Vad är att vara SVENSK? när kan man säga detta är mitt land?

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 16 sep 2010 18:29

Johan Ågren skrev:Är det "svenskt" att ha ingående kunskap och förståelse för vår specifika natur (växt, djurliv, kretslopp, klimat ETC)? Sedan kanske man vill säga att det är "svenskt" att ha ingående kunskap om den svenska kulturen och samhället, fast då blir det nog en tautologi. Men att ha kunskap om sådant som direkt kan härledas till de unika förutsättningar som finns i sveriges natur, det måste väl ändå vara relevant? Motsatsen är då en människa som med vana från en helt annan natur kommer till sverige och får olika problem. Men många stadsmänniskor är ju också alienerade från detta. Att känna den svenska naturen, och helst kunna överleva i den utan hjälp, det kanske är "svenskpoäng". Det är i alla fall något konkret att ta på.

Undrar om svenskar har fler redskapsbodar per capita än i något annat land?


Jag var inne på en liknande idé, jag som resultat av århundranden av folk från den svenska kusten och öarna, har en naturlig inbakad instinkt om att jag måste kunna klara av så mycket som möjligt själv, helt utan hjälp från andra, typ som en allkonstnär. Det kanske inte är typiskt svenskt eller också är det det, det går i varje fall på tvären emot innebörden i uttrycket, skomakare, förbliv vid din läst, som jag ser som ett typiskt tyskt, nja, än mer kontinental folkprägel.

Användarvisningsbild
nuddle
Inlägg: 2685
Blev medlem: 24 jun 2010 20:27

Inläggav nuddle » 16 sep 2010 19:15

ZOKRATES: varför valde det svenska folket den nuvarande kungen som sin kung då? är kungen svensk förresten?

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 16 sep 2010 19:52

nuddle skrev:ZOKRATES: varför valde det svenska folket den nuvarande kungen som sin kung då? är kungen svensk förresten?

:?:

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 16 sep 2010 19:54

nuddle skrev:ZOKRATES: varför valde det svenska folket den nuvarande kungen som sin kung då? är kungen svensk förresten?

Jag läste dessa artiklar, en för ett par veckor sedan, den andra för ett år sedan, tycker väl att trots att Herman är en rojalist så ger han en bra bakgrundsbild  på din fråga.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolum ... 7654825.ab

I Sverige är det fint att vara ”osvensk”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolum ... 6125229.ab

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 16 sep 2010 19:55

Johan Ågren skrev:
nuddle skrev:ZOKRATES: varför valde det svenska folket den nuvarande kungen som sin kung då? är kungen svensk förresten?

:?:


Tänkte lite grann i samma tankar...

Användarvisningsbild
nuddle
Inlägg: 2685
Blev medlem: 24 jun 2010 20:27

Inläggav nuddle » 16 sep 2010 21:16

Johan Ågren skrev:
nuddle skrev:ZOKRATES: varför valde det svenska folket den nuvarande kungen som sin kung då? är kungen svensk förresten?

:?:


Nää, men Zokrates skrev att den riktiga Svensken var den Lutherska svensken med god portion av jante. Så jag tänkte vad har Kungen med det hela o göra???

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 16 sep 2010 23:29

freddemalte skrev:
Minded skrev:[...]If it looks and quacks like a duck, it probably is..
. . . Or perhaps a masked rabbit ;-)


Visst, bara att du talar för 10% av befolkningen, whereas jag talar för 90%. Detta är populsm, vem bryr sig om vad som egentligen är? Inte någon godtycklig på stan i alla fall. Så vad spelar det för roll? Egentligen?

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 16 sep 2010 23:55

Minded skrev:
freddemalte skrev:
Minded skrev:[...]If it looks and quacks like a duck, it probably is..
. . . Or perhaps a masked rabbit ;-)
Visst, bara att du talar för 10% av befolkningen, whereas jag talar för 90%. Detta är populsm, vem bryr sig om vad som egentligen är? Inte någon godtycklig på stan i alla fall. Så vad spelar det för roll? Egentligen?
Ja, kanske har du rätt? 90% är av åsikt X och 10% av åsikt Y och därmed är åsikt X viktigast och rätt etc? kanske det. Men nu är det ju filosofi det handlar om (alltså en tråd på filosofiformum) och inte opinionsundersökning . . . . personligen bryr jag mig inte så mycket om det är varken en groda eller en förklädd kanin, för mig är det mest intressant att höra vad som sägs om det. Så jag tack för dina tankar! Alltid lika spännande med andras syn på världen.

