Människans Tröghet, bäste skribentkollega.
Det är en av faktorerna bakom mina tankar.
Finns väl knappast någon som gör DET RÄTTA i lönndom helt av sig själv.
Vi är beroende av den sociala interaktionen
som handlings-energi.
Vad andra gör och tycker fläter ini våra egna individuella liv, antingen vi vill det eller inte.
T.ex. en olycka; du ligger där på gatan påkörd av en smitare och svårt blödande.
Vem som helst inser ju den följande kedjan av - kalla det - beroenden:
*vittnen
*ambulansföraren
*akuten
*polisen
osv
Samma de offentliga övriga ansvaren som trafik, kontrollvakter på flygplatser,
SOS 112 o.s.v
Alltså vi lever på andras ansvar eller inte....
Själv anser jag att vardagen skall genomlysa politiken och precis omvänt.
Alltså söker jag den bästa läkaren och litar på dennes kompetens, även om det finns rövare
också inom läkarkåren..
GRUNDTES: ju större kvantitet, desto mera utblandad kvalitet..
Alla skall vara delaktiga i politiska beslut, men alla kan inte vara där hela tiden:
sjukdom, barnafödande, begravning mmmm
Lösningen är representativ demokrati, med allt vad det innebär av plus och minus.
/To be continued!
(

) KYREUS