Tredjeklassare hotade med kniv, vem bär ansvaret och varför?

[Skogsälvan]

Det har inte jag gjort - tvärtom. Men jag har talat om för rektorn att om de inte sköter de plikter som är förankrade till deras jobb, och det omedelbart bums, så kommer jag att frångå mina ideal (t ex "bara för att någon är dum behöver inte du vara det") och säga åt min unge att slå tillbaks.

[Johan Ågren]

Det har inte jag gjort - tvärtom. Men jag har talat om för rektorn att om de inte sköter de plikter som är förankrade till deras jobb, och det omedelbart bums, så kommer jag att frångå mina ideal (t ex "bara för att någon är dum behöver inte du vara det") och säga åt min unge att slå tillbaks.

Nåja så tänker jag i grunden. Men till slut så ska bara mobbaren ha en knytnäve på näsan.

[Skogsälvan]

Vi har nog olika utgångspunkter där, jag tror inte att man blir mobare om man inte är feg själv eller har råkat ut för tråkiga övergrepp.

[Johan Ågren]

Vi har nog olika utgångspunkter där, jag tror inte att man blir mobare om man inte är feg själv eller har råkat ut för tråkiga övergrepp.

Vet inte om det stämmer alla gånger. Verkar som om "övergreppen" kan bestå i det faktum att färäldrarna till mobbaren är korkade.

[Johan Ågren]

Men allvarligt, om en 3:e klassare kan gå och hämta en kniv i skolan så har de en dålig förvaring av knivarna. Ställ en kartong med knivar på skolgården och släpp ut en lågstadieklass utan övervakning...

[Skogsälvan]

Häromdagen var det 8 ungar som väntade nere i porten för att spöa min unge. Jag knallade ner. Bara en av dem pratade och det är ju ganska typiskt "ledaren i gänget" och han frågade varför jag blandade mig och jag sa att jag tycker inte att det här är schysst. "Ah, men vadå är du granne, eller" "Vad spelar det för roll?" "Ah, men vadå känner du *min sons namn*?" "Ja, det gör jag." "Men du är väl inte hans mamma, eller hur?" (Jag ser rätt ung ut) "Jo, det är jag faktiskt" Sedan gick jag ett par lugna steg mot honom och han backade och då sa jag "Du behöver inte vara rädd för att jag ska slå dig, jag slåss inte och speciellt inte på såna som är mindre än mig". Pratade med en av de andra och sa att jag hade honom på kort när han slogs oprovocerat och meddelade att jag inte tänkte använda det emot honom, men jag förväntar mig en förbättering från hans sida.

[Skogsälvan]

Och under samtalet var det någon som sa att min son hade kallat honom blatte och då sa jag att det var bra att killen berättade det och frågade om de hade sett hur min son behandlats illa av andra barn och de nickade och så berättade att jag ska prata med min son för blatte är inte ett uttryck jag accepterar och talade om för dem att min mamma var fadder långt innan begreppet fanns på 60-talet och skickade mat till nödställda i afrika, men att de också måste förstå att han blir arg av att bli behandlad så här illa och visar det. Nu har det gått närmare en vecka utan incidenter och han har blivit kompis med en av mobbarna. Ja, jag håller tummarna.

[Ling]

Vad skönt att höra Skogis, du är en bra medlare med lejonmod

[Skogsälvan]

Tja, mellanbarn fyller sin funktion  :)  Jag är ju ganska neurotisk. Men har ett allvarligt fel skett så blandar jag mig. Den största anledningen att jag la mig i exemplet här var att min sons kompisar ville kalla på sina kompisar och gängkring är inte alls bra så jag förbjöd dem och sa till dem att låta mig ta hand om saken. Är inte det minsta rädd för att stå mot en anabolastinn typ med näsa mot näsa och lyssna på hans vrålande. Att stå i kön på ICA gör mig mer nervös.

[matahari]

Ja precis, köer i olika butker är ett jäkla skit. Däremot tycker jag att Joan kunde ha en annan aproach än att mota
en av sina ungar till att slåss om den blir retad med rasistiska förtecken, menar varför inte vända andra sidan till?
Eller kanske ett nihilistiskt eller annat filosofiskt perspektiv på de verbala angreppen hans barn får? Det skulle ju
rent teoretiskt främja för ett senare lugnare samhälle än det som är idag.

[Skogsälvan]

Är du lomhörd, matahari? Hör lite så där liksom... ?

[matahari]

Va sa du?? En gång till jag hör så dåligt.

[J R Auk]

Jag kommer ihåg när jag välte en av mina vedersakare på ändå och började nita honom i ansiktet, 6 år gammal som jag var lämnade det knappt några märken, och håret mitt som slets av läraren tog nog mer skada.

Det behövs nog inte så hårda nitar i ansiktet för att någon i den åldern ska få själsliga ärr för livet. Läraren kanske tog i för hårt mot dig, men kanske hade det varit ännu sämre av läraren att inte ingripa alls? Det är inte så lätt att vara lärare alla gånger.

Poängen är det dubbeltydiga. Att vi växer upp med våldsamma filmer, och det som föranledde det överdrivet våldsamma ingripandet av läraren var en allt för tydligt uppmärksammad kultur från min sida. Den skulle inte finnas där annat som på låtsas.

Ja, eller ska den det, menar du? Ska lärare inte ens försöka få barnen att förstå skillnaden mellan fantasi och verklighet?

Det jag talar om var lärarens fantasi. Den såg det som mer brutalt för att jag hade anammat "bättre" vad som var idealen från tv. Det vi gjorde, han och jag, som slogs skiljde sig inte åt markant. Skadan vi led av varandras mödor mot varandra var inget som ställde till problem. Det var bara en sådan där ren maktkamp. Problemet i det hela är att läraren är inte insatt i dels upprinnelsen till situationen, eller klarar av att göra en bedömning om vad som sker. Utan den ser symboliken i ett "barnsligt" kontra "vuxet" beteende. Och därför motiverade det läraren att ge mig mer skuld för att jag agerade mer "vuxet", vilket ju är ironiskt eftersom båda var barn som spelade roller där vi sökte vara vuxna.

Konflikten försvann ju samma dag, eller dagen efter, och jag stod istället med en konflikt med läraren, som ju menade på att som skedde skedde av min förskyllan eftersom mitt uttryck, mina slag, hade större symbolvärde för henne.

Jag säger alltså inget om att läraren ingriper. Utan jag säger något om hur man generellt ingriper i sådana här situationer. Och det beror förstås på våra feta skygglappar vi klär oss i.

Det man bör göra är ju att se det just som roller, lekar, som barn befäster sig med för att bli vuxna. För att kunna göra sina bedömningar om vad fenomenen, som i bild är så avlägsna, är när de blir "verklighet".

Det är kontraproduktivt att säga att beteendet är vuxet, tex att dra kniv, snarare än att se att det är ett beteende som är förlagt med större risker, på grund av knivens kvaliteter, men i grund och botten samma sak som att kalla någon tjockis eller något annat nedlåtande.

Det är som med mobbing och mobbare, oftast vill man säga att den som mobbar är en rutten själ eller dylikt för att det förenklar problematiken. Då behöver vi inte titta på systemet som beteendet ingår i och se hur ett sådant beteende uppstår. Vi kan svära oss fria genom att peka på något själsligt (som "gener", "invandrare", "underklass" eller vad som). Det som behövs är ju att fråga sig varför våldet ligger närmre till hands för vissa än för andra.

Det man måste fråga sig är ju varför de har behov av att agera som mobbare, vilka dynamiska relationer är det som upprättar ett sådant beteende och vilken förskyllan har vi respektive i en sådan struktur. Elev, förälder, skola, lärare, medmänniska osv. Det är inte isolerade problem utan symptom på samhällsstrukturen.

Nolltoleransen mot våld är ju ett skämt inom skolan tex. Det är som när man säger att det inte är någon skillnad på hasch och heroin. Man underminerar sina egna ställningstagande som något annat än dogmatiska, och med det så skyler man över de viktiga värdegivanden som man kan ge inom en och samma kategori, tex våld eller droger.

Och det viktiga är inte att just göra en absolut definition av våld, utan att ha en relativ skala så att man kan upprätta idealen i realistiska spår. Dvs göra omdömen om ett fenomen normativt istället för att söka göra en komplex helhet som fenomen som våld innebär något som skulle bära med sig inherenta värden vilka kunde fångas i rent deskriptiva termer.

Våld skär bort en böld. Våld kan rädda precis som droger gör det inom sjukvården. Att söka dogmatiskt avfärda dessa fenomen är ofta vad som skapar problemen.