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 17 sep 2010 00:04

haha, god poäng. Jag talar förvisso bara om vad som i slutändan är (verkar vara) relevant ;)

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 17 sep 2010 05:23

En kommentar till trådens fråga "Vad är att vara svensk?":

Jag tror att vi människor kategoriserar varandra i olika etniska fack som vi kategoriserar musikverk i olika musikstilar. Det går kanske inte att säga om många blandformer mellan rock och jazz huruvida de är (huvudsakligen) rock eller (huvudsakligen) jazz, men det finns också helt klart mycket musik som de flesta (av de som alls är intresserade av rock och/eller jazz) tycker verkar vara uppenbart rock respektive uppenbart jazz.

Vad det är som får de flesta att kategorisera musikverk i rock och jazz så som de gör, det är en annan fråga än frågan om folk gör rätt i att överhuvudtaget kategorisera musikverk i rock och jazz. Det kan hända att de flesta aldrig kan bli helt överens om exakt vad det är som gör att det och det ska kallas rock och exakt vad det är som gör att det och det ska kallas jazz, men de flesta kan ändå vara överens om vilket av rock och jazz som väldigt mycket av den befintliga musiken ska kategoriseras som. Var och en av de människor som lyssnar på rock och/eller jazz kan känna på sig på intuitiv grund att andra som lyssnar på rock och/eller jazz delar ungefär samma undermedvetna kriterier för hur de kategoriserar musikverk i rock och jazz, även om de kanske inte alla skulle sätta exakt samma ord på alla dessa undermedvetna kriterier. På samma sätt tänker jag om kategorisering av människor i etnicitet.

Om du är född i Sverige, är minst 40 och har bott i Sverige i hela eller nästan hela ditt liv, och om man skulle visa dig 1000 slumpvis utvalda infödda svenska medborgare och 1000 slumpvis utvalda människor som inte är svenska medborgare, skulle du nog uppleva att åtminstone några av dessa 2000 personer ser mer svenska ut än andra. Kanske skulle du inte säga det, om du är rädd för att vara politiskt inkorrekt. Men du skulle undermedvetet registrera det och uppleva det. Du skulle utföra kategoriseringen utifrån mestadels undermedvetna kriterier, även om du kanske även är medveten om en del av dem. Du skulle kategorisera åtminstone en del av de 2000 personerna lika självklart och oreflekterat - och lika välgrundat på din undermedvetna kunskap - som en jazz- och rocklyssnare kategoriserar musikverk i jazz och rock.

Skillnaden är att det inte finns något tabu mot att klassificera musikverk i jazz och rock, något som gör att den som öppet kategoriserar musikverk i jazz och rock inte pressas (mer än undantagsvis) av andra människor på sina kriterier för varför han kategoriserar musikverk i jazz och rock så som han gör snarare än på något annat sätt - medan den som öppet kategoriserar människor i svenskar och icke-svenskar pressas på sina kriterier. Om jazz- och rocklyssnaren inte kan uppge några uttryckliga kriterier för vad som är jazz och vad som är rock, utgår man ändå från att det finns jazz och rock, och att jazz och rock är två olika musikstilar som det kan vara värt att hålla isär, eller som det i varje fall inte är fel att hålla isär om man vill det. Enda anledningen till att svenskar inte åtnjuter lika stor frihet att öppet kategorisera människor i etnicitet som de åtnjuter frihet att öppet kategorisera musik i musikstilar tycks vara att det i Sverige finns ett tabu mot att kategorisera människor i etnicitet. Inte att det skulle vara på något sätt omöjligt, meningslöst, godtyckligt, ovetenskapligt eller något sådant. Det må vara så att det är omöjligt, meningslöst, godtyckligt, ovetenskapligt, etc, att kategorisera människor på det sättet. Det motsäger jag inte! Men att det är det, om det är det, kan inte rimligen vara anledningen till att svenskar som öppet gör sådana kategoriseringar blir så kritiserade för sitt kategoriserande. För om det är det, kan någon i så fall förklara varför det mycket mer sällan händer att någon ifrågasätter t.ex. musiktyckares lika slentrianmässiga och på lika undermedvetna och vaga kriterier baserade kategoriserande av musik i olika musikstilar?

