Syndernas förlåtelse. Omoraliskt?

[sydman]

Jag har ett eget språk som heter sydman-bäst-språket allt med det språket är underbart jättebäst, jag har dock ingen användning för det eftersom att det inte speglar verkligheten.

Är det inte du som har glömt bort all den problematik vi har på jorden när du yrar om ditt kosmiska språk?

[Zokrates]

men synen på mitt och ditt har blivit för stark här skrivwer  du zokrates

eftersom du uppmanar oss till att ta dig på allvar
och helst inte betrakta dig som knäpp, som du skriver...

måste jag då naturligtvis fråga du hur du har mätt
att synen på mitt och ditt blivit starkare

för här handlar det ju om, ifall vi ska betrakta dig som knäpp eller inte,,
var har du fått detta ....starkare ....ifrån
var har du REALITETEN i detta,
VAR, hur har du mätt detta

när du pratar om att du sett flygande tefat och sånt..
då tror vi att du är knäpp..
eller att du jagar sensationer för att göra dig märkvärdig.

Dina inlägg blir bara allt märkligare harald, går du på droger? Är det en psykos du lider av eller en begynnande demens?

Svarar så gott det går på dina tokigheter, men det är ju inte så lätt att veta vad du avser när du väljer att uttrycka dig kryptiskt.

1. Jag uppmanar ingen att ta mig på allvar, det är upp till var och en att själva tro vad de vill.
2. Huruvida någon betraktar mig som knäpp är deras ensak.
3. Mitt och ditt aspekten hänger samman med den utveckling människan gått igenom, från att ha varit jägare/samlare och lever i mindre grupper med hög social sammanhållning, till att bli bönder styrda av kungar, leva i städer, införa monetära system, hägna in marker, samla privata egendomar etc. Synen på det gemensamma brukbara har alltså ändrats succesivt, särskilt märkbart i just vår civilisation. Detta kan vem som helst själv komma fram till.
4. Flygande tefat, handlade ju inte denna frågan om, kul att du tar upp det, ja, jag har sett oidentifierade flygande objekt på himlen, vad har det med denna frågan att göra, försöker du vinna billiga poäng?
5. Jag jagar inte sensationer, hade jag gjort det så hade jag definitivt inte begränsat mina skriverier till detta forumet, tycker du det är att göra sig märkvärdig om jag skriver om saker jag varit med om, så ligger begränsningen hos dig.
Sedan bekräftar du ju att du tycker att jag är knäpp, fast jag tar inte saker och ting på alltför stort allvar när det kommer från tokstollar.

Enklast hade ju varit om du istället för att kasta in mer ovidkommande saker hade svaret på frågorna jag ställde, men det kanske är svårt för dig att sortera ut det centrala i en text?

[Harald Davidsson]

Det jag tycker att är konstigt är att han verkar ha rätt att förlåta någon som stjäl från mig. Är det inte jag som har rätten att välja om personen i fråga ska bli förlåten eller ej? Vad tycker ni?...SÅ SKRIVER DU I INLEDNINGEN



du gör uppror emot Guds rätt genom att hävda din egen rätt, läs bibeln om ängeln lucifer som gjorde uppror emot Gud
och F Ö L L...detsamma kommer att hända med dig..
ifall du hade haft makten att avstå makt
då skulle du aldrig....
glömma bort dig själv för den yttre världens alla frestelser

[Harald Davidsson]

. Jag uppmanar ingen att ta mig på allvar, det är upp till var och en att själva tro vad de vill. skriver Zokrates...



men vad är det här

.........Med risk för att bli klassad som knäpp, vilket jag förmodligen redan klassats som av flertalet här, så lägger jag in en brasklapp ...skriver du..

