Vad är att vara SVENSK? när kan man säga detta är mitt land?

[Zokrates]

Det där du skrev transversal, tycker jag mig ha sett som ett genomgående mönster hos många  utländska barn med en svensk adoptivbakgrund, de har blivit som en karikatyr på en svensk och just de egenskaperna jag ogillar mest har de förstorat upp i extremistiska proportioner. Själv tycker jag att det är omöjligt att umgås naturligt med dem.

[freddemalte]

Det där du skrev transversal, tycker jag mig ha sett som ett genomgående mönster hos många  utländska barn med en svensk adoptivbakgrund, de har blivit som en karikatyr på en svensk och just de egenskaperna jag ogillar mest har de förstorat upp i extremistiska proportioner. Själv tycker jag att det är omöjligt att umgås naturligt med dem.

Ha! Ja, jag tror att jag "vet" vilken typ du menar!! De är lite "retfulla" i sin framtoning i just den där överdrivna korrektheten. Det synes mig (av okänd anledning) vara vanligare att adopterade (eller utlandsfödda) tjejer har den stilen . . . Kanske är det ett slags kompensatoriskt beteende "för att visa att man verkligen är svensk"? Inte vet jag

Vänligen

Fredrik

[transversal]

Jag är lite uppgivet besviken på svenskheten, för trots att det är en kultur med en hel del genuina fördelar - hyfsad jämställdhet och jämlikhet, relativt tryggt och relativt icke-våldsamt, så finns det också ett drag av någonting sovande, platt. Det är någonting som känns så avstängt och instängt i Sverige. Som ett folk som sover gott med ett korkat leende på läpparna medan det är krig utanför fönstret. Skulle jag bara gissa fritt, så skulle jag tro att det är valium i köttbullarna.

Killar eller tjejer. Det finns väl antagligen en "swedish dream" ungefär som personer som söker sig till usa i hopp om den amerikanska drömmen. Jag känner igen det där, att man vill någon annanstans än där man kommer ifrån, eftersom jag växte upp i ett underklassområde, och när jag kom över till mina kompisar i villor för att leka, så var de alltid på något sätt  finare än vad jag var, och deras mammor och pappor var alltid lite reserverade, och själv kände jag mig alltid som om jag hade hål på kläderna och tofsigt hår - även om håret var nyborstat och det inte fanns några hål på kläderna.

[freddemalte]

Jag är lite uppgivet besviken på svenskheten, för trots att det är en kultur med en hel del genuina fördelar - hyfsad jämställdhet och jämlikhet, relativt tryggt och relativt icke-våldsamt, så finns det också ett drag av någonting sovande, platt. Det är någonting som känns så avstängt och instängt i Sverige. Som ett folk som sover gott med ett korkat leende på läpparna medan det är krig utanför fönstret. Skulle jag bara gissa fritt, så skulle jag tro att det är valium i köttbullarna.

Spännande iakttagelse, jag tror dock att detta är lite av en "illusion" som har sin orsak i hur man själv beter sig mot (eller bemöter) människor. Är man tillbakadragen, blyg och tyst (tråkig och stel etc.), ja då ökar risken att man även får det tillbaka, är man dock utåtriktad, på G och aktiv, positiv och glad (vågar prata med främmande människor etc), ja då får man det tillbaka. Oftast! Sen finns det självklart undantag - som alltid när man har med individuella människor att göra (psykologi är ju inte så enkelt i sig).

Om du dock avser en slags mentalitet som inte enbart har med hur människor är mot varandra etc, ja då står nog orsaken att finna i levnadsvanor med mer - så som att vi inte har samma kulturella vanor (att t.ex. sitta och spela schack ute, eller gå på restaurang  - som en vana, likt Paris-folket, eller Italienarna med flera).

Jag pratade med en bekant om detta, hon har bott mestadels av sitt liv i Paris. Hon berättade för mig att "de summor" som vi lägger på inredningsdetaljer, lägenheten eller huset, lägger de på restaurangbesök, kulturupplevelser och "det goda livet", så när man kommer hem till en tämligen valställd Parisbo kan man bli mycket förvånad över hur spartanskt de har det hemma.

Vänligen

Fredrik

[transversal]

Kompensation kanske? Fast kanske också en klimat-fråga. Vi spenderar ju så mycket tid inomhus här.

[freddemalte]

Kompensation kanske? Fast kanske också en klimat-fråga. Vi spenderar ju så mycket tid inomhus här.

Ja, det är ju en förklaring så god som någon . . .

Fredrik

[transversal]

Kompensation kanske? Fast kanske också en klimat-fråga. Vi spenderar ju så mycket tid inomhus här.

Ja, det är ju en förklaring så god som någon . . .

Fredrik

Vilken diplomat.

[hermit philosopher]

H är uppvuxen i tre världsdelar
H har som barn, aldrig bott i ett land i mer än två år i streck
H är uppfostrad av barnflickor, med olika etniska bakgrunder
H talar sedan barndomen, fem språk
H är högutbildad och intellektuell
H förstår i alla fall  i n g e n t i n g  om denna uråldriga, påhittade [behov av] territoriellt tillhörande som diskuteras!

Vill någon förtydliga hur H - född på svensk mark av s.k. “helsvensk” mor, förresten -
någonsin kan tro sig [eller ens vilja] vara annat än just medmänniska?

