Nu är jag så sprattlande irriterad

[Zokrates]

Lära sig fiska? Ja, det är ju valfiske om inte annat i görningen. Vilka konstiga idéer folk har, ge barnet en napp och håll om det när det gråter, inte ett metspö. Minded, du verkar inte ha så mycket livserfarenhet att komma med, har du verkligen inte sett hur aggresivitet föds ur ilskan?

Ta ett par djupa andetag och koppla av istället för att låta ilskan flöda fritt, så slipper vi dina perveterade konstiga upplevelser, tänk att det fortfarande finns grottmänniskor!

[Skogsälvan]

Ni verkar inte ha förstått det, men en stund igår var jag så så så arg. Ärlighet som bemöts med falskhet t ex gör mig förbannat upprörd, svikna löften. Vet inte om din tanke var att ställa upp som boxboll eller inte Zokrates och jag orkar inte tänka på det. Kan dock meddela att det behovet är över nu, nu har jag mig själv som boxboll. Har gråtigt halva dagen och känner mig som en trött, besviken sårad idiot. Tack Minded, men jag kan inte prata. Det finns liksom stunder då pratandet inte hjälper som när man ser sin mors kista firas ner i graven.

[Minded]

Och har du inte sett hur illa många av oss mår (både fysiskt och psykiskt) eftersom vi aldrig tillåts uttrycka ilska, eller valfri annan (värderad) negativ känsla? Aka jante.

Missförstå mig rätt, jag menar inte att alla ska gå omkring och vara arga - förhoppningsvis behövs det inte, förhoppningsvis kan alla sätta sig in i de upprörande processer och förstå andra parters delaktighet och vilja däri. Men jag tror att samhället idag blir mer och mer kapabelt till att faktiskt reellt hantera detta nu.

[Minded]

Skogsälvan; fy fan..

[Skogsälvan]

Vi får väl se, kanske blir ändå skörare av det här, eller mer hårdhudad. Slut är det ju inte. Tack för era svar, nu ska jag ta en promenad.

[Ling]

Promenad mitt i natten..usch, hoppas du inte går ensam vännen...ta hand om dig.

[Skogsälvan]

Jag tycker om att promenera på natten, men jag hade sällskap. Ibland behöver man bara gråta mot någons axel utan att just prata. Några få finns det ju som jag fortfarande litar på, men jag är allvarligt skadad av det här. Lyssnar just nu på http://www.youtube.com/watch?v=OMOGaugKpzs&ob=av2e skippa bara you belong to me. Jag tänker bara titta på, dribbla med om jag har lust, se om jag får någon ursäkt eller hur det blir. Tänker inte kräva det, inte hämnas heller.

[Morningstar]

---råt.

[Algotezza]

När jag är irriterad och ilsk och kan komma loss, tar jag en snabbpromenad, en snabb cykeltur, skriver av mig och om jag inte kan komma loss, eller mig tillbaka, ber jag en av följande snabböner: "Var hos mig", "Förbliv vid min sida" eller "Jag kan ha fel" med emfas och inlevelse och bildsatt av mina inre projektor. Funkar alltid.

/Algotezza

[Ling]

Jag stänger in mig och lyssnar på musik när jag är arg, fokuserar på varför jag är arg och vad jag kan göra åt det....eller promenerar, men inte på natten..jag är mörkrädd..

[Skogsälvan]

Jag är också mörkrädd, förutom då jag är arg för då är jag inte rädd för något. Men vi tycks visst vara några som får ut något av att promenera. Jag tänker klarare då och tycker helt klart psykologer borde gå en promenad med sina klienter istället för att sitta i ett sterilt rum.

[Ling]

Ja, där håller jag med dig fullt ut, det är lättare att prata när man går, då behöver man inte ha ögonkontakt heller, vilket är jobbigt när man är ledsen eller arg, sån är jag.

[Skogsälvan]

Jaså? Jag vill helst ha så mycket ögonkontakt som möjligt. Tror jag har ganska lättlästa ögon och jag förstår andras ögon bra.

[Ling]

Ja, i vanliga fall har jag inte problem med ögonkontakt, men i känslosamma stunder är det jobbigt att tänka när nån ser mig i ögonen. Om någon står framför mig i den stunden, ser jag förbi personen, eller tittat bort helt enkelt, men det anses inte vara ok, utan då får jag en reaktion på det istället.

[Skogsälvan]

Det tror jag de flesta känner. Jag känner bara att jag får bättre kontakt och förståelse då, ibland är orden futtiga.