[sydman]

Det jag tycker att är konstigt är att han verkar ha rätt att förlåta någon som stjäl från mig. Är det inte jag som har rätten att välja om personen i fråga ska bli förlåten eller ej? Vad tycker ni?...SÅ SKRIVER DU I INLEDNINGEN



du gör uppror emot Guds rätt genom att hävda din egen rätt, läs bibeln om ängeln lucifer som gjorde uppror emot Gud
och F Ö L L...detsamma kommer att hända med dig..
ifall du hade haft makten att avstå makt
då skulle du aldrig....
glömma bort dig själv för den yttre världens alla frestelser

Jag ifrågasätter guds rätt och det anser jag mig ha rätten till. Jag tycker att Lucifer gjorde rätt som agerade när han inte tyckte att allting gick rätt till. Men tydligen så är det många, du och gud inklusive, som tycker att man ska falla då man ifrågasätter.

Jag vill inte ha makt, det är inte det detta handlar om utan jag vill bara att det ska gå rätt till. Jag kan lova dig att det är "jag" innerst inne som tycker så.

[Harald Davidsson]

zokrates...

Flygande tefat, handlade ju inte denna frågan om, kul att du tar upp det, ja, jag har sett oidentifierade flygande objekt på himlen, vad har det med denna frågan att göra, försöker du vinna billiga poäng, skriver du...


jag tar upp detta därför att du säger...att flertalet klassat dig som knäpp...och detta med flygande tefat kan ju vara en orsak, eller hur?



Med risk för att bli klassad som knäpp, vilket jag förmodligen redan klassats som av flertalet här, skriver alltså Zokrates..



min egen personliga uppfattning om folk som sett UFO..
vi kan inte använda dem i en domstol som vittnen
för alla de olika typer av fall
som tas upp där

[Harald Davidsson]

Jag vill inte ha makt, det är inte det detta handlar om utan jag vill bara att det ska gå rätt till. Jag kan lova dig att det är "jag" innerst inne som tycker så...skriver du..


Du säger att du ifrågasätter, men i själva verket värderar
du fel på det sättet att delen för dig är viktigare
än helheten

Du menar alltså att du uppfattar att Gud är orättvis, men inte du,

en männsika kan aldrig förstå Guds aktivitet
därför han är alltid målinriktad på ett mål som människan inte riktigt har möjlighet att bli medveten om,

människan är kortsiktig
ta bara en som röker eller en som dricker eller en som knarkar


men Gud är långsiktig


det du Sydman visar talang på är HÖGMOD

[Zokrates]

Att ge uttryck för personliga övertygelser angående tron, innebär alltid en viss risk för olika former av påhopp och just du harald, var ju inte sen att försitta chansen. Nu är ju ordet risk inte en synonym till rädsla, jag tar gärna risker utan att vara rädd särskilt i dessa sammanhanget, då jag inte har något att vare sig att vinna eller förlora gällande mina inlägg här på ff.

I sammanhanget med ufo observationer är det alltså just därför piloter helst vill vara anonyma när de sett något märkligt under flygningen, just för att inte folk så snabbt som du harald, skall ges en chans att ifrågasätta deras mentala tillstånd. Det är lustigt hur totalt inskränkt du egentligen är i vissa sammanhang och samtidigt försöker ge sken av att vara en väldigt öppen människa i andra. Det är ingen större skillnad på dig och en ateist när det kommer till begränsningar.

Bland skribenterna har jag inte utvecklat en enda djupare personlig kontakt, det är sällsynt med respons på något konkret i mina inlägg, istället upplever jag att en del gör som du, (inte alla), hoppar på någon detalj som jag själv oftast inte lagt tonvikten vid och gör därmed en höna av en fjäder, varvid tråden snabbt spårar ur, men en del finner ju tydligen nöje i det, att sabba för andra, leka sadist och spela översittare, ett sjukt nöje menar jag.

[Harald Davidsson]

Jag tror alltså inte på älvor, änglar, tefat, utomjordiska väsen osv...och du säger
jag är inskränkt..jag har aldrig varit intresserad,
jag vet inte varför, jag gillar målningar av änglar, men det är som med droger,
jag har aldrig känt nåt intresse, jag har läst om LSD, stefans gross experiment..
den typen av fantasi har jag aldrig haft i min hjärna, fast min hjärna är full av
andra bilder...i religösa urkunder,,,jag har aldrig läst om utomjordiska väsen..
jag är både din vän och din fiende, det beror på hur du skriver..