Vad det innebär att “vara” svensk?  Detsamma som att “vara” vilket annat etnoterritoriellt begrepp som helst, nuddle: att man har köpt konceptet som ett land satt ihop i syfte att ena, men framförallt styra och kontrollera de individer som låter sig tilltalas av just den utsaga som propageras.

Men, kom ihåg: Du kan bara göras till ett begrepp genom ditt eget samtycke!

[nuddle]

:)  8)  :lol:

[Skogsälvan]

Är du hermit en eremit också? Har du några rötter? No man is an island.... eller?

[hermit philosopher]

ja absolut, jag är med dig . . .          

vad tycker du om den iskalla kärleken,
den finns där i vinden då den blåser över bergen,
och den finns där mitt under det varma täcket,
och i morgonljuset som lyser upp världen,
den finns också i mörkrets mörker, den isiga kylan
tillsammans simmandes med pumans blick,

varje nytt andetag är en evighet,
som inte kan fångas in,
eller spärras in,

vad är det för torrhet som vill mynta mig? kalla mig för Svensk

jag leker med änglarna,
vi simmar i edens lustgård,
skrattar åt de gyllene molnen som flyter fram,
pussar fjädrarna som bär våra kroppar,
omhuldas av isig kall kärlek,
som får vår ådrorna att brista,

Oj, det var snabbt komponerat!
Du har en gåva för såndant här kanske




Skogsälva,
Vet ej om jag förstår din fråga...
Att ha haft möjligheten att bosätta mig i avskildhet och själv välja när, var och hur mycket jag ingår i det världsliga, är något jag dagligen känner mig mycket tacksam över. Men vad har min livsstil med rötter och bakgrund att göra?

[Skogsälvan]

Det är ditt liv, Hermit. Personligen skulle jag se det som otroligt bra om folk med din kapacitet var mer delaktiga än avståndstagande.

[Anders]

H är uppvuxen i tre världsdelar
H har som barn, aldrig bott i ett land i mer än två år i streck
H är uppfostrad av barnflickor, med olika etniska bakgrunder
H talar sedan barndomen, fem språk
H är högutbildad och intellektuell
H förstår i alla fall  i n g e n t i n g  om denna uråldriga, påhittade [behov av] territoriellt tillhörande som diskuteras!
.....

Det är nog d ä r f ö r du inte förstår det.

[Justin Case]

H är uppvuxen i tre världsdelar
H har som barn, aldrig bott i ett land i mer än två år i streck
H är uppfostrad av barnflickor, med olika etniska bakgrunder
H talar sedan barndomen, fem språk
H är högutbildad och intellektuell
H förstår i alla fall  i n g e n t i n g  om denna uråldriga, påhittade [behov av] territoriellt tillhörande som diskuteras!
.....

Det är nog d ä r f ö r du inte förstår det.

Det skulle kanske kunna jämföras med om någon som alltid bara lyssnat på en blandform mellan jazz och rock och aldrig hört renodlad jazz började lyssna på renodlad jazz. Han skulle med hyfsat hög sannolikhet till en början inte förstå vad som var grejen, utan (undermedvetet, om inte annat) undra var rock-delen av det hela håller hus. Den förutfattade meningen att rock-delen måste få finnas med är här en anologi för hermit philosopher's med fleras förståelse av vad vad de förmodligen skulle kalla för "mångkultur" - och vad sådana som älskar renodlad jazz och inte står ut med någon annan musik bara skulle uppleva som oväsen - är.

[hermit philosopher]

Det skulle kanske kunna jämföras med om någon som alltid bara lyssnat på en blandform mellan jazz och rock och aldrig hört renodlad jazz började lyssna på renodlad jazz. Han skulle med hyfsat hög sannolikhet till en början inte förstå vad som var grejen, utan (undermedvetet, om inte annat) undra var rock-delen av det hela håller hus. Den förutfattade meningen att rock-delen måste få finnas med är här en anologi för hermit philosopher's med fleras förståelse av vad vad de förmodligen skulle kalla för "mångkultur" - och vad sådana som älskar renodlad jazz och inte står ut med någon annan musik bara skulle uppleva som oväsen - är.

Hej JC,
Jag anar en [på mig bortkastad] förolämpning, men vill inte misstolka din person helt. Skulle "mångkultur" (vad det nu vara för kul) likna oväsen i dina öron? Eller, är det så enligt andra, menar du? Eller, upplever du mina inlägg som oväsen, snarare? Eller talar du kanske rent av verkligen om musik?!
Förlåt, men du vet sedan tidigare att jag sällan brukar greppa vad du vill ha sagt när du drar din sorts säregna paralleller...


Hej Anders,
Ja, exakt. Naturligtvis har detta inte undgått mig heller
Alla förmår alltså inte ens känna det där behovet att tillhöra en specifik grupp, men många är förvånansvärt tillfreds med sig själva för det.

Jag förnekar inte att mycket hos individen är socialt konstruerat; d v s, helt beroende av grupptillhörigheter. Dock är det en myt att man inte samtidigt har en alldeles autonom del inombords, som ej kan vara annat än enbart människa; oavsett grupptillhörighet t ex.

Hermit