och sträcker ut ett "du är här med mig" till den andre. Eller som i situationer där mötet är nytt, vad mycket man vinner på att säga rätt ut, jag uppskattar dig. Då försvinner det paranoida som när nog finns hos alla; -Varför jag, varför här, varför nu?, och trygghet tar plats. Man har tydligt angivit att för denna skull är jag här.

Jag har experimenterat lite med det här i båda riktningar. Testa tex att gå ca en halv meter bakom någon, ta stegen mellan deras steg, och andas in när de andas ut. Det är en rysare, de kommer bli sjukt obekväma. Och testa det motsatta. Att gå en liten, mindre än en halvmeter, framför, titta tillbaks, andas i takt, och följa stegen de tar. Och de kommer känna sig ledda som om du har omsorg osv. Man måste se det psykologiska, den undermedvetna reaktionen, här. I det första fallet, du går bakom, och har fördel, kan göra saker i det fördolda. Du distanserar dig genom att inte empatiskt följa rytmen. I det senare fallet, du går före, som man i idrottssammanhang talar om nyttan av att inte leda, eller som de i lagtävlan har någon som leder men som inte skall vinna. Du går före men vänder dig bak, leder men bekräftar. Det avlastar.

Jag tror att du har lite dålig förklarbarhet. Jag tror att varför du är omtyckt men inte medbjuden är för att du håller tillbaks något, förmodligen på grund av erfarenhet och det som rests i spåren av det. Jag tycker mig kunna se det ibland i dina inlagor här. Folk blir helt enkelt osäkra på vad du vill.

Den största fruktan hos många till att bjuda till, bjuda in, är ju att bli ratad. Därför får de som har "hög" status ofta lättare inbjudningar, för statusen i sig ger en ursäkt till avbjudan. Eller den som är upptagen med "viktiga" saker osv.

Det är mina erfarenheter i alla fall. Om de stämmer eller är applicerbara för dig får du avgöra själv

Du är medveten om att min inlaga på annat håll var just en provokation va? En tolkning av vad du använder humor som, dvs att själva kunna kommentera lite distanserat men inte helt engagerat. Det är värt att säga att jag ser dig som inte riktigt tar folk på allvar, eller du gör det, men ditt uttryck gör det inte. Det är apologetiskt, dvs det söker ge sken av det muslimska, "det var guds vilja", alltså lite fatalistiskt. Det är omtanke, det vet jag, men det är en omtanke från en ideal position, och den kanske andra inte vill acceptera. Jag vet att jag många gånger inte vill det.

Sen har du ju karmatänket. Det är också lite.... Jag vet inte, överskylande.

Eller som vi diskutera straffet. Att det var "ditt". Det visar på något, en inställning. Som om att det ändå på något sätt var ditt att ansvara över, snarare än något som drabbade, och responsen, vore din att ansvara över. Det är liksom hela kastsystemet, att reducera sig till en del av kroppen, snarare än att enbart erkänna huvudet i kraft av sig självt.

Jag kan säga att jag har väldigt lätt att tala med folk och så att sägas bjudas in. Eller jag vet att bjuda in mig själv. Men samtidigt gör det att många intar en reserverad ställning vilket gör att de väntar sig att alla initiativ skall ske från mig. Så man vinner och förlorar ömsom vartannat. Man får vara med men utan att vara bjuden osv. Vad är idealt? Inte fan vet jag, man måste väl bara gripa stunden och låta stunden gripa en. Låta berusningen skyla över nykterheten och låta nykterheten berusa.

[J R Auk]

Sen kanske detta att höja omgivningen till gud är det bästa? Detronisera fanskapen som utgör omgivningen