[sydman]

Jag menar att jag uppfattar gud som orättvis. Jag har aldrig påstått att jag är bättre, men jag anser att jag har rätt till den värderingen. Du utgår ifrån premissen att gud är perfekt och där ur drar slutsatsen att allt som kan ses som ett uppror mot gud måste vara fel. Om du gud anser sig vara perfekt och att ingen därför har rätt att kritisera hans handlingar så är det väl högmod från hans sida.

Hur kan du veta att gud har ett mål om du inte har möjlighet att bli medveten om det, och hur vet du att det är ett långsiktigt mål?

Förresten så kan du dra slutsatsen att människan är kortsiktig genom att observera att vissa människor knarkar. De flesta knarkar ju inte och det finns även de som slutar knarka.

[Harald Davidsson]

Du utgår ifrån premissen att gud är perfekt, skriver du..


nej, det har jag ej sagt, men den objektiva bild vi har av Gud i vårt kristna land Sverige kommer ju från Bibeln, som ofta hävdas vara Guds egna ord.

alltså helheten har en annan rättvisa än delens rättvisa. Genom att närma sig Gud inom sig själv kommer man kanske fram till att människans mål ej stämmer överens med Guds mål, som vi ytterst kan ana oss till intuitivt.

jag tog några exempel,
en som kan skjuta upp sin lust-upplevelse börjar förstå vad långsiktiga mål är

[sydman]

Det är alltså ingen mening att diskutera detta ämnet med dig eftersom att du tycker att intuitivt anande går före logiskt resonemang.

Sverige är i allra högsta grad sekulariserat, det kan inte längre klassas som kristet.

[Zokrates]

Just därför kanske det hade varit mer intressant att utgå från hur en Svensk ateist ser på det här med försoning och förlåtelse?
Säg att en ateist ligger för döden, har begått en del övertramp mot andra, hur viktigt är det för denne att bli förlåten för sina felsteg, alltså inte synder utan fel begågna mot andra?
Ateisten kanske ser det som att när väl döden kommer så spelar det som är gjort inte längre någon roll, men isåfall, eftermälet, bryr sig ateisten om hur denne kommer att minnas av andra, är det meningsfullt att knyta ihop alla lösa trådar när inget längre betyder något efter döden? Min fd. fru ansåg att när hennes liv väl var slut, så skulle hon inte ens bry sig om ifall en nekrofil hade sex med henne, dvs om hon visste att det skulle ske så skulle det inte bekomma henne det minsta, om hennes kropp så skulle hamna på en gata, bli stympad, skändad, om folk så pissade och spydde på hennes grav, allt var passé för hennes del. Att söka försoning ansåg hon var ett meningslöst slöseri med sin tid, då var det bättre att investera den tiden med att söka nya kontakter som kunde ge henne något i ekonomisk vinst.
Moderat, ateist och totalt skrupelös. Hur är det med andra ateister, bryr de sig om sitt eftermäle?

[freddemalte]

Just därför kanske det hade varit mer intressant att utgå från hur en Svensk ateist ser på det här med försoning och förlåtelse?
Säg att en ateist ligger för döden, har begått en del övertramp mot andra, hur viktigt är det för denne att bli förlåten för sina felsteg, alltså inte synder utan fel begågna mot andra?
Ateisten kanske ser det som att när väl döden kommer så spelar det som är gjort inte längre någon roll, men isåfall, eftermälet, bryr sig ateisten om hur denne kommer att minnas av andra, är det meningsfullt att knyta ihop alla lösa trådar när inget längre betyder något efter döden? Min fd. fru ansåg att när hennes liv väl var slut, så skulle hon inte ens bry sig om ifall en nekrofil hade sex med henne, dvs om hon visste att det skulle ske så skulle det inte bekomma henne det minsta, om hennes kropp så skulle hamna på en gata, bli stympad, skändad, om folk så pissade och spydde på hennes grav, allt var passé för hennes del. Att söka försoning ansåg hon var ett meningslöst slöseri med sin tid, då var det bättre att investera den tiden med att söka nya kontakter som kunde ge henne något i ekonomisk vinst.
Moderat, ateist och totalt skrupelös. Hur är det med andra ateister, bryr de sig om sitt eftermäle?

Jag är benägen att hålla med dig i detta - att det synes mig mer intressant att få ta del av hur icke-troende ser på förlåtelse, försoning och övriga förhållanden till saker (gärningar och händelser) som de är mindre nöjda med att de varit delaktiga i på olika sätt och vis. Då jag själv inte är explicit troende vad avser de religioner som jag hittills har kommit i kontakt med på olika sätt faller jag delvis in i denna kategori. Jag skiljer mig dock från den hängivne ateisten (gnostisk) på så sätt att jag är mer agnostisk i frågan. Inte för att jag direkt har någon anledning att i sak känna mig osäker på ehuru en eventuell gud existerar eller inte, utan mer på grund av att jag inte kan se något direkt anledning till att vara 100% säker på hur världen är beskaffad, och om man inte kan vara det, tja då blir det ju per definition inte heller omöjligt att en gud rent teoretiskt skulle kunna vara lika möjlig som att t.ex. jorden egentligen är ett gigantiskt äpple, bara det jag jag inte har förstått eller sett det ännu etc.
Hur som helst, åter tillbaks till kärnfrågan (vilken tyvärr missas i många trådar på grund av allt för yviga associationer), förlåtelsen. Jag har alldeles för lite kunskap om och kring kristendomen (och för övrigt övriga religioner) för att på ett seriöst och ärligt sätt uttala mig om just detta. Däremot kan jag skriva vad jag antar och anser vad gäller förlåtelse etc utifrån mitt eget perspektiv.
För min del känns det helt klart bäst om jag på olika sätt kan gottgöra eller få förlåtelse av personer som jag råkat göra illa av olika anledningar. Detta är grundkänslan, den är dock inte förknippad med en känsla av att detta ska gälla efter att jag har gått bort, eller inför någon annan (t.ex. en gud eller något sådant), utan gäller mellan mig och den person som i så fall skulle vara den förlåtande. Vad avser det där med hur min kropp blir behandlad efter min död så ser jag det på följande sätt. Om någon berättar för mig att de kommer att utföra förnedrande handlingar med min kropp efter att jag har dött, så tar jag nog antagligen aningen illa vid mig vid blotta tanken. Men om man ska se på det rent krast och konkret så kan det ju inte spela någon roll för mig när jag väl är död - så obehaget eller oviljan att så ska ske är ju enbart förknippad med att jag förkippar min döda kropp med min person eftersom jag har väldigt svårt för att tänka mig in i mig själv som död. Det är ju mer en psykologiskt klurig sak att ta till sig och av detta uppstår då denna tudelade känslan inför detta. Så länge jag lever kommer ju förlåtelsen att ha potential att vara värdefull för mig, men jag ser inte att den skulle kunna vara värdefull för mig när jag väl är död (det är ju omöjligt, om och endast om, det inte är så att man har ett liv efter döden, men då är man ju å andra sidan inte död . . . )

Vänligen

Fredrik

[sydman]

Jag är inne lite på samma spår som fredde här. Jag skulle nog vilja säga att jag nu i livet skulle bry mig om diverse saker som händer efter min död. Jag skulle inte vilja veta om någon nekrofil kommer ha sex med min kropp efter att jag dött. Däremot om någon skulle ha sex med min kropp efter jag dött så skulle jag givetvis inte kunna bry mig då. Jag skulle inte skriva "jag bryr mig" inte på mitt testamente eftersom att man skriver testamentet medan man lever och bryr sig.

När jag ligger på dödsbädden så har det ju ingen direkt betydelse för döden om jag blir förlåten eller inte. Däremot så skulle jag säga förlåt (be om förlåtelse låter så konstigt) till folk som förtjänar det om jag har möjlighet. Detta är något som måste bli mer ärligt av någon som är trogen ateist säger. Om jag hade varit starkt kristen så hade ju mina försök till förlåtelse kunnat uppfattas som sätt att köpa sista-minuten-biljett till himlen.