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 17 sep 2010 08:22

Justin Case skrev:En kommentar till trådens fråga "Vad är att vara svensk?":

Jag tror att vi människor kategoriserar varandra i olika etniska fack som vi kategoriserar musikverk i olika musikstilar. Det går kanske inte att säga om många blandformer mellan rock och jazz huruvida de är (huvudsakligen) rock eller (huvudsakligen) jazz, men det finns också helt klart mycket musik som de flesta (av de som alls är intresserade av rock och/eller jazz) tycker verkar vara uppenbart rock respektive uppenbart jazz.

Vad det är som får de flesta att kategorisera musikverk i rock och jazz så som de gör, det är en annan fråga än frågan om folk gör rätt i att överhuvudtaget kategorisera musikverk i rock och jazz. Det kan hända att de flesta aldrig kan bli helt överens om exakt vad det är som gör att det och det ska kallas rock och exakt vad det är som gör att det och det ska kallas jazz, men de flesta kan ändå vara överens om vilket av rock och jazz som väldigt mycket av den befintliga musiken ska kategoriseras som. Var och en av de människor som lyssnar på rock och/eller jazz kan känna på sig på intuitiv grund att andra som lyssnar på rock och/eller jazz delar ungefär samma undermedvetna kriterier för hur de kategoriserar musikverk i rock och jazz, även om de kanske inte alla skulle sätta exakt samma ord på alla dessa undermedvetna kriterier. På samma sätt tänker jag om kategorisering av människor i etnicitet.

Om du är född i Sverige, är minst 40 och har bott i Sverige i hela eller nästan hela ditt liv, och om man skulle visa dig 1000 slumpvis utvalda infödda svenska medborgare och 1000 slumpvis utvalda människor som inte är svenska medborgare, skulle du nog uppleva att åtminstone några av dessa 2000 personer ser mer svenska ut än andra. Kanske skulle du inte säga det, om du är rädd för att vara politiskt inkorrekt. Men du skulle undermedvetet registrera det och uppleva det. Du skulle utföra kategoriseringen utifrån mestadels undermedvetna kriterier, även om du kanske även är medveten om en del av dem. Du skulle kategorisera åtminstone en del av de 2000 personerna lika självklart och oreflekterat - och lika välgrundat på din undermedvetna kunskap - som en jazz- och rocklyssnare kategoriserar musikverk i jazz och rock.

Skillnaden är att det inte finns något tabu mot att klassificera musikverk i jazz och rock, något som gör att den som öppet kategoriserar musikverk i jazz och rock inte pressas (mer än undantagsvis) av andra människor på sina kriterier för varför han kategoriserar musikverk i jazz och rock så som han gör snarare än på något annat sätt - medan den som öppet kategoriserar människor i svenskar och icke-svenskar pressas på sina kriterier. Om jazz- och rocklyssnaren inte kan uppge några uttryckliga kriterier för vad som är jazz och vad som är rock, utgår man ändå från att det finns jazz och rock, och att jazz och rock är två olika musikstilar som det kan vara värt att hålla isär, eller som det i varje fall inte är fel att hålla isär om man vill det. Enda anledningen till att svenskar inte åtnjuter lika stor frihet att öppet kategorisera människor i etnicitet som de åtnjuter frihet att öppet kategorisera musik i musikstilar tycks vara att det i Sverige finns ett tabu mot att kategorisera människor i etnicitet. Inte att det skulle vara på något sätt omöjligt, meningslöst, godtyckligt, ovetenskapligt eller något sådant. Det må vara så att det är omöjligt, meningslöst, godtyckligt, ovetenskapligt, etc, att kategorisera människor på det sättet. Det motsäger jag inte! Men att det är det, om det är det, kan inte rimligen vara anledningen till att svenskar som öppet gör sådana kategoriseringar blir så kritiserade för sitt kategoriserande. För om det är det, kan någon i så fall förklara varför det mycket mer sällan händer att någon ifrågasätter t.ex. musiktyckares lika slentrianmässiga och på lika undermedvetna och vaga kriterier baserade kategoriserande av musik i olika musikstilar?
Svårt att ge något definitivt svar på detta, dels seftersom det inte är säkert att liknelsen fungerar fullt ut, dels eftersom anledningar till att folk har en uppfattning om vissa fenomen (i detta fallet entnisk kategorisering) kan skilja sig väldigt mycket åt. En gissning är dock att vi hade haft ett visst tabu kring kategorisering av jazz och rock om det t.ex. hade varit så att andra världskrigets aktiviteter hade varit fokuserade på att utrota människor som är jazzmusiker, människor som lyssnar på jazz och människor som kan kopplas ihop med jazz, eller om kolonisatörerna hade förslavat alla som var anslutna till jazz på olika sätt, eller om det i andra sammanhang hade skett en viss form av dikriminering mellan jazzdiggare och rockfantaster, eller om det i mellanhöstern hade varit ett långvarit krig mellan jazz- och rockälskare etc. Men jag vet inte, jag är inte så insatt i den typen av problematik. Kanske har det med att människor identiferar sig mer med sin etniska tillhörighet än den musik de lyssnar på?

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 17 sep 2010 09:17

För att känna sig svensk, man ska i alla fall inte bo i skåne,
för det är ju gamla Danmark

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9348
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 17 sep 2010 09:54

Svenskt : Att bo här, i vår geografiska och klimatiska belägenhet. Har skapat överlevare. Invandrare tar av olika skäl frivilligt på sig den långa vintern, de kalla temperaturerna. Att de blir svenskar är helt i sin ordning.

Vad som JAG KÄNNER har växt fram hos de släkter som bott här länge är:

- Mycket snack och lite verkstad är mindre beundrat här än söderöver(Även om snack är ett absolut krav för en behaglig tillvaro här liksom överallt annars).

- Fusk och genvägar inget som respekteras. Arbeta i anletes svett.

- Inte alls så mycket Jante som man tror. Man har respekt för de som lyckas. Även arbetarsöner med läshuvud. Men att familjer lyckas inte beundrat, brats hatade.

- Överhuvudtaget har familjen väldigt litet värde. Stor kulturkrock för folk från medelhavsländerna och arabien. Här är du dum, din mamma är ingen hund eller nåt.

OM det nu skulle vara så. Eller säg att det finns en sån här lista med vad som är svenskt - i vilken omfattning bör utlänningar greppa den? Säg så här - om jag utvandrade skulle jag vara SJUKT intresserad av att få listan för det landet, och det verkar de flesta invandrare jag stöter på också vara.

Andere länder, andere sitzen. Visst rör det på sig, men inte så fort.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

transversal
Inlägg: 1673
Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
Ort: Göteborg

Inläggav transversal » 17 sep 2010 13:50

En kvinna jag träffade genom jobbet är en av de mest svenska personer jag träffat. Hon är "allt". Hon har köpt hela kittet (mentalt) och det är bil, villa, vovve, och hennes tidigare singelliv beskriver hon som en episod ur "Sex in the city" (och vad är mer svenskt än att i hemlighet suga upp allt som är amerikanskt?). Hon är en sönderavlad klon av svenskhetens jantelag. Inte för mycket av något, inte för lite. Hon kör passive-aggressive istället för konfrontation, gillar ordning och reda, flit och punktlighet. När hon är arg talar hon långsamt och t-y-d-l-i-g-t istället för ilsket. En av de svenska synderna är ju att brusa upp. Då vet man aldrig vad som kan hända.

Det enda jag inte vet om hon helt har annammat är svenskarnas omåttliga förtjusning i att dricka tills de däckar, dock ej vardag, utom nuförtiden då vi blivit "lite kontinentala".

Parodiskt nog så har hon invandrarbakgrund. Som hon inte gärna talar högt om. Vilket jag tycker är en av de ledsammaste detaljerna i sammanhanget.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 17 sep 2010 14:12

transversal skrev:En kvinna jag träffade genom jobbet är en av de mest svenska personer jag träffat. Hon är "allt". Hon har köpt hela kittet (mentalt) och det är bil, villa, vovve, och hennes tidigare singelliv beskriver hon som en episod ur "Sex in the city" (och vad är mer svenskt än att i hemlighet suga upp allt som är amerikanskt?). Hon är en sönderavlad klon av svenskhetens jantelag. Inte för mycket av något, inte för lite. Hon kör passive-aggressive istället för konfrontation, gillar ordning och reda, flit och punktlighet. När hon är arg talar hon långsamt och t-y-d-l-i-g-t istället för ilsket. En av de svenska synderna är ju att brusa upp. Då vet man aldrig vad som kan hända.

Det enda jag inte vet om hon helt har annammat är svenskarnas omåttliga förtjusning i att dricka tills de däckar, dock ej vardag, utom nuförtiden då vi blivit "lite kontinentala".

Parodiskt nog så har hon invandrarbakgrund. Som hon inte gärna talar högt om. Vilket jag tycker är en av de ledsammaste detaljerna i sammanhanget.
Ha! Ja det är märkligt . . .  heter hon Anna Svensson? Det hade ju varit väldigt coolt i så fall ;-